Bokmässan 2016

Årets roligaste helg är över och jag känner både saknad och lättnad. Så många intressanta människor, så mycket bekräftelse och glädje! För att inte tala om kunskap och erfarenhet.

Sköna skor är det allra bästa tipset jag fått och nu vill ge till andra. Jag gick all in och tog mina absolut skönaste gummiskor. Mycket tack vare (eller på grund av) hälsporren (gaaaah!). Men tack vare tejpning av foten och bekväma skor gick det över förväntan.

Trots att jag egentligen inte gillar känslan av att vara nybörjare och inte ha koll på saker och ting kändes det aldrig jobbigt det här med mässan. Bara utmanande och kul. Allt kändes spännande. Kanske för att jag visste att jag hade duktiga och trygga människor omkring mig. (Hoi förlag är verkligen ett härligt gäng!)

Att stå och signera var jag lite nervös inför innan det drog igång. Tänk om den jag stod med fick signera massor av böcker och jag inte någon?! Hemska tanke. Men det gick jättebra och var hur trevligt som helst. (Försäljningen gick faktiskt över förväntan!)

Till och med pop up-signering (spontansignering, typ) gick hur bra som helst! Jag hann aldrig ens bli nervös. Visst, de första minuterna kände jag mig väldigt ensam och utlämnad ... men efter ett tag vande jag mig. Några kom fram och läste på baksidan och ställde lite frågor. Någon ville ha den signerad (hurra!) men de allra flesta gick förbi och bara tittade på boken. 

Men att de alls tittade på den är jättebra! Jag tänker att det omslaget kommer de känna igen nästa gång de ser den, eftersom det är lite annorlunda. (Jag älskar det!)

Är rätt glad över att jag vidgat min bekvämlighetszon lite också. (Fast den var lite väl snäv, kan jag erkänna.)

Jag passade även på att prata med de lite mer etablerade författarna som jag träffade, både på förlaget och på minglet. (Även kändisar är människor! Och även de har varit nybörjare och debutanter, även om man inte alltid kan tro det!) Alla bekräftade att det här med författandet är långsiktigt. Första boken kanske säljer lite sisådär, men när andra boken eller tredje kommer ut får debutromanen en ny skjuts.

Bara att fortsätta kämpa alltså!

Jag har älskat varje minut av mässan. Känslan av att få hänga sitt utställarkort runt halsen, äntligen får vara med och inte bara lite avundsjukt titta på är väldigt, väldigt speciell. Och jag älskar det!

Det är skönt att det är över för även om det är fantastiskt roligt är det ganska tröttande. Nästa år ska jag försöka ta fler pauser. Det hårda golvet, den höga ljudnivån och alla intryck tar rejält på krafterna. Samtidigt som det ger så otroligt mycket glädje och lycka!

Jag längtar redan till nästa års bokmässa! Signeringar och möten med besökare och författare; trevliga montermingel och förlagsmiddag med mera med mera ... (Och då kommer jag inte längre vara nybörjare!)

Kanske får jag även då den stora äran att träffa folk som har hunnit läsa min bok?! Hoppas!