Det händer liksom inget nytt ...

Idag började jag nio. Det är min favorittid att börja. Så länge jag är hemma, med kaffe, tidningen, en liten vända till komposten och knopparna i trädgården.

Mindre roligt är det att behöva vara kvar till närmare halv sex. Men det går. Vid halv två önskar jag alltid att det var jag som började tidigt och fick lov att gå hem ...

I morgon börjar jag nio igen. Skönt att hinna njuta av kaffet hemma innan hetsen börjar.


De (få?) som jobbar heltid inom barnomsorgen, hur orkar de?! Hur länge kommer de orka? Jag förstår inte … nitton barn, som låter, springer, hoppar, väsnas. Det är oerhört påfrestande. Mina tre dagar räcker gott och väl. Måtte jag inte bli ombedd att ta ett heltidsvikariat i fem veckor. Jag kommer ha svårt att säga nej. (Vill ha pengarna. Vill ställa upp.)

Men risken är nog inte så stor med tanke på vad som hände för några veckor sedan. Tror inte att jag är aktuell för någon heltidstjänst. Thank God!
.