Jag är både skakad och lite rörd

Dagen idag var en märklig dag. Det är allt jag kan säga egentligen.

(Men jag skulle vilja berätta om hugga i ryggen-tänk, vakta sin egen rygg-tänk, revirpinkande, reviröverträdelse-skräck, jag är minsann bättre än dig-attityd. Och så vidare.)

Nej, dagen har inte varit sådan - jag har jobbat med en av mina favoritkollegor och vi har haft en jättemysig dag - men något har hänt som jag fick vetskap om idag …


Jag har "pratat skit" om en kollega idag, till behörig person. Det var ombedd kritik. Efteråt kände (och känner) jag mig helt usel. Personen jag "skvallrade" om gillar jag egentligen - på ett sätt - men på ett annat sätt inte …

Åh, vad svårt! Jag vill skriva av mig - får ur mig allt, men vågar och vill inte det, av hänsyn till vem och vilka som kan tänkas läsa den här. Föräldrar kanske googlar, eller så finns det någon som känner någon som känner någon, och den sortens information är sällan bra!

Men anledningen till att jag pratade "skit" var av omsorg för barn och föräldrar. För i nuläget är det inte bra. Inte bra alls. Och kan jag hjälpa till att göra det bättre så vill jag verkligen göra det.

Även om jag nu känner mig som en usel jobbarkompis och medmänniska.
.