Farfar ska begravas idag. Jag känner mig tung i sinnet. Vill bara att det ska vara över. Sen vill jag att allt ska vara som vanligt, alla döda släktingar ska komma tillbaka och vara levande igen och jag ska vara ung och bo hemma hos mamma och pappa och bli omhändertagen och leva ansvarslöst. Och så ska solen alltid skina. Alla vara glada och snälla mot varann.
Det vill jag idag.
Jag vill inte gråta ögonen ur mig för att jag själviskt saknar farfar. Jag blir så ful och får ont. Jag måste trösta mina barn när jag själv är svag. Jag är svag. Och jag är fylld av gråt. Men jag vet att farfar har det bra! Jag vet det och det gör mig lite lite gladare.
Sänder en kram och hoppas att begravningen, trots all sorg, blir en fin stund.
SvaraRaderaSynd att du åker till Småland för en begravning. Du kunde komma och hälsa på mig istället! Skämt åsido, jag skickar dig alla mina varmaste tankar idag. Begravningar är bland det sorgligaste som finns... Massor av kramar....
SvaraRaderaElin, tack!
SvaraRaderaRenée, någon annan gång? Vi har ju torp i Kvillsfors där vi är på somrarna. Vore trevligt att träffas!
Kram!
SvaraRaderaEn stor kram till dig. Hoppas det blir vackert att du finner ro en dag som denna. KRAM!
SvaraRaderaDet är inte själviskt att sakna.
SvaraRaderaHoppas begravningen blir en fin stund!