Jag kommer inte längre jobba på "mitt" ställe. Eftersom jag inte vill jobba heltid och dessutom på tre olika ställen så blev det inget alls. Det känns tråkigt. Väldigt tråkigt. Och lite jobbigt att behöva börja om, kanske hoppa runt på olika ställen där det behövs personal. På ett sätt skönt, men mest tråkigt - jag vill helst veta om/när/var jag ska jobba och inte bli uppringd före sju på morgonen.
Dessutom kommer jag vara utanför hela tiden, inte en i gänget. Vilket egentligen inte gör mig något, det finns en trevlig anledning till att jag valt den här tillvaron. Men att återigen bli en i mängden känns inte så kul. En i mängden av vikarier som kommer och går, som ingen till slut orkar prata med eller bry sig om. (Har själv varit den som inte orkat bry mig jättemycket. Man orkar till slut inte. Eller rättare sagt: man hinner inte.)
Det värsta är ändå de föräldrar som suckar och ofrivilligt grimaserar - vikarie, nu igen?! (Som om alternativet är bättre? Ingen vikarie!?)
Ändå vet jag att det blir bra. Jag brukar uppfattas som trevlig och de flesta är väldigt trevliga mot mig. Det löser sig, det viktigaste är att jag tjänar pengar. Det är bara lite jobbigt nu innan allt har löst sig. Och innan jag varit på "mitt" ställe och lämnat tillbaka nycklar och hämtat mina tofflor och en tjocktröja. Och sagt hejdå.
.
Vad tråkigt att det blev så. Du kanske kan hitta en annan slags jobb där förhållandena är bättre? Ett där du kan hoppa in och jobba extra efter dina önskemål? En annan bransch, kanske?
SvaraRaderaKati: Jag tittar efter deltidsjobb på Platsbanken, har sökt en tjänst idag. Vi får se. Är inte jättemotiverad just nu. Vill gärna vara lite ledig lite till … Men, det löser sig. Det kommer behövas vikarier på andra förskolor, om jag inte hittar något annat. Det är trots allt en ganska behaglig tillvaro att jobba nära hemma, och få vara ute mycket.
SvaraRadera