Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. A Henrikson.
En fd kollega har valt att avsluta sitt liv. En person som jag alltid har sett som 'stor och stark'. Som var uppskattad och omtyckt.
Vad lite man vet om sina medmänniskor.
"Hur är det?"
"Bra."
Borde vi prata mer om hur vi verkligen mår?
Han fanns som stöd när jag upplevde en fruktansvärt jobbig period på jobbet och jag önskar att jag hade talat om för honom hur mycket det betydde för mig. Men jag är glad att jag i efterhand tackade honom för stödet. Men borde sagt mer. Borde visat mer uppskattning. Man kan nog alltid göra mer.
Vi behöver bry oss mer om varandra, innan det är för sent. 💔
Vad händer?
SvaraRadera