Men hej Posten vad ni är smidiga!

Idag har jag tagit mig till Ica Focus vid Liseberg, för att hämta ett rekommenderat brev. Två gånger.

Första gången hade jag postavin med mig och personens körkort. Men ingen fullmakt!

"Fullmakt? Personens namn står ju där … och jag har hennes id-kort med mig." Sa jag.
"Det är skickat till företaget." Kassörskan pekar på företagets namn.
"Ja, men det är till NN." Jag pekar på NN:s namn.
"Ja, men företagets namn står överst och då måste det finnas en fullmakt för antingen dig eller NN och det finns det inte." HA!

Nä, hon sa inte "ha!" men det var nästan så det kändes.

Jag åkte spårvagnen tillbaka till jobbet och fixade en fullmakt och fick med mig registreringsbevis, för säkerhets skull.

Passade på att äta lunch också, för att inte bli grinig och kanske otrevlig ...

Åkte därefter tillbaka till Focus och blev expedierad av en annan kassör. Som tog sig tid att förklara. För jag fick nämligen inte hämta ut försändelsen den här gången heller - det behövs en SÄRSKILD fullmakt. Suck. Och den där särskilda fullmakten ska firmatecknaren fylla i och sen lämna till någon enhet som registrerar fullmakten centralt.


Om den första kassörskan hade upplyst mig om detta redan vid mitt första besök hade det sparat mig, och andra, väldigt mycket tid. Men se det gjorde hon inte. Tvärtom var hon väldigt knapphändig och inte det minsta serviceminded.

För mig var det inte hela världen, jag har för det mesta ganska lugnt på mitt jobb, men det kunde ju varit bråttom. Och det kunde varit något väldigt viktigt i försändelsen.


Och jo, jag förstår varför de är noga med fullmakt och det är nog bra. Men ibland känns det bara som att saker krånglas till i onödan.

Oroar mig för fel saker tror jag

Vissa saker kan störa och oroa ihjäl mig! Som det här att sopbilen inte tömde vår soptunna idag. (Mötte den när jag kom hem från jobbet, så jag vet att den varit här.)

Soptunnan står någon meter in från vägen. Kanske en och en halv meter, jag vet inte. Det har aldrig tidigare varit skäl att inte tömma. (Har dessutom för mig att gränsen varit längre tidigare. Kanske har de ändrat - utan att informera.)

Tycker det är fult när företag lägger över en stor del av ansvaret på kunderna. Att det är upp till mig att hålla koll på när tömning sker - de informerar inte ens om tömningsdagar på sin hemsida. Eller när de ändrar rutiner hux flux och tänker "Kunden får skylla sig själv som inte håller sig informerad".

Soptunnan är full. Det kan kanske med lite god vilja och ett rejält tryck gå ner en påse till. Men då finns risk att någon påse längre ner spricker och går sönder.

Och kundtjänst stängde en halvimme innan jag kom hem. Fint. Bra service där.

Så hur gör vi nu? Två veckor (?) till nästa tömning. Att ställa påsar vid sidan om är inget alternativ. Såvida vi inte känner för att få soporna utspridda av skatorna … och det känner vi inte för.

Hungrig är jag också. Och klippan i mitt liv har möte till sent. Ikväll igen. Varenda förbannade kväll, nästan.

Lyckan är en trädgård!

Läste något klokt för några år sen, minns inte ordagrant men ungefär så här:

Vill du vara lycklig ett halvår, bli förälskad. Vill du bli lycklig för evigt, skaffa en trädgård.

Det ligger något i det. Jag annonserade efter en kompost i en köp-byt-sälj-grupp på Facebook och fick napp nästan direkt! Så nu är jag en kompost rikare! Den är fylld med småpinnar och kvistar och lite annat trädgårdsavfall.

Älskar det här att ha ett eget kretslopp! Att våra matrester förvandlas till något näringsrikt som kan blandas ner i jorden.

Med matrester menar jag främst fruktskal och grönsaksrens. Det mesta av de tillagade matresterna hamnar fortfarande i brun kompostpåse som hämtas av sopbilen. På sikt blir det kanske mer rester av lagad mat även i komposten. (Men tycker så synd om maskarna som ska behöva äta salt och kryddad mat.)

Är dock sugen på att testa att kompostera allt (som är okej att kompostera, alltså) - även räkskal. Men det tror jag är lite av en konst faktiskt. Och en enorm risk för stank. Men jag ser utmaningen och är sugen på att anta den! I värsta fall får jag göra om och göra rätt …

Så. Nu vill jag ha vårvärme och sköna dagar i trädgården. Och så vill jag köpa penséer och göra fint på altanen.

Näe

Tänker inte ens försöka … det blir bara gnäll om hur trött trött trött jag är.

Återkommer en dag när jag har energi.


Men det går bra på jobbet. Det känns som det viktigaste just nu. (I efterhand kanske jag skulle prioriterat annorlunda. Men men …)

Määäh!

Idag vaknade jag 05.20! Men lyckades efter en lååång stund somna om lite grann. Till slut gav jag upp. (Och gick upp och snabbskurade badrummet på övervåningen. Sonen har en kompis som sover över och det är trevligt om det inte påminner om en offentlig toalett, tänker jag.)

Igår kväll började jag bli hes, och hostade mycket. Hostan har fortsatt hela natten, men inte stört mig jättemycket, som tur är. Återstår att se hurdan rösten är idag. Ingen mer än jag är vaken så jag har inte pratat ännu.

Snart blir det kaffe.

Ett litet "jag måste skriva av mig-inlägg"

Ibland vaknar jag med en olustkänsla i kroppen. I morse var en sådan dag och jag kan inte sätta fingret på varför. (Borde jag ringt och kollat igår att sonen kom fram till kompisen som han skulle sova över hos? Börjar inbilla mig att han aldrig kom fram och att något hemskt har hänt … men tänker också att kompisen borde väl ringt hit och undrat varför sonen aldrig dök upp, eller?)

Hur som helst. Jag kan inte väcka maken nu för att få prata av mig lite olust … dels gillar han att sova på morgonen, dels tycker han att jag ibland har en förmåga att oroa mig i onödan. Hur mycket i onödan det nu är med den pågående krisen i världen - och det känns som att det bara blir värre?! Och det här med IS ska vi bara inte gå in på. Får ont i magen bara jag tänker på dem.


Det får bli ett blogginlägg istället. För när allt kommer omkring finns det inte mycket jag kan göra åt det rådande läget, mer än att sätta mina oroliga tankar på pränt och försöka reda ut dem.


Tror att jag är feberfri idag, men jag hostar mycket. Det är jobbigt. Och då oroar jag mig för att inte vara helt frisk på måndag. Hur ska jag orka fixa möten och lunch om jag inte är helt frisk, och vad händer om det ringer när jag får ett hostanfall.

Jamen ni hör ju. Klart jag inte kan väcka maken om dessa småsaker!


Tar jag mig själv på lite för stort allvar kanske? Ja.


Och de korta helgerna?! Även om jag bara (bara?) jobbar 75% så är det fem dagar i veckan och känns som väldigt mycket heltid. Även om jag älskar mitt jobb! Läget, lokalen och människorna som jobbar där. Älskar!

Lyfter jag blicken lite inser jag att det är en kort kort tid jag jobbar där. Till och med maj. (Om det inte blir förlängt, vilket jag hoppas hoppas hoppas!) Och jag behöver lönen inför semestern!


Så vad har jag att klaga över egentligen?

Det här att manuset inte redigeras klart har bara med mig själv och min prestationsångest att göra. Borde slänga in lite Nike i mitt liv - Just Do It.

Tjugo i sex

Ska det föreställa sovmorgon? När det är lördag, man har varit sjuk och kanske fortfarande är dålig och behöver sova … då ska man inte behöva vakna och vara klarvaken redan tjugo i sex.

Stolleprov.

Nu sitter jag påklädd i soffan och dricker kaffe. Det är ungefär det jag orkar.

Snor, host, ink och italienlängtan!

Febern hänger sig kvar. Inte så hög att jag bara sover, men tillräcklig för att göra mig matt och orkeslös. Blä.

Ville ju gå och jobba idag ju!

Istället sitter jag i nattlinne, morgonrock, smutsigt hår och dricker kaffe äter knäckemackor och bildgooglar Amalfikusten. Längtar ihjäl mig efter Italien just nu.

På grund av bröllop fick vi flytta resan till slutet av juni, istället för mitten av maj, men det ska vi nog stå ut med! (Värme, sol, bad, god mat, goda viner, cappucciono, gelato och inte minst otroligt vacker utsikt … Ååh!)

Säg den glädje som varar

Den feberfria morgonen övergick i febrig förmiddag. Ingen hög feber, men tillräckligt för att känna mig svag.

Är kanske tvungen att stanna hemma även i morgon? Vill ju tillbaka och jobba … men inte om jag inte är frisk.

Feberfri morgon

Men känner mig klubbad av förkylningen. Hostar, snorar och är känslig för ljud.

Idag ska jag, precis som igår, titta på film och dokumentärer. Om jag orkar lyssna, that is. Gomorron Sverige känns väl skränigt just nu.

Sjuk

Vaknar med feber och svullen hals. Inte kul. Jag blir väldigt svag av feber. Ynklig.
Man skulle kunna säga att det är ett manligt drag …

Det blev ett kapitel nu på morgonen

Plötsligt kom lusten att skriva över mig. Och inte bara lust, utan begäret. Och ett nytt kapitel såg dagens ljus. Ett kapitel som saknats … Nu ska ytterligare ett skrivas och det börjar bli svårt nu. Det är nämligen en ändring som ska göras, efter förslag från lektören. En scen är tydligen "oväntat tam" och den måste göras om. Jag är helt med på hennes förslag, men tycker ändå att det är svårt. (Troligtvis är det mina hjärnspöken som gör att det känns svårt. Hoppas jag.)

Planer för dagen

Fika. Yngsta dottern bakade chokladbollar igår!

Greja lite i trädgården. (Typ gå ett par varv och titta på växterna)

Greja lite i växthuset. (Gå in där, konstatera att det är för kallt för att plantera något, och för stökigt för att orka städa)

Skriva kanske. 

Redigering pågår. Det går inte snabbt och det görs inte varje dag. Men små små ändringar görs - men framför allt: jag funderar mycket på manuset och de ändringar som lektören föreslog.

Helg ljuva helg

Helgerna blir annorlunda när man jobbar hela veckor. De blir livsnödvändiga.

Som tur är trivs jag på mitt jobb, väldigt mycket! Det är nästan alltid lustfyllt att gå dit. Ibland är det väldigt lugnt och ibland (som igår) blir det väldigt körigt! Och så är det lite varierande saker att göra och det gillar jag.

Till och med maj jobbar jag. Sedan tror jag, faktiskt, att jag hoppas på en förlängning. Det skulle kännas väldigt konstigt att inte få fortsätta jobba där. Jag trivs. Med att vara där, att ha något att göra och - tadaaa - att ha en riktig lön igen.

Men ibland saknar jag mitt författardrömliv … särskilt nu när våren kommer. Det räcker inte med bara två dagar ledigt i veckan, jag vill ha fler!

Men men … man kan tydligen inte få både äta kakan och ha den kvar. Himla dumt egentligen.

På väg till jobbet

Solig morgon. Jobbet ligger bakom det gula huset med svart tak. På Kungstorget. Bästa läget!

Hej!

Minns ni mig? Jag minns knappt bloggen längre … jag bara jobbar. Och redigerar. Men mest jobbar. Och går omkring och är jättetrött och sömnig, hela tiden. En stund på förmiddagen är jag pigg, sen rasar allt och jag vill bara sova.

Men idag har jag varit lite glad och lycklig - jag har shoppat en klocka och ett par skor! Oh the materiella lycka! Och oh the lycka med bekväma skor!

Jobbet går bra och är roligt! Men ganska mycket. 75%, fem dagar i veckan, nio till fyra. Helt perfekta tider! Och det ska bli väldigt trevligt med en hel lön igen.

En slapp, slapp lördag

Har sovit jättegott inatt, trots att det blåst och väsnats. Men ingen man som legat bredvid och låtit. (Jag hatar, verkligen hatar snarkningar!) Vill att det ska vara knäpp tyst när jag sover. Mörkt och tyst.

Även natten till söndag är jag ensam och kan få sova gott!

Borde vi ha skilda sovrum, mannen och jag. Gud så tråkigt, men ack så skönt.

Hur som helst. Han är i Stockholm på något politikkonvent. Det tycker han är roligt. Äldsta är på konfirmationsläger (som assistent), det tycker hon är roligt! (Hon ska med på läger i Danmark i sommar också, som assistent.)

Kvar hemma är jag och trettonåringarna. Hoppas de vill se på film med mig ikväll. Ihopkurade i soffan. Eller så får det bli Andra chansen. Gud så trist. Alla dåliga låtar som vi redan sett och hört. Ouff.

Men vad gör man inte för att få sitta mellan ungarna i soffan en kväll?!

Den här dagens morgon

För att ha noll koll på busstidtabellen tycker jag att jag tajmar det riktigt bra. Igår kom jag (farande på cykel som ett himla jehu) precis i tid till bussen och idag fick jag vänta i kanske två minuter. Inga köer eller hinder i trafiken.

Kom till jobbet, lugn och fin. Bara för att upptäck att jag bytt lösenord igår och glömt bort till vilket! Jag som aldrig har problem med lösenord eller koder eller sådant, hade helt glömt bort vilket ord jag ändrat till.

Prövade med mina olika, väl invanda lösenord. Inget accepterades.

Jag fick panik. Ringde vår IT-konsult, som såklart inte svarade. Fick prata med en tjej, som jag jobbat med för massa år sen! Himla trevligt. Berättade om mitt misstag för henne och hon skrattade och tyckte att det finns värre saker att tabba sig med! Ja, men nu gäller det mig, då är det här nästan det värsta som kan hända.

Hon lovade att ringa konsulten och se om han kunde göra något …

Efter några evighetslånga minuter återkom hon. Hon kunde hjälpa mig - om jag kom dit med datorn. (Och jag VET att sådant går att fjärrstyra!) Mina tankar snurrade, behöva gå till VD:n och berätta? Och dessutom säga att jag måste åka iväg dit med datorn för att få hjälp … Eh, hell no!

Smyga iväg på min lunch? Eh, nej! Tre timmar till dess, måste ha datorn långt före det. Dessutom, hon kanske själv vill ha lunch, och inte hjälpa mig.

Skit skit skit!

Jag hade ganska många gånger på mig att försöka innan datorn låste sig. En klen tröst när inget ord funkade!

Till slut skrev jag in en kort variant av ett av mina favoritord. Varför vet jag inte, men jag bara chansade - och det funkade! Jag kom in!

Den lättnaden! Den går inte att förklara. Den förstås bara av någon som själv upplevt den. Den är så förlösande skön att den nästan är obehaglig. Jag ville nästan gråta!


Och ja, jag vet. De kanske hade tyckt att det var klantigt gjort, de kanske hade suckat och himlat med ögonen - men ingen hade blivit arg. Ingen skada var skedd, men ändå! Jag är sååå himla glad att jag inte behövde berätta för någon att jag bytt lösenord och sedan glömt bort det!

Resten av dagen gick bra. Jättebra!

Nu ska jag bara överleva sömnigheten tills jag får gå och lägga mig.

Hej måndag!

Manuset finns på mailen, bara att vidarebefordra och öppna när tillfälle ges.

Ska försöka boka in ett besök hos min optiker också. Är trött på att se dåligt nu, och vill ha nya bågar. Och så blir det kanske en tur i någon eller några trevliga butiker. Men först morgonmöte med frukost på jobbet.

Det här blir en bra vecka, den här också.

Tack hör ni!

Vad glad jag blir över era heja-rop och peppande ord. De värmer ska ni veta! Och de är vähäääldigt nödvändiga.

Idag har jag inte ens öppnat dokumentet, men det är på gång … lusten finns där, suget finns där. Snart så sätter jag igång. Och så jäklar … (hoppas jag!)

På en timmes lunch hinner jag faktiskt både äta och redigera. Om jag inte måste gå en sväng i butiker, förstås. Det här med att vara tillbaka i stan igen har sina för- och nackdelar.


Men återigen, tack snälla för att ni läser och kommenterar! Ni är så bra!