Någonstans måste tankarna få lov att komma ut ... och även om jag inte är särskilt exhibitionistisk av mig vill jag gärna nå ut och inte gömma dem i en dagbok. Visserligen skriver jag dagbok, också, men på det där stolpiga viset - för att minnas vad jag gjorde vissa dagar eller vad jag gav barnen i julklapp eller födelsedagspresent.
Jag älskade att blogga när det begav sig. Fullkomligt älskade. Allt jag tog mig för blev ett inlägg. Och oftast var jag ganska rolig. Framför allt bjöd jag på mig själv. Ironiserade över min situation och livet med småbarn. Sedan växte barnen upp och blev ungdomar som kom i kontakt med internet och jag fick skärpa till mig. Fick inte lov att vara en pinsam mamma, fick inte lov att berätta saker om vår familj. (Något jag förstås har största förståelse och respekt för.)
Och nu, nu sitter jag här med tankar, drömmar, nojor och grubblerier. Allt behöver få komma ut. Nej, inte riktigt allt, men mycket.
Kanske testar jag att blogga igen och kanske blir det lite dagbok, som i Kära dagbok ... kanske blir det pannkaka av tankarna.
Tänkte börja med att berätta om sommaren, mest för att få en reseberättelse för min egen skull, och få en plats full med bilder. För mitt minnes skull. Och kanske för någon annans intresse eller nyfikenhets skull. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar