Kommer till jobbet och det första som händer är att en liten kille (som precis varit väldigt lös i blöjan, enligt kollega) lägger sig på mattan och rapar. Jag ser hur han hulkar med överkroppen och får fullständig panik! Ungen kommer när som helst att spy över matta, bilar och garage!
Jag som är livrädd för magsjuka vill helst bara springa därrifrån! Men jag tar tag i ungen och springer till tvättrummet, placerar honom på en pall och med papperskorgen framför ansiktet. "Här, där kan du kräkas om du måste."
Vill dö. Eller åtminstone cykla hem. Vill inte utsätta mig för smitta. Tänker att barnomsorgen borde ha munskydd för sådana här tillfällen, så att man kan skydda mun och näsa …
Fler barn kommer, och föräldrar som jag måste ta emot.
Efter en stund springer det sjuka barnet omkring i hallen och de andra barnen, som sett och hört honom på mattan och sett mig springa iväg med honom berättar glatt och käckt för de nykomna att "NN är sjuk! Han har nästan kräkts!"
Eh. Haha haha, eh, kom här och sätt dig på pallen igen. (Ungj***l. Sa jag inte.)
Det visade sig att barnet inte alls var magsjuk. Troligtvis påverkad av penicillin. För när pappan kom för att hämta hade färgen i ansiktet återvänt och pojken var hungrig på frukost! Hur pigg och frisk som helst.
Ibland tror jag att det finns en gud och att han är god! Tacksam för att det inte blev något utbrott av den värsta smitta man kan drabbas av. Det värsta som finns näst efter dödsolyckor och livsfarliga sjukdomar.
.
Jag som är livrädd för magsjuka vill helst bara springa därrifrån! Men jag tar tag i ungen och springer till tvättrummet, placerar honom på en pall och med papperskorgen framför ansiktet. "Här, där kan du kräkas om du måste."
Vill dö. Eller åtminstone cykla hem. Vill inte utsätta mig för smitta. Tänker att barnomsorgen borde ha munskydd för sådana här tillfällen, så att man kan skydda mun och näsa …
Fler barn kommer, och föräldrar som jag måste ta emot.
Efter en stund springer det sjuka barnet omkring i hallen och de andra barnen, som sett och hört honom på mattan och sett mig springa iväg med honom berättar glatt och käckt för de nykomna att "NN är sjuk! Han har nästan kräkts!"
Eh. Haha haha, eh, kom här och sätt dig på pallen igen. (Ungj***l. Sa jag inte.)
Det visade sig att barnet inte alls var magsjuk. Troligtvis påverkad av penicillin. För när pappan kom för att hämta hade färgen i ansiktet återvänt och pojken var hungrig på frukost! Hur pigg och frisk som helst.
Ibland tror jag att det finns en gud och att han är god! Tacksam för att det inte blev något utbrott av den värsta smitta man kan drabbas av. Det värsta som finns näst efter dödsolyckor och livsfarliga sjukdomar.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar