Redigeringens vedermödor

Trots gott kaffe och en lista över saker som ska åtgärdas (tipstack till Katarina!) blir inget gjort. Jag tror att det beror på prestationsångest. Eller en extrem längtan efter att blogga.

En av mina två testläsare återkom med synpunkter och åsikter häromkvällen och det mesta av hennes feedback kändes som mina egna tankar. Himla skönt! Som att få ett kvitto på att jag tänker rätt.

(Och här försöker jag mota bort alla negativa tankar som kommer. Tyckte hon manuset var tråkigt? Var storyn ointressant? Blev hon uttråkad, men är för snäll för att berätta det? Det hon berömde mig för var inte så mycket, borde inte det varit mer? Varför var hon inte översvallande?)

(Här försöker jag peppa mig själv: Det är helt okej att första färdiga bokmanuset inte är tipptopp. Det är helt okej att det finns saker som kan göras ännu bättre, även om jag inte vet hur jag ska göra dem bättre.)

Jag vet att storyn kan bli ännu mer spännande och mer välskriven, men jag känner att jag inte riktigt behärskar tekniken för att åstadkomma resultatet jag vill ha. Men med tanke på hur mycket bättre detta manus 2 är än manus 1 så vet jag att jag har förmågan att lära mig. Jag har potential. Det är nog så jag får se på det.

För jag orkar inte stånga mitt huvud blodigt mer nu.
.

Lördag före första advent

Idag, äntligen, ska stjärnor och stakar ställas fram i fönstren. Mina röda köksgardiner åker säkert också fram - jag behöver ljus och julmys nu! Gardinen med tomtar får däremot snällt vänta till Lucia. Liksom övriga julpyntssaker. Det finns ju en hejd på vad man klarar av i tomteväg.

Men adventssakerna ska fram och de kommer tändas i kväll klockan 18, precis som de gjort i alla år. 

Advent och december ska känna sig mer välkommen än någonsin!

.

Vill bara förtydliga

Jag har haft en lugn och skön dag idag. Jättemysig! Nio barn, två vuxna.

Det blev lite skakigt ett tag, men det berodde inte på min kollega som jag jobbade ihop mig. Henne trivs jag jättebra med - hon låter mig ta del av verksamheten på ett sätt jag inte får någon annanstans. Jag fullkomligt ägde ateljén idag - målade med barnen; rinnande färg, kulor och en kartong. Fantastiskt kul.

Sen fick jag äran att laminera den häftiga konstverken. Inga förmaningar, inga restriktioner - att bli litad på och bli behandlad som en i gänget är verkligen bra för välbefinnandet.
.

Jag är både skakad och lite rörd

Dagen idag var en märklig dag. Det är allt jag kan säga egentligen.

(Men jag skulle vilja berätta om hugga i ryggen-tänk, vakta sin egen rygg-tänk, revirpinkande, reviröverträdelse-skräck, jag är minsann bättre än dig-attityd. Och så vidare.)

Nej, dagen har inte varit sådan - jag har jobbat med en av mina favoritkollegor och vi har haft en jättemysig dag - men något har hänt som jag fick vetskap om idag …


Jag har "pratat skit" om en kollega idag, till behörig person. Det var ombedd kritik. Efteråt kände (och känner) jag mig helt usel. Personen jag "skvallrade" om gillar jag egentligen - på ett sätt - men på ett annat sätt inte …

Åh, vad svårt! Jag vill skriva av mig - får ur mig allt, men vågar och vill inte det, av hänsyn till vem och vilka som kan tänkas läsa den här. Föräldrar kanske googlar, eller så finns det någon som känner någon som känner någon, och den sortens information är sällan bra!

Men anledningen till att jag pratade "skit" var av omsorg för barn och föräldrar. För i nuläget är det inte bra. Inte bra alls. Och kan jag hjälpa till att göra det bättre så vill jag verkligen göra det.

Även om jag nu känner mig som en usel jobbarkompis och medmänniska.
.

Skön fredag

Nio barn och två vuxna. Riktigt mysig dag.
Jag har fått måla med några av barnen. Nu är det bara resten av dagen kvar. Rasten fick ägnas åt fylla i tidrapport. Tråkigt.

Helg om fyra timmar!

Att fatta mig kort

Verkar vara omöjligt. Förra inlägget. Rubriken skulle syfta till att jag inte orkade och/eller hann skriva ett inlägg.

Istället för att mkt kort återge dagen kom nästan hela inlägget i inlägget.


Nu ska tröttmössan sova.
.

Låt mig få återkomma

Idag har varit hektiskt. En nyinskolad flicka fick tas om extra hand idag, och det var jag som fick stå för tryggheten. Lite jobbigt, men samtidigt oerhört … hedrande! Tyvärr hade jag annat för mig på eftermiddagen och var tvungen att lämna vid vilan. Det blev tårar och förtvivlan, men jag kunde inte lämna det andra stället i sticket.

Efter jobben var det hem för att ladda om … för att sen gå på skolans öppet hus. Hann sitta och prata en liten stund med C som kom förbi. Trevligt men på tok för kort pratstund!

Det var trevligt ikväll. Duktiga elever och bra lärare.

Får återkomma om det här med sonen och hans goda gärning. Mina tolvåringar (som går i parallellklasser) hade i uppgift att utföra en god gärning och sedan berätta om den i skolan. Dessa var uppsatta på papper i ett av klassrummen. Dotterns hade jag läst, men inte sonens. (Hade inte ens koll på att även han hade gjort en). (Bra mamma?).

Fick återkoppling från en testläsare igår kväll. Det var intressant, spännande, roligt. Men framförallt nyttigt! Nu har jag lite mer att gå på. Känns väldigt bra. Helst om jag kan sluta peta i detaljer. Läs: förstöra texten.
.

Vid gott mod

Humöret är relativt bra idag. Kanske för att helgen är nära? Kanske för att den här r*vmånaden snart är slut. Kanske för att jag fick lite extra bra lön (pga för låg lön i september).

Och i skrivande stund kom maken hem med hyacinter (tror jag de heter) till mig, inför första advent och så ska han laga mat. Allt jag behöver göra nu är att byta om till myskläder och sätta igång att fortsätta redigera.
.

Åh! Ett bra åh

Vaknade och kände en slags glädje i morse. En ovanlig företeelse these days.

Den känslan kan eventuellt upplevas en fredag morgon (ej särskrivning, ska läsas som två ord) men aldrig en onsdag. Helst inte när jag jobbar nästan hel dag, som idag.

Träningsvärken är inte värre än igår - tackålov! Den var hemsk igår eftermiddag/kväll. Gräslig!

Och snart är november över för den här gången. Skönt!

Brrrr

Känner mig frusen, trött, sliten och så har jag fruktansvärd träningsvärk i nästan hela kroppen. Jag förstår inte … det har gått 2,5 veckor sedan jag sist tränade, men då var jag i ganska gott skick. Igår körde jag inte direkt järnet eftersom jag varit förkyld. Passet var inte heller särskilt långt.

Men det var intensivt. Helt klart.

Eller så har jag fortfarande en förkylning i kroppen. Seglivad jäkel.

Men jag vet en annan gång, tidigt i somras, jag var på ett träningspass och dagen efter tror jag det var, då fick jag feber! Jag hade sådan träningsvärk och var så slutkörd att jag fick feber under några timmar på kvällen. Sen gick febern över.

Nu ska jag redigera några sidor, sedan ska jag hälla ut mig i soffan.
.

Aj aj aj idag

Herregud. Träningsvärken! Jag kan inte gå normalt, jag kan inte lyfta armarna, jag kan knappt ens böja på ryggen. Vågar inte tänka på hur det kommer bli i morgon, för jag antar att jag inte vågar hoppas på att det ska ha gått över till dess.
.

Bra koll av skolan

Igår var min ena 12-åring hemma en stund på morgonen eftersom hon skulle till tandläkaren.

Lite för sent kom jag på att jag måste gå in och meddela frånvaro. Och precis när jag var klar med att ha hittat rätt länk, rätt inloggningsuppgifter och fyllt i när hon skulle vara på skolan fick jag ett missat samtal på mobilen (som låg på ljudlös), från skolan. De efterlyste dottern.

En kvart in på lektionen ringde de. Det är bra, tycker jag! Den dagen något händer (Gud förbjude!) är de snabba med att uppmärksamma föräldrarna.

Skönt att veta. Helst som vi känner till ett par vars skola missade att ringa, när deras dotter blev bortförd av en okänd man. Usch och fy.
.

Aj min kropp

Lår, rygg, bröst, armar. Allt värker idag.

Man hinner förfalla en hel del på 2,5 veckor.

Åh hå hå åh

Har tränat. Återkommer när armarna slutat darra.

Hej kommande träningsvärk

Ikväll ska jag träna första passet på 2,5 veckor. Jag kommer nog inte kunna gå i morgon. Än mindre på onsdag.

Men det lär inte bli bättre om jag väntar. Lika bra att ta träningstjuren vid hornen redan ikväll.
.

Okej *tar ett djupt andetag*

Har bestämt mig för att börja redigera från början igen. Har ingen aning om det är rätt eller fel, om man "ska" göra så eller om man "ska" ta de andra bitarna först.

Hur ska jag veta? Ingen kommer ju med ett facit och talar om vad som är rätt och fel. Kanske för att det inte finns något rätt eller fel … jag får helt enkelt komma fram till vad som är rätt för mig.

Hade varit skönt att få ett facit. Eller en bruksanvisning. I detta fallet skulle jag gladeligen läsa bruksanvisningen faktiskt.

Börja om från början, börja om på nytt ... *nynnar*
.

Jo just det! (Skrivande)

Nu minns jag vad det var jag skulle avhandla i förra inlägget. Hur jag ska strukturera upp redigerandet.

Ska jag börja om från början och gå i genom kapitel för kapitel, eller ska jag åtgärda de lite "strörre" sakerna i sista tredje- eller fjärdedelen?

Förstår att ni kanske inte kan svara på den frågan, eftersom det förmodligen är en smaksak … men ändå. Känns bra att få dryfta frågan.
.

Inte bara känslor, även skrivande ...

Jag brukar tappa följare när jag bloggar för mycket om mitt skrivande, men jag bryr mig inte … trist att folk överger mig såklart, men jag kan inte blogga för någon annan än mig själv.

Skrivandet ja. Idag ska jag ta itu med vissa saker som behöver göras. Är så glad och tacksam för alla synpunkter och idéer och tips som jag får. Är författare det mest hjälpsamma folkslaget? Tror nästan det. Det ska jag också bli när jag blir författare. Än har jag inga tips att dela med mig av. Jag kan ju inget, nästan! Håller på att lära mig konsten.

Så. Nu har jag glömt vad det var jag skulle skriva om … det var något med redigeringen, men jag får återkomma. Problemet och frågeställningen lär dyka upp igen.
.

"Jobba", skapa eller slappa?

Har fått feedback idag, från en av testläsarna. Min spontana tanke var: Gud vad jobbigt.

Förslagen på ändringar var inte jättemånga kanske, men just idag, när jag har sömnbrist, känns allt övermäktigt och svårt. Nästintill omöjligt.

Och självkritisk som jag är läser jag in att hon inte gillar min story.


Nu funderar jag på att antingen
1) redigera lite
2) måla
3) lägga mig i ett varmt skönt bad och frossa i självömkan (eller bara dåsa bort en stund och ta tag i allt i morgon istället)
.

Behöver en omstart

Hela jag behöver startas om. Kanske rent av rensa hela skiten och börja om från noll. (Familj och bostad undantaget.) Ladda upp med ny och fräsch energi. Nya positiva tankar. Glädje och lycka.

Hälsan känns sådär. Psyket känns svajigt. Kroppen är också sådär (har varit värre men börjar jag inte träna snart förfaller jag igen).

Tankarna går i moll och är svåra att vända.

Är det mörkret och det dystra vädret eller är det något annat? Jag vet att den enda som kan vända mig själv är jag. Det är bara jag som kan bestämma hur mina tankar ska gå. Visst, jag kan få hjälp och påverkan av min omgivning, men i slutändan är det bara upp till mig.


Måste bara bli pigg först, så ska jag rycka upp mig själv.
.

Solen skiner

Det är det enda positiva idag. Det, och att jag inte är sämre (tröttare och mer bakis) än vad jag är.

Jag tillåter mig inte att känna efter heller, för om jag gjorde det skulle jag falla ihop av trötthet. Om 40 minuter ska jag på lunch. Köra bil (i detta trötta skick) till okänt ställe, och hitta parkeringsyta … Hatar det. Jag oroar mig verkligen för hur jag ska få plats med min bil. Funderar på att komma en kvart för tidigt bara för att vara säker på att 1) hitta och 2) få plats. Men då får jag förmodligen vänta tills alla andra åkt hem innan jag själv kan backa ut min bil. Eller be de andra flytta sina bilar när jag vill åka hem.

Det som är än värre än att hitta ledig parkering är att backa ut därifrån sen.

Ja, vi pratar någons privata garageuppfart här. Och ja, jag är nervös för sådana parkeringar också.


När jag blir rik ska jag anställa mig en privatchaufför.
.

Födelsedagsmiddagen

Kycklingfiléer med fetaost-klet, råstekt potatis med chilisalt och lite timjan och en kall sås med crème fraiche, sambal oelek och örter. Till det ett rött italienskt, väldigt gott vin.

Nu sitter maken hos våra grannar och dricker bubbel och jag är hemma och nattar barnen. Två av tre. Den äldsta har övernattning med sitt fotbollslag.

I morgon ska jag på lunch … med ett gäng tanter. Äldre än jag. Betydligt äldre. Men trevliga, glada och härliga. Kommer bli trevligt.

Nu ska jag återgå till grannarna. Oj, vad jag kommer ångra i morgon att jag inte valde sängen i detta nu. Men hey, man är bara ung och dum en gång i livet. Nej. Man är bara ung en gång i livet. Nu för tiden är man bara dum. Eller nåt.
.

Mina hustruliga plikter

Laga födelsedagsmiddag till maken. Ska göras nu.

Hissa flaggan glömde jag i morse. Som den göteborgare jag är kan man säga att jag dissade flaggan.
.

Hipp hipp hurra!

Idag firar vi maken som fyller hela 46 år. Galet gammal man jag har. Vem kunde tro det när vi träffades för 18 år sen? Själv har jag inte åldrats en dag sedan dess. Eller möjligtvis har jag blivit ett par år äldre. Max.

Maken åldras fortare än jag helt enkelt.

Som tur är är ålder bara en siffra och kanske lite krämpor och en och annan rynka, men inte värre än så! Idag blir det mysfrukost (om bara barnen kan bli klara någon gång så vi kan få gå in och sjunga för mannen - undrar om han är vaken och ligger och hoppar av förväntan? Eller så är han så kissenödig att han ligger och vrider sig?)

Efter frukosten blir det julmarknad. Men det hänger på om vi kommer ur morgonrocken idag eller ej. Får nog gå och skynda på barnen.
.

Nu är det helg!

Det var jobbigt att gå upp innan sex i morse. Det var svårsovet i natt. Det är fortfarande ömt i min hals och svalg. Lunchen var vidrig idag. Men, det gör inget nu, för det är helg! Heeeeelg!

Jag har målat några alster i olja. Oljefärg och palettkniv är så vansinnigt roligt att jag funderar på att bli konstnär på heltid!

Nu ska jag skriva ner en lista på saker som ska ändras på och struktureras upp i manus 2. I morgon blir det redigera av! (Om jag inte vaknar och är vrålförkyld igen …)
.

Orkar inte!

Idag började halsen klia och svida igen.
Alltså. Jag är så förbannat trött på dessa förkylningar att jag snart lägger mig ner och vägrar resa mig förrän i april.

Eller så börjar jag gråta. Det känns mer realistiskt.

I morgon börjar jag kvart över sju och slutar halv två. Det kommer gå bra. Måste gå.

Hatar - verkligen HATAR - när riktigt små barn lämnas på dagis när de smittar alla i dess närhet och borde vara hemma i lugn och ro. Visst, inte lätt att avgöra när de smittar eller inte, men ändå ...

Tycker nog att om barnets ögon är rödsprängda och svullna av upprepade hostattacker och näsan rinner av gulgrönt slem, då bör barnet stanna hemma. Punkt slut.

Fel på mig?

Har slarvat rejält med maten idag. Igen.

Det är väl därför jag är så trött. Förmodligen.

Har môlat godis. Verkligen vräkt i mig. Äckliga mängder. E-nummer och annat skit. Bra Agneta, bra. Verkligen.

Bara två små dagar kvar

Snart helg. Halva veckan gjord, med råge.

Igår kväll blev det mysig fika på stan, med mycket prat om allt möjligt … vi drömmer om att ses snart igen. Hemma hos dem. Over there. (Orkar knappt tänka på hur roligt och mysigt det hade varit).


Idag blev det en powernap på soffan när jag kom hem från jobbet. Sååå trött efter en hostig natt. Jobbigt. Var som en vandrande död på jobbet idag. Inte kul för någon.

I morgon är det fotografering, då måste jag ikläda mig breda leendet och glada blicken. Hur det nu ska gå …

Kan det inte bara bli december snart? Sen kan det bli min födelsedag, sportlov och VÅR!
.

Sedärja

Jobbat mina fyra timmar idag. Inskolning, vilket medförde två extra föräldrar i verksamheten. (Varför måste både mamma och pappa följa med och titta? Varför inte ta med mormor och morfar och farmor och farf… Nä. Skojar bara. Eller nej. Raljerar.)

Väl hemkommen ringde de från mitt andra dagis. Kunde jag komma dit och jobba? Kollega gått hem och spytt. (Ehhhh. HAT på magsjuka. Verkligen hat hat HAT!). Jag sa nej. Inte på grund av rädsla utan för att jag faktiskt har en träff inbokad, som jag inte tänker avboka eller ens försöka ändra på.

Om ett par timmar ska jag in till stan, uträtta några ärenden och sen sjunka ner i en bekväm fåtölj/soffa/stol/whatever, äta något gott och prataprataprata och lyssnalyssnalyssna. Åh, vad mysigt!
.

Ringrostig

Första dagen på jobbet på evigheter. Nu rast, snart äta, därefter hemgång. Hard life!!!

Måndag kväll

Det som kändes som en evighet (nja, lite överdrivet kanske) i morse är nu förminskat till ett svisch. En ledig dag borde inte få gå så fort.

Men det känns helt okej ändå. I morgon ska jag in och göra stan! Eller rättare sagt, jag ska träffa Jessica som tillfälligt är i Sverige. Ska bli så himla mysigt!
.

Det är ju roligt ju

Glömmer både tid och rum när jag skriver. Det går dock lite trögt, och det känns ibland som att jag rör ihop sakerna mer än jag rättar till … Hoppas att det ska vara så. Annars gör jag fel.

Nu får det bli en kopp kaffe, och kanske en promenad. Behöver nog luft. Och röra lite på benen. Att gå och jobba i morgon mottas med motstridiga känslor i mitt inre. Tänker istället på trevligheterna som infaller efter jobbet - ska träffa en kompis på stan! Himla mysigt!
.

Nej, nu väntar jag inte längre

Har bestämt mig för att påbörja de ändringar i manuset som jag gått och funderat på. Struntar i att vänta in mina testläsares synpunkter. Att det ska vara så svårt?! Bådar väl inte särskilt gott …

Så. In i skrivardimman med mig.
.

Att göra idag:

Äta ordentligt. Och göra saker som gör mig glad och pigg.
.

Måndag

Yngsta dottern är sjuk. Jag är hostig. Maken trött.

Men mitt kaffe var väldigt gott.
-

Nu behöver jag ork ...

... så jag kan resa mig ur soffan och gå till sängen ...

Har varit onyttig den här helgen.

Piffat mig

Ska ner till affären med mina tolvårspluttar. Då måste man ha klänning och nya örhängen.

Oh the glamour in my life.


Nä. Jag brukar inte göra mig till för att handla, men vi ska på bio senare idag. Barnen ska. Med sina kusiner. Kusinernas mamma - min syster - och jag ska promenera lite i staden under tiden.

DÅ måste man vara tjusig! Helst som vi tänkte gå och titta i fönster i Örgryte. Ööööörgryyyyyyte. Fint område. Fiiiiiint. På allvar, jättefina trähus som bara är helt ljuvliga att beundra. Och nej, då åker sköna kläder på igen. Men sminket och örhängerna får hänga med. Hela kvällen.

Nu ska jag ta mina ljuvliga gryn, mitt fula och onda munsår och åka ner till ica. Nej, idag tänker jag inte  skona miljön genom att gå. Det gör jag så ofta annars. Som om det skulle rättfärdiga ett dumt beteende. Det gör det inte.
.

Tihi

Skulle eventuellt åkt och shoppat idag, om jag kände mig pigg. Men så dök det upp en konfirmationsläsningsträff och shoppingen är tillfälligt uppskjuten.

Gott. Det ger mig en hel lång lördag, att spendera precis som jag vill. Skriva, måla och *grrr* städa (men bara lite).

Med bara två småskrottar hemma (visserligen 12-åringar och inte jättesmå, men ändå) så känns huset hyfsat ensamt. Lovely!

Dessvärre har jag munsår på gång (huge!) och får låta bli att pussa på dem, men kramas går bra! I alla fall från mitt håll.
.

Huvudvärk och sicksackmönster i synfältet

God morgon! Har sovit uselt i natt. Sovrummet var alldeles för varmt och ovädrat. Glömde vädra igår vilket jag alltid brukar göra.


Vaknade med huvudvärk. Som jag tror kommer sig av en inre stress … jag känner att jag är väldigt uppskruvad hela tiden. Vet ej varför. Behöver komma ner i varv, få ner andningen i magen och bli lugnare och mer balanserad.


Det konstiga är att mitt liv inte är särskilt stressigt. Mitt jobb är - om man bortser från ljudnivån - världens lugnaste och jag har inga andra måsten eller krav eller deadlines.

Ibland tror jag att det är orsaken.

Kanske måste jag ha lite riktig stress för att kunna slappna av? Nu går jag mest omkring och känner mig onyttig … är inte användbar och tillför ingen nytta någonstans.


Funderar på att kanske göra en fotoutställning på internet (för orka och hinna skaffa lokal och hela det köret - har inte heller råd att hyra något just nu). Eller en konstutställning. Eller en kombination. (Fast jag kan inte måla. Det blir ofta jättefult, men jag tycker om att måla ändå.)


Eller så kontaktar jag en veckotidning och hör om de är intresserad av min novell som jag knåpade ihop igår.


Måste GÖRA något. Vet bara inte vad.
.

Jag var nära att kvävas

Herregud vad jag var nära att kvävas tidigare ikväll. Drog in luft samtidigt som jag hade munnen full med torra bacon-snacks, som naturligtvis följde med ner i strupen.

Som jag hostade. Som jag inte lyckades bli kvitt smulorna. Jag drack vatten, jag hostade, jag fick nästan ingen luft alls. Fruktansvärt.

Barnen kom springande. De försökte prata med mig. Jag bara hostade. Jag hörde barnen bli panikslagna och försökte lugna dem, vilket inte gick eftersom jag varken kunde prata eller andas riktigt, jag bara hostade och drog efter luft. Jag tror nästan att jag lät som på film, när folk försöker få luft …

Usch.

Plötsligt stod maken intill mig. Sonen hade rusat över till grannen, där maken befann sig. Rådigt. Efter att nästan ha kräkts ett par gånger, på grund av äckelhosta, fick jag tillräckligt med luft för att kunna prata. Stoppade i mig ett par vindruvor  - det gick bra, drack lite vatten - gick också bra … Sen kunde jag andas normalt igen.

Hemsk upplevelse, kan jag tala om. Och då är jag ändå en expert på att sätta i halsen!
.

Lite fånig, I am

Efter en välbehövlig dusch satte jag på mig leggings, kjol och en svart, nästan ärmlös top.
"Vad fin du är mamma" och uppskattande ord från maken. Typ: vadan detta?!

Ja, säg det.

Blev trött på mysbyxorna och allt det bekväma, utslitna och fula … och med lite rött i glaset kändes det helt rätt att klä upp mig lite.

När alla ätit upp skingrades sällskapet och kvar blev jag med min kjol och mitt vinglas … och mitt värkande munsår. H*****e vad jag kommer se ut nästa vecka. I alla fall som det känns just nu.

Vad ska jag göra nu då? Skriva är ingen hit. Den som uppfann kombinationen rödvin + skriva kan inte ha varit riktigt klok. Eller så är det mig det är fel på.

Måla kanske? Ingen lär se skillnad på om jag målat spik nykter eller efter ett glas vin. Eller så lägger jag mig och sover tills det är dags för fotbollsmatch.
.

Italian food

Pizza.

Det blir det nu, vilken minut som helst. Till det kanske ett glas italienskt vin. Oh, the weekend!
.

Annat som också är meningen med livet

Förutom detta.

Träffa vänner.

Äta god mat, gärna i sällskap av vänner.

Skapa (måla, fotografera, skriva)

Herregud, vad deppar jag för?! Finns ju massor med saker att fylla dagarna med.

.

Meningen med livet

Det måste vara det här som är meningen med livet:

Krama sina nära och kära. I mitt fall är det 1) mina barn, 2) maken.

När man blir frisk efter sjukdom. Även om det bara är en förkylning.

Solsken.

Helg. Semester. Och annan ledighet.
.

Inte helt frisk än ...

Men bättre!

Mitt halsonda kom snabbt, var intensivt och försvann nästa dag. I onsdags kväll var jag rädd att det var halsfluss på gång, men innan det började göra så där vansinnigt ont att det är omöjligt att svälja gick det över.

Idag känns det ingenting när jag sväljer, men jag är öm när jag klämmer på utsidan halsen. Snuvig är jag också. Men det känns som att jag håller på att bli frisk. Så kändes det i onsdags också …
.

Aj i halsen

Det gör ont när jag sväljer. Nästan så att jag helst undviker det.

Har ringt jobbet, båda ställena. På andra stället blev det lite stressigt - de båda ordinarie personerna som skulle jobba med mig i morgon är sjuka ...

Och det blir värre ...

Det känns som att förkylningen kommer tillbaka med förnyad styrka!

Jag känner mig så dum. Nu måste jag kanske ringa jobbet i morgon och liksom "förlåt … jag var visst inte frisk …" jag ba skoja ba. Typ.

Men måste jag så måste jag. Det är ju inte så att jag luras. Men det känns ändå dumt. Som om jag vore världens svikare.
.

Men vad i ...

Nu helt plötsligt börjar halsen göra ont igen? WTF liksom? Jag ska ju jobba i morgon. I värsta fall får jag gå dit, stå ut och sen gå hem och vila upp mig. Fyra timmar är uthärdligt, trots förkylning. Men hur käckt är det om jag kanske smittar de redan jätteförkylda barnen?

Ett litet bakslag kanske?

Och jo, i allra värsta fall får jag ringa mig sjuk i morgon bitti. Jag går inte och jobbar om jag är sjuk.
:

Förkylningen på väg bort?

Hoppas det! I natt har jag sovit utan problem. Inget kill i halsen som väckt mig. Inget annat heller.

Jag kan nog gå och jobba i morgon. I alla fall känns det så just nu. Vet dock inte hur förkylningen mår om jag ska utsätta mig för hög ljudnivå.

Nu tog det emot lite.
.

Halsen kliar fortfarande

Det är inte kul att vara förkyld. Jag börjar bli tämligen "manlig" i min förkylning.

Nu ska jag kanske gå ett varv runt "kvarteret" innan maken kommer hem och fixar mat (?). Barnen har beställt wokat. Det jag minst av allt är sugen på. Äter hellre ugnsbakad falukorv med tomatsås och ris … det är jag nog rätt ensam om.
.

En oväntad vänskap

Vilken härlig film! Jag har både skrattat och gråtit … och mest myst. Se den om ni inte redan har gjort det.
.

Typiskt

När livslusten väl återkommer (solens förtjänst?) så följer en förkylning i dess spår.

Idag blir det att dricka mycket, helst teer och vila. Titta på lite filmer kanske? Och fortsätta skissa på vissa ändringar i manus 2. Tänker nog skriva dem innan jag får svar från testläsare. För det är ändringar och idéer som jag tror på!

Men först vila mig frisk igen.
.

Jag vet inte ...

Det känns som att saker är på gång i min tillvaro. Både bra och dåliga.

Mitt manus kommer att bli läst och förhoppningsvis kommer jag få feedback från en av testläsarna inom kort. Annars får jag börja ändra och redigera på egen hand igen. Har nämligen fått lite idéer som jag ska spinna vidare på. Ibland är det bra att en text får vila!

Men snart måste det börja hända grejer, jag måste bli klar.

Det är lite annat i livet också … en sjuk anhörig, vilket drar ner glädjen och ersätter med oro. Helst som den sjuke inte gärna vill belasta sin omgivning. Han säger att det inte är någon fara med honom! Men det är det.

Jag har kommit fram till att det inte finns någon annan än jag som kan "rycka upp mig". Jo, min man är väldigt bra på att få mig att tänka positivt när jag är negativ. Men det finns en gräns för hur mycket han ska behöva hålla mig under armarna. Jag måste rycka upp mig nu. De negativa tankarna börjar gå lite väl långt. (Läs: alldeles för långt). Men än kan jag vända dem, tror jag. Hoppas jag.
.

Som om det inte räckte

Förkylning på gång, tror jag.

Förutom att livet redan känns lite halvkasst. Grinig? Jajamen.

Nu ska jag sova igen. Min paradgren.
.

Långsam blogger?

Är det Blogger eller min dator som är otroligt segt idag, tro? Jag är också seg. Trots nästan två timmars sömn på soffan. Gud vad jag somnade strax innan tolv och vaknade två timmar senare, när yngsta kom hem från träning. Jösses.

Nu är jag hjälpligt pigg. I alla fall orkar jag vara upprätt, men soffan ropar på mig … undrar om jag har en förkylning i kroppen, eller vad. Det här är inte normalt. Helst eftersom jag sov mellan 22.00 och 06.20. Åtta timmar.
.

Det är vädrets fel

Vaknade tjugo över sex i morse. Pigg. Det blir väl så efter åtta timmars sömn …

Drack en kopp kaffe och väntade på att syrran skulle vakna och följa med på promenad. Det gjorde hon efter ett tag.

Vi såg en älg! En stor, mäkig älg. Bara ett tiotal meter ifrån oss. Den följde oss med blicken tills han såg ut att ha huvudet bakoframpå. Vi stirrade stint på den medan vi letade efter lämpligt att träd att klättra upp i … behövdes inte. En stund senare kom vi tillbaka och älgen var kvar. Han hade lagt sig ner för att vila. Han följde oss med blicken igen, men var nog rätt säker på att vi inte ville honom något ont.

Vi har reklamgodis hemma. Med feltryck … små påsar med 10 g godis … miljövidrigt, men väldigt gott! Att hälla ut innehållet i handen och sedan fylla munnen … livsfarligt. Jag är redan jättesömnig av blodsockret som åker bergochdalbana.

Nu ska jag kanske måla en liten stund. Fick ju ett gäng målardukar för just det ändamålet. Var ju såååå sugen på att fortsätta måla. Då.

Borde kanske ägna lite tid åt att skriva också? Ska bara piggna till först. En Baddare (till) till kaffet kanske?
.

Hej helg!

Rivstartar helgen med ett gott träningspass, som börjar om 14 minuter. Skynda skynda!
.

Hepp hepp

Ända sedan jag vaknade har jag varit peppad för kvällens träningspass. Kanske redan sen igår kväll.
Skönt att det känns så bra att gå och träna! Kanske har jag kommit över den där första tröskeln, när kroppen bara är trött, tung och svag.

Det känns aningens ömt i armbågen när jag gör vissa rörelser, men jag försöker att inte oroa mig. (Oroar mig inte alls, vilket kanske är dumt?) Jag antar att det beror på lite överansträngning, men det är helt normalt när det gäller inflammationer och träning. Säger de som vet.

Gör något ont när jag tränar låter jag bli den övningen, naturligtvis. Även om det känns aldrig så lite. Men jag har blivit lite modigare på sistone och det är kanske det som känns i armbågen. Får nog tagga ner lite grann ett tag. Måste hålla för att skriva, tänker jag.
.

När katten är borta ...

Ibland är jag lite kaxig. Då tror jag att jag vet bäst. För det mesta är jag ganska mesig och håller mig mest i bakgrunden och låter andra vara bättre. Men ibland pockar den här kaxigheten på uppmärksamhet.

Som idag. Vi har ett speciellt barn på avdelningen, som inte gillar förändringar, eller vissa vikarier. Idag vid lunchen blev det diskussion eftersom vikarien skulle sitta vid vårt bord, mittemot det här barnet.

Då gick jag fram till barnet och tittade det i ögonen och sa med klar och tydlig röst (bestämd men inte otrevlig): "NN, nu blir det så här. Och det kommer bli bra." Sen satte jag mig och såg till att allt var som vanligt.

Efter en stund försvann den trumpna minen och det blev hur bra som helst! Till och med en ovanligt lugn och trevlig måltid.

(Jag kan erkänna, hade min kollega varit på plats hade jag inte vågat göra samma sak, men när hon inte är där vågar jag gå mer på min magkänsla.)

Dessutom bestämde jag att det skulle bli filmvila, till barnens stora förtjusning! Allt måste inte vara så himla pedagogiskt och lärorikt jämt och ständigt, det måste få vara lite kul också.
.

Bra dag

Att jag inte ville gå hemifrån i morse har inte med jobbet att göra. Det har med skrivlust att göra. Och annan skaparlust.

Jobbet var bra idag. Trevligt till och med. Och lite avspänt. Så borde det vara varje dag. Tror barnen mår bra av lite lugnare tempo också.
.

Lyxig måndag följd av inte fullt lika lyxig tisdag

Men ändå, en bra dag på jobbet. Kollegorna var gladare än på länge, så även jag. Men jag hade ju ansträngt mig för att komma och sprida leende och förhoppningsvis positiv energi. Och så möttes jag av leenden redan i dörren. Och några barn som ville kramas! Mysigt.

Det var vad jag behövde, nu kommer det per automatik bli betydligt lättare att gå till jobbet i morgon och resten av hösten. Skönt.

Kollegan som jag "rök" ihop med och röt till åt förrförra veckan var som en helt ny person. Och hon beter sig helt annorlunda - bättre - mot mig. Så glad att jag sa ifrån. Och i morgon har jag mina fyra resurstimmar igen, och inget hattande med att dela dagen med en vikarie. 

Det gör inget om resten av november flyter på i samma positiva anda!

.

Vissa sms är riktigt trevliga

Att det är halvflaskor är bara en fördel!
Tur att vi har ett par goda ostar hemma.

Ibland är jag glad att jag säger ifrån

Förskolechefen skrev och tackade för mitt sms. Hon har pratat med de andra på avdelningen och kommit fram till att mitt förslag är bra och att vi kommer köra på det. Hurra! Jag är så himla bra!


Hoppas nu bara att det smittar av sig så att allt blir bara bra framöver. Allt. Enough said.
.

Kroppen skriker

Vila, skriker kroppen.

Okej. Efter nästan två tusen ord är det okej att göra något annat en stund. Nödvändigt också.
.

Veckan börjar med träningsvärk

Skön träningsvärk i armhålorna (eller bröstmuskeln är det väl snarare), låren, magen och kanske även i skulderpartierna.

Har mailat förskolechefen en fundering och ett förslag angående onsdagar. Hoppas att hon går på mitt förslag. Det är nämligen det bästa för verksamheten. Och för mig. Men jag vill att hon ska nappa på förslaget för verksamhetens skull. För ett speciellt barns skull.

Idag skriver jag. Och mår bättre än på flera dagar. Tack vare träningen igår, tror jag. (Och kanske också det faktum att jag kommit på att jag inte längre behöver jobba hela onsdagar!) (Det här med jobb alltså …)

Hur som helst. Jag skriver på manus 3 medan jag väntar på utlåtande från två testläsare. (*gulp*)

Tänkte hinna/orka/vilja greja med foton också. Och måla lite i olja. För visst är väl en ledig dag evighetslång?
.

Sova på saken

Har funderat lite på en sak som har med jobbet att göra ... Känns bra i magen men jag ska sova på saken till i morgon.

Tränat

40 minuter crossfit och 6 minuter löpning (med avslutning i jobbig backe). Snart blir det tacos. Älskade mannen är och handlar och kommer sen att fixa maten. Han vet värdet av en lycklig fru. <3 div="">.

Men nä ...

Just när jag kommit igång med skrivandet av manus 4 (fråga inte!) så måste jag avbryta mig för att ge mig iväg på ett träningspass.

Nej, det är inte synd om mig. Älskar de här passen. Särskilt efteråt!

Men när jag precis fått upp ett flow känns det sådär att behöva bryta. Men kroppen behöver en paus. Särskilt min känsliga högerarm.
.

Romaner till inlägg

Måste lära mig att skriva kort och kärnfullt. Så att folk orkar läsa mina inägg.

Men hur gör man?
.

Söndag 2 november

Hur många dagar är det i november? 30? 28 kvar att uthärda i så fall.

Häromdagen sa jag till min man att jag vill åka till USA och hälsa på Jessica. Och så berättade jag drömmande om allt vi skulle göra … promenera med hundarna och fotografera, sitta på Starbucks och dricka kaffe och skriva, sitta på altanen och prata och dricka vin.

Åk! sa han.

Va? sa jag.

Åk! sa han igen. Och då blev det så där jobbigt. Hur gärna jag än vill åka dit … så får jag dåligt samvete om jag verkligen skulle göra det. Barnen är i en ålder nu när de uppskattar att resa, och jag vill gärna resa tillsammans med dem.

Om jag hade haft mitt heltidsjobb kvar hade jag haft råd med båda delarna. Men jag hade å andra sidan inte haft lediga dagar att ta ut. (Det var en av de få negativa sakerna med det företaget, oviljan att låta personalen vara ledig) (mitt förrförra jobb däremot var bra på att låta personalen vara ledig, men de betalade inte löner som gjorde resor möjliga).

Och eftersom jag inte kan tänka mig att jobba heltid igen får jag vackert nöja mig med att inte ha råd. (Men det stör mig … once in a lifetime … resa iväg ensam … egentid … trevligt land, trevligt sällskap …) Åh, vad jag vill! Maken föreslog till och med att jag kunde resa till NY och ta buss eller tåg därifrån, för att komma billigare undan. Jag skulle kunna leva med det.

Men om det betyder att vi får försaka en eventuell utlandsresa i sommar, för att jag prompt skulle få en egen resa … Nej, mitt samvete klarar inte det.

Dessutom är lillasyster lovad en Paris-resa tillsammans med mig. Eftersom storasyster fick åka till USA i somras.

Till sommaren kan vi kanske få hyra ett hus i Spanien för en billig peng, och då behövs bara ("bara") flygbiljetter, hyrbil och mat.

Dessutom - som om det inte räckte med angenäma bekymmer - vi kan få möjlighet att hyra en lägenhet i London W1 (!!!!!) i vår, tillsammans med svåger och syster. Fast jag vet inte om jag vill åka till London. Det är nämligen den enda staden i världen jag kan tänka mig att bosätta mig i. På allvar kunna flytta till. Jag har bott i London. Varit tillsammans med en engelsman. Pratat engelska lika bra som engelsmännen själva (har dock tappat det rätt rejält) - jag överdriver inte när jag säger att jag ÄLSKAR den staden, nästan mer än jag älskar mitt hem. Och då är jag väldigt hemmakär. Är alltså rädd för att riva upp känslor igen … att vilja - på riktigt allvar - flytta dit. Bo där. Leva där.
.

Är inte i balans

Något är fel någonstans. Jag är i en nedåtgående spiral och orkar inte ta hand om mig själv, det gör att jag blir trött och slö och orkar ännu mindre.

Allt känns tråkigt.

Det känns som en bakvänd PMS. Tre dagar lycka och resten vill-döda-någon-eller-slå-ihjäl-hela-världen-humör.

Känns inte helt balanserat.

Det värsta är att jag inom en halvtimme väntar trevligt besök. Men vill inte ha besök. Vill inte le, prata och vara trevlig. Vill bara gråtskrika och kasta saker. Alternativt sova tills jag har en bättre dag.
:

Idag lördag

Idag ska jag skriva och måla i olja, har jag tänkt.

Men först skriva. Måste speeda upp skrivandet lite. Känner att det här hattandet med några få tusen ord i veckan inte fungerar … Det Måste Hända Något. Nu.

Väntar fortfarande på feedback på manus 2 och funderar på att skicka det till ytterligare testläsare. Bara för att få lite att jobba med.


Texten måste bli klar och skickad till förlag. Eller om jag ska ge ut den själv. Kanske ska hoppa över det tidsödande (och energikrävande) momentet att vänta på svar.
.:

Igår fredag

Det blev en liten nap på eftermiddagen. Sen förflyttade jag mig till soffan medan maken fixade rena sängkläder och lagade mat.

Jag letade rätt på en film jag ville se. Det blev en thriller som faktiskt var riktigt bra. Minns inte namnet med Michael Douglas spelade en åklagare. Till och med maken blev förvånad över att jag lyckades välja en film som även han gillade. (Han är inte överförtjust i romantiska komedier).

Strax efter tio la jag mig och vaknade av väckarklockan klockan 7. Maken och sonen ska till Småland idag. Först till vårt lilla torp och tömma varmvattenberedaren och ta in studsmattan, därefter ska de till Värnamo och se om ÖIS åker ner till … nästa division eller stannar kvar i Superettan. (Tror det är superettan de spelar i).

När maken ser en match brukar de förlora, men om sonen tittar brukar de vinna. Bäst går det när sonen går med morfar på ÖIS-match. Morfar är inbiten gaisare.

Så. Nu vet ni allt ni behöver veta om min familj och dess kärlek till fotbollslag.
.

Ska kanske sova middag?

Känner att jag varit vaken sen tjugo i fem i morse. Sååå trött. Tänkte sova middag en stund, och sen orka skapa. Antingen med ord eller i olja.

.

Kollegor

Vi hade fem barn idag. Det var nästan tur att en av mina kollegor var sjuk, annars hade vi varit fyra vuxna.

Det var naturligtvis tråkigt att hon var sjuk, det var hennes sista dag idag och jag ville verkligen passa på att få en skön och behaglig arbetsdag tillsammans med henne, och få krama om henne ordentligt och önska lycka till.

Min andra kollega "skickade hem" mig drygt en timme tidigare … för att åka hem och mysa med mina kids. Gulle henne. Det blev en fika när jag kom hem.

Det finns kollegor och så finns det kollegor. Det ställe som jag var på idag, och alla fredagar (och torsdagseftermiddagar) vill jag vara på alla arbetsdagar …
 '

Det är okej eftersom det är fredag

Vaknade tjugo i fem. Tjugo minuter innan klockan skulle ringa.

Fem över sex cyklade jag till jobbet.

Det är fredag och jag somnade klockan tio igår kväll. I eftermiddag ska jag vila en stund innan träningen. Annars får det bli tidigt i säng ikväll.

Det är fredag! Hur skönt är inte det?