SD och filmen

Den här filmen som Expressen har. Den vill SD ha.
Men, rätta mig om jag har fel, är den inte filmad av en av höjdarna inom SD?

Varför har de lämnat den ifrån sig över huvudtaget?
Eller är det någon som har "läckt"?
Jag förstår inte.

Skyll sig själv.
.

Nämen om jag skulle ...

... ta och göra någon nytta idag.

Visserligen har jag hängt en omgång tvätt och nästa snurrar i tvättmaskinen. Och jag har förhört min trettonåring på spanskaläxan. Jag har ätit frukost och glott på internet. Och druckit kaffe. Är nu på kopp nummer två.

Ska skriva lite tror jag. Eller strukturera texten. Och så ska jag ta många pauser och röra på kroppen och då kan jag passa på att röja lite, vattna krukväxter, städa lite inför helgen. Det blir bra.
.

F.r.e.d.a.g.

Vaknade med nästan ett leende i morse!
Trots att jag ska vara med och anordna skoldisco till jättesent ikväll.

Vilken skillnad det är på humöret beroende på vilken veckodag det är!

Idag ska jag inte slarva med maten, vilket jag tyvärr gjorde igår. Ny dag nya tag.

Igår kväll blev det äntligen högläsning för mina barn, i min och makens säng. Sååå mysigt att ha alla barnen omkring mig. Jag hittade tyvärr inte Nils Holgerssons underbara resa utan fick nöja mig med Dagen då allting hände, av Hans Peterson. Den utspelar sig under första världskriget och skildrar fattigdom och nöd. Fick mig att tänka lite på min farfar som växte upp i ett litet torp och hade lång väg att gå till skolan. Vet inte om de hade det så fattigt, som pojken i boken, men fett var det ju inte. Farfar föddes 1914 och upplevde ju egentligen aldrig kriget.

Jag ångrar nu att jag inte frågade farfar mer om hans barndom. Eller nej, jag ångrar att jag aldrig skrev ner det han berättade. För han har berättat. Det är jag som glömt. Helst de sista åren, passade jag på att fråga honom. Han blev ju 97 år och vi förstod ju att vi inte skulle få så många fler somrar med honom.

Åh. Nu längtar jag ner till vårt sommarställe. Farfars sommarhus. Det känns fint att vi tillbringar några veckor om året där, där som han gått omkring och slagit gräs med lite, odlat potatis och jordgubbar, haft fri tillgång till vinbär och körsbär. Och läget sen. Jag förstår att han trivdes med livet!


Nej, det var inte ett inlägg om minnen jag skulle skriva. Jag tänkte hylla fredagen! Och berätta att nu är det dags för frukost i det här huset. Jag är ledig idag (förutom fixa popcorn och chokladbollar och laga mat och städa lite) och ska skriva, tänkte jag.
.

Säg att det är på låtsas!

Den här tjejen/dockan/experimentet säg att hon är ett photoshopresultat!

När ska vi få ordning på den här hysteriska utseendefixeringen?


Jag drog mitt strå till stacken idag genom att åka och handla i svarta vida träningsbyxor och gårdagens sminkrester. Lägg därtill ett icke fixat hår under utväxt. Not hot alltså. Eller så var jag bara ovanligt lat?
.

Snart vänder det!

Om lite drygt en månad går vi mot ljusare tider igen och om ca två månader märker vi faktiskt av ljuset igen.

Och om två månader fyller jag år! Yay! Men jag får avsäga mig dyra presenter av maken, eller se det här lediga året som både julklapp och present. Att få vara hemma är en ynnest, även om jag tröttnar på mitt eget sällskap vissa dagar. Tur då att jag har ett gäng dagis att hoppa in på.

I morse sa jag dock nej till jobb när hon ringde, och - hör och häpna - jag fick inte ens dåligt samvete!

Idag har jag tittat på Zlatans fjärde mål, druckit kaffe, slarvat med maten (men tänkte ta igen det med något gott senare ikväll), provat outfits inför festen på lördag, skrivit, klippt och klistrat text. Och så har jag inte tvättat bort gårdagens smink ur ansiktet. Hej fräsch!
.

Ibland älskar jag mina barn lite extra

Som när mina elvaåringar säger att de kan ta med mackor som matsäck!

Och dessutom fixar matsäcken själva.
Från köket i morse hörde jag den ena säga till den andre: Ta inte jordnötssmör, vi får ju inte ha med jordnötter till skolan.

Till mitt usla-och-lata-mamman-försvar kan jag säga att de är hemma redan klockan 14 och då ska de få lagad mat. Om jag orkar åka ner och handla innan dess.

De börjar bli stora nu, mina småpluttar. Och stundtals väldigt duktiga. Den ena väldigt ordentlig och pedantisk (på gränsen till alldeles för pedantisk ibland) och den andre ganska slarvig och snabb. Allt ska gå snabbt och fort. Saker behöver inte göras så noga, enligt honom.

Till hösten ska de börja högstadiet. Eller sexan, men det räknas väl numera till högstadiet. De är redan på det klara med att börja i varsin klass. Systern vill slippa hålla koll på sin bror och fungera som hans extraminne, och slippa skämmas när han ifrågasätter lärarna och ibland blir arg. Han är inte rädd för att sticka ut hakan och säga ifrån om han tycker att han blir orättvist behandlad.

En period blev han så arg att han stack iväg från lektionerna, efter att först ha fört ett herrans liv. Lämnade skolområdet! Lärarna ringde oss och vi skällde/pratade/tjatade på sonen. Ja ni fattar. Jobbigt. Men jobbigast tyckte tvillingsystern att det var, när "alla" i klassen tittade på henne, eftersom det var hennes bror som ställde till en scen.

Han är bättre nu. Allt tjat verkar ha gått in. Som tur är!

Äldsta är omtänksam, empatisk, snäll, ärlig och har ett fint städat rum. Tills man öppnar en garderobsdörr eller drar ut en låda (vilket jag fick göra idag när hennes dörrnyckel visade sig ha varit försvunnen ett bra tag. *grrrrr*) - OMG vilken röra! Hjälp. Men det syns inte vid en första anblick. Inte heller de dammråttor (stora som lamm) som fanns under skrivbordet. Och det är väl ändå ytan som räknas?
.

Jag såg inte Matchen

Men jag förstod av Facebook och Twitter att Zlatan regerade.

Som tur var spreds hans cykelmål på nätet rätt snabbt, det var snyggt. Faktiskt så himla snyggt att jag önskar att jag vore Zlatan idag. Är lite avundsjuk på honom idag. Tänk att få vakna med den känslan i kroppen, som måste infinna sig efter gårdagens match. Fyra mål på raken, varav en bicycletas. Sååå fantastiskt häftigt mål!

Fram tills igår har jag inte förstått varför en spark fått ett så konstigt namn! Bicycletas. (Erkänner nu att namnet inte är så konstigt egentligen. Inte när man ser sparken.) (Första gången jag hörde ordet trodde jag att det var en person.)

Idag är jag ledig, i morgon också. Har lite att fixa med och stå i. Först: kaffe!
.

Jaså jasså

Hm. Precis nu, nyss, lärde jag mig något nytt.

Att jaså stavas jaså och inte jasså som jag trott i hela mitt liv. Med ett 's'. Inte två. Visste ni det? Och känns inte det lite fel? Det uttalas ju jasså. Ju.
.

Sättet att ge kritik

Det här att ta kritik är ju som bekant inte helt lätt. Eller?

Naturligtvis beror det på vilken typ av kritik det är och i vilket sammanhang. Konstruktiv kritik, som man kan lära av, är bra och det tycker jag är lätt att ta, och tycker om att få. Jag gillar att växa som människa.

Sen finns det kritik som kan uppfattas som ... gnäll, eller enbart klagomål, beroende på hur den framförs. Jag fick lite sådant idag, på jobbet. Jag försökte att inte ta åt mig, och det gjorde jag väl egentligen inte (fast ändå lite, annars hade väl inte detta inlägg kommit till?)

Efter att vi varit ute på gården en knapp timme fick jag lite gnälligt höra av en ordinarie att ett barn tydligen simmat i en vattenpöl, eller? Ja, jo, det hade han ju nästan gjort. (Lyckligare unge fick man leta efter på gården!) Då får man kanske gå in och byta kläder när han är helt genomblöt?! ... Det var inte det att hon sa till mig, det var sättet hon sa det på! Rätt grinigt och tråkigt sätt var det. Som om hon hade en dålig dag och lät den gå ut över mig. Ungen var lycklig, han sken som en sol hela tiden vi var ute! Han älskar tydligen vattenpölar. Hade jag fått en hint om det innan hade jag valt ett par regnbyxor, såklart, och inte ett par fodrade överdragsbyxor, vilket kändes rätt idag, men blev fel. (Sen kan man tycka - vilket hon uppenbart tyckte - att jag borde kunnat räkna ut det själv, men det gjorde jag inte.)

Sen har jag några bra egenskaper också, men det kändes inte som rätt tillfälle att dra upp det just då ... Jag lär nog inte heller få chans att visa upp dem där, inte på den avdelningen i alla fall.
.

Ta ingen för givet

När jag cyklade hem från jobbet idag såg jag att mina elvaåringars skola flaggade på halv stång.

En lärare gick bort i går kväll. Så oändligt sorgligt. Han lämnar fru och barn efter sig och en massa elever som tyckte om honom.

I korridoren på skolan hade de ställt fram ett bord, lagt en duk på, ställt ett foto av läraren och lagt fram en bok i vilken elever och lärare fick skriva några ord. Dottern skrev en fin dikt, som hon också tog med sig hem. Jag hoppas få tillåtelse att lägga ut den här.

Vi pratade en liten stund igår, barnen och jag, om vikten att visa uppskattning medan man har folk i livet. Detta med anledning av den försvunna tioåringen. Ikväll kommer vi få anledning att prata om det igen. Det är allt för lätt att ta någon för given. Jag gör det dagligen. Så himla dumt.
.

This I like

Jobba fyra timmar. Nio till tretton. Perfa!

Nu frukost och ett par kapslar zink. Hejda förkylningsolle innan han når till grinden.

Hörs!

Jobb

Tio över sju i morse ringde telefonen. Jobb på ställe jag inte varit på tidigare. Bråttommorgon gillas inte.

Väldigt lite mat både till lunch och mellanmål (gaaaah)! Hungrig hela dagen. I morgon jobba fyra timmar, det är lagom.

Trött nu. Snart lägga mig. Barnen har beställt högläsning i min och makens säng (!!?!). Mysigt!

zzzZZZzzz

Jodå

Dagen har varit bättre än igår. Humöret också.
Eller så är det just det, att humöret varit bättre ... det är liksom det som styr.

Jag har försökt att tänka lite mer positivt. Det är ju för fan inte synd om mig, även om jag vill låta påskina det ibland! Herregud, jag är ett i-landsbekymmer.

Annars då?

Jag har bestämt mig för att inte slarva med maten på dagarna och så ska jag komma ut en stund varje dag. Det måste inte vara något pulshöjande, bara jag får frisk luft och dagsljus. Springa ska jag göra två gånger i veckan och däremellan ska en powerwalk in. Om hälsenan mår bra.

Frukt och grönt ska jag försöka få i mig varje dag. Men det är svårt. Fruktfatet står där, men jag ser liksom inte frukten ...

Så, visst låter det bra! Så himla bra. Och nu är jag motiverad. Gäller bara att vara lika motiverad i morgon också.
.

Humörshöjande åtgärder

Mitt humör lämnar en del att önska. Helt klart. Maken hade ett litet snack med mig igår. Frågade hur jag mådde, och för en gångs skull svarade jag ärligt.

Vad det är med mig vet jag inte. Men idag var jag ute och sprang, och som vanligt känns det underbart! Skönt efteråt också. Det är inte så att jag sprudlar av glädje direkt, men jag är åtminstone inte tjurig.

Jag har ju inget att vara grinig över! Jag lever min dröm just nu (som inte går som jag vill, och det är väl det som är haken) - jag har ju själv valt att sluta jobba, jag känner inget behov av att börja igen (men om någon ville betala mig för att blogga vore det fint). Ändå känner jag mig kass, uttråkad, rastlös, lättretlig, värdelös, ful och tråkig.

Så. Nu har jag gnällt lite. (Men jag vill inte vara en gnällig person! Jag har ju det hur bra som helst, varför kan jag inte bara njuta av livet ett tag till?)

Som sagt, jag har sprungit, det kändes bra (om än lite ansträngt i hälsenan nu efteråt *grrrr*), nu ska jag försöka tänka positivt resten av dagen. Och inte sitta vid datorn för långa stunder åt gången. Undrar om jag klarar av det?
.

Ny vecka, igen

Blablabla.
Less talk, more action är dagens motto.

Sjuk son, känslor i kaos, ... min dag det.

*bläääääää*

Men, jag får ett år till av maken. Att vara hemma och skriva. Om jag vill. Gulle honom.
Kunde jag bara få lite bättre skrivsjälvförtroende också så...