Jobb hela veckan

Jösses, vilken vecka det har varit. Jag är så inte gjord för heltid. Hur fixar ni andra det? Särskilt de som är ensamstående och som kanske inte har en fader med i bilden … Jo, jag vet. Måste man något så fixar man det. (Herregud, jag har tvillingar - jag vet att livet är allt annat än en dans på rosor när man har tre små barn och en ganska ofta frånvarande pappa. Och så sprang vägen in i mig också eftersom jag inte kunde be om hjälp eftersom jag var och är så förbannat duktig och alltid kan själv.)

Jag får välja om jag vill att vi skriver något slags anställningsavtal för de kommande månaderna (jag slipper då fylla i tidrapport för varje timme jag jobbar) eller om jag vill (som jag kallar det) frilansa.

Det är ju det här med strypsnara om halsen … (och det här här jag undrar vad det är för fel på mig?) Samtidigt är det en trygghet att veta att jag har fast inkomst varje månad i kanske fyra månader (!) (hurra för pengarna men bu för ofriheten)

Förskolechefen och jag ska prata lite mer i nästa vecka. Jag ska få fundera på saken och göra som jag vill. Tack för det!

Samtidigt: så himla roligt att få vara på en avdelning som jag trivs på.

Nu ska jag ta helg. I morgon ska jag vara projektledare för kakförsäljning. Men just nu ska jag hoppa in i myskläderna och invänta min sushi.
.

Snart ...

Fredag. Snart. Helg. Ledig. Fullt upp med saker. Kul och jobbigt.

Det här med heltid alltså, ekorrhjul, följa med strömmen för att man måste, tidsbrist, energibrist, stress och att vara motvalls. Det måste vi avhandla i morgon.

Men nu först sova.

Fy för valfrihet

Livet vore så mycket bättre om någon, eventuellt staten, lade sig i mitt liv, och bestämde åt mig vad jag skulle göra. Då skulle jag veta nu om jag skulle ta ett långt bad eller en lite snabbare dusch för att sedan lägga mig i soffan med myskläder på.

Då skulle jag också veta om jag borde ta en promenad innan badet/duschen och vad jag skulle laga för middag. Eller om jag helt sonika skulle strunta i det och proppa i mig nachips och dip istället. Halvliggandes i soffan.
.

Terapipromenad

Det blev en härlig sväng. Det är inte kallt ute, ca noll och det snöar stora fina flingor.

Fått prata av mig under tiden … skönt!

Har fått veta att de antagligen kommer behöva mig ett bra tag framöver på avdelningen jag är på. Inte oväntat, men känslorna är blandade - shit, jag är heltidsarbetande igen. Suck.

Fast det känns helt okej. Kanske är det bara fram till sommaren - vild gissning, jag har ingen aning. Då betyder det semesterpengar! Dessvärre betyder det att skrivandet läggs på is ännu en tid, men jag har väl inte bråttom, egentligen … (Jo, gaaaah! gaaaah!)


Nu ska jag ta en dusch, äta kvällsmat och sen stupa mot kudden.
.

Och där kom huvudvärken

Föreställ er en hoper fula ord …

Det är så *piiip* mycket nu, åt alla håll och kanter … vissa saker får jag inte skriva om, andra saker vill jag inte skriva om.

Jo, jag vill, men bör inte. Vill bara ha det ur mitt system, men det får jag inte, inte än … I morgon lär det bli fler inte så roliga samtal. (Fula ord igen)

Kanske ska jag gå ut och gå en sväng. Ta lite go musik i öronen, men det vågar jag inte. Är så rädd att någon ska hoppa på mig bakifrån om jag inte är på min vakt. När det är ljust är jag inte rädd. Bara när det är mörkt. Som om jag har en chans. Spela roll om jag hör att jag blir överfallen liksom. 

Vi åkte lite pulka på eftermiddagen, jag och barnen och svågern och barnens kusiner. Vi har en liten pulkabacke bakom huset som är väldigt snabb. Det var kul. Sen kom maken hem … och nu har han åkt igen. (Och det där lät mer dramatiskt än vad det var! Han var hemma och lämnade lite matvaror som han handlat, innan nästa möte skulle ta vid. Men vi hann prata lite, och jag hann bli sur. Så blir det ibland.) (Och nu är han inte hemma så att jag kan skälla på honom, tänkte ge honom skulden för allt ont i min värld just nu.) (Mogen? Jag?) (Kan vara pms.)

.

Ibland så ...

Jag vet inte jag … att få kritik är inget jag har ont av. Inte heller idag, men det finns saker med det hela som stör mig, men vad det är och vilka saker kan jag inte gå in på. Behöver bara få tala om för omvärlden att jag känner mig lite störd just nu! Och ännu mer störande är det att jag inte kan gå närmare in på det …

Det var visserligen ingen kritik, men jag vet inte vad jag ska kalla det.

Nu ska jag stoppa i mig något litet som höjer energinivån en stund, sen ska jag fortsätta redigera. Den senaste veckan har det blivit lite drygt … nej, jag vet inte, men det blir några hundra vid varje tillfälle. Även om tillfällena inte är så frekvent förekommande just för tillfället.

Gud ett sådant meningslöst inägg.
.

Och skrivandet?

Jo tack, det går långsamt framåt. Mestadels skriver jag nya kapitel just nu, som ska passa in i storyn.

Det är redigering när den är som … eh, bäst? Vet inte. Har ingen aning om jag gör rätt, men så länge det känns bra och texten … eh, växer? (Även om den stundtals krymper.)

Det blir inte många hundra ord om dagen, men jag måste spara på både energi och kroppsdelar.

Nu blir det middag och sen Aktuellt och därefter sängen … skulle vilja hinna med en promenad, men eftersom jag börjar kvart över sju i morgon och måste gå upp klockan sex måste jag i säng … förjäkla trist om ni frågar mig.
.

Om jag själv fick styra över mitt liv

Läste ett inlägg hos Katarina och gick igång när jag skrev en kommentar … kände att jag behövde utveckla det lite! (Dagdrömma is the shit!)

Vad jag skulle göra om jag kunde styra och ställa i mitt liv - så som jag gör i mitt bokmanus där jag kastar in personer och händelser lite hipp som happ.

I verkliga livet, om jag fick ändra på saker och styra och ställa skulle jag …

Köpa en lägenhet på Manhattan. Eller kanske hyra? Vad som är enklast. Men jag gillar att äga, inte vara skyldig någon något (förutom eventuellt banken då, men i mitt dagdrömsliv skulle jag inte behöva någon bank).

Köpa ett trevåningshus i London. I närheten av Sloane Square, kanske. Eller på Richmond Hill. Oh my God. (Tillbakalängtan så stark att jag nästan smäller av.)

Skaffa mig en privatchaufför. Fast honom skulle jag inte äga, bara betala.

Skaffa mig hemhjälp - någon som städar, handlar mat, hänger min tvätt, strök, manglar lakan, bäddar rent i sängarna och som lagar mat när jag inte har lust (allt som oftast alltså). Herrejättejesus vad jag vill att just den drömmen ska bli sann!

Anlita en bra PT. En som såg till att min motivation alltid var på topp och som såg till att jag stretchade ordentligt.

Gå på yoga. Kanske en privat yogainstruktör.

Egen massör. Inte heller hen skulle jag äga utan bara betala för väl utförda tjänster. (Mina axlar och skuldror längtar!)

Jag skulle naturligtvis också vara väldigt världsvan, smart, skärpt och drop dead gorgeous.
.

Det blev en lite kortare arbetsdag ändå

Eftersom en kollega var hemma idag bestämde jag och den andra kollegan att vi struntar i planeringen i eftermiddag. Jag är ändå faktiskt "bara" vikarie, när allt kommer omkring. Och eftersom jag skulle på utvecklingssamtal bestämde vi att jag inte skulle komma tillbaka efter det.

Skönt att få gå hem direkt efter samtalet. Helst som skolan ligger bortanför mitt hem, sett från jobbet och jag skulle passera mitt hem två gånger om jag hade behövt gå tillbaka till jobbet efteråt.

Barnen är iväg på inspelning av Smartare än en femteklassare och maken är på möte - hela huset är mitt och tomt och tyst! Me love!
.

Det var den helgen det

Jösses vad fort det går. Jag har ingen ångest för att jobba i morgon (lite jobbigt bara att börja kvart över sju och jobba till arton och däremellan klämma in ett utvecklingssamtal).

Att det känns bra att jobba beror säkert på att det är tillfälligt. Samt att det är en härlig avdelning jag är på; goa barn och föräldrar (de allra flesta i alla fall) och bra kollegor.

Sen hjälper det till att veta att det är under en tid bara. Och att jag kommer få förhållandevis fet lön, vilket behövs eftersom det varit lite skralt ett tag. Vill gärna ha råd att shoppa något trevligt i Italien, samt ha råd att göra något kul med familjen på semestern.

Dock längtar jag väldigt mycket efter mina lediga dagar igen. Mina skrivdagar.

Nu ska jag ta en promenad, därefter äta kvällsmat och (tyvärr) duscha (vilket är så tråkigt). Helst ska jag hinna varva ner innan sänggående också, så att jag inte ligger vaken halva natten. Det blir så jobbigt dagen efter i så fall.
.

Hej och hå vad det går i ett

Hela helgen har jag gått med dov huvudvärk. Det började i fredags morse, men eftersom det mest är förlåtet just på fredagar gjorde jag ingen stor sak av det. Men sen försvann inte värken på kvällen, vilket inte är ovanligt en fredagskväll i och för sig … men fortfarande idag känner jag av värken.

För mycket vin igår? Två glas. Två halvflaskor, en med min man och en med min syster. Knappast va?

Det kan nog komma sig av aktiviteten jag tagit på mig … att hålla i och styra upp äldsta dotterns fotbollslags kommande säljaktivitet. Det här att hålla i saker, som inte bara gäller mig själv och min familj, känns sådär. (Ja, jag har troligtvis prestationsångest och jag dör om jag måste prata inför folk. Tyvärr.) (Samtidigt som jag tycker att det är lite roligt! Konstigt det där, hur feg man kan vara.)

Förutom detta har jag tagit på mig att vara med och arrangera en after work för nämnda lags föräldrar. Men då är vi åtminstone flera som hjälps åt. I nuläget är vi två.

Pengarna ska gå till tjejernas Spanienresa i påsk och det är ganska mycket pengar de behöver få in. After worken måste bli väldigt rolig och lyckad!

Som om det inte räckte med allt som redan är så ska jag nu snabbt slänga på mig kläder, smink och vinterkläder för att ta mig till sonens innebandymatch. Dit jag måste gå eftersom bilen är på väg till Lerum för yngsta dotterns match.

Om jag längtar hem? Ja, jag har ju en text att bli klar med och ja, det kliar i fingrarna för att få fortsätta med den! Hoppas på lite respons snart också, av en testläsare. Spännande värre!
.

Shopping blev det

Dessvärre var vi inte ensamma. Det var tydligen lönehelg. (Gaaaaaah!) Tänkte inte på det.

Men jag fick en parkeringsplats, och det var överkomliga köer, så jag ska väl inte klaga. Dessutom hittade jag jättefina muggar att ha i torpet. Billiga var de också! Det var kampanj på min hudvårdsserie, så jag passade på att köpa på mig lite.

Present till systerson som snart fyller år blev det, liksom en bok med lite hjärngymnastik … Jo, jag behöver komma igång med träning igen, för hela kroppen. (Kan riktigt känna hur hjärnan håller på att skrumpna ihop.)

Skräpmat på Max blev det också.

Och, det roligaste av allt: en bra anteckningsbok - en tjock en, med flera flikar. Hej vad jag ska få ordning på mitt skrivande nu!

Vore det inte för att jag ska styra upp en säljaktivitet nästa vecka så skulle livet kännas riktigt lätt just nu … Men det ska bli kul. Lite jobbigt eftersom jag inte gjort det förut, men ändå kul. Och pengarna ska gå till tjejernas träningsläger i Spanien i påsk.
.

Nu ska det shoppas

Mina döttrar och jag ska till Allum. Sonen vägrar följa med. Jag överväger att göra detsamma.

Men, jag behöver ett ansiktsserum, min fjortonåring behöver nya vinterskor och min yngsta behöver spendera lite av sina presentkort - på gudvetvad.

Om några timmar är jag hemma igen.


Den stora frågan (för jag antar att alla verkligen undrar): kommer mina ögon acceptera att jag stoppat linser i dem? Tar med glasögonen för säkerhets skull …

Sådärja, det var allt av intresse. Nu får ni hålla er till tåls tills nästa überspännande inlägg kommer.
.

Helgen har bara börjat

Och snart är den slut.

Jo, det känns så nu när jag jobbar heltid. Nästa månad kommer jag jubla den 27:e när lönen kommer, men jag jublar inte när kvällarna försvinner i ett dimmigt töcken och tålamodet ligger farligt nära nollpunkten.

Hur överlever människor? Eller borde man bara vara glad kåt och tacksam, lägga alla intressen och hobbies på hyllan? Eller är det mörkret?

Min man uttryckte oro igår - över min enorma trötthet. Han tycker att jag ska gå till läkare och testa mig. Men jag mår ju bra. Är bara trött. Inte hela tiden, men efter en krävande arbetsdag. För jo, det är krävande att ta hand om barn (och ibland även deras föräldrar) på dagarna, att le vänligt mot människor som egentligen inte förtjänar vänlighet.

Ibland måste det tassas lite på tå för vissa, ibland ska det förklaras massa saker för vikarier - allt medan barn tjoar, gapar, springer, slåss, drar i en för att få uppmärksamhet osv osv osv. (Jag älskar ändå mitt jobb, i alla fall just nu. Det är bara tröttheten jag inte tycker om. Och den yttepyttelilla fritid jag har. Men när lönen kommer i februari kommer jag, som sagt, att bli väldigt glad*.)



*Inte för att det är någon fet lön, men i jämförelse med tidigare månader så kommer den vara det.
.

Kvällens goda gärning

Lika bra att berätta nu, när datorn ändå är igång istället för att vänta till i morgon.

Efter jobbet gick jag för att möta yngsta dottern efter träningen. Vid sidan om en gångväg, nedanför en slänt som är poppis att åka pulka i, ligger två figurer. Blick stilla ligger de och jag tror först att det är några kvarglömda pulkor. För inte kan det väl vara två människor som ligger orörliga intill stolpen?

Efter några korta ögonblicks överläggande med mig själv går jag dit, och ser att det är två barn som ligger på marken, med pulka och tefat intill sig. Först tror jag att de skojar med mig, men när de ligger kvar, utan att svara blir jag rädd. Jag petar på dem och ropar på dem. Jag ser mig omkring och får syn på en man vid en bil vid en garagelänga. Ropar till honom och frågar om det är hans barn, tänkte att det är honom de skojar med. 

Mannen kommer emot mig och skakar på huvudet. Nej, de är inte hans. Vid det laget börjar barnen öppna ögonen och svara på tilltal, sömndruckna, lite omtumlade och lite frånvarande. De kan ställa sig upp, det går långsamt. Den ena har ont i benet och huvudet, den andra har ont i ena axeln. Vi börjar gå åt det håll de pekar att den ena tjejen bor. 

Jag bär pulkorna och följer med in i hallen hos den ena flickan. Mamman ser oförstående ut, och jag kan förstå reaktionen.

Den andra flickan bor i centrum och dit är det kanske fem minuter att gå. Vi hinner prata en del. Hon berättar vad som hände och hon tror att de har legat nästan en halvtimme, åtminstone kändes det så, sa hon. Hon sa också att hon vaknat och sen somnat igen. 

Hon frågar vad jag heter och hon berättar att hon går i fyran och att hon och den andra tjejen är bästa kompisar. 

Hennes mamma var otroligt tacksam när vi kom. Tackade så mycket för att jag tagit mig an tjejerna - kompisens mamma hade ringt och berättat. Jag svarade att det var ingenting att tacka för - jag hade önskat att någon gjorde detsamma om det varit något av mina barn!

Det känns så bra och jag är så glad att jag gick den lilla lilla omvägen för att se vad det var som låg vid sidan av gångvägen. Så nära det var att jag tänkte att det bara var pulkor, eller annat skräp.  

Lite obehagligt var det att hitta två orörliga kroppar och vara den som försökte få kontakt. Det var inte särskilt många tankar som snurrade i mitt huvud innan de svarade på tilltal, eller ens öppnade ögonen - men desto mer känslor som rusade runt inom mig.  

.