Min farfar har somnat in. Och nu gråter jag igen.
Han fick somna in lugnt och fridfullt i sitt hem, med två av sina söner hos sig. Efter 96 pigga och friska år.
Igår kväll, sent, satt jag med en förtvivlad liten son som inte kunde sluta gråta, och jag tröstade och tröstade. Själv börjar jag gråta titt som tätt, för att jag kommer att sakna honom, och för att världen blivit en väldigt fin man fattigare. Och för att våra semestrar i torpet inte kommer att bli som de brukar. Någonsin igen. Sonen vill inte ens åka dit mer.
Men mest av allt, trots att jag saknar honom, är jag så himla glad att han fick somna in fint och fridfullt. Utan plågor och lidande. Han fick ett sådant slut som vi alla önskat att han skulle få. Jag är så tacksam för det.
Vila i frid älskade farfar.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mina tankar är hos dig.
SvaraRaderaKram
men åh, stora varma kramar till dig!
SvaraRaderaMitt i det sorgliga är det en tröst att din farfar fick så många år. Och att han somnade lugnt och fridfullt. Bär dina minnen med dig, det är ok att sörja.
SvaraRaderaNä :( Jag beklagar sorgen Agneta.
SvaraRaderaJag håller med om att ett sådant fint slut kan man önska att vi alla får...och vilken ålder! 96 år är respekt.
Massa kramar.
Vårda hans minne nära ditt hjärta. Så länge ni kan minnas finns han kvar hos er.
SvaraRaderaKram!
Styrke kramar till dig å familjen!
SvaraRaderaNågra kramar från Värmland, sänder jag dig och dina nära!
SvaraRaderaBeklagar sorgen! Började gråta själv när jag läste ditt inlägg... Men man får som sagt vara tacksam över att han haft ett bra liv och att han fick somna utan smärtor, det är det viktigaste mitt i allt elände.
SvaraRaderaTack alla! Er omtanke värmer!
SvaraRaderaÅh, vad sorgligt för er, Agneta.
SvaraRaderaVad skönt att han fick ett skönt slut iaf. Och jag kan tycka det är en otrolig ynnest att få ha kvar en mor/farförälder i vår ålder.
SvaraRaderaJag har inte ens kvar en mamma eller en pappa. Det är mycket positivt att ha en pigg åldring i närheten.
Jag tänker på dig!
En stor kram till er alla! Tur att han fick somna in så fridfullt... Det gör ju oftast sorgen lite lättare... KRAM
SvaraRaderaDet är alltid sorgligt när nära och kära dör (även när det är väntat) Kram
SvaraRaderaJag vet hur det känns. Man är så tacksam för att det blev så bra som det ändå kan bli och ändå önskar man att dom kunde stannat för alltid.
SvaraRaderaTänker på dig och sonen.
Vad tråkigt!
SvaraRaderaKramar!