Min väg till utgivning

Detta inlägg har jag länge tänkt att jag ska skriva, men aldrig fått tummen ur. Men eftersom jag får frågan titt som tätt tänkte jag skriva det här inlägget nu.

Själva skrivprocessen ska jag blogga om i ett eget inlägg, så den går jag inte in på nu, utan börjar när ansåg att manuset var färdigskrivet. Det här var i slutet av december -14, början på januari -15.

Jag hade bestämt mig för att ge ut boken själv. Dels för att jag var nybörjare (detta var mitt allra första manus), dels för att jag ville ge ut själv. ("Kan själv!")

Jag hade bestämt vilket print on demand-företag jag skulle anlita och jag hade kollat med vänner och bekanta hur många som var intresserade av boken. Det var bara att trycka på skicka ...

Då bestämde jag mig för att jag skulle köpa en lektörsläsning. Det var jag skyldig min text efter allt detta slit, och det var jag skyldig mina kommande läsare. Ett proffs skulle läsa igenom och komma med synpunkter och åsikter - texten skulle bli så bra det bara gick - med den förmågan jag hade.

Jag valde mellan Ann Ljungberg och Hoi. Ann har jag gått skrivarkurs för några år tidigare, samt hört mycket gott om. Men hon hade lång väntetid och jag var otålig. Så jag valde Hoi. Det skulle ta max fyra veckor har jag för mig, och så länge kunde jag vänta. Dessutom hade jag en förhoppning om att de skulle gilla det de läste ... men det här vågade jag knappt erkänna ens för mig själv.

Knappt tre veckor senare fick jag lektörsutlåtandet och ett mycket glädjande besked - de såg potential i min text! Kunde jag tänka mig att göra de ändringar som lektören föreslagit och skicka in texten igen? I så fall fanns chans till utgivning. OM jag kunde!

Jag skrev om, skickade in igen, och fick vänta några månader ... (jag är världssämst på att vänta). Till slut kom det glädjande beskedet: Ja, vi vill ge ut dig!

Hurra!

Då fick jag en förläggare och en redaktör. Och arbetet med texten var igång. Det första jag fick göra var att gå igenom alla infodumpar och gestalta dem. Efter det fick jag texten från redaktören, med förslag på strykningar, ändringar och synpunkter. Vilket jobb! (Detta trots att hon innan hade sagt att detta var ett av de mest felfria manus hon läst?! Redigeringen blir en baggis tänkte jag då.)

En formgivare tog fram förslag till omslag och jag fick vara med och tycka till och komma med egna förslag. Jättesvårt men jättekul!

Varför betala för att bli utgiven? En smaksak förstås. Och - framförallt - en ekonomisk fråga. Visst, det är lite risktagande och en chansning, men jag (och min man) kom fram till att vi ville chansa. Förhoppningen är att vi ska göra vinst, så småningom. Och om eller när den gör vinst kommer jag att få en större del av vinsten. Även om det inte blir några jättesummor känns det ändå bra att veta.

Visst, jag tjänar kanske inte mer än en debutant på ett traditionellt förlag, men det spelar ingen roll. Känslan av att vara med och bestämma lite över processen är en väldigt skön känsla. Och oavsett hur boken säljer eller tas emot kommer jag att ha lärt mig massor. Och jag har haft roligt under tiden.

Ibland har det varit jobbigt, både fysiskt och mentalt, men det har hela tiden varit värt det, och jag kommer helt klart vilja gå igenom alla vedermödor en gång till. Att skriva och ge ut en bok är bland det roligaste jag gjort.

Och jag tror att jag vet nu vad jag vill bli när jag blir stor. Inte helt otippat kanske ... Författare!