Ett lite (mycket) ovanligare sportlov

I år blev det inget Norge på sportlovet. Förutom för sonen som åkte upp med kusinerna, moster, morbror, mormor och morfar. Tjejerna valde att stanna hemma.

Maken och jag åkte till Spanien för att köpa hus.

Nu äger vi ett litet gulligt radhus i La Nucia, strax utanför Benidorm, fem mil norr om Alicante. Med två uteplatser, en på var sida om huset och en takterass med utsikt över Medelhavet, Calpeklippan, Altea Hills och berg.


För bara några år sedan lockade inte Spanien mig över huvud taget. Italien däremot! Där har jag drömt om att ha ett litet hus på en bergssluttning, med utsikt över Medelhavet och egen citronodling, tomatplantor och mängder med pelargoner ...


Men för knappt tre år sedan fick vi erbjudande om att hyra ett hus i Spanien via en bekant till maken. Ett par tusen för en vecka, med tillgång till pool och inte jättelångt till havet. Varför inte, tänkte vi och tackade ja. Vi flög till Alicante, hyrde bil och körde norrut.


Spanien var fult, tyckte jag. Torrt och tråkigt. Men havet var underbart och alla blommande buskar var otroligt vackra. I övrigt var det fult.

La Nucia kändes som dels ett stort övergivet område, dels en stor byggarbetsplats. Svårt att få grepp om och jag tror att jag tänkte att hit behöver jag inte åka igen.

Men området vi bodde i var lite trevligt. Framför allt grannarna var väldigt trevliga! På ena sidan bodde våra bekanta och på andra sidan ett norskt par som vi så smått började lära känna.

Poolen var stor och fin och stranden och havet var fantastiskt!

Året efter (sommaren -17) blev vi återigen erbjudna att hyra ett hus och vi tackade ja. Vi hade trots allt gillat området och vi visste att människorna var trevliga.

Inför semestern 2018 blev vi återigen erbjudna att hyra huset vi hyrde första gången och vi tackade ja. Barnen var väl sådär glada. De ville hellre åka till Italien eller Kroatien ... Men maken och jag lockades av den billiga hyran och det faktum att vi faktiskt ville tillbaka till just La Nucia.

Den här gången såg jag Spanien på ett nytt sätt. Och La Nucia hade blivit lite finare. De många arbetena första och andra sommaren hade resulterat i färdiga byggnader. Vi gjorde fler och nya utflykter. Lärde känna fler restauranger och affärer, vi hittade i Benidorm och Altea. Kände oss hemma.

Promenadstigarna på berget intill började bli bekanta och jag behövde inte längre vår granne för att hitta hem. (Att hon var trevligt sällskap var förstås en bonus.)

Vi började så smått känna att vi ville ha ett eget hus där nere. Och eftersom vi visste att våra bekanta skulle sälja ett av sina två hus fanns faktiskt möjligheten på riktigt ...

Nu, lite drygt två och ett halvt år efter att vi var där första gången och tre semesterveckor senare, äger vi ett hus där nere!

Och skulle vi längta efter Italien, Kroatien eller något annat medelhavsland någon sommar hyr vi bara ut vårt hus och hyr ett annat istället. Men just nu längtar jag bara efter att fylla bilen med packning och familjen och åka ner till vårt La Nucia.

Ljusare tider!

Vi har fått snö! Massor av snö, för att vara här. Och det är en fröjd för både ögon, öron och själ. Jag fullkomligt älskar när det är vitt ute. 

Häromdagen fick jag mitt NIE-nummer. Det spanska "personnummer" som utlänningar måste ha för att öppna bankkonto eller köpa hus i Spanien.

Om några veckor är vi förhoppningsvis lyckliga ägare till ett litet radhus med takterrass. Då ska jag bjuda på lite bilder.

Tre veckor in på nya året

Att jobba fem dagar i veckan innebär att helgen blir väldigt kort, och väldigt viktig. Därför känns det som både som hån och kränkning när jag ligger nästan däckad med migrän en fredagkväll och en hel lördag.

Man vill liksom få en extra dag att vara ledig på.


Men jag klagar inte. Jag har ett jobb jag trivs väldigt bra med, jag har världens bästa sällskap på vägen dit nästan varje morgon - min syster. Och jag får äta lagad mat (pedagogisk lunch) varje dag. Det är inte högljutt och inte stressigt.

Det känns nästan lite för bra för att vara sant. Eller så är jag värd det efter ett ganska jobbigt förra läsår ...?

Ska bara få tid och lust att återuppta skrivandet också. Går fortfarande en kurs på halvfart som äter upp värdefull ork. (Ja, jag behöver jobba på mitt mind-set. Jag vet.)


Träningen går rätt bra också. *PEPPAR PEPPAR*! Jag har nog lagt ner gruppträningen helt, till förmån för egen styrketräning och lite gång/löpning. Folk och hög musik är inte min grej, liksom koordination och snabba rörelser. Men spinning ska jag ta upp snart igen - bästa konditionsträningen ju, trots jätte-jättetråkigt. Har liksom glömt bort det lite grann på sistone.


Hus i Spanien har vi ännu inte blivit med, men kanske inom kort. Om mitt NIE-nr behagar komma. Maken har fått sitt. Det här med damerna först, vad hände med det?

Ikväll ska jag till optikern för att rätta till styrkan på mina nya glasögon. Som jag längtat så efter - och när jag får dem är det helt fel styrka på ena ögat. Tröttsamt? Ofantligt! Men nu, snart så.

Det var väl det. Hoppas snart få anledning att komma med ett nytt spännande inlägg ...

Årets första jobbvecka

Fyra arbetsdagar är avklarade. I måndags var det stängningsdag och jag behövde inte vara med. Så döttrarna, min mamma och jag åkte till Ullared istället.

Tisdag, onsdag och torsdag var jag utan "min" elev och erbjöd mig att plocka undan julsakerna och städa lite i förrådet. Göra sådant som de andra inte riktigt har tid till. Det uppskattades, tror jag.

Igår kom äntligen "mitt" barn och jag fick göra det jag ska göra - vara assistent. Det gick bra.

Tanken är att vi ska vara tillsammans i skolan på förmiddagarna och tre eftermiddagar går jag med hem till barnet några timmar. Min arbetsvecka blir nästan 80%.

Det känns väldigt bra.

Och i skrivande stund håller vårfåglarna på att uppvakta varandra. Det känns också väldigt bra - vårkänsla!

Nu är det bara skrivandet jag ska få lite mer fart på också. Är i slutfasen av första utkastet så det är massor av jobb kvar. Men det är helt klart en första milstolpe.

Bladet är vänt

God fortsättning på det nya året!

Vi hade för omväxlings skull inga att fira nyårsafton med, men vi hade väldigt mysigt och trevligt ändå! Våra vänner valde andra ställen att fira på. Karibien och fjällen. När man kan välja ett grådassigt Landvetter?!

Vi hade säkert kunnat hitta andra att fira med om vi hade velat det, men jag orkade faktiskt inte ... Jag är fortfarande i ett läge där jag vill ha mycket lugn och ro. Få lov att vara tråkig helt enkelt.

Barnen hade saker att roa sig med, kompisar och fest, så det gick ingen nöd på dem. Maken och jag tittade på vår serie och jag sippade på ett gott rödvin.


Det här året tänker jag fokusera på hälsan. Som så många gånger förr. Men i år ska jag lägga mer fokus på andning och tankar, och hitta sätt att återhämta mig under dagen - sluta skjuta upp avkoppling tills det är för sent. (Här skulle jag kunna göra en lång och tråkig utläggning men jag låter bli.)

Och jag ska fortsätta med min rehab och träning, och undvika att gå ut för hårt igen. Löpningen måste få ta tid och liksom smygas in i promenaderna.

Och så ska jag återgå till att ÄTA HÄLSOSAMT. Nu har jag testat att frossa i bröd, bullar, kakor, choklad, snacks och godis under hösten och det gör mig inte det minsta piggare eller fräschare. Tvärtom faktiskt.

Om en vecka börjar jag mitt nya jobb! En tjänst på 50% på samma skola som min syster - vi ska ha sällskap till jobbet varje morgon! Hurra! Tre em ska jag fortsätta vara som typ avlösare i hemmet, fast med annan "titel" - vi får se vad och hur det blir, det är inte klart än, men det löser sig.

Jag har för avsikt att skriva klart manus 2 också. Och bli med hus i Spanien. Det är spännande!

Hur jag gör med min svenskakurs återstår att se. Den tar för mycket tid och ork, men är för rolig för att hoppa av. Men jag kanske sänker kraven och struntar i om jag blir godkänd - jag går på föreläsningarna för att ha trevligt :) Det tar emot att säga och skriva så, för jag är för mycket Duktig Flicka för att sänka kraven, men vi får se. Kanske blir 2019 året då jag faktiskt skiter i att vara så jäkla duktig?

Tidig morgon

Det blev morgon tidigt idag. Tjugo över fem hade jag tydligen sovit klart. Väcktes av att dottern hostade och kunde inte somna om. Gick upp och chattade lite med syster i väntan på att deras plan skulle lyfta, drack kaffe och surfade.

Nu är kaffet uppdrucket sedan länge och jag funderar på om jag ska ta mig an tvättstugan? Eller skriva? Eller brygga en kopp kaffe till?

Töväder

Det snöade så fint igår kväll och var vitt och vackert ute. Idag är det tö och fult. Så himla taskigt när det bara är några dagar kvar till julafton.

Idag mjukstartar jag dagen med kaffe och filt i soffan. Mår förvånansvärt bra trots för lite sömn natten till igår. Jag trodde att både febern och förkylningen skulle förvärras rejält. (Ska kanske inte ropa hej än dock ...)

Sakta men säkert börjar alla måsten försvinna från to do-listan. Kvar finns: lämna tidrapport och säga hejdå till förra jobbet, skriva avtal på nytt jobb (halvårsvikariat), slå in julklappar, kanske delta på ett vårdsamverkansmöte.

Snart, väldigt snart får jag andas ut och bara vara ledig ...! Underbart!

Dagsutflykt till huvudstaden

04:25 ringde alarmet, 05:44 gick tåget - i tid, vid ca 08:40 var vi på centralen, 09:18 gick vi in genom grinden till spanska ambassaden för att ansöka om ett NIE-nummer, 09:48 satt vi på Joe & The Juice nära centralen med varsin hälsosam juice.

Vi ska, om inget skiter sig nu, köpa ett litet hus i Spanien! Det är därför vi behöver ett NIE-nummer (ett slags personnummer för icke-spanjorer).

Allt gick både bra och smidigt. Förvånansvärt snabbt! Det enda lilla smolket är att vi saknar ett dokument som styrker anledningen att vi behöver ett NIE-nummer, men det kan vi maila till ambassaden. Hoppas bara att de godkänner dokumentet som köparna satt ihop och som vi ska skriva under och få bevittnat.

Förhoppningsvis går allt vägen och då åker maken och jag ner till Spanien tillsammans med säljarna om ett par månader och slutför affären.

Snart, snart jullov

Efterlängtad och nödvändig ledighet om bara fem dagar! Men det blir väl till att plugga en del förstås ... delkurs tre handlar om grammatik. Väldigt roligt men också väldigt svårt. Det finns så otroligt många termer och begrepp att lägga på minnet och hålla ordning på. Tentan lär bli jättesvår!

Det är några saker som måste fixas innan ledigheten, både roliga och jobbiga:

• Jobba sista måndagen - jag kommer sakna eleverna och kollegorna jättemycket
• Åka till Stockholm och spanska ambassaden på tisdagen och fixa ett NIE-nummer. Gå upp i ottan och åka tåg, typ hela dagen - och därefter kurs på kvällen
• Skriva kontrakt för nytt jobb gällande vårterminen 

Först och främst ska jag vara leeeedig. Därefter ska jag skriva. Jag hoppas att jag orkar och fixar att färdigställa manuset. Det återstår ca 22' ord innan första utkastet är färdigt. Jösses. Det är stort! (Men det återstår en del besvärliga saker att jobba med innan jag kan ropa hej.)

Tentan är över!

Det här är jag i tisdags kväll. Strax efter att bilden togs skrev jag tenta.

Det gick väl sådär ... ganska bra eftersom jag svarade på allt, men inte jättebra eftersom jag inte kunde redogöra på det sätt tentaskaparna önskade. Att resonera är jättesvårt! Åtminstone vissa saker. Typ sakerna på tentan.

Jag räknade ihop mina troliga poäng och hamnar precis på godkänt. Förhoppningsvis har jag räknat lågt och förhoppningsvis rättar de mer generöst än snålt. I så fall klarar jag mig.

Det är skönt att den är över och att jag slipper plugga! Men det är inte helt över förrän jag får veta att jag är godkänd.

Börjar ana ljuset i tunneln

På tisdag är det tenta.

På tisdag kväll är tentaångesten över och ersatt med - förhoppningsvis - enbart lättnad.

Jag hoppas innerligt att jag är nöjd med min insats och slipper våndas allt för mycket inför resultatet. Jag vill nämligen ha ett ledigt jullov, utan att behöva plugga inför omtenta! Jag har för sjutton en roman att skriva!

Vi har pluggat en del, syrran och jag. Igår gick vi igenom våra anteckningar och alla viktiga begrepp, och allt annat som vi tror kan komma på tentan.

Ångesten börjar lätta något, men inte helt. Jag lär vara ganska nervös och orolig på tisdag.

Idag ska vi titta när sonen spelar innebandymatch och efter det blir det lite glögg, pepparkakor och tända första ljuset.

Var hittar jag nödbromsen?

Det här är ett ganska långt inlägg om en stor inre stress och oro.

Egentligen finns ingen anledning till vare sig oro eller inre stress just nu. Barnen trivs med sina saker (så vitt jag kan bedöma och se), med vissa undantag förstås - som för oss alla.

Maken är i högform, vad gäller jobbet åtminstone.

Jag själv har en väldigt bra tillvaro just nu, förutom att jag är fattig på pengar - men det är självvalt så jag borde inte ens nämna det. Tycker fortfarande att någon borde uppfinna ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.

Ändå oroar jag mig för allt och inget och är ständigt spänd som en fiolsträng. Ibland när jag ligger i sängen är det som att jag nästan inte ens nuddar madrassen utan ligger ett par millimeter ovanför den. Och jag har jättesvårt för att slappna av! Och ja, jag vet, det finns massor med avslappnings-appar och jag har ett par av dem i min telefon, men hur gör man för att faktiskt komma till skott och lägga sig och lyssna på dem? "Jag gör det sen, ska bara först."

Det är ohållbart det jag håller på med. Jag känner att jag kommer stressa mig sjuk om jag inte skärper till mig.

Igår hade jag sådan kraftig migrän att jag faktiskt kräktes. Väldigt oskönt.

Hormoner eller post stress efter en ganska hektisk (?) helg? Middag på stan på fredag, tre nästan fyra timmar julmarknad på lördagen och flyttstädning av föräldrarnas lägenhet hela söndagen. Och jobba hela måndagen varav 1,5 timme som ensam lärare.

Muntlig redovisning på kursen på tisdagskvällen.

Jag är inte samma person som jag var för några år sedan, när jag orkade nästan hur mycket som helst, men det är otroligt svårt att inse.

Ganska länge nu har jag känt varningstecknen, utan att göra något egentligt åt dem. Det är dags nu. På allvar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Var hänger den där nödbromsen t ex?

Det är typ väldigt mycket nu

Först och främst är det lite stress inför kommande kurstillfälle. Inte så mycket att vi ska redovisa inför resten av klassen, utan mer för att uppgiften är så ... jag vet inte. Jobbig? Egentligen är den intressant, och det ska bli lite kul att hålla muntlig redovisning, men det är det här att jag måste göra den. Jag vill bestämma själv vad jag ska göra, och när jag ska göra det.

Det andra stora är morgondagens julmarknad. Jag vill inte stå och sälja lotter, och frysa. I tre timmar i ett råkallt Göteborg. Usch! Jag vill sitta hemma i soffan och skriva, eller kanske plugga.

Det tredje är  t e n t a n  ... Jag orkar inte! "Det är bara att plugga", säger min syster som går samma kurs. "Du tänker för alldeles för mycket." Och jag vet, hon har rätt, jag lägger orimligt mycket tid och ork på att oroa mig - utan att faktiskt sätta mig och plugga! (Blir lite trött på mig själv.)

Sedan har vi julen. Dels ska vi ha årets julkalas med kompisarna hemma hos oss, dels ska jag komma på och orka köpa julklappar till barnen.

Alla dessa måsten.


Lyxproblem, jag vet. Och jag vet också att allt brukar lösa sig! Helst om man tar tag i ett problem i taget. Jag har bara en extrem förmåga att förstora upp små saker till gigantiska jätteproblem. Jag tappar fotfästet och tumlar runt i luften. Oförmögen att hitta tillbaka till jorden. Som tur är har jag världens bästa man i mitt liv, som alltid får mig på fötter igen.

Liten rapport om livet

Det är jobb, studier och skrivande som upptar det mesta av mitt liv just nu. Och träning och rehab. Och kanske ett sommarhus till.

Jobbet känns jättebra. Eller jobben snarare. På alla sätt. På måndagar är jag i två 1:or och på fritids. På tisdagar är jag oftast ledig för att plugga, eller jobbar i särskolan eller träningsskolan om de behöver mig. På tisdagkvällar är det kurs. Onsdag - fredag jobbar jag eftermiddagar som avlösare, lugnt och behagligt.

På helgen försöker jag hinna med allt jag inte gör på veckodagarna, samt nojar över kommande tenta. (Och förmodad omtenta ...)

På det hela taget känns livet helt okej. Önskar bara att jag hade en bil till för att kunna övningsköra mer med barnen. Önskar också att jag inte oroade mig så mycket över tentan och referaten som ska skrivas, utan att jag var mer strukturerad och fick skrivet lite mer på romanen. Men det kanske löser sig ändå? Jag borde kanske sluta oroa mig.

Och så är det att överleva det här mörkret ... Men så fort vi kommer in i advent blir det ljusare igen - adventsstjärnor och ljusstakar och utebelysning i allas trädgårdar. Mysigt!

Tjejhelg

I lördags förmiddag åkte vi till Skövde för årets tjejhelg. I år var vi nio av tolv tjejer som deltog.

Efter en trevlig lunch på Den lilla krogen åkte vi upp till berget och checkade in på Billingehus. 

Inte mycket hade förändrats sedan vi var där för ca tolv år sedan. (Hotellet är på flera ställen förvånansvärt ofräscht och fult.) 

Vi gav oss i ut i gråvädret. Några sprang, andra joggade och jag promenerade.

Gymmet var trevligt och fräscht, liksom spa-avdelningen (fast så mycket till spa vet jag inte om det var. En bassäng och två bastu... vad blir bastu i plural?)

På kvällen åt vi en helt okej middag i restaurangen, med fantastisk utsikt över staden! Massor med trams och skratt blev det. Underbart!

Efter en fin frukostbuffé morgonen efter gick vi bort till kyrkan som låg alldeles intill hotellet. Vi hade blivit tipsade om att besöka den. Och wow! Besöker ni Skövde är kyrkan värt ett besök - ett måste - den otroligt fina akustiken! Fönstret! Utsikten! Helt fantastisk.

Innan vi åkte hemåt besökte vi en julmarknad i Blidsberg. Nedan syns ett utsnitt av den vackra herrgården. Tomte och julmusik i början av november är lite för tidigt för min smak, men det har blivit en tradition.

Jag längtar redan till nästa års tjejhelg! Att få använda skrattmusklerna och fylla på med positiva känslor och upplevelser är starkt beroendeframkallande.