I do it my way

Jag gillar att göra saker på mitt sätt. Därför struntar jag i att gå igenom de sista - väldigt trögredigerade - elva sidorna som är kvar och väntar med dem till senare.

Istället ska jag göra annat ett tag …

Meddelar härmed [trumvirvel] att jag i detta nu (alldeles strax) ska öppna mitt worddokument och börja föra in/utföra alla ändringar som manuspappren är fullklottrade med!!! Tjoho!

Det känns nästan lite högtidligt! Har inte öppnat Word på många veckor nu. Har bara läst igenom manuset på papper och strukit och skrivit noteringar i kanten. Men nu så!

Måtte jag inte tycka att allt är skit.
.

Snart långledig

I morgon jobbar jag. Sen är jag ledig ända tills nästa onsdag. Om jag inte måste jobba på fredag på grund av sjuka kollegor. Hoppas inte! Vill vara ledig.

Har tränat 45 minuter crossfit nu på kvällen. Ljuvligt! Helt underbart. Helst när passet var över. Nu har jag ätit lite och ska kasta mig in i duschen. Eller om jag ska vattna mina nyplanterade perenner först kanske?
.

Ledig solig härlig dag!

Igår jobbade jag. Helt okej arbetsdag. Trevlig avdelning och härligt väder. Perfekt att jobba i en verksamhet där man är ute mycket!

Idag är jag ledig vilket känns HELT galet okej! Som jag njuter av sol, fågelkvitter och pill i trädgården.

Har inte jättemycket ångest över att jag inte skriver något just nu. Undermedvetet går jag och funderar och fifilurar på idéer och tankar. Det blir nog bra när jag väl är klar. Det får lov att ta lite tid.

Största problemet för dagen är om jag ska gå och träna ikväll eller inte. Har känt mig overkligt trött och matt sista tiden och vet inte om jag kanske bör hushålla med energin. Eller så bör jag träna skiten ur mig för att ge plats för ny energi. Som man faktiskt kan få efter träning. Om man inte har någon förkylning eller annan skit i kroppen … Aja, har några timmar till att fundera och bestämma mig.
.

Sagolikt härlig helg

Den här helgen alltså! Så himla härlig. Förutom besvärande huvudvärk både i fredags kväll och igår.

Det har inte blivit något som helst redigerat, men jag har funderat desto mer … grunnat på vissa idéer som jag har. Och tvivlat på några delar av storyn. Undrar verkligen om den håller. Hm …

Ska ta tag i den biten när vädret blir kallare. I morgon ska jag jobba hela dagen och om jag orkar ska jag fortsätta trädgårdsarbetet när jag kommer hem. Har köpt en krusbärsbuske och en doftschermin som ska få varsin plats. (Gaaaah. Dessa beslut!) Det blev även några fler perenner. Än har jag inte gett upp kampen mot mördarsniglarna. (Men snart. Funderar på att enbart odla i krukor och istället satsa på buskar och träd.)
.

Jag njuter

I bakhuvudet maler funderingar kring manuset, men jag skriver inget just nu. Det är bara trädgård, växthus och plantor som gäller just nu och jag älskar det! Den här tiden på året konkurrerar till och med ut hösten.

Skrivandet går sådär

Lite kasst faktiskt. Idag har jag strukit tre kapitel. Eller åtminstone bestämt att de ska skrivas om rejält. Herregud, vad tänkte jag när jag skrev?! Tänkte nog inte över huvud taget.

Antar att det bara är att bita ihop, redigera klart, för att därefter läsa igenom igen och fortsätta redigera? Att skriva roman är ett evighetsprojekt. En evighetsmaskin.
,

London!

I torsdags åkte jag och maken tillsammans med min syster och hennes man till London. Min favoritstad i världen. Sent i går kväll kom vi hem, trött och väldigt nöjda.

Vi hade förmånen att få hyra en lägenhet i Westminster, med gångavstånd till det mesta. Och mycket promenerande har det blivit. Och massor med mat och dryck förstås. Hittade några riktiga pärlor till restauranger (utan att bli ruinerade). Det engelska köket är annars inte mycket att yvas över.

I fredags var vi i Royal Albert Hall och såg Händels Messiah. En riktigt trevlig upplevelse. Halleluja!

Återkommer med bilder.
.

Fredagsonsdag!

I morgon är jag ledig. Den här veckan består således av en (1) arbetsdag. Rätt lagom om ni frågar mig.
Igår hade jag noll jobbångest, kan enbart bero på att jag från och med klockan fyra i eftermiddag är låååångledig! Tjoho!

Igår blev det några sidor redigering. Kändes bra. Ska förhoppningsvis hinna läsa och redigera ytterligare några i eftermiddag. Har upptäckt att när jag kör fast så stryker jag stycken och ibland hela kapitel. Enklast så. Då kan jag komma vidare och allt känns lite enklare. Och så får jag skriva helt nytt så småningom.

I morgon ska jag iväg på lite trevligheter, mer om det lite senare.
.

Och skrivandet?

Hm.

Jag körde fast häromdagen. Insåg att jag kommit till den delen jag skrev för inte så länge sedan. När jag skrev många ord om dagen och skrivandet gick snabbt och lätt. En sak hände i en av karaktärernas liv, som förändrade ganska mycket i handlingen. Just nu är jag inte säker på om jag tycker att det är så bra … eller om det ens är rimligt?

Jag funderar mycket på handlingen. Och så undviker jag problemet genom att låta texten vila.

Jag som hade tänkt vara färdig med denna redigeringsomgång innan påskhelgen. Som det skiter sig.
.

Some kind of hårkris

Nej, kris är att ta i. Det är mer en lust jag har. En besatt lust. Jag vill klippa mig och jag tror att det kommer att bli kort den här gången.

Eventuellt fegar jag ur lite och låter det vara "långt" vid öronen. (Haha! Ser axellånga polisonger framför mig.) Riktigt kort i nacken vill jag ha och längre på sidorna. Sån där frisyr som var inne för flera år sen.

Eventuellt kan jag tänka mig snaggat på ena sidan och långt på den andra. Om det inte kräver allt för många minuter av styling på morgonen förstås. Krama i lite produkter och sen låta lufttorka är min melodi. Eventuellt platta lite lugg. På sin höjd.

Åh, vad sugen jag blev nu på att klippa just den frisyren! Vill klippa mig NU!


Men jag ska bärga mig lite, låta tanken gro, sovas på och ältas fram och tillbaka. Men det kommer åka av. Jag har ingen längtan efter långt hår och enda fördelen med nuvarande längd är att jag kan sätta upp det i tofs. Hatar stunden när håret ska schamponeras. Går till jobbet med allt smutsigare hår. Något måste göras.
.

Så många timmar

Har varit på Allum. Det enda vi hittade till dottern var ett par sandaler. Ett par andra skor - som hon faktiskt gillade - var inte rätt i storleken. Tyvärr.

Själv köpte jag en omlottkofta (kallas de ens så? Vet inte) och ett träningsgummiband.

Nu ska jag ha kaffe och sen ska vi cykla ner till biblioteket, mitt lilla hjärta och jag.
.

Idag har jag vilodag

Skulle ägnat min text några timmar men det har inte blivit så. Jag har ingen lust att redigera idag och då slipper jag. Istället har jag köpt växter och vårpenséer och tillbringat värdefull tid i växthuset.

Och så har jag kramat äldsta dottern hejdå, hon är på väg till Spanien nu med sitt fotbollslag.
Nu kallar växthuset igen. Penséerna är visst inte i jord ännu.

I morgon ska jag fortsätta redigerandet.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Vi såg filmen igår. Helt fantastiskt rolig och bra! Jag hade fått för mig att det inte var så mycket historiska återblickar, men det var det. Rätt lagom. Det var jakten som var det roliga. Robert Gustafsson var strålande.

Även de andra karaktärerna var klockrena.

Helt klart sevärd.


Att samtalet efteråt med min syster blev helt bisarrt berodde på att hon trodde att vi sett en annan film. Boktjuven.
.

Det här kallar jag inte sovmorgon

Vaknade tjugo i sex och kunde inte somna om! Började dessutom tänka på mina kvarglömda fingervantar med touchfunktion … de ligger på jobbet någonstans. Och jag orkade inte vända tillbaka de femtio metrarna i fredags eftermiddag för att hämta dem.

Dem låg jag och tänkte på. Och att en mamma sa till mig i fredags att de inte kunde ha utvecklingssamtal på måndag. Och att jag glömde bort att göra en anteckning om det.

Skiiiiit!

Sparkade av mig täcket, klädde på mig, tog bilen trots att jag egentligen kunde promenerat. Larmet på jobbet krånglade och ville inte gå av (gaaaah!), till slut (fyra sekunder kanske, som kändes som evigheter) fick jag tyst på det.

Inga vantar. Någonstans.

Ej heller någon notering om utvecklingssamtal. Okej, kan de missa att notera i blocket, kan väl jag komma undan med att inte ha noterat vem som inte kan ha samtal? (Jag ringde telefonsvararen och berättade.) Det var lite hektiskt i fredags eftersom jag var ensam från halv två till halv sex. Kul. Visserligen bara med åtta barn eftersom den andra avdelningen tog två barn av mig, men ändå! Stressigt var bara förnamnet.
.

Var är solen, och hur går jag vidare med redigeringen?

Skulle det inte bli soligt men blåsigt idag? Nu är det mulet och i eftermiddag ska det bli regn. Man tackar. Verkligen.

Jag är på sidan 187 i mitt manus nu och inser att jag skrev de här kapitlen för inte så jättelänge sen. Hur gör jag nu? Låter vila ett par veckor (orka) eller fortsätter redigera i samma flitiga (?) takt?


I just detta nu spelas en gammal goding på radion - på finska?! (Whyyy?)
.

Jomenvisst

Lördagen startade vid tio över sju. Jag var färdigsovd.

Högst motvilligt drog jag på mig träningskläder för en jogging/promenad-tur. Segt som jag vet inte vad. Knäna krånglar och orken tröt.

Men efteråt kändes det väldigt bra!

En dusch, en kaffe och nu ligger dagen öppen. Idag ska jag fortsätta slita mitt hår (aka redigering). I eftermiddag ska fyra femtedelar av familjen in till stan och äta (tapas) och gå på bio (Hundraåringen som klev ut genom fönstret). Det blir en mysig lördag!
.

Det regnar och jag vill tillbaka till sängen

När jag tröttnar på sängen vill jag dricka kaffe och läsa manus (redigera) och äta frukost i lugn och ro. Därefter vattna mina plantor och gå ut i växthuset och titta på växterna som står där och fryser. Och så ska jag röra runt i komposten och prata lite med daggmaskarna.

Jobba finns inte med på lustlistan idag.
.

Det händer liksom inget nytt ...

Idag började jag nio. Det är min favorittid att börja. Så länge jag är hemma, med kaffe, tidningen, en liten vända till komposten och knopparna i trädgården.

Mindre roligt är det att behöva vara kvar till närmare halv sex. Men det går. Vid halv två önskar jag alltid att det var jag som började tidigt och fick lov att gå hem ...

I morgon börjar jag nio igen. Skönt att hinna njuta av kaffet hemma innan hetsen börjar.


De (få?) som jobbar heltid inom barnomsorgen, hur orkar de?! Hur länge kommer de orka? Jag förstår inte … nitton barn, som låter, springer, hoppar, väsnas. Det är oerhört påfrestande. Mina tre dagar räcker gott och väl. Måtte jag inte bli ombedd att ta ett heltidsvikariat i fem veckor. Jag kommer ha svårt att säga nej. (Vill ha pengarna. Vill ställa upp.)

Men risken är nog inte så stor med tanke på vad som hände för några veckor sedan. Tror inte att jag är aktuell för någon heltidstjänst. Thank God!
.

Idag …

Idag skulle jag gärna vilja stanna hemma …

- redigera
- så fröer
- röra runt i komposten (och mata de nyvakna daggmaskarna med frukt)
- redigera lite till

I stället ska jag …
- jobba till halv sex
- skynda hem och byta om
- skynda iväg till träningspass
.

Åhjösses vilken dag

Vilken intensiv barngrupp! Gap, spring och skrik. Kanske för att det inte varit någon ordning bland personalen på ett tag? Många olika vikarier som kommit och gått. Vet inte. Eller så var det nytt för dem att jag var där idag. De vet att jag egentligen hör hemma på den andra avdelningen.

Är helt slut nu och ska försöka uppbåda ork till att läsa några sidor av mitt manus. zzzZZZzzz. Och så ska det lagas mat också. Oooorkar inteeeeee.
.

Det jag ville få fram i förra inägget

Det jag ville få fram var att det är bra att jag ska jobba i morgon och inte skriva. Jag behöver nog lite skrivfri tid emellanåt. För hand, arm, axlar, resten av kroppen och hjärnan och själen.

Det blir lätt för mycket när jag sitter hela dagen och läser och funderar och stryker och skriver nytt.

Så att gå iväg och jobba mellan kvart i åtta och fyra är inte alls av ondo. Dels får jag pengar, lagad lunch och en stunds avkoppling från skrivandet (dock med hörselskadande och stressande ljudnivå - gaaaaah).

Oftast är det i skrivfrånvaron som en del av processen pågår. Undermedvetet.


Berättade jag förresten om den fina feedbacken på min kärleksnovell? Väldigt roligt! (Och jag behövde lite beröm.)
.

Det här med balans i livet

Har lite för lätt att gå lite för mycket all in. Helst när jag gör något som är roligt.

(Eller ja, enbart när jag gör något jag tycker är roligt. Annars nja…nej.) Hur som. Jag tänkte på hemväg från träningspasset att jag faktiskt behöver lite variation i livet, för att få balans. Skrivandet är ett jobb, dagisvikariatet ett annat; trädgården, växthuset och träningen är mina fritidssysselsättningar och hälsofrämjande aktiviteter.

Vikariatet har jag enbart för att få in lite slantar. (Jobbet är absolut inte tråkigt - jag stortrivs när jag väl är det - det är själva grejen att jag är inrutad och måste gå dit som ger motstånd. Hatar måsten och inrutade saker. Usch!) (Men barnen är roliga och det är härligt att vara utomhus på arbetstid, och inte minst: lagad lunch!)

Nu är motståndet ännu starkare och det stavas MANUS och REDIGERING. Och jag ska försöka att inte ta med en bunt till jobbet i morgon för genomgång på rasten. Måste vila lite från redigeringen. (Här är jag och jag inte överens känner jag. Vi kommer att bråka. Ena jag vill ta med åtminstone några sidor, medan andra jag vill lämna det hemma för att verkligen få vila!)

Sans och balans. Jodå.
,

Nu ger jag upp för idag

Efter några djupa suckar och lite (mycket) vånda tog jag ett nytt tag med redigerandet. Det kändes ganska bra. Helst efter att jag fått i mig lite mat.

Nu måste jag bryta för idag för att byta om till träningskläder. Ska träna om en halvtimme. Ska bli så skönt. Och välbehövligt!

I morgon ska jag jobba. Antar att det på något sätt också är välbehövligt.
.

Inte bara går det långsamt ...

Just nu går det inte alls. Plötsligt var det som om någon öppnade luckan till avgrunden och mitt självförtroende rasade ner och försvann.

Hur vet jag att min story håller? Hur får jag karaktärerna att bli tydliga och intressanta? Hur gör jag med intrigen och konflikten? Har jag för många darlingar som fortfarande lever?

Hur gör jag med lektör? Är det värt att investera en förmögenhet och vem i hela friden ska jag välja? Det måste vara någon som kan den här genren och som jag har förtroende för. Men hur vet jag vem jag ska välja? Har verkligen inte råd att chansa … (Eller så struntar jag i lektör och förlag och ger ut själv, säljer enbart till vänner och bekanta som vill läsa.)

Djup suck.
.

Det går långsamt

Redigerandet tar tid. Och ork.

Jag inser att mitt mål att försöka hinna läsa klart manuset idag skiter sig, big time. Men det får göra det. Jag har inte bråttom även om jag försöker få mig själv att tro det.

Vill ju bli klar ju … Men kan inte stressa mig igenom det hur mycket jag än vill. Vissa stycken går lättare än andra att läsa. Ett stycke har jag suttit med i snart en timme. Nu ryker det. Inser att det är för tungt att ändra på - då ska det nog inte vara med. Och nej, det innehåller inget som egentligen har betydelse för storyn heller. Så bort bort!
.

Tvångsvila

Nu har jag get mig själv redigerings- skriv- och datorförbud.

I morgon bitti får jag sätta mig och fortsätta redigera igen. Nu ska jag slänga mig i soffan medan jag funderar på vad sjutton jag ska orka göra för middag. Eller om barnen tycker att ostbågar är en bra idé.

Sen ska jag titta på Trädgårdsmåndag. Mitt favoritprogram!
.

Många ändringar blir det

Redigeringsvåndor och vedermödor

Är på sidan 98 av 254. Många ändringar och strykningar blir det. Varje sida är nästan fullklottrad med streck och meningar.

Har med andra ord en hel del kvar. Ändå är känslan att det går, och känns, bra mycket bättre än vad jag föreställde mig.

Varför var jag så himla rädd för just den här delen av redigeringen?!
.

Helguppdatering

I fredags fyllde mina småpluttar 13 år! Tre tonåringar in da house!

I fredags kväll hade vi kalas. I lördags fortsatte jag redigera. Att bara läsa igenom texten utan att göra ändringar var bara att fetglömma. Pennan for av sig själv över sidorna och strök och gjorde små noteringar.

I går kväll var barnen med på TV. Som publik på Smartare än en femteklassare. De ska vara med på Påskafton också.

Idag var vi på kalas hos min systerson som fyllde åtta. Efter det har jag redigerat och promenerat. Är nu på sidan 90 av 254.
.

Redigerar!

Nu jäklar kör jag!

Lyxigt ledig, eller nåt

Det kändes lite konstigt att vakna i morse till en skrivfri dag. Jag har inte längre något manus som måste skrivas klart, eftersom det redan är klart. Kändes nästan befriande skönt och lyxigt!


Jag gillar att tänka så. Att det är klart. Det är långt ifrån klart, men ändå är jag lite klar. Ett delmål är klart. Och resten återstår förstås. Resten som i huuur mycket som helst.

Det ska bli kul att läsa igenom manuset. På papper! Se bokstäverna i tryck. Skräckfyllt men kul.

När jag skrev lite meddelanden på Facebook med en kompis förut slog det mig att en av de större ändringarna kanske inte ska göras. Det får helt enkelt bli en graviditet, som planerat och skrivet, och så får de andra sakerna ske som de gör. Det ofödda barnet får liksom hänga med … det har hänt förr att livet förändras trots att det finns ett kommande barn med i bilden. Det kanske ger ett annat 'djup' till det som kommer?

Ni märker att jag har saker att fundera kring eller? Inte helt lätt att brainstorma ensam, och helst när man inte vill avslöja för många detaljer. Gah.

Jag går och hänger tvätt istället.
.

Bästa natten på länge

I natt har jag sovit utan att ha fått sömnen förstörd av jobbiga drömmar! Så himla skönt. Och tack vare att jag jobbar eftermiddag idag fick jag lite sovmorgon också.

Jag vet inte, men jag tror att jag sovit gott tack vare att manuset nu är … klart, höll jag på att skriva men det stämmer inte. Men det känns som att det är lite färdigt. Åtminstone redigerat till ett andra utkast. Som idag ska skrivas ut!

Eftersom vi inte äger någon skrivare fixar maken det på annat håll. När han kommer hem i eftermiddag har man min bebis med sig. Högtidligt på något vis! Tur att vi glömde hala flaggan igår, för systersonen som fyllde år, den får hänga idag också - för mig och min delfärdiga text.

Larvig? Jag? Jajamensan! Och väldigt stolt.

Passar på att vara lite mallig nu, innan jag läser igenom texten och kanske dör skämsdöden över min omöjliga dröm att bli författare. Huu.

Men jag tänker så här: om jag inte varit ämnad att skriva, då hade jag väl inte älskat det så förbannat?! (Jag älskar visserligen att sjunga också, men det när jag ingen dröm om att göra till ett yrke. Ingen realistisk dröm i alla fall.)
.

I morgon skrivs den ut

Texten skrivs ut i morgon!

Först hade jag tänkt göra en del ändringar och skriva ut den på måndag, men jag ångrade mig. Kan lika gärna göra de ändringarna senare. Tillsammans med alla andra ändringar.

Det känns bra. Spännande att få se den i skrift, på papper, men också jobbigt. Det känns som att det är nu det verkliga jobbet börjar. Och tänk om jag tycker att den är usel? Eller att det är så mycket som måste ändras att jag helt enkelt inte orkar, eller vill. Hemska tanke.
.

Det hisnar, nästan

78746. Ord. Utkast nr 2 är snart färdigt. Snart färdigt!

Känslan är nästan hisnande. Jag har inte mycket kvar, kanske det svåraste är kvar, jag vet inte. Men jag har inte gett upp hittills och det är banne mig inte dåligt! Jag som är en mästare på att påbörja saker och tröttna långt innan jag är färdig, är snart färdig!


Okej, jag VET att jag har massor av redigering kvar - och det svåraste: att inte slänga hela skiten pga att jag upptäcker att den är dålig.
Men ändå! Tjohoooo!

Heja mig! Heja heja mig!
.

Ledig onsdag

Det är inte det att jag inte tycker om mitt jobb, för det gör jag. Barnen, föräldrarna, miljön … jag gillar det! Men just nu är jag i en fas då jag mycket hellre är ledig och hemma. Kanske är det våren, kanske är det skrivandet - kanske en blandning av båda? Det tar emot att gå och jobba i morgon och på fredag. Att jag sen har fyra dagar ledigt känns som en droppe i havet …

Jag drömmer mycket på nätterna. Det är stressdrömmar och jag ska ta mig från en plats till en annan. Jag drömmer om omöjliga platser och uppdrag och är helt slut när jag vaknar. Varför alla dessa tröttande drömmar? Varför kan jag inte bara få sova.

Typiskt mig att fokusera på det som är negativt. Istället för att tänka att jag har fyra dagar ledigt i veckan stör jag mig på att jag jobbar tre. När lönen kommer önskar jag att jag hade jobbat betydligt mer.

Mvh
Aldrig nöjd
Mycket vill ha mer
Vilja äta kakan och ha den kvar
.

Maj gadd!

Tränat. Så himla superskönt!!!

Det var ytterst nära att jag inte gick på träningen. Skrivandet gick så bra och … jag var lat, så det var nära att jag skyllde på det. Men så visste jag att jag behövde vila armen en stund.

Nu har jag kört slut på armar och axlar och skuldror - and I love it! Behöver verkligen bli starkare.

Nu blir det mat och några avsnitt Vänner tillsammans med barnen.
.

Jaaa!

Tur att jag kollade upp morgondagen … det visade sig nämligen att jag inte ska jobba i morgon! Jag är ledig! Hurraaaa!

Fick med ens massa ny energi och lycka i kroppen. En dag till hemma, att ägna åt mitt manus och mitt röjande. Jag har bestämt mig för att nu jädrar ska jag få ordning i arbetsrummet. Lite ordning i alla fall.
.

Bästa sortens elvakaffe

Bästa koppen kaffe intas i växthuset och trädgården medan jag inspekterar minsta lilla knopp! Det börjar grönska ute, sakta sakta men säkert. Underbar vår, vad du är välkommen!

Nu ska jag fortsätta redigera. Känns mindre underbart just nu. Börjar få rejäl prestationsångest tror jag.

.

Tror jag behöver vara ledig lite mer

Alltså … det här kan bli ett rörigt inlägg, tror jag.

Jag vill vara ledig mer. Mer än vad jag redan är. Jag vill alltså jobba mindre än mina tre dagar i veckan. Helst vill jag jobba noll dagar i veckan. I alla fall ett tag framöver.

Vet inte varför men jag känner mig sliten och stressad. Har inget att stressa över? Eller är det mitt skrivande? Det faktum att jag snart redigerad klart omgång två och ska skriva ut manuset för första gången? Eller är det något annat? Kanske är det oro och stress över ekonomin - vi har så vi klarar oss, men jag vill veta att inget oförutsett kommer att inträffa.

Det är jobbigt att hela tiden leva med små marginaler, och få andnöd så fort tvättmäskinen beter sig underligt. Huset blir sex år i år, när börjar vitvarorna ge sig? De håller inte lika länge som när jag var liten. Aldrig att man behövde köpa något nytt, såvida det inte var en tvättmaskin som gått i arv i släkten.

För så här är det: jag vill inte återgå till ett "normalt" åtta-till-fem-jobb igen. Inte som det känns just nu. (Om inte världens erbjudande dyker upp - man ska aldrig säga aldrig, förstås. Men just nu känns det enormt främmande.)

Jag måste bli författare! För att jag vill! För att skriva är det enda måstet jag har i livet som inte plågar livslusten ur mig! Det finns inget annat jag hellre vill ägna mina dagar åt än att skriva. Finns inget annat yrke i hela världen. Jo, kanske trädgårdsmästare … men om det var ett måste skulle även det bli tråkigt, så nej.

Men pengar måste man ha. Och innan jag eventuellt kan börja tänka i termer att ha skrivandet som enda inkomstkälla (eller inkomstkälla över huvud taget) måste jag fixa försörjningen på annat håll. Och dagis är helt okej. Jag stortrivs för det mesta! Älskar att inte behöva göra mig till. Älskar att få vara ute på dagarna. Älskar att umgås med de små liven!

Men, jag skulle behöva ett par veckors ledighet. Komma ikapp mig själv, skriva klart manuset, få andas i lugn och ro. Få röjt ordentligt hemma bland surdegsrummen.

Sitta i växthuset och bara vara.
,