Redigering och växthusfix

Det är ju bra att ha balans i livet och när jag suttit lite för länge med datorn och redigerat behöver jag göra något helt annat. Brukar gå ut i trädgården och greja lite, eller växthuset. Idag hade jag en del tomater att ta hand om innan kylan kommer på allvar. Passade även på att klippa ner dem ganska rejält.

Sen fortsatte jag redigera och då gick det bättre än innan. Äntligen börjar jag röra mig lite framåt igen! Dock gick det inget vidare med balansen ... försvann in i skrivandet helt och hållet.

Får öva på det där med att ta pauser. Att sätta alarm på ugnen är det bästa - jag hatar pipandet och jag kommer bort från soffan eller arbetsrummet. Mobilen är lätt att stänga av och tänka 'bara lite till'.

Här finns fortfarande gott om förbättringspotential. :)

Ny redigeringsrunda

Igår kom fulhösten med massor av regn och idag kom även blåsten. 

Men som jag njutit den här helgen! Sol, värme, mustiga färger. Vi fick lite bonussommar. Ingen huvudvärk hade jag heller, så skönt! Jag har redigerat, grejat i växthuset och på altanen ... och njutit. Maken och jag drack av vårt goda vita vin som vi köpte i Frankrike på vägen till Spanien. Nu fick jag stark tillbakalängtan! Snälla, ge mig sju veckors ledighet igen.

Jag började om med ny redigeringsrunda i fredags eller lördags. Eftersom mitt papper (dumt att skriva på ett löst papper) med nästan alla kapitel försvann spårlöst fick jag börja om med att strukturera upp. Men då passade jag istället på att redigera igen. 

Och nu minns jag faktiskt inte varför. Kanske för att jag behöver komma framåt. Eventuellt kommer jag be någon att testläsa snart, bara för att få ett hum om hur storyn och människorna uppfattas av andra. 

Självförtroendet vacklar fram och tillbaka. Ibland undrar jag om jag är knäpp på riktigt, andra gånger tänker jag att om andra kan bli utgivna kan jag det också. Det är väl bara att fortsätta kämpa på. Jag vill ju det här! Åtminstone just nu.

Slarvmaja!

Jag hade inte jättemånga sidor kvar att gå igenom av manuset för att skriva ner alla kapitel/scener, när jag tappade bort lappen! Spårlöst försvunnen. Och jag har letat. Maken har också letat. Vi har till och med lyft och kollat under och bakom kuddarna i soffan. Spårlöst försvunnen.

Var kan jag ha lagt den? Har bara suttit vid köksbordet och i sofforna, så logiskt sett borde den ligga där någonstans. Om det inte vore för att jag är lite ologisk när "jag lägger detta här så länge, det kommer jag ihåg ..." Yeah, right!!

Så nu är jag i valet och kvalet, fortsätta leta eller börja om från början. Tidsödande båda sakerna. Och energikrävande eftersom jag blir så himla arg på mig själv. Hur svårt är det att hålla lite ordning? HUR?!

Helgen v 37

Jag jobbade i lördags och igår var jag drabbad av migrän, dock lindrig, men jobbigt ändå. Blir tokig på att nästan alltid ha ont i huvudet! Gör jag något fel (svettas för mycket och dricker för lite?) eller är det hormonerna? Vet inte. Får ta nya - ordentliga - tag med att dricka tillräckligt med vatten och se om det är det som felar. (Svettas mycket nattetid, kanske mer än jag är medveten om.)

Idag ska det jobbas på skolan på förmiddagen och i butiken på eftermiddagen. Och däremellan ska jag gymma.

Nyttan med att inte skriva

Häromdagen slogs jag nästan omkull av mitt stukade självförtroende. Vissa kapitel/scener är så usla att jag behövde ett vadderat rum av skämskuddar. Ingen kul känsla. Jag kan inte det här. Vem tror jag att jag är? Varför försöker jag lura mig själv och alla andra? Jag borde skämmas.

Jag borde inte känna så eftersom jag medvetet skrev första utkastet lite slarvigt - för att få ur mig storyn. Sedan skulle manuset snyggas till i nästkommande utkast. Det är ju det man har redigeringen till. Suck.

Är den här våndan normal? Känner andra författar-wannabes som jag? Känner riktiga författare tvivel och uppgivenhet? Hur kan man få veta? Det känns som att alla andra lyckas så himla bra med det de gör. De får en idé och vips är den nerpräntad i en inbunden, utgiven bok.

Men igår kom jag på hur jag ska förbättra manuset (hoppas jag). Vissa saker behöver klargöras och utökas, annat behöver stuvas om tidsmässigt och något behöver inte vara med alls. Att ta helt skrivfria dagar (frivilliga eller pga skrivkramp) är bra. För det är ganska ofta som bra idéer kommer när man gör något helt annat.

Fundering kring meddelanden i manus

Ska texten från sms stå på en egen rad eller inte? Den är kursiv så man fattar att det är ett sms även om den inte får en egen rad.

Får kolla lite i olika böcker och se vad som passar mig bäst. Lutar åt att jag låter den stå för sig själv. Blir lite luftigare då. Eller stannar det upp läsningen? Gaaah vad svårt! 

Frågor jag ställer mig själv

 Hur redigerar jag bäst? 

• Skriver i ett block? Alltså använder papper och penna.
• Skriver i ett dokument på datorn? 
• (Eller både och, för säkerhets skull?)

Inlägget kan komma att uppdateras med fler frågor och funderingar, och kanske med svar så småningom.

Jaha … och nu …?

Efter förra inlägget (länk) där jag våndades lite började det hända saker ... För att göra en lång historia kort: Jag har fått låna mammas skrivare och kommer kunna skriva ut manuset när det är dags att titta igenom det. Hurra! 

Men innan skrivrutiner är på plats och gud vet vad - tur att jag är gift med en it-tekniker - ska jag gå igenom manuset och kanske numrera och "namnge" alla kapitel. Eller snarare skriva en kort beskrivning, för att lättare få dem i rätt ordning. Har ingen aning om det är rätt sak att göra men jag testar. Jag behöver få en överblick. 

Får testa mig fram helt enkelt. 

Ibland längtar jag tills jag är lite mer rutinerad (författare!) och vet hur man ska göra det här.

Och skrivarvånda ...

Hej på dig tvivel! Hatar när ovälkomna tankar tar mitt känslocentrum i besittning och solkar ner mitt bräckliga självförtroende. (Borde jag lägga ner författardrömmen?! VEM tror jag att jag är? Tror jag att jag är någon? Och tror jag verkligen att just jag ska kunna bli författare? [hånskratt])

Kanske är det struktur jag behöver?

• Klargöra vad varje kapitel handlar om
• Bestämma i vilken ordning de ska komma

Ja, undrar om det inte får bli så. Tidsödande och tråkigt men nödvändigt. Tror jag. 

Och risken är stor att jag fastnar i varje kapitel för att pilla lite. 

Jag får se det som "lärpeng" i form av tid.

Önskar att jag hade en skrivare. Och att det inte vore slöseri med papper att skriva ut manuset i onödan.

Men först kanske jag måste ha en extra kopp kaffe till? 

Då var det vardag igen

Jag har hunnit jobba lite i butiken redan och idag var det dags att vikariera i skolan igen. Imorgon blir det halva dagen i skolan och halva i butiken. Jag kommer nog vara trött imorgon kväll. Men kul att få göra lite olika. Väldigt kul faktiskt. Tills jag kommer på vad jag vill bli ... 

Apropå att inte veta vad jag vill: Författardrömmen lever vidare, åtminstone ibland. Men igår började allt kännas rörigt och motigt och lite tråkigt. Fast jag antar att det hör till, och att det är en del av skrivandet. Hoppas det.

Mer Madrid

Två kvällar med god mat, bubbel och drinkar, och två dagar med promenader, butiker och olika vackra vyer. Madrid är en väldigt grön stad. Inte bara parkerna, utan även väldigt många gator har prunkande träd. Fler storstäder skulle behöva ta efter.

Lite för mycket folk för mig på Gran Dia och på torgen och i butikerna. Men nu var det ett födelsedagsbarn som fick lov att bestämma vart vi skulle gå och vad vi skulle titta på.

En bit in på eftermiddagen behövde vi skugga, något svalkande att dricka och utsikt över Madrids takåsar. Ska försöka komma ihåg att ha med en utsiktsbild i nästa inlägg.

På kvällen tog vi med champagne, ishink med is och fyra glas och gick i långsam takt till El Retiroparken. Det var för varmt för att röra sig överhuvudtaget. Men vi skulle till parken för att skåla! Vi orkade inte gå särskilt långt in i parken, vilket var lite synd med tanke på rosenträdgården en bit in. Får bli en annan gång. Inte helt otänkbart att syrran och jag återvänder till Madrid. Så många butiker vi inte var i, och så många vyer vi inte tog in. Nästa gång ska jag tvinga henne med till saluhallen. Den är fin och trevlig och där finns en massa gott att köpa.

Men jag behöver inte besöka staden i juli någon mer gång. Våren är nog mer min årstid. Och jag ska inte åka dit med trasig mage heller, men det är ett helt annat inlägg - som inte kommer att skrivas. 

Underbara Madrid!

Som jag skrev om i tidigare inlägg (länk) åkte vi till Madrid några dagar för att fira min syster som fyllde 50.

Vi mötte upp min syster och svåger i Alicante och tog snabbtåget till Madrid. Hon blev bra överraskad, syrran! Tåget var en bekväm och häftig upplevelse genom det öppna landskapet.

Vi bodde på hotell inte långt från tågstationen Atocha, men det var inte den stationen vi gick av vid när vi kom fram. Därifrån fick vi ta en Uber, vilket gick smidigt och bra. Via en vinlunch i affärsdistrikten. (Däremot åkte vi hem från Atocha två dagar senare.) 

Hotellet låg i samma område som maken och jag varit i förut så vi kände igen oss och hittade överallt utan problem. Så härligt att känna sig hemma.

Det blev många steg. Vi ville såklart se Plaza Mayor och Puerta del Sol, El Retiro-parken och naturligtvis de kända byggnaderna vid Gran Via.

På själva födelsedagen (dagen efter att vi kom dit) sov födelsedagsbarnet lite längre än oss andra ... Per och jag hann därför ta både en promenad och inta frukost i form av cappuccino och croissant på ett café. Senare blev det lite mer frukost på ett annat ställe, alla fyra. 

Dagen tillbringade syrran och jag tillsammans i butiker och våra respektive gick på eget håll för att reka parken för kvällens intag av champagne. Vi sågs dock vid något tillfälle, när de drack drinkar på en takterass vid Puerta del Sol och vi råkade passera nedanför. Det blev en farligt god Moscow Mule med utsikt över takåsarna. Det här var en varm dag och min mage gjorde lite ont, men det var bara att bita ihop och se till att syrran fick en bra födelsedag.

Fler bilder i nästa inlägg.

Semestern 2024

Bilresan ner till Spanien gick bra. Vi kom iväg ca 04:30 på fredagen och var framme vid 23 kvällen därpå. Det var en del trafik både i Tyskland och Frankrike, framförallt i Lyon där vi leddes ut på mindre vägar. Dock inte lika små som 2022 när vi helt plötsligt åkte på en pytteliten enkelriktad väg - mot trafiken. Charmigt och mysigt att få se annat än motorvägar.

I mitten av juni är det fortfarande väldigt behagligt väder. Vissa kvällar var det så kyligt att jag behövde min munkjacka (min älskade Aqua Limone-tröja som jag drömt om att äga sedan 80- eller 90-talet). Havet kändes kallt första gången vi badade (ja, jag är badkruka). 

Vi fick en del molniga och mulna dagar i juni, vilket jag uppskattade väldigt mycket - att slippa solkräm. De första veckorna tog vi ganska många promenader mitt på dagen, och inte bara tidigt på morgonen. 

Vi har ätit massor av goda ostar och lufttorkad skinka. Druckit tinto de verano (rött vin och Fanta citron, eller - med fördel faktiskt - Mercadonas egen citronläsk). Det har även blivit en del Cava och lite vitt vin. På vår älskade takterass. På bilden följer vi en av EM-matcherna.

Bild från en av alla morgonpromenader. Älskar den här ljusa grusvägen, älskar att gå här när solen precis går upp. Dels är det väldigt vackert, dels är det oerhört skön temperatur (i juni var det så svalt som 18° på morgonen).

Tyvärr har min hälsena bråkat den här sommaren, varit öm och stel, så jag har inte vågat gå lika ofta som jag velat, och inte heller kunnat springa. Men det kommer väl fler somrar. Att gå långsamt som jag gjorde sista veckorna fungerade dock rätt bra. Får kämpa på med mina djupa tåhävningar ett tag till (resten av livet troligtvis).

Fortsättning följer i kommande inlägg. Har bilder från Madrid som jag vill visa och även spara som minne för mig själv. 

En välbehövlig mitt i veckan-weekend

Maken och jag åkte iväg tillsammans med min syster och hennes man - till fantastiskt underbara Madrid!

Syrran fyllde 50 och skulle firas och äntligen kan jag nu prata med henne utan att vara rädd att försäga mig. "Vad ska vi ha för kläder i Madrid?" "Vilken handväska tänker du ta när vi åker till Madrid?" "Vilka skor ska man ha på kvällen i Madrid?" och så vidare.

Vi hade det så himla bra! Jag älskar den stan och slog återigen av hur grön och lummig den är. Och vacker. Och det var så himla roligt att återse "våra" kvarter, och inse att vi faktiskt hittade väldigt bra. 

Och några dagar borta från skrivandet gav nya idéer. Dessa har jag idag utvecklat lite och det känns bra. Skulle vara så himla roligt om det här manuset kunde bli något ... jag gillar det. 

Kämpar mot ett enormt godissug. Kämpar mot ett negativt tankemönster (vad är meningen med allt?). Kämpar. Det är inte synd om mig. Bara lite synd om mig ibland. Fast samtidigt är det bra med mig, såvitt jag vet. Att vara trött och uttråkad är inte farligt. Klimakteriet är inte heller farligt, bara fruktansvärt jobbigt ibland. 

Behöver bara hitta någon slags mening med allt. Och något som är roligt och som betyder något. Borde skaffa en kattunge eller hundvalp - för att ha någon/något att gosa med och ösa kärlek över ... (Nej, maken räknas inte till gosigt husdjur.) Men det går inte pga allergiker i släkten. Så jo, lite synd är det faktiskt om mig.

Men skrivandet går hyfsat igen, och det är roligt!

Dags för gnäll igen?

Alla gånger jag gnäller över skrivkramp eller annat som strular med skrivandet så lossnar det nästan direkt. Nu har jag kramp igen och hoppas att det ska släppa efter det här inlägget. 

Det kändes så himla bra när jag plockade fram manuset och började läsa det jag skrivit. Jag var taggad på att fortsätta. Och nu stirrar jag bara på skärmen och undrar hur i hela friden jag ska fortsätta ...

I övrigt finns inte mycket att klaga på: jag är ledig, tar dagen som den kommer och njuter av tillvaron, men hade njutit ännu mer om det kreativa ville flöda - måleri och skrivande. Men det kanske är att vara girig?

Det ÄR inte lätt att skriva en bok. Det SKA inte vara lätt. Tydligen. Så jag antar att jag gör rätt.

(För det är väl inte redan dags att påbörja redigeringsvända 2 på det vilande manuset? Nä ... känns lite tidigt ännu.)