Faktiskt så grät jag inte lika mycket som jag trodde att jag skulle göra. Det var skönt. Barnen grät. Sonen var helt förkrossad och ville hem. Men det lugnade ner sig. Efteråt, när prästen höll tal, föll sonen in i talet och berättade att han förstod vad prästen menade när han sa att glädje och sorg hör ihop. Han var så söt! Sonen alltså.
Nu har vi ca 2,5 timmar i bil innan vi är hemma. Vi äter godis.
Så du tyckte inte prästen var söt:)?!? Kram t dig /cah
SvaraRaderaVad bra att det blev ett fint minne av denna jobbiga stund. Kram och ta hand om varandra ikväll.
SvaraRaderaHej, hittade just din fina blogg. Tråkigt med din farfar, men bra att det ändå blev en ok begravning.//kram maria
SvaraRaderaHan har så rätt så, sonen...
SvaraRaderaKram!