Inför 2018

Jag ska prioritera att må bra under 2018. Både fysiskt och psykiskt. Träna mer, stressa mindre. Äta mer av sådant som är hälsosamt och mindre av det som är onyttigt.

Inför hösten ska jag inte tacka ja om jag blir erbjuden en heltidstjänst igen. Jag orkar/vill inte det.


PS. Jag tjuvstartade hälsoåret med att jogga lite försiktigt under promenaden i morse. DS.

God Jul!

Så hur gick det?

Årets NaNoWriMo gick väl som förväntat - inte särskilt bra alls.

Men jag har skrivit, dock inte på manuset utan på två novellprojekt. Så jag har inte legat på latsidan direkt. Och nu i december har jag en ny novell att skriva, sedan lugnar det ner sig lite.

Dessvärre saknar jag idéer kring fortsättningen på manuset ... men jag ska nog komma på något så småningom. Hoppas det, jag vill ju bli klar.

Manuset mäter 25200 ord och det känns som en bra början.

Och nu ledig

Idag fyller min man 50 och jag har tagit ledigt från jobbet idag och i morgon för att fira honom och för att förbereda inför lördagen när vi ska ha mingel här hemma.

Just nu är han och spelar innebandy och jag får lite egentid i ett tyst hus. Underbart! (Jag saknar att ha lediga dagar hemma när huset är tomt och tyst.)

Snön är borta och det är fulare igen. Min förkylning är också på väg att försvinna och det är himla skönt. Jag hoppas kunna träna snart!

När livet äntligen återvänder

Förkylningen verkar äntligen ge med sig! Hostan känns lite mer hanterbar och jag behöver inte snyta mig precis hela tiden. (Herregud vilken kapacitet näsan besitter! Synd bara att det inte var guld eller pengar man kunde snyta ut ...)

Pulsen är fortsatt hög, huvudet värker och jag hostar och snorar som sagt, men det är hopp om livet igen och det känns underbart.

Synd bara att jag ligger efter med både tvätt och städ här hemma, inför lördagens stora 50-årsmingel. Men det får lösa sig. I värsta fall är huset stökigt. Fast det är väl ingen som bryr sig, egentligen?

Än så länge är det makalöst vackert ute. Det har kommit mer snö under morgontimmarna. Dessvärre håller det på att bli varmare ute och snart kommer det töa bort. Jag vill inte det - jag älskar det här vita vinterlandskapet! Det är nog det vackraste som finns.

Godmorgon!

Long time no see. Som vanligt.

Vad har hänt sedan sist? När skrev jag något sist? 

Jag jobbar, tvättar, lagar mat och sover. Om och om igen. Och ibland när jag har lite tid och ork över på samma gång skriver jag. 

Romanskrivandet går bra. Över förväntan faktiskt! Det känns kul att skriva och de tre personer som fått läsa manuset har faktiskt varit förvånansvärt positiva. Jag är så förvånad! Och glad! Överväldigad!

En av personerna är lektör och skriver själv, så det känns fantastiskt! De två andra är dels en kompis som läser mycket, dels min man som inte läser feelgood-romaner. Kompisen tycker att det är jättejättebra och min man vill läsa mer, och det ser jag som ett gott betyg. (Jag vet, smaksak, vara snäll och allt det där ... MEN ÄNDÅ!!!) Jag behöver berömmet just nu, för att orka skriva vidare.

NaNoWriMo

I år funderar jag på att ge NaNoWriMo en chans. Eller National Novel Writing Month som det egentligen heter.

Men jag tänker göra det på mitt sätt. Jag ska skriva 50000 ord under november (1667 ord per dag), men jag registrerar mig inte och jag kanske inte skriver alla 1667 varje dag - men i genomsnitt.

Lite jobbigt bara att november är en ovanligt uppbokad månad i år.

Men jag bara måste få en blåslampa där bak, om något ska hända.

Samlat tankarna lite

Men bara lite.

Mitt liv är rörigt. Eller rättare sagt: jag är rörig. Får liksom ingen ordning på mitt liv, som Lars Winnerbäck sjunger ...

Dels är det jobbigt att jobba heltid. Väldigt jobbigt. Dels ställer jag lite för höga krav på mig själv. Blir oerhört frustrerad när jag inte kan jobbet fullt ut. Men hur ska jag kunna det? Jag är inte utbildad lärare, har inte ens gått en endaste liten kurs om vare sig pedagogik eller funktionshinder. Jag hade aldrig hört talas om lågaffektivt bemötande förrän kanske fyra, fem veckor in på terminen!

Tur för mig att jag har bra och hjälpsamma kollegor omkring mig, och en lyhörd rektor. På torsdag ska vi ha medarbetarsamtal. Det ska bli intressant. Men framför allt skönt - jag har en del på hjärtat.

Om en månad fyller min man 50 och det ska firas. Och jag ska köpa present. Vad i hela friden då?!

Vi ska ha "lite" mingel hemma. 120 personer är inbjudna. Drygt 40 har redan tackat ja. (Svettigt!)

Magen är kass, troligtvis pga slarvig kosthållning hela hösten. Godis, bullar, snacks - en masse! Suck.

Och när magen är kass kommer munsår, infektioner och inflammationer. Gud så kul. Och så bra jag mår. Och så trivsamt allt blir. För att inte tala om hur trevlig jag blir. (OBS! Ironi.)

Skrivandet går sådär ... just för tillfället går det faktiskt bra. Men det kan komma att ändras igen.

Träningen är igång, men så är också förkylningarna.


Suck, stön och gnäll.

Alla dessa dagar

Och jag visste att det var livet som passerade.

Ska samla tankarna och ta mig i kragen. Vilken dag som helst. Vilket årtionde som helst.

En lite extra god lördagsmorgon!

Ordningen är återställd. I morse vaknade jag klockan 07 efter att ha sovit 8 timmar. Och gud som jag behövde det! Efter en vecka med orolig sömn och där jag vaknat vid 04 nästan varje morgon (ibland lite innan) känns det fantastiskt att äntligen ha fått sova ut. Och jag räknar iskallt med att jag ska fortsätta sova bra nu när min kollega snart är tillbaka på jobbet. Den här veckan har inte varit rolig, även om jag har haft jättebra kollegor runt omkring mig. (Jag måste bli lite coolare som människa. Stressar upp mig inför så mycket helt i onödan.)

Idag ska vi på 80-årsfirande och ikväll hoppas jag orka dricka ett glas vin.

Men nu blir det en powerwalk med syrran!

Mycket jobb är det

Allvarligt talat ... jag jobbar heltid igen - något jag sa för några år sedan att jag aldrig skulle göra mer i hela mitt liv. För det är för jobbigt och det ger för lite tid till sådant som är roligt och värdefullt.

Dock tycker jag väldigt bra om mitt jobb. Jag trivs överlag jättebra och känner sällan att jag inte vill gå till jobbet (förutom sista veckan när det lurat en förkylning i kroppen, som nu brutit ut och nästan däckar mig).

Det är fantastiskt kul och spännande att få följa dessa individer på nära håll och se dem utvecklas. Det är också kul att få vara del i ett sammanhang och se hur det funkar i skolans värld. (Men herregud vad mycket möten det är, och dokumentation som ska göras - när hinner lärarna att undervisa egentligen? Hoppas att det bara är min första känsla nu i början och att allt lägger sig snart.)

Men orken och tiden räcker inte, känner jag.

När ska jag hinna, och orka, skriva nästa roman? (Vill jag ens skriva en till?) När ska jag orka och hinna umgås med vänner? Ska ju fika med en väldig massa människor hade jag tänkt. Orkar ju inte! Hinner inte. Glömmer bort.

Idag är jag hemma med förkylning och feber. Och dåligt samvete. Känns som att jag skolkar, trots att jag nästan inte orkar hålla mig upprätt.

Tur att mitt avtal inte sträcker sig längre än juni eller juli nästa år. (Med risk/chans till förlängning, hoppas jag.) Det är skönt att känna att jag inte är fast, utan bara tidsbegränsad. (Samtidigt hoppas jag på nytt avtal för nästa års läsår.)

Jobb jobb jobb och nu helg

I två veckors tid har jag jobbat heltid. Det är jobbigt. Det tar på krafterna och jag är ständigt trött. Men det är också roligt. Väldigt kul att få vara en del i ett sammanhang och få den stora möjligheten att följa dessa barn på nära håll under ett års tid.

Det är jobbigt i början när precis allt är nytt, men det kommer att bli bättre allteftersom. Jag trivs och det känns som att vi har ett väldigt bra samarbete i klassrummet. Alla förutsättningar för ett lyckat läsår.

Som sagt, jag är trött. Hela förra helgen hade jag hemsk huvudvärk. Urjobbigt. Och tråkigt! Slöseri med värdefull fritid. Idag har jag mått bra och orkat shoppa på Allum. Men ska lägga mig i rimlig tid ikväll och hoppas få en bra dag i morgon också.

Idag har jag lyckats prova flera par jeans! Fem par och jag blev svettig. Till slut bestämde jag mig för två par. Snygga, sköna och bekväma. Vad är oddsen liksom?! Visserligen var de inte superbilliga, men jag betalar hellre lite mer om jag vet att jag kommer få användning av dem, och det kommer jag.

En annan bra sak med den här dagen: i morse vaknade jag med en stor lust att sätta mig och skriva. Och det resulterade i drygt 2000 ord. Det kändes både bra och roligt. Måtte den känslan hålla i sig.

Snabbpaus

Åttonde arbetsdagen, tredje skoldagen. Det är hektiskt!
Idag blir det snabbfika på stående fot. Har inte kommit in i jobbet än men det går bättre och bättre. Tror jag. Hoppas jag.

Idéer och inspiration, och avsaknad av

Det är så konstigt det här med idéer och inspiration. När det gäller mitt pågående manus står det helt still och jag kommer inte på några idéer över huvud taget. Inte ens några dåliga. När det däremot gäller annat skrivande sprudlar tankarna som aldrig förr. Fantasi och kreativitet lider ingen brist. Varför är det så? Och varför kan jag inte omvandla det till mitt "riktiga" manus?

Undrar om det är hållbart att påbörja en väldigt massa manus hela tiden? Kanske fastnar jag för något till slut och skriver klart en hel roman, eller tar det bara en massa värdefull skrivtid och energi i onödan? Jag vet inte.

Klart är att det verkar mycket enklare att skriva en bok än vad det är. Synd att jag inte har mer tålamod, mer tid och mer ork.

Vad bör man inte missa i Madrid?

Jag fick den frågan i en kommentar och tänker att jag skriver ett eget inlägg som svar.

Min första spontana tanke är: Jag vet inte! Sedan kommer jag att tänka på Plaza Mayor, ett stort och välkänt torg som man bara måste besöka. Det står någon staty mitt på torget av en betydelsefull gubbe på en häst (och här skulle jag kunna briljera genom att googla lite, men orka ...)

Torget är väldigt trevligt! Fullt med uteserveringar och folk och fina fasader. Trevlig både dag- och kvällstid.

El Retiro-parken är vacker att promenera i. Någonstans mitt i finns en fantastisk rosenträdgård, väl värd ett besök! (Gav mer än botaniska trädgården måste jag säga.)

Kungliga slottet "måste" man kanske också se, men man kan lika gärna vara utan. (Jag är inte jätteintresserad av kultur, är lycklig bara att traska omkring och titta på hus och människor och en och annan butik.)

I övrigt tycker jag att man ska promenera mycket. Gärna i Centro och La Latina (de lite äldre delarna) men även i övriga centrala delar. Madrid är en väldigt trevlig och mysig stad, bitvis grön och lummig och full med vackra gamla hus!

Puerta del Sol är ett stort torg som är trevligt att besöka. Gran Via måste man också uppleva - shoppinggatan med sina många vackra byggnader, där Metropolis tak är det mest fotograferade av alla (tror jag).

Promenera bland de höga träden längs Paseo del Prado.

Mina absoluta favoritkvarter hittar man längs Calle de las Huertas och Plaza del Angel.

Madrid har något som jag inte kan sätta fingret på riktigt ... och hur mycket jag än försöker sätta ord på känslan så går det inte. Den saknar pulsen som finns i Barcelona, och som gör att det inte känns som en huvudstad, samtidigt har den något mycket trevligare än alla andra huvudstäder jag besökt ... Jag tror att jag måste tillbaka fler gånger för att komma på vad det är jag försöker förklara.

Att det vimlar av trevliga restauranger (dessutom mycket prisvärda) gör inte saken sämre.

Madrid är helt klart ett av mina favoritresmål som jag hoppas jag får besöka igen. 

Ännu lite mer Madrid

Vi besökte Madrid i slutet av juni och temperaturen låg kring 20-23 grader. Vi hade lite regn ena dagen och då var det nog bara 18-19 grader. Brukar nog vara varmare än så. (Och när vi var här några dagar en månad senare var det närmare 40 än 30. För varmt!)

Vid Plaza Mayor, ett stort och berömt torg med massor av restauranger och barer. 

Ett högt hus och en staty (som jag borde veta vad den föreställer).

Atmosfären!

Ett av Madrids mest fotograferade byggnader. (Så läcker!)

När det är varmt måste man ta vätskepaus. En närgången pippi gjorde oss sällskap. 

Mer Madrid

Madrid är en väldigt mysigt och trevligt. På sina ställen är det också en grön och lummig stad.

Blommande träd finns det gott om.

Och höga träd.

Och massor med vackra fasader.

Kan inte låta bli att visa tallarna i El Retiro-parken.

Madrid

Nästan direkt efter att syrran och jag kom hem från London åkte maken och jag till Madrid. Min trevliga 45-årspresent av just maken!

Vi bodde ett stenkast från vackra och lummiga El Retiroparken.

Husen i Madrid är väldigt vackra.  

Jag i parken.

Vy från parken.

Fler bilder/inlägg kommer ...

Sista London för den här gången

Gloucester road, South Kensington.

South Kensington

Hotellets bakgård. Så himla fin!

Lite av London, sett från en buss.

Hippodrome, en gång i tiden en jättehäftig nattklubb! 

Och ännu lite mer London

Bara älskar arkitekturen! Notting Hill, igen.

Picnic i parken. Dagarna var heta och kvällarna ljumma. Så himla mysigt att sitta i parken och njuta en kyld prosecco. 

Morgonpromenad every morning.

Och dessa röda bussar! För endast £4,50 per dag kan man åka hur mycket buss man vill i London. Ett suveränt transportmedel, helst om man har tur och får plats där uppe längst fram.

Parken om kvällarna - underbar!

Mer London ...

Varje morgon startade vi med en promenad i Hyde Park. Eller Kensington Gardens, om man ska vara petig.

Varje dag gjorde vi ett besök i South Kensington. För att vi trivs där, och för att vi äter god publunch där och för att där finns några trevliga butiker som vi gillar att besöka. (Dock är bilden från Notting Hill.)

Så himla mysigt!

I Notting Hill finns en italiensk restaurang som är väl värd ett besök. Vi äter där varje gång vi är i London. Osteria Basilico på Kensington Park road. 

Där har de väldigt goda pizzor. Och god prosecco, och gott rödvin. 

Efterrätten bestående av choklad i olika former ska vi bara inte prata om. Den hann dessvärre inte fotograferas. (Eller om det var när vi var där i mars som jag åt den ... minns inte nu. Men den var god, det minns jag!)

Min syster och jag i vår stad - London.

Ribena (svartvinbärsdryck) och Twix är ett måste när man kommer till London. Här är syrran och jag på Gatwick express.

Av rädsla för terrordåd undviker vi tunnelbanan och åker buss istället. Egentligen är det för att vi älskar att åka de röda dubbeldäckarna.  

Den här gången blev det budgethotell - men så himla gulligt och bra det blev. Supercharmigt med den lilla bakgården utanför rummet. Så himla engelskt! We just love it!

Rummet från utsidan. 

Bakgården. Bästa frukoststället! Lovely.

London hade värmebölja när vi var där och ett 40 år gammalt värmerekord slogs. Vi hade således tur med vädret också. :)

Fortsättning följer.

Semester semester semester!

Bilder och text kommer att komma ... London, Madrid och Costa Blanca har besökts och fotats flitigt.

Kvar att uppleva och/eller besöka är Marstrand (förhoppningsvis, men verkar ligga lite för nära ...), torpet och svärmor och hennes man på Öland. Och när sommaren är slut börjar jag jobba heltid. Heltid. Fördel: lönen. Ekonomin kommer bli bättre. Nackdel: heltid. Noll fritid pga noll ork. Men, det tar vi då. Nu är det fortfarande semester och ledigt!

Idag skiner solen men nästa vecka ska bli mulen (hoppas samtidigt på massor av vatten i trädgården!)

Lite förändringar i höst

Till hösten börjar jag jobba heltid igen. (Heltid! Jag som inte skulle jobba heltid igen!) 

Det känns förvånansvärt bra. Jättebra till och med. Det är i särskolan, små grupper med extra unika barn. Det ska bli kul och spännande att ingå i ett sammanhang och få möjlighet att lära känna elever och kollegor lite bättre, och inte bara vara en som kommer in lite då och då (även om jag trivts jättebra med det också).

Nackdelen med heltid är väl att jag kommer bli trött tröttare tröttast, och inte hinna eller orka skriva särskilt mycket. Men fördelarna är så många fler - bättre ekonomi bland annat, och fler arbetsuppgifter och lite mer ansvar. En större inblick i skolans värld helt enkelt.

Sedan älskar jag att kunna cykla eller gå till jobbet! Och jag får serverad lunch för en billig peng. Och det finns ingen frestande shopping att lägga onödiga pengar på. Känns som win-win för mig. 

London, igen

Ett terrordåd har skett - igen. Jag hatar terrorister, islamister, jihadister och andra som brutalt förstör vanliga människors liv och tillvaro. Verkligen HATAR.

Om 15 dagar åker jag till London. Det känns sådär, faktiskt. Gårdagens dåd ligger som ett stort smolk i glädjebägaren. Men vi tänker åka ändå. Och jag ser fram emot resan och vistelsen, trots att jag för tillfället är väldigt orolig och rädd. Vad är det för framtid vi går till mötes?

Eftersom vi båda varit mycket i London och även bott där en längre period, har vi sett alla turistställen flera gånger om och måste inte dit igen. Dessutom tycker vi inte om trängseln på tex Oxford street och undviker den gatan även i vanliga fall.

Vi tänker inte stanna längre än absolut nödvändigt vid Victoria station heller utan drar oss mot Hyde Park med bussen så fort vi bara kan. Sedan ska vi strosa genom parken, mot Gloucester road och de trevliga butikerna i South Kensington. Det blir bra.

Känner vi oss modiga blir det kanske champagne på The Dorchester någon av kvällarna. Eller samtliga kvällar. Men längre österut tar vi oss förmodligen inte.

Säg inte åt mig att inte vara rädd, men påminn mig gärna om att de flesta inte råkar ut för terrorattacker.

Långhelg

Maken och jag åkte till torpet för att koppla av och njuta av livet ... och det gjorde vi verkligen! Vi kopplade av och njöt av tillvaron och vår vackra omgivning. 

Jag filade dessutom på några idéer också. Kanske kanske kan det bli ett nytt romanmanus.

Ledig dag, novellskrivning och terrordåd

Nu skakas min värld igen. Ett fasansfullt dåd har ägt rum på en konsert i Manchester. Där de flesta besökarna är unga.

Det är så ofattbart grymt att jag knappt kan tänka på det.

Jag har barn som ska på konsert i sommar.


Idag blir det nog inget skrivande. Igår skrev jag klart en novell som jag skickade till lektör. (Gulp!)

Det blir en trädgårdsdag istället. Dels är vädret ganska fint, dels behöver jag komma bort från sociala medier och tv. (Orkar inte mer terror just nu. Behöver terapi som jag får i trädgården - fingrarna i jorden är bästa botemedlet mot ångest och oro.)

Nya idéer äntligen!

Jag har fått tillbaka lusten att skriva och jag leker med tanken på att faktiskt skriva en roman till. Åtminstone försöka.

Det är ett nygammalt manus som jag arbetar om i ny tappning. Några av karaktärerna som tidigare hade eget berättarperspektiv har plockats bort helt, eller förekommer i periferin. Det blev för rörigt med alla personer och deras konflikter och röda trådar. Får kanske testa att skriva något liknande när jag blir stor. Eller lite mer erfaren.   

Än så länge känns det bra och kul att vara igång igen, men allt kan hända när man skriver.

Nyckeln till bra kompost är tålamod

Min tredje kompost är lite svår ... (den är egentligen min systers och svågers, men jag sköter den pga tycker det är kul och mina två går bra resp. vilar)

Den är trög. Jag sköter den ungefär likadant som jag skött mina egna, men ändå är den jättetrög. För några veckor sedan verkade det som att den kommit igång, maskarna började bli fler i antal och matrester förmultnade som de skulle.

Plötsligt var den full av äckliga vita larver som sedan blev flugor. Blöt var den också. Då hällde jag i strimlat tidningspapper och torra småkvistar. Då blev den nästan för torr istället.

Igår tittade jag till den och rörde runt med grepen och äntligen börjar det komma maskar igen. Larverna och flugorna är borta och den känns lagom fuktig, lagom torr.

Livet med kompost handlar om tålamod och en bra balans mellan matrester och trädgårdsrens.

Vill slå ett slag för träning!

Om du inte tränar eller motionerar regelbundet - börja med det! Det är så fantastiskt skönt när passet är över!

Jag vet att det är lätt att låta hurtig när man är inne i en bra period, som jag är nu, och jag vet också att det är väldigt lätt att man hamnar i soffan vissa perioder. Men nu lämnar vi det negativa åt sidan.

Idag har jag varit på mitt andra RPM-pass (en typ av spinning) på evigheter. Första gången var i tisdags. Jag ville bara gå därifrån. Tittade på klockan i stort sett hela tiden och manade på den att ticka snabbare.

Men efteråt hände något. Jag pratade för mig själv nästan hela vägen hem: "Gud så skönt" sa jag om och om igen. Och jag log med hela ansiktet. Om någon såg mig undrade de säkert ... Dagen efter kändes det som att jag hade fått en ny kropp. (Lite överdrivet kanske, men nära på. Känslan var underbar. Som om negativ energi som lagrats under lång tid hade försvunnit. Typ.)

Att jag skulle gå i morse igen var självklart. Och idag var det en instruktör sänd från himlen - hon fick mig att utmana mig själv och hon rörde mig till tårar. (Ja, jag är oerhört lättrörd, men ändå! Lyckan jag kände var stor!) Och idag tittade jag bara på klockan vid tre tillfällen.

Resten av helgen ska jag vila och, framför allt, äta ordentligt. Ev träna överkropp i morgon, om kroppen känns pigg. På måndag blir det yoga och på tisdag RPM igen. Om jag inte åker på någon förkylning eller annat dumt. Tydligen finns det någon högre makt som inte vill se mig vältränad ... eller så är det jag som äter för lite i förhållande till förbränningen. 🙄

Ledig måndag

Jag är ledig idag pga tandläkarbesök med ett av barnen. Skönt! Ska försöka hinna med att rensa och röja lite hemma, och kanske hinna skriva lite (om jag får fram några idéer).

Finns även risk för att jag bara slösurfar och dricker kaffe, men sådana dagar behövs ibland också.

Skrivarfunderingar

En relationsnovell ligger hos lektör för tillfället. Jag är spänd på vad jag får för feedback. Vet inte om det är min grej att skriva noveller, men det verkar kul. Det ger större utrymme för experiment. (Tror jag.)

Vill nog skriva en roman till också. Men det är ett krävande jobb. Inte minst när den kommit ut ...

Det är så mycket jag vill göra och testa, men så himla lite tid - eller snarare ork kanske. Har så lite energi.

Men jag ska nog ta tag i skrivandet igen. Påbörjade ju ett manus, som jag i nuläget inte vet om det blir en fullång roman eller om det blir en kortroman.

Ska bara uppbåda ork.

Dansa som om ingen tittar

Jäklar vad jag dansade igår! Det såg säkert inte bra ut, men det är inte därför jag dansar. Är musiken bra och rytmen passar min kropp - då rör jag på mig.

Vi var på väldigt trevlig 50-årsfest igår. Efter god mat, vin, sånger och tal var det dags för dans till liveband. Himla trevligt. Och bra musik. Svenska klassiker blandat med rock 'n roll.

Det fina med att det är många 50-åringar är att jag känner mig lite hemma på dansgolvet. Hade det bara varit 20-åringar hade jag känt mig som en tönt med mina gamla moves.

Hittade även en som buggar "min" bugg och som förde bra. Tyvärr lyckades jag pricka in en lite för snabb låt, men det gick helt okej ändå. Svetten rann efteråt, kan jag säga.

Halsont, tjejmiddag, Tiomila och en novell

Rubriken sammanfattar den här helgen rätt väl.

Full av aktivitet, men också en sliten kropp. (Och sliten själ.)

Ska inte gå in på tröttande detaljer om min hälsa, inte idag, utan nöjer mig med att berätta att jag skrivit en novell den här helgen. Den blev klar strax före midnatt igår och idag är den mailad till lektör. Håll tummarna!

Nu ska jag ut i trädgården en sväng och greja. Solen skiner och det är äntligen lite värme på gång. Underbart!

Vila vila vila

Gårdagen var jättejobbig, på flera plan, och jag fick naturligtvis huvudvärk på eftermiddagen.
Som hänger i även idag. Den typen av värk som vanliga tabletter inte rår på. Dessutom har jag ont i halsen. Stannar således hemma från jobbet och känner mig som värsta svikaren och skolkaren.

Jag orkar inte ... orkar inte med mig själv och mitt behov av att vara så himla duktig jämt. (Jag kan inte förändra världen, hur gärna jag än vill.)

Orkar inte heller med att jag alltid alltid alltid drar på mig infektioner när jag kommer igång och tränar. Duktig flicka även där, som bara måååååste bli vältränad direkt. Trots att jag vet att det är viktigt att tänka långsiktigt. Suck. Suck. SUCK!


Nu ska jag göra mig en kopp kaffe till.

Jobb jobb jobb

Det är mycket nu ... åtminstone när det kommer till jobb. (Fast det känns som att det är mycket precis överallt i mitt liv för tillfället. Rörigt värre.) Jag är så gott som fullbokad varje vecka på skolan, och det är roligt. Kanske lite väl jobbigt när det blir flera tidiga och långa pass i veckan - jag blir trött och ibland ganska snurrig. (Blandar ihop barn och namn och allt möjligt!)

Borde nog backa mig själv lite, och se till att jag får lite mer ledigt. Men det är svårt att säga nej utan egentlig anledning, när man vet att det är ont om folk.

Nu är jag ledig resten av kvällen. Maken ska laga maten och jag har bestämt mig för att inte träna eftersom jag känner mig sliten och hade lite ont i halsen i morse. (Sover så förbannat dåligt nu för tiden, vaknar och är helt slut efter alla drömmar.)

Men funderar på att gå ut och gräva lite grus där vi ska bygga uterum. Det är inte vila direkt, men jag vill så förtvivlat gärna ha ett uterum innan sommaren kommer. Eller allra senast när sommaren övergår i höst.

På skrivfronten lite nytt ...

Det rör lite på sig i alla fall, jag skriver lite när jag hinner och orkar. Vilket inte är mycket alls. När jag jobbar mer eller mindre heltid blir det inte mycket av vare sig ork eller tid. Tur att helgerna finns.

Förra helgen blev det 5000 ord och igår ca 3000. Och jag måste inte ha bråttom, även om det kanske skulle vara roligt att komma ut med en bok till. Eller en kortroman eller en novellsamling.

Manus 2 som är mer eller mindre färdigskrivet, som råmanus, ligger i malpåse på obestämd tid. Det behöver arbetas om i grunden, tror jag. Och lusten finns inte riktigt där just nu.

Istället skriver jag på det jag kallar manus 3. Som känns mer spännande och roligare att skriva. Vart det barkar hän i slutänden vet nog ingen. Men jag har förstått att riktiga författare har ett gäng halvfärdiga manus liggande i byrålådorna. Så även jag snart.

Dagen efter Stockholm

Vaknade halv sex i morse och det första jag gjorde var att sätta på mobilen och kolla om något nytt hade hänt, om fler hade avlidit till följd av dådet, eller om det var lugnt.

Som tur var hade inget nytt inträffat och dödstalet låg kvar på fyra. Tack och lov.

Jag har sett klippet med lastbilen som vansinneskör längs Drottninggatan och förvånas över att inte fler dödades. Kanske berodde det på att en betongsugga fastnat under fronten och att det väsnades på lång väg. Detta är rykten jag hört, vet ej om det är sant eller bekräftat.

Fruktansvärt. Ofattbart. Men tyvärr inte förvånande.

Lider med alla drabbade. Framför allt anhöriga till de dödade, och anhöriga till de som vårdas på sjukhus. Måtte det inte bli fler avlidna.

Träningspremiär

Vissa dagar är lite stressigare än andra, men samtidigt ganska sköna. Som idag på eftermiddagen. Jag slutade halv fem, hade huvudvärk och ville bara hem och fixa mat och gräva ner tulpanlökar ... Kom på att jag behövde handla lite inför morgondagen så jag cyklade ner till Willys.

På hemvägen messar min syster "Vi ska träna kl 19". Ha så kul, svarade jag ... ångrade mig sedan och skrev att jag följer med. Trots huvudvärk.

Cyklade hem, lagade mat, åt lite mellanmål, bytte om ... stress stress! Cyklade till träningen som hölls i en kompis trädgård ... så skönt att träna utomhus. Helkropp. Superjobbigt, superskönt!

Cyklade hem och åt av middagen - som inte var god alls. Hade nog tänkt köpa kycklingfärs, men det blev lammfärs. Inte gott alls.

Nu ska jag duscha, sedan lägga mig, i morgon jobbar jag i särklassen mellan åtta och två. Det blir nog en bra dag.

Och i morgon fyller mina små sexton år. Inte särskilt små längre, pluttarna.

Ny söndag och nya måsten

Igår vaknade jag klockan 06.00. Kunde inte somna om men låg kvar i sängen tills min syster messade "PW?" vid tjugo över sju. Vi tog en powerwalk, den första på evigheter. Himla skönt!

Igår var också första dagen på mitt lite nyttigare liv. Igen. Tänkte ett tag strunta i det här med att undvika vetemjöl och onödigt socker, men efter att magen varit helt kajko gav jag upp den tanken. Jag mår helt enkelt mycket bättre när jag lever lite nyttigare. Så det får bli grovt bröd igen och noll godis.

Det gick väl an om jag kunde hålla mig till några få godisar på lördagar, och en liten skål med snacks på fredag- eller lördagkvällen, men jag vräker ju i mig! Som om det gällde att äta så mycket det går på kortast möjliga tid. Tur att jag inte är intresserad av droger ...

Efter promenaden och två frukostar åkte vi till Allum. Äldsta dottern övningskörde. Jag passade på att köpa presenter till de blivande 16-åringarna.

På eftermiddagen och kvällen var jag så trött att huvudvärken kom smygande, och höll i sig hela natten ... Ångrar att jag inte tog en tablett innan jag la mig, hade nog sovit bättre då.

Tvättmaskinen är igång och jag har som ambition att även orka/hinna städa innan jag ska till flyget och hämta maken som kommer hem efter fem dagar i Kenya. Huset är fruktansvärt dammigt och smutsigt nu. Det blir så när jag jobbat mycket och haft noll ork när jag kommit hem. Men oändligt skönt att tjäna lite pengar igen.

Recept - för mitt minnes skull

Gräddkokt blomkål till kött och lax. Gott!

Koka ihop.

Bättre sent än aldrig

Igår gjorde jag det sista av höststädningen i växthuset. Tömde några gamla blomkrukor på vissnade/ruttnade växter och jordklumpar.

Det var ungefär vad min svårt feber- och hosthärjade kropp orkade med. Sedan behövde jag sova middag. (Hur ska jag klara att återgå till normalt jobb-liv på måndag? En gåta. Eller får man post-sjukdoms-sova på arbetstid?)

Idag ska jag, om jag orkar, snygga till i växthuset. Ställa krukor i prydliga högar, sopa undan jord och torra löv från golvet och hålla allmän ordning. För när våren kommer på allvar ska det vara inbjudande att vara där. Korgstolen ska dit, liksom tomatplantorna och pelargonerna. När vårvärmen kommit alltså.

Kravlar mig upp

I onsdags smög sig febern på mig. Först lite långsamt, som ett diffust darr längs baksida lår. Sedan ökade den i styrka för att på torsdag morgon passera 39°-strecket. Sedan låg den där i två stadiga dygn. Efter Alvedon gick den ner till 38,4 men var strax uppe över 39 igen. Dessutom i kombination med hosta. Urjobbigt. Stackars mig.

Inte heller sov jag särskilt gott. Det brukar annars vara en av fördelarna (om det nu finns några sådana) med hög feber, att man glider in och ut ur sömnen ... men nu slumrade jag bara hela tiden. Ingen kvalitetssömn alls.

Igår var febern nere på 37,4 och idag var det ingen feber alls, utan låg på mina lite mer normala 36,7. Trots det är jag jättetrött! Helt matt och orkar nästan ingenting. Det blir till att vara hemma även i morgon. Men sedan hoppas jag att jag är frisk igen och kan hoppa in som vikarie för andra som är sjuka.

Bildkvoten kan vara fylld

Av någon anledning kan jag inte ladda upp fler bilder just nu. Vet inte om det finns en tillfällig tidsgräns eller om hela kvoten är fylld. Hoppas att det är det förstnämnda. 

Tyvärr kan jag inte heller maila fler än 5 bilder åt gången, varför det blir så många inlägg.

Nu ska jag dricka elvakaffe. Det är stängningsdag på skolan, så jag är ledig. Hur skönt som helst!

London, lördag

Vi vaknade tidigt. Tyvärr hade min huvudvärk tilltagit i styrka och jag kunde inte annat än ligga i sängen. (Gaaaah!) Tog en Panodil brus - som inte hjälpte utan tvärtom gjorde mig illamående. Efter att ha mått ännu mer illa (censur) gick det äntligen över och jag kunde komma ur sängen. Hurra!

Vårt hotell!

På gaveln syns glastillbyggnaden - conservatory, och i den åt vi frukosten! Urmysigt!

Bara ett av alla charmiga hus!

I närheten av Notting Hill Gate.

Min syster kollar liverapporteringen från damernas tremil. Hotellets wifi räckte ända hit. :)