Jag har sedan någon vecka påbörjat redigeringen av manuset, och det har känts ganska bra, tills igår när jag kom till ett kapitel som nästan gav mig en klump i magen. Det var uselt, kasst. Segt, dåligt skrivet och väldigt tråkig läsning. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att författaren drev med mig som läsare, eller i alla fall inte tog mig på allvar.
Plötsligt började jag tvivla på mig själv igen - är hela manuset uselt; har jag bara inte upptäckt det förrän nu??!
Men idag, efter en natts sömn och ett skönt yogapass, kunde jag sätta fingret på vad som felar: Det är en "transportsträcka". Ett stycke text som innehåller saker som inte måste finnas med. Eller som kan skrivas om.
Jag måste lära mig att Allt inte måste förklaras för läsaren, läsaren är smart nog att förstå vissa saker utan att jag förklarar dem.
Det känns lite skönt faktiskt. Nu vågar jag fortsätta redigera.
Plötsligt började jag tvivla på mig själv igen - är hela manuset uselt; har jag bara inte upptäckt det förrän nu??!
Men idag, efter en natts sömn och ett skönt yogapass, kunde jag sätta fingret på vad som felar: Det är en "transportsträcka". Ett stycke text som innehåller saker som inte måste finnas med. Eller som kan skrivas om.
Jag måste lära mig att Allt inte måste förklaras för läsaren, läsaren är smart nog att förstå vissa saker utan att jag förklarar dem.
Det känns lite skönt faktiskt. Nu vågar jag fortsätta redigera.
Efter en paus kan mycket lossna. Och bra tänkt där; en läsare fixar oftast att bilda sig en uppfattning själv. Det ska inte vara alltför lättläst. Då tröttnar i alla fall jag.
SvaraRaderaNej, det får inte vara för lätt.
RaderaIbland ger en god natts sömn svaret :)
SvaraRaderaJag tyckte mycket om din förra bok så tvivla inte!
Tack, vad roligt att höra! Uppföljaren lär inte bli sämre (?) med tanke på att mitt skrivande har utvecklats. Förhoppningsvis till det bättre då! :)
Radera