Jag var uppe en sväng vid sjutiden för att väcka sonen, men han hade ont i halsen och var snuvig, så det blev ingen innebandymatch för honom. Jag gick och la mig och somnade om, och som jag somnade om! Vaknade strax före elva!
Herregud, hela mitt huvud skrek efter kaffe. Hungrig är jag också, men kaffet är det primära. Sovit över morgonkaffe och nästan även elvakaffet. Jösses. Jag behövde nog sova. Nu är kaffet på gång.
Idag ska jag ut och motionera, får se om jag springer eller om jag powerwalkad. Är inte säker på hur kroppen mår idag. Den är fortfarande i chock över den långa sömnen. Idag ska jag också sätta igång skrivandet igen, osäkert om det sker på datorn än eller bara på planeringsstadiet. Får se hur armarna känns.
Sen blir det Fars dags-middag hos mor och far. Min bror kommer hem från USA idag, och har en mastersexamen med sig.
I detta nu bakar min äldsta dotter scones! Så klart pappa ska firas ordentligt när han väl vaknar, jag menar, på Fars dag!
Nu kaffe!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad jag skulle vilja FÅ sova så länge!
SvaraRaderaPetra: Jag föredrar att vakna vid halv åtta och vara utsövd. Att vakna när hela förmiddagen nästan är passé blir lite jobbigt :/
SvaraRadera