Alltså … det här kan bli ett rörigt inlägg, tror jag.
Jag vill vara ledig mer. Mer än vad jag redan är. Jag vill alltså jobba mindre än mina tre dagar i veckan. Helst vill jag jobba noll dagar i veckan. I alla fall ett tag framöver.
Vet inte varför men jag känner mig sliten och stressad. Har inget att stressa över? Eller är det mitt skrivande? Det faktum att jag snart redigerad klart omgång två och ska skriva ut manuset för första gången? Eller är det något annat? Kanske är det oro och stress över ekonomin - vi har så vi klarar oss, men jag vill veta att inget oförutsett kommer att inträffa.
Det är jobbigt att hela tiden leva med små marginaler, och få andnöd så fort tvättmäskinen beter sig underligt. Huset blir sex år i år, när börjar vitvarorna ge sig? De håller inte lika länge som när jag var liten. Aldrig att man behövde köpa något nytt, såvida det inte var en tvättmaskin som gått i arv i släkten.
För så här är det: jag vill inte återgå till ett "normalt" åtta-till-fem-jobb igen. Inte som det känns just nu. (Om inte världens erbjudande dyker upp - man ska aldrig säga aldrig, förstås. Men just nu känns det enormt främmande.)
Jag måste bli författare! För att jag vill! För att skriva är det enda måstet jag har i livet som inte plågar livslusten ur mig! Det finns inget annat jag hellre vill ägna mina dagar åt än att skriva. Finns inget annat yrke i hela världen. Jo, kanske trädgårdsmästare … men om det var ett måste skulle även det bli tråkigt, så nej.
Men pengar måste man ha. Och innan jag eventuellt kan börja tänka i termer att ha skrivandet som enda inkomstkälla (eller inkomstkälla över huvud taget) måste jag fixa försörjningen på annat håll. Och dagis är helt okej. Jag stortrivs för det mesta! Älskar att inte behöva göra mig till. Älskar att få vara ute på dagarna. Älskar att umgås med de små liven!
Men, jag skulle behöva ett par veckors ledighet. Komma ikapp mig själv, skriva klart manuset, få andas i lugn och ro. Få röjt ordentligt hemma bland surdegsrummen.
Sitta i växthuset och bara vara.
,
Jag vill vara ledig mer. Mer än vad jag redan är. Jag vill alltså jobba mindre än mina tre dagar i veckan. Helst vill jag jobba noll dagar i veckan. I alla fall ett tag framöver.
Vet inte varför men jag känner mig sliten och stressad. Har inget att stressa över? Eller är det mitt skrivande? Det faktum att jag snart redigerad klart omgång två och ska skriva ut manuset för första gången? Eller är det något annat? Kanske är det oro och stress över ekonomin - vi har så vi klarar oss, men jag vill veta att inget oförutsett kommer att inträffa.
Det är jobbigt att hela tiden leva med små marginaler, och få andnöd så fort tvättmäskinen beter sig underligt. Huset blir sex år i år, när börjar vitvarorna ge sig? De håller inte lika länge som när jag var liten. Aldrig att man behövde köpa något nytt, såvida det inte var en tvättmaskin som gått i arv i släkten.
För så här är det: jag vill inte återgå till ett "normalt" åtta-till-fem-jobb igen. Inte som det känns just nu. (Om inte världens erbjudande dyker upp - man ska aldrig säga aldrig, förstås. Men just nu känns det enormt främmande.)
Jag måste bli författare! För att jag vill! För att skriva är det enda måstet jag har i livet som inte plågar livslusten ur mig! Det finns inget annat jag hellre vill ägna mina dagar åt än att skriva. Finns inget annat yrke i hela världen. Jo, kanske trädgårdsmästare … men om det var ett måste skulle även det bli tråkigt, så nej.
Men pengar måste man ha. Och innan jag eventuellt kan börja tänka i termer att ha skrivandet som enda inkomstkälla (eller inkomstkälla över huvud taget) måste jag fixa försörjningen på annat håll. Och dagis är helt okej. Jag stortrivs för det mesta! Älskar att inte behöva göra mig till. Älskar att få vara ute på dagarna. Älskar att umgås med de små liven!
Men, jag skulle behöva ett par veckors ledighet. Komma ikapp mig själv, skriva klart manuset, få andas i lugn och ro. Få röjt ordentligt hemma bland surdegsrummen.
Sitta i växthuset och bara vara.
,
Låter som du behöver en liten paus
SvaraRadera