Jaha, och nu?

Det här inlägget skulle kunna ha underrubriken: Tomheten som infinner sig när ett manus är klart.

För jag är klar med manus 2. Kanske att slutet kom lite plötsligt, och blev lite snöpligt (men förhoppningsvis är det bara jag som tycker så. I wish, typ), men ändå - det kändes helt rätt när jag väl skrev det.

Det är nu efteråt som tvivlet och tomheten skaver i mig. Trots att jag vet att allt går att rätta till i redigeringen.


Så vad gör jag nu?

Skriver på manus 3, som jag längtat länge efter att få fortsätta skriva?
Redigerar manus 2 redan nu? Det är ju faktiskt skrivet en gång tidigare, så den här sista skrivvändan var egentligen en redigering. Alltså kan jag påbörja en ny redigeringsrunda redan nu. (Fast det kanske är bra att låta det vila? Jag vet inte!)
Städar ikapp hemma? Och röjer tvättstugan och arbetsrummet? Och samtidigt vilar arm/axlar/rygg.

Så många frågor, så många alternativ. Inte ett dugg jobbigt för en ambivalent person.

Helst vill jag bara skriva ...