Så känner jag mig. Urvriden. Men inte på något obehagligt sätt, utan ett ganska skönt. Som om mitt inre fått sig en rejäl omgång och nu är trött, matt.
En ganska normal känsla, tror jag, när man lämnat ifrån sig sitt manus en sista gång. Jag orkar inte riktigt tänka på att det ska bli en tryckt bok om ett par månader. Det känns overkligt och konstigt.
(Och här skulle jag kunna göra ett långt inlägg om tankar, känslor, oro och ångest, men jag gör inte det. Jag väntar några veckor ... låter allt sjunka in och falla på plats. Men sedan kommer det komma blogginlägg om både skrivprocessen och utgivningsprocessen.)
Men nu är det kväll och jag ska ta och göra mig färdig för att komma tidigt i säng. Tyvärr måste jag duscha, något som är bland det tråkigaste jag vet.
Och lägga fram kläder. Gör jag inte det kvällen före blir det kaos på morgonen.
Apropå kaos så snöar det en del här och ska fortsätta göra så inatt. Risk finns att bussar uteblir eller åtminstone blir försenade. Maken får köra mig till tingsrätten imorgon så att jag vet att jag säkert kommer i tid till rättegångens femte dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar