Den här arbetsveckan har varit ... obeskrivligt jobbig.
Jag som forfarande är ny på jobbet, samt glömt bort en del under den långa ledigheten, har fått sätta mig in i arbetsuppgifter som är helt nya för mig.
För att göra en lång historia kort: Det har varit helvetiskt jobbigt den här veckan. Jag har gråtit av frustration och trötthet, jag har stressat tills det har bränt i bakhuvudet, jag har glömt bort de mest enkla saker som borde vara omöjliga att inte komma ihåg ... Jag har nog upplevts som kort i tonen och kanske direkt otrevlig.
Det har känts lite skrämmande. Hur är det möjligt att bli så stressad på mindre än två veckor? Jag gick från totalt utvilad till att vara i stort behov av ny ledighet. (Jag vet ju svaret. Det beror på orsaker som jag inte kan råda över. Jag måste lära mig att hantera min stress.)
Men jag gillar trots allt mitt nya jobb! Men jag vill gärna känna att det ska kännas bra och roligt igen. Jag har faktiskt övervägt att söka något annat, eller gå tillbaka till att vara elevassistent. Men jag vill inte det. Jag vill jobba kvar, jag vill komma in i arbetsuppgifterna och vara en trevlig och hjälpsam kollega!
Kanske lugnar det ner sig snart - det är alltid som mest att göra vid terminsuppstart. (Och så är situationen extrem eftersom vi är underbemannade pga orsaker.)
Över lag har jag fint stöd från rektorer och kollegor och det känns väldigt bra. Det är bara några få som fortfarande inte fattat ... suck.
Men jag behöver bli bättre på att hantera stressen - och att sänka min ambitionsnivå ännu lite till. Jag jobbar på det och jag har gjort framsteg, och det är bra. Och nu är det helg och jag ska försöka sluta tänka på jobbet och allt jag missat att göra som jag borde ha gjort. Men jag misstänker att det finns kvar på mitt bord även på måndag. Eller tisdag. Eller om två veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar