Hemma

Och jag känner mig fri.

Jag sa inget till någon på jobbet idag om mina funderingar på att inte komma tillbaka efter nästa veckas ledighet. När jag cyklade hem fick jag lite dåligt samvete för det. Men jag har ju pratat med min kontaktperson idag och hon får ta det med dem, den dagen jag ringer henne och säger hur jag vill ha det, det får räcka.

Dessutom pratade jag ju med alla tre då, för några veckor sedan, och sa att om det inte blir bättre kommer jag inte komma tillbaka. Att säga idag att det inte blivit bättre och att jag inte vill komma tillbaka skulle kännas lite som att rub it in their face. Det ville jag inte. Inte för att jag inte vågar säga något, utan för att det kändes elakt.

Och så vill jag kunna komma tillbaka, om jag upptäcker i nästa vecka att jag faktiskt vill det.

Nu ser jag fram emot en veckas ledighet! Då ska jag skriva en del, hoppas jag. Om jag kan och vill.
Och städa i tvättstugan, röja i kontoret, sanera köksgolvet. Med mera med mera med mera.
.