Frukost nästan ute

Idag känner jag att jag vill tacka någon för kaffet. Är det guds förtjänst, tro?
Och för att jag varvade all alkohol igår med vatten. Det är min förtjänst.

De ömma fotsulorna måste vara någon annans fel, men jag kan leva med det. Det var en så himla rolig! På lördag är det dags igen, då hoppas jag på inte fullt lika mycket (och god) lakritsshot.