Ett nytt terrorattentat har inträffat och jag blir ännu mer orolig. Vad är det för värld mina barn får växa upp i? Jag hatar den just nu.
Och för att bli lite mer egoistisk: Den här dagen skulle bli så mysig. Min syster och jag skulle promenera genom Gallhålans naturreservat till vår bror för att äta lunch. Solen skiner, himlen är blå, våren är på gång. Och istället hamnar jag i soffan, framför SVT2, med P1 i bakgrunden och datorn i knät. Jag försöker greppa det som inträffat, försöker förstå. Men det går inte. Jag kommer aldrig att förstå.
Det som händer nu kommer aldrig att gå att förstå tror jag......det finns liksom inga ord för det. Jag har i alla fall inga.
SvaraRaderaKram