Författarevent i Stockholm

Nu är jag hemma igen efter ett väldigt trevligt event i huvudstaden.

I onsdags åkte jag tåg (MTR Express) till Stockholm. Tåget avgick i tid och blev ca fyra minuter sent, pga annat tåg som sinkade oss. Verkligen helt okej! Tåget var dessutom snyggt och fräscht, och det faktum att kjolen fastnade i strumpbyxorna vid toabesöket kan inte tågbolaget lastas för. Känslan att gå genom hela tågvagnen innan man gör upptäckten (gaaaah!). Det är bara att sjunka ner på sätet, hålla god min och låtsas som att det där händer alla tjejer och kvinnor hela tiden ...

Kungsträdgården strax efter fem på eftermiddagen.

Min författarkollega Karl (även han från Göteborg) och jag promenerade till Hois kontor i Gamla Stan där vi träffade vår härliga kollega Susanne Ahlenius, som dels är författare, dels jobbar på förlaget, och hennes kollega Anita, som inte skriver själv men som sköter ekonomin.

Vi uträttade lite ärenden inför kvällens aktivitet. Bland annat handlade vi vin. Fast jag gick mest och tog in att jag befann mig i Stockholm, äntligen.

Vi gick till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan och lämpade av det vi handlat inför eventet, och lade vinet på kylning. Sedan gick vi och åt middag. Himla trevligt!

Här är samtalet i full gång. (På bild syns Karl som pratade om sin bok Kaufmanns utvalda.) 

Efter honom var det min tur, att prata lite om mig och min debutroman Tills något annat tar vid. Det gick bra och var kul. Jag är inte helt bekväm med att prata inför folk, men det blir lättare och roligare för varje gång.

Riktigt kul var det också att träffa läsare och kompisar som jag inte sett på ett tag, eller inte träffat alls tidigare.

Efter minglet och pratet var vi några stycken som gick och tog en drink i Gamla stan. Jag hade fullt sjå att inte somna. Jösses. Way after bedtime ... 

Det var himla trevligt, trots att det var sent. Sent blev det också innan jag kom i säng ... vid 23:15 tog vi bussen ut mot Värmdö, Susanne och jag. En tur som tog drygt en timme! En timme och en kvart, tror jag närmare bestämt.

Jag sover aldrig bra borta, så är det bara. Den här natten utgjorde inget undantag, förutom att jag sov väldigt gott de stunder jag faktiskt sov. Måste vara skärgårdsluften!

På morgonen, efter en kopp kaffe, åkte vi med Susannes man in till stan för att sätta oss på café och äta frukost. Hur mysigt som helt. Jättekul att få se en del av Värmdö och andra orter på vägen in mot söder om Söder.

Trots att tåget avgick 2,5 timmar för sent pga stort signalfel vid Stockholm södra var det värt väntan. Jag älskar att åka tåg. (Och den här gången kontrollerade jag att klänningen hängde där den skulle innan jag lämnade toaletten.)

Att komma hem och sova i egen säng, på egen kudde är verkligen guld värt! Helt underbart. Men jag har haft ett toppenbra dygn i Stockholm. Skönt att känna att jag överlevde allt som jag haft lite nojor inför: Åka ensam till annan ort, prata inför folk och sova borta - och dessutom alldeles för få timmar.

Tur att jag hade Susanne som tog hand om mig och lotsade mig rätt ... Tack! (Bara det här att åka kommunalt. Fixar det knappt i Göteborg ju. Men det var faktiskt inte särskilt svårt.)

Förläggardagen

Jag hade den stora förmånen att få delta på Förläggardagen i Göteborg igår.

Hoi hade ett bord där vi visade upp årets utgivna böcker. (Här ovan är bara ett axplock.)

Här är jag en stund innan det var dags för vår presentation. Det var kafferast för deltagarna och vi (Lars och Susanne) passade på att kolla tekniken, eller vad det var vi gjorde - jag tog en selfie och konstaterade att det var vääääldigt många stolar ...

Det var nervöst. Jag darrade lite, men jag tror att jag lät lugn och stadig på rösten, och det är huvudsaken. Det är nog rätt normalt att bli lite nervös inför så mycket folk. (Jag tycker också att jag pratade lagom snabbt och hade bra ögonkontakt med publiken.)

Det var roligt! Jättekul. På onsdag ska jag prata inför folk igen, på Akademibokhandeln i Stockholm. Men inte inför lika mycket folk som igår.

Bokmässan 2016

Årets roligaste helg är över och jag känner både saknad och lättnad. Så många intressanta människor, så mycket bekräftelse och glädje! För att inte tala om kunskap och erfarenhet.

Sköna skor är det allra bästa tipset jag fått och nu vill ge till andra. Jag gick all in och tog mina absolut skönaste gummiskor. Mycket tack vare (eller på grund av) hälsporren (gaaaah!). Men tack vare tejpning av foten och bekväma skor gick det över förväntan.

Trots att jag egentligen inte gillar känslan av att vara nybörjare och inte ha koll på saker och ting kändes det aldrig jobbigt det här med mässan. Bara utmanande och kul. Allt kändes spännande. Kanske för att jag visste att jag hade duktiga och trygga människor omkring mig. (Hoi förlag är verkligen ett härligt gäng!)

Att stå och signera var jag lite nervös inför innan det drog igång. Tänk om den jag stod med fick signera massor av böcker och jag inte någon?! Hemska tanke. Men det gick jättebra och var hur trevligt som helst. (Försäljningen gick faktiskt över förväntan!)

Till och med pop up-signering (spontansignering, typ) gick hur bra som helst! Jag hann aldrig ens bli nervös. Visst, de första minuterna kände jag mig väldigt ensam och utlämnad ... men efter ett tag vande jag mig. Några kom fram och läste på baksidan och ställde lite frågor. Någon ville ha den signerad (hurra!) men de allra flesta gick förbi och bara tittade på boken. 

Men att de alls tittade på den är jättebra! Jag tänker att det omslaget kommer de känna igen nästa gång de ser den, eftersom det är lite annorlunda. (Jag älskar det!)

Är rätt glad över att jag vidgat min bekvämlighetszon lite också. (Fast den var lite väl snäv, kan jag erkänna.)

Jag passade även på att prata med de lite mer etablerade författarna som jag träffade, både på förlaget och på minglet. (Även kändisar är människor! Och även de har varit nybörjare och debutanter, även om man inte alltid kan tro det!) Alla bekräftade att det här med författandet är långsiktigt. Första boken kanske säljer lite sisådär, men när andra boken eller tredje kommer ut får debutromanen en ny skjuts.

Bara att fortsätta kämpa alltså!

Jag har älskat varje minut av mässan. Känslan av att få hänga sitt utställarkort runt halsen, äntligen får vara med och inte bara lite avundsjukt titta på är väldigt, väldigt speciell. Och jag älskar det!

Det är skönt att det är över för även om det är fantastiskt roligt är det ganska tröttande. Nästa år ska jag försöka ta fler pauser. Det hårda golvet, den höga ljudnivån och alla intryck tar rejält på krafterna. Samtidigt som det ger så otroligt mycket glädje och lycka!

Jag längtar redan till nästa års bokmässa! Signeringar och möten med besökare och författare; trevliga montermingel och förlagsmiddag med mera med mera ... (Och då kommer jag inte längre vara nybörjare!)

Kanske får jag även då den stora äran att träffa folk som har hunnit läsa min bok?! Hoppas!

Bokmässan dag 3

I morse var jag riktigt trött, men det räckte med att komma in på mässan för att få ny energi. För att inte tala om den positiva energi som är i Hois monter, bland mina förlagskollegor. De är verkligen jättetrevliga. 

Lördagen är allmänhetens stora dag och det är mycket folk precis överallt. 

Min gulliga förläggare Carola tog med mig på lunch med betydligt bättre mat än i de små restaurangen. Det behövdes ordentlig lunch. Att slarva med maten är inte att rekommendera! Dessutom skönt att sitta ner och äta i lugn och ro, och prata.

Otroligt energifyllda Stellan Nordahl och jag pop-up-signerade ihop vid tillfälle. (Hans härliga energi smittar!) 

Tre andra trevliga kollegor: Håkan Lindgren, Elin Eldestrand och Nasser Naje Lazem.

Nu är jag hemma lite snabbt och ska ladda om för förlagsmiddag lite senare ikväll. Den ser jag fram emot mycket. Och i morgon är det sista dagen.

Det ska bli skönt när det är över, men jag kommer känna stor saknad ... Det här är bland det roligaste jag varit med om!

Bokmässan dag 2

Det här är bland det roligaste jag varit med om! Det kommer bli tomt när det är över. Väldigt skönt också förstås. Men tomt.

Ikväll har det varit kul mingel i Hois monter med massor av författare från olika förlag. (Kändisspotting de luxe!) Bla Viveca Sten som jag var millisekunder ifrån att säga "jag känner igen dig, har vi träffats?" när jag såg hennes namnskylt, och höll tyst. 

Lars Wilderäng pratade jag med och han är väldigt trevlig och en duktig författare (men jag vågade faktiskt inte läsa klart hans Stjärnklart - den var för läskig), och Birgitta Bergin köpte min bok! Även hon väldigt trevlig. Inte bara för att hon köpte en bok. :)

Fick även prata med Ann Ljungberg (som lektörsläst många utgivna romaner), som var den höll i den skrivarkurs jag gick där idén till min debutroman föddes.

Plus en massa andra som jag inte kan namnen på. Och de namn jag kan minns jag inte nu ... Är så trött. Så ofantligt trött! Och imorgon ska jag signera redan klockan 10. 

Försökte göra Jessica Gedin uppmärksam på att jag finns, men hon hade fokus på sina gäster.

Min väg till utgivning

Detta inlägg har jag länge tänkt att jag ska skriva, men aldrig fått tummen ur. Men eftersom jag får frågan titt som tätt tänkte jag skriva det här inlägget nu.

Själva skrivprocessen ska jag blogga om i ett eget inlägg, så den går jag inte in på nu, utan börjar när ansåg att manuset var färdigskrivet. Det här var i slutet av december -14, början på januari -15.

Jag hade bestämt mig för att ge ut boken själv. Dels för att jag var nybörjare (detta var mitt allra första manus), dels för att jag ville ge ut själv. ("Kan själv!")

Jag hade bestämt vilket print on demand-företag jag skulle anlita och jag hade kollat med vänner och bekanta hur många som var intresserade av boken. Det var bara att trycka på skicka ...

Då bestämde jag mig för att jag skulle köpa en lektörsläsning. Det var jag skyldig min text efter allt detta slit, och det var jag skyldig mina kommande läsare. Ett proffs skulle läsa igenom och komma med synpunkter och åsikter - texten skulle bli så bra det bara gick - med den förmågan jag hade.

Jag valde mellan Ann Ljungberg och Hoi. Ann har jag gått skrivarkurs för några år tidigare, samt hört mycket gott om. Men hon hade lång väntetid och jag var otålig. Så jag valde Hoi. Det skulle ta max fyra veckor har jag för mig, och så länge kunde jag vänta. Dessutom hade jag en förhoppning om att de skulle gilla det de läste ... men det här vågade jag knappt erkänna ens för mig själv.

Knappt tre veckor senare fick jag lektörsutlåtandet och ett mycket glädjande besked - de såg potential i min text! Kunde jag tänka mig att göra de ändringar som lektören föreslagit och skicka in texten igen? I så fall fanns chans till utgivning. OM jag kunde!

Jag skrev om, skickade in igen, och fick vänta några månader ... (jag är världssämst på att vänta). Till slut kom det glädjande beskedet: Ja, vi vill ge ut dig!

Hurra!

Då fick jag en förläggare och en redaktör. Och arbetet med texten var igång. Det första jag fick göra var att gå igenom alla infodumpar och gestalta dem. Efter det fick jag texten från redaktören, med förslag på strykningar, ändringar och synpunkter. Vilket jobb! (Detta trots att hon innan hade sagt att detta var ett av de mest felfria manus hon läst?! Redigeringen blir en baggis tänkte jag då.)

En formgivare tog fram förslag till omslag och jag fick vara med och tycka till och komma med egna förslag. Jättesvårt men jättekul!

Varför betala för att bli utgiven? En smaksak förstås. Och - framförallt - en ekonomisk fråga. Visst, det är lite risktagande och en chansning, men jag (och min man) kom fram till att vi ville chansa. Förhoppningen är att vi ska göra vinst, så småningom. Och om eller när den gör vinst kommer jag att få en större del av vinsten. Även om det inte blir några jättesummor känns det ändå bra att veta.

Visst, jag tjänar kanske inte mer än en debutant på ett traditionellt förlag, men det spelar ingen roll. Känslan av att vara med och bestämma lite över processen är en väldigt skön känsla. Och oavsett hur boken säljer eller tas emot kommer jag att ha lärt mig massor. Och jag har haft roligt under tiden.

Ibland har det varit jobbigt, både fysiskt och mentalt, men det har hela tiden varit värt det, och jag kommer helt klart vilja gå igenom alla vedermödor en gång till. Att skriva och ge ut en bok är bland det roligaste jag gjort.

Och jag tror att jag vet nu vad jag vill bli när jag blir stor. Inte helt otippat kanske ... Författare!

Allt närmar sig!

Om två dagar släpps min första roman! Min debut. Hurra!!!

Här finns länkar, om någon vill kika och/eller beställa:

Bokus
Adlibris
CDON

Någon kanske känner att ett signerat ex är ett måste och då går det bra att skriva en kommentar här i bloggen eller maila på agnetav(a)yahoo(.)se. 200:- + frakt 35:-


På onsdag blir det releaseparty i (reklambyrån) Momentums fina lokaler, centralt i Göteborg, med bubbel och snittar. Det ska bli så mysigt! Om det är någon som har lust att komma - lämna en kommentar eller maila, så återkommer jag med info.

Kvällen efter ska jag hålla ett författarsamtal på kulturhuset. Det ska bli jättekul, men läskigt ... jag tycker att det är jobbigt att prata inför folk, men det borde inte vara så svårt den här gången, jag vet ju vad jag ska prata om - mig själv och boken.


Två intervjuer för lokaltidningar har det blivit också, och det ska bli jättespännande att läsa. Se vad det var jag sa, eller inte sa.

Jag försöker njuta av mina 15 minuter i rampljuset. Snart slocknar lampan och jag kommer vara glömd.

Möte med folk från förlaget

Jag var lite nervös innan mötet. Mest förväntansfull förstås, men också lite pirrig i magen. Vad skulle förväntas av mig? Inte särskilt mycket visade det sig. Mötet gick förstås jättebra! Absolut noll och inget att vara nervös för! (Typiskt mig att tro att det skulle förväntas en massa konstiga och svåra saker av mig.)

Susanne har jag träffat förut, på Bokmässan, och vi har följt varandra i sociala medier ett tag. Det känns som att vi är gamla goda vänner. Lars har jag nog inte träffat förut, eller om vi möjligtvis har hejat lite snabbt på varandra.

Nu stämde vi av lite - de ville veta hur jag tänker kring bokutgivningen och hur jag ska marknadsföra mig själv och boken.

Vi pratade om böcker och skrivande, om författarskap och marknadsföring ... och naturligtvis blev det en del prat om Bokmässan. (Längtar!) Det blev också en god räksmörgås på Heaven 23.

Det var riktigt trevligt och givande och det känns skönt att veta att jag har bra människor omkring mig.

Om precis en månad har min bok kommit ut på marknaden. (Och igår mailade min förläggare och berättade att hon hade sett boken! Iiiiiii!)

Lite förväntansfull!

Det börjar hända lite grejer runt om där ute, efter att info om min bok gått ut. Inte jättemycket, men lite. Och allt visat intresse för min bok är superkul!

Även om jag vill att intresset ska bli ännu större, förstås, är jag väldigt glad för det lilla. Konkurrensen är jättestor, nästan mördande. Alla som skriver och ger ut en bok vill synas, och bli lästa och uppmärksammade.

"Intervjuad" av förlaget

Har haft ett väldigt trevligt samtal nu på morgonen med en tjej från Hoi som ville ha lite info om boken, och om mig och i vilka sammanhang jag ingår. En slags pressrelease (eller vad man kallar det) ska skickas ut till olika tidningar.

Det ska förhoppningsvis resultera i att någon eller några kommer att visa intresse för mig och boken och vilja göra ett reportage eller intervju. Hoppas hoppas!

Jag vet att konkurrensen är stenhård och tuff, men hoppas kan man alltid göra. Vår lokala tidning borde faktiskt vilja skriva något, kan man tycka ... :)

För hur många är det inte där ute som kanske går och drömmer om en förändring i sitt liv?! Jag vet att det inte bara var jag.

Svensk Bokhandels katalog

Jag är med i Svensk Bokhandels sommarkatalog som kom ut i dagarna! Igår var jag på biblioteket och bad att få titta i den. Dessvärre var den upptagen av en annan bibliotekarie som satt och jobbade med den ... men jag såg nog bedjande (desperat) ut, för hon gick iväg och kollade om hon kunde låna den lite snabbt.

Den första sidan jag fick upp var sidan med mig - mitt debutantporträtt! (Bara en sådan sak!) Jag fotade porträttet och annonsen och tackade för mig. 

I nästa vecka ska jag gå dit igen, och bläddra igenom hela katalogen, och liksom ta in att jag faktiskt är med i den. Igår gick det så himla fort, och jag fick ju inte ens möjlighet att bläddra, eller leta i registret eftersom jag råkade få upp rätt uppslag direkt. 

Det är kul. Det är på riktigt och det är nu det händer. Eller ja, snart i alla fall ... boken ska ju tryckas först. 

Läs vad min bok handlar om!

Nu kan man gå in på Hoi och läsa vad boken handlar om, och om någon vill veta mer om vem jag är.

Klicka på --> Hoi förlag så kommer ni direkt till sidan med min bok, Tills något annat tar vid. Där står vad den handlar om, och där finns också länkar till Adlibris, Bokus och cdon.com. (Priserna varierar, det kan löna sig att jämföra.)

Jag vet ännu inte vilka bokaffärer som kommer sälja boken, men jag hoppas såklart på ALLA!


Lånar texten från Hoi och klistrar in här:

Kristin och Marie lever två helt olika liv i varsin del av landet. Trots att de är systrar har de ingen kontakt med varandra. Gemensamt för dem båda är drömmen om en förändring.

Kristin är advokat och gift med den framgångsrike stjärnadvokaten Johan Adelsten. De bor i centrala Stockholm och har två små döttrar. Hennes liv kantas av lyxiga middagar och glamorösa fester. När hon förväntas bli delägare i advokatbyrån hon arbetar på inser hon att hon egentligen vill göra något helt annat. Något som hennes svärmor med alla medel försöker stoppa.

Marie är gift med Håkan och bor i ett renoveringsobjekt på landet utanför Göteborg. Hon arbetar som barnskötare men vill skola om sig till ekonom. Motvilligt inser hon att hennes äktenskap knakar rejält i fogarna. Frågan är om hon vill få ordning på förhållandet eller om hon vill lämna honom.

Båda gör en inre resa mot själslig tillfredsställelse. Omständigheter gör att systrarna till slut träffas. Något de inte är beredda på.

Tills något annat tar vid är en underhållande relationsroman om drömmar, förhoppningar och otillräckligheten när man inte har makten över sitt eget liv.

Skrivmåndag igen

Och tungan rätt i mun, igen!

Jag hann inte mer än skriva rubriken till det här inlägget när jag fick mail från min förläggare, och nu är jag satt i jobb igen. (Och jag älskar det!) (Samtidigt är jag jättenervös över att ha missat något viktigt.) Är så glad och tacksam över att ha proffsigt folk omkring mig.

Om det är något jag lärt mig under den här resan - och det är massor! - är att jag ska bli lite mer ödmjuk inför skrivna texter. Aldrig mer ska jag läsa en bok slentrianmässigt, och irritera mig på stav- och slarvfel. Det är otroligt lätt hänt! (Men därmed inte sagt att jag tycker att det är okej med massa fel ...)

Tungan rätt i mun var det ja ...

Idag skulle jag leta efter ett lämpligt citat att ha på baksidan av boken, när jag plötsligt fick en känsla av att ha missat något. Mycket riktigt. Jag hade missat.

Jag hade fått rådet att flytta en beskrivning (av en person) till ett tidigare skede. Jag kopierade stycket och placerade det i ett nytt, tomt dokument - för att vara säker på att det inte skulle "försvinna" på vägen. Hur det nu kunde försvinna när jag inte klippte ut det utan bara kopierade.

Hur som helst. Jag letade upp rätt ställe att klistra in stycket i och kollade att texten löpte bra. Det gjorde den. (Hoppas jag, men jag vet inte längre med mig själv.) Sedan var det inte mycket mer med det.

Idag upptäckte jag att jag hade glömt att plocka bort stycket från ursprungsplatsen. En beskrivning fanns alltså med två gånger. En lite speciell beskrivning. Ingen som man kommer undan med.

Jag  h o p p a s  verkligen att det är slut med misstagen nu.


Jo, manuset ska läsas igenom en gång till. Och det läses just nu av en assistent på förlaget, och av min man. Det ska bli oerhört spännande att se om han reagerar på upprepningen. Den är inte bortplockad ur det manus han läser, och jag har inte nämnt något. (Det är faktiskt jätteläskigt att låta folk läsa ens manus.)

I morgon blir jag klar

Om inget oväntat inträffar kommer jag bli klar med redigeringen i morgon. Det känns nästan overkligt skönt. Och overkligt.

Hoppas hoppas HOPPAS att jag inte missat något viktigt eller råkat byta plats på saker som inte ska byta plats, så att vissa detaljer hamnar fel i storyn. Men det borde redaktören i så fall fånga upp.

Nu tar jag välförtjänt lördagskväll med lite god mexikansk mat (nachips i ugn, med massor av ost) och ett glas rött.

Inte nog med nöjdheten över snart färdigredigerad, jag har några kilometer skidåkning i kroppen också. Så, slut på skrytet.

Redigering pågår

Vecka tre har jag deadline. Då ska redaktören ha det redigerade manuset. Efter att hon har läst igenom det och kommit med synpunkter och åsikter ska jag börja döda älsklingar. Det kommer bli tufft. Men nödvändigt. Och jag tror att det kan bli riktigt bra. Åtminstone hoppas jag det.

Och så har vi (förläggaren och jag) enats om omslagsbild. Wohoo! Hoppas att alla andra inblandade gör det också!

Det här är otroligt kul och spännande! Jag är tacksam över att få uppleva det här. Även om det känns jobbigt och läskigt ibland är det framförallt väldigt roligt.