F.r.e.d.a.g.

Vaknade med nästan ett leende i morse!
Trots att jag ska vara med och anordna skoldisco till jättesent ikväll.

Vilken skillnad det är på humöret beroende på vilken veckodag det är!

Idag ska jag inte slarva med maten, vilket jag tyvärr gjorde igår. Ny dag nya tag.

Igår kväll blev det äntligen högläsning för mina barn, i min och makens säng. Sååå mysigt att ha alla barnen omkring mig. Jag hittade tyvärr inte Nils Holgerssons underbara resa utan fick nöja mig med Dagen då allting hände, av Hans Peterson. Den utspelar sig under första världskriget och skildrar fattigdom och nöd. Fick mig att tänka lite på min farfar som växte upp i ett litet torp och hade lång väg att gå till skolan. Vet inte om de hade det så fattigt, som pojken i boken, men fett var det ju inte. Farfar föddes 1914 och upplevde ju egentligen aldrig kriget.

Jag ångrar nu att jag inte frågade farfar mer om hans barndom. Eller nej, jag ångrar att jag aldrig skrev ner det han berättade. För han har berättat. Det är jag som glömt. Helst de sista åren, passade jag på att fråga honom. Han blev ju 97 år och vi förstod ju att vi inte skulle få så många fler somrar med honom.

Åh. Nu längtar jag ner till vårt sommarställe. Farfars sommarhus. Det känns fint att vi tillbringar några veckor om året där, där som han gått omkring och slagit gräs med lite, odlat potatis och jordgubbar, haft fri tillgång till vinbär och körsbär. Och läget sen. Jag förstår att han trivdes med livet!


Nej, det var inte ett inlägg om minnen jag skulle skriva. Jag tänkte hylla fredagen! Och berätta att nu är det dags för frukost i det här huset. Jag är ledig idag (förutom fixa popcorn och chokladbollar och laga mat och städa lite) och ska skriva, tänkte jag.
.