Jag kom på en bra sak: När jag är lugn och allt flyter på, då är jag riktigt trevlig mot folk, och jag märker att de blir glada.
Några gäster har liksom dröjt sig kvar bara för att prata, och jag har varit bekväm med det.
Och när jag fick totalt hjänsläpp och inte kom på hur man tog betalt för en vara, skyllde jag på tekniken (!) och medan han fick iväg en kort stund, lyckades jag klura ut hur man gjorde, och när han kom tillbaka för att betala kunde jag med ett leende säga "Det funkade så fort du gick iväg" och så skrattade vi lite.
Jag hade dessutom lyckats underlätta en hel del för dem, så jag var åtminstone fyrstjärnig.
En annan gäst, som jag kände igen från tidigare dagar, blev glad att jag kände igen honom och vi småpratade om ditten och datten och det var på riktigt, inte serviceprat enbart, utan ett riktigt samtal. Jag tror att han uppskattade det lika mycket som jag.
Så, det finns massor med ljusglimtar i mitt jobb, jag behöver bara ("bara" ...) andas, le och se van ut. Och jag måste försöka lugna ner mig ... andas, sluta stressa och inse att jorden går inte under för att jag gör saker lite långsamt.
Det kommer att komma, det är jag övertygad om. Jag tror att jag är gjord för det här jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar