Sättet att ge kritik

Det här att ta kritik är ju som bekant inte helt lätt. Eller?

Naturligtvis beror det på vilken typ av kritik det är och i vilket sammanhang. Konstruktiv kritik, som man kan lära av, är bra och det tycker jag är lätt att ta, och tycker om att få. Jag gillar att växa som människa.

Sen finns det kritik som kan uppfattas som ... gnäll, eller enbart klagomål, beroende på hur den framförs. Jag fick lite sådant idag, på jobbet. Jag försökte att inte ta åt mig, och det gjorde jag väl egentligen inte (fast ändå lite, annars hade väl inte detta inlägg kommit till?)

Efter att vi varit ute på gården en knapp timme fick jag lite gnälligt höra av en ordinarie att ett barn tydligen simmat i en vattenpöl, eller? Ja, jo, det hade han ju nästan gjort. (Lyckligare unge fick man leta efter på gården!) Då får man kanske gå in och byta kläder när han är helt genomblöt?! ... Det var inte det att hon sa till mig, det var sättet hon sa det på! Rätt grinigt och tråkigt sätt var det. Som om hon hade en dålig dag och lät den gå ut över mig. Ungen var lycklig, han sken som en sol hela tiden vi var ute! Han älskar tydligen vattenpölar. Hade jag fått en hint om det innan hade jag valt ett par regnbyxor, såklart, och inte ett par fodrade överdragsbyxor, vilket kändes rätt idag, men blev fel. (Sen kan man tycka - vilket hon uppenbart tyckte - att jag borde kunnat räkna ut det själv, men det gjorde jag inte.)

Sen har jag några bra egenskaper också, men det kändes inte som rätt tillfälle att dra upp det just då ... Jag lär nog inte heller få chans att visa upp dem där, inte på den avdelningen i alla fall.
.