Idag fick jag ett bryt. Ungefär halvvägs in i manusläsningen kände jag bara "NEEEJ, det här är inte bra." Och jag är väldigt duktig på att tänka ner mig själv, så när jag började blev det bara värre.
Till slut var jag tvungen att lätta på trycket och skrev ett långt mail. Som jag inte skickade till någon. Sedan skrev jag ett nytt, lite kortare och skickade till min förläggare. Någon behövde få läsa mina tankar.
En stund senare fick jag ett peppande mail från min redaktör. Och då kom några lättnadens tårar i ögonen. Jag är inte onormal, jag är inte konstig, det är inte fel på mig - jag är normal! Skönt. Då gick det lättare att läsa igen.
I morgon kommer jag att ha läst klart, och när min hjälptestläsare är klar med sin genomläsning ska jag maila förläggaren och därefter kommer manuset gå till tryck! (Sedan behöver jag aldrig mer läsa det! Så skööönt!)
Till slut var jag tvungen att lätta på trycket och skrev ett långt mail. Som jag inte skickade till någon. Sedan skrev jag ett nytt, lite kortare och skickade till min förläggare. Någon behövde få läsa mina tankar.
En stund senare fick jag ett peppande mail från min redaktör. Och då kom några lättnadens tårar i ögonen. Jag är inte onormal, jag är inte konstig, det är inte fel på mig - jag är normal! Skönt. Då gick det lättare att läsa igen.
I morgon kommer jag att ha läst klart, och när min hjälptestläsare är klar med sin genomläsning ska jag maila förläggaren och därefter kommer manuset gå till tryck! (Sedan behöver jag aldrig mer läsa det! Så skööönt!)
normal!
SvaraRaderaTack! <3
Radera