Jag hatar söndagkvällar. Eller snarare känslan som infinner sig en söndagkväll. Och det har egentligen inte med själva söndagkvällen att göra alls. Utan det faktum att det är måndag morgon bara timmar bort.
Visst, jag är glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till, jag har trevliga jobbarkompisar och kolleger .
- noterar ni punkten? Bra.
Vi släpper det.
Och går över till något annat.
Jag är inte vän av slit och släng. Jag köper hellre dyrt än billigt, om jag vet att jag får valuta för pengarna. Skor, väskor, plånböcker, kläder - det mesta vill jag kunna använda länge, helst i flera år! Jag är världsbäst på att klä mig i gamla kläder (helst ärvda!). En av mina favoritkjolar köpte jag begagnat av en svensk överklasskvinna i London när jag jobbade som au-pair 1993...
Jackor är inte gamla förrän de har sex år på nacken. Och det skulle aldrig falla mig in att köpa ny jacka varje år, eller ens vartannat, bara för att. Aldrig! Inte om jag hittat en som jag gillar förstås.
Skor köper jag helst i riktigt bra kvalitet (och helst på NKs rea!) och använder dem sen i mååånga år. De är så sköna när de till slut är för slitna att jag använder dem bara för det.
Jag är aldrig trendig eller inne. Jo, kanske när jag köpte en svindyr Odd Molly tunika/klänning förra sommaren - jag bara tokälskar den - kärlek från första ögonkastet. Men förutom det har jag ofta ganska otrendiga kläder. That´s me liksom.
Som modet med att ha klänning över byxor som kom för ett par (ett par??) år sen. Jääähäääättefult tyckte jag när det kom. Men vem var det inte som började använda kläderna så, när det inte längre var särskilt modernt. (Moi!)
Den här listan skulle kunna göras lång! Kanske kan bli ett eget inlägg någon gång? Men det jag skulle komma till, när jag började med Jag är inte vän av slit och släng, var att jag idag har bestämt mig för att slänga fyra kuddar och tillhörande överdrag. Jag har konstaterat att de luktar skit. Nja, inte skit, som i skit (som vi fick på soffkuddarna i förra veckan tack vare en kompis till sonen som var på besök, som låg i soffan... som sen stank... bajs. Jag skojar inte, och jag överdriver inte heller. Tyvärr. Men det är tvättat och åtgärdat nu. Sofföverdrag behöver ju tvättas lite då och då, ändå...)
Efter att ha tvättat sofföverdragen slängde jag in alla småkuddar och dess överdrag i maskinen också. Hejåhå vad jag grejade, och vi röjde och dammsög och hade oss.... men, småkuddarna luktar inte gott! De luktar... konstigt. Och smutsigt. Och ja, de är billig skit från Det Stora Svenska Möbelvaruhuset.
Så idag bestämde jag mig för att strunta i småkuddar i soffan uppe. Den soffan är ganska mjuk och skön i sig och mina barn kan ha sina egna kuddar om de ligger på kvällen och tittat på film.
Men det tar emot att slänga dem. Visst, de har några år på nacken, och de är inte trendiga - men de funkar! De matchar soffan och ... nja, snygga höll jag på att skriva att de är, men det är de nog inte. Men de funkar. Trots att de var billiga.
Eh... Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här inlägget längre. Snacka om att kunna göra en kort historia lång. Jag kan ha haft en tanke från början, men den är i så fall long gone just nu.
Jag går och lägger mig i stället. För allas bästa.
.
