Tidig morgon

Det blev morgon tidigt idag. Tjugo över fem hade jag tydligen sovit klart. Väcktes av att dottern hostade och kunde inte somna om. Gick upp och chattade lite med syster i väntan på att deras plan skulle lyfta, drack kaffe och surfade.

Nu är kaffet uppdrucket sedan länge och jag funderar på om jag ska ta mig an tvättstugan? Eller skriva? Eller brygga en kopp kaffe till?

Töväder

Det snöade så fint igår kväll och var vitt och vackert ute. Idag är det tö och fult. Så himla taskigt när det bara är några dagar kvar till julafton.

Idag mjukstartar jag dagen med kaffe och filt i soffan. Mår förvånansvärt bra trots för lite sömn natten till igår. Jag trodde att både febern och förkylningen skulle förvärras rejält. (Ska kanske inte ropa hej än dock ...)

Sakta men säkert börjar alla måsten försvinna från to do-listan. Kvar finns: lämna tidrapport och säga hejdå till förra jobbet, skriva avtal på nytt jobb (halvårsvikariat), slå in julklappar, kanske delta på ett vårdsamverkansmöte.

Snart, väldigt snart får jag andas ut och bara vara ledig ...! Underbart!

Dagsutflykt till huvudstaden

04:25 ringde alarmet, 05:44 gick tåget - i tid, vid ca 08:40 var vi på centralen, 09:18 gick vi in genom grinden till spanska ambassaden för att ansöka om ett NIE-nummer, 09:48 satt vi på Joe & The Juice nära centralen med varsin hälsosam juice.

Vi ska, om inget skiter sig nu, köpa ett litet hus i Spanien! Det är därför vi behöver ett NIE-nummer (ett slags personnummer för icke-spanjorer).

Allt gick både bra och smidigt. Förvånansvärt snabbt! Det enda lilla smolket är att vi saknar ett dokument som styrker anledningen att vi behöver ett NIE-nummer, men det kan vi maila till ambassaden. Hoppas bara att de godkänner dokumentet som köparna satt ihop och som vi ska skriva under och få bevittnat.

Förhoppningsvis går allt vägen och då åker maken och jag ner till Spanien tillsammans med säljarna om ett par månader och slutför affären.

Snart, snart jullov

Efterlängtad och nödvändig ledighet om bara fem dagar! Men det blir väl till att plugga en del förstås ... delkurs tre handlar om grammatik. Väldigt roligt men också väldigt svårt. Det finns så otroligt många termer och begrepp att lägga på minnet och hålla ordning på. Tentan lär bli jättesvår!

Det är några saker som måste fixas innan ledigheten, både roliga och jobbiga:

• Jobba sista måndagen - jag kommer sakna eleverna och kollegorna jättemycket
• Åka till Stockholm och spanska ambassaden på tisdagen och fixa ett NIE-nummer. Gå upp i ottan och åka tåg, typ hela dagen - och därefter kurs på kvällen
• Skriva kontrakt för nytt jobb gällande vårterminen 

Först och främst ska jag vara leeeedig. Därefter ska jag skriva. Jag hoppas att jag orkar och fixar att färdigställa manuset. Det återstår ca 22' ord innan första utkastet är färdigt. Jösses. Det är stort! (Men det återstår en del besvärliga saker att jobba med innan jag kan ropa hej.)

Tentan är över!

Det här är jag i tisdags kväll. Strax efter att bilden togs skrev jag tenta.

Det gick väl sådär ... ganska bra eftersom jag svarade på allt, men inte jättebra eftersom jag inte kunde redogöra på det sätt tentaskaparna önskade. Att resonera är jättesvårt! Åtminstone vissa saker. Typ sakerna på tentan.

Jag räknade ihop mina troliga poäng och hamnar precis på godkänt. Förhoppningsvis har jag räknat lågt och förhoppningsvis rättar de mer generöst än snålt. I så fall klarar jag mig.

Det är skönt att den är över och att jag slipper plugga! Men det är inte helt över förrän jag får veta att jag är godkänd.

Börjar ana ljuset i tunneln

På tisdag är det tenta.

På tisdag kväll är tentaångesten över och ersatt med - förhoppningsvis - enbart lättnad.

Jag hoppas innerligt att jag är nöjd med min insats och slipper våndas allt för mycket inför resultatet. Jag vill nämligen ha ett ledigt jullov, utan att behöva plugga inför omtenta! Jag har för sjutton en roman att skriva!

Vi har pluggat en del, syrran och jag. Igår gick vi igenom våra anteckningar och alla viktiga begrepp, och allt annat som vi tror kan komma på tentan.

Ångesten börjar lätta något, men inte helt. Jag lär vara ganska nervös och orolig på tisdag.

Idag ska vi titta när sonen spelar innebandymatch och efter det blir det lite glögg, pepparkakor och tända första ljuset.

Var hittar jag nödbromsen?

Det här är ett ganska långt inlägg om en stor inre stress och oro.

Egentligen finns ingen anledning till vare sig oro eller inre stress just nu. Barnen trivs med sina saker (så vitt jag kan bedöma och se), med vissa undantag förstås - som för oss alla.

Maken är i högform, vad gäller jobbet åtminstone.

Jag själv har en väldigt bra tillvaro just nu, förutom att jag är fattig på pengar - men det är självvalt så jag borde inte ens nämna det. Tycker fortfarande att någon borde uppfinna ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.

Ändå oroar jag mig för allt och inget och är ständigt spänd som en fiolsträng. Ibland när jag ligger i sängen är det som att jag nästan inte ens nuddar madrassen utan ligger ett par millimeter ovanför den. Och jag har jättesvårt för att slappna av! Och ja, jag vet, det finns massor med avslappnings-appar och jag har ett par av dem i min telefon, men hur gör man för att faktiskt komma till skott och lägga sig och lyssna på dem? "Jag gör det sen, ska bara först."

Det är ohållbart det jag håller på med. Jag känner att jag kommer stressa mig sjuk om jag inte skärper till mig.

Igår hade jag sådan kraftig migrän att jag faktiskt kräktes. Väldigt oskönt.

Hormoner eller post stress efter en ganska hektisk (?) helg? Middag på stan på fredag, tre nästan fyra timmar julmarknad på lördagen och flyttstädning av föräldrarnas lägenhet hela söndagen. Och jobba hela måndagen varav 1,5 timme som ensam lärare.

Muntlig redovisning på kursen på tisdagskvällen.

Jag är inte samma person som jag var för några år sedan, när jag orkade nästan hur mycket som helst, men det är otroligt svårt att inse.

Ganska länge nu har jag känt varningstecknen, utan att göra något egentligt åt dem. Det är dags nu. På allvar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Var hänger den där nödbromsen t ex?

Det är typ väldigt mycket nu

Först och främst är det lite stress inför kommande kurstillfälle. Inte så mycket att vi ska redovisa inför resten av klassen, utan mer för att uppgiften är så ... jag vet inte. Jobbig? Egentligen är den intressant, och det ska bli lite kul att hålla muntlig redovisning, men det är det här att jag måste göra den. Jag vill bestämma själv vad jag ska göra, och när jag ska göra det.

Det andra stora är morgondagens julmarknad. Jag vill inte stå och sälja lotter, och frysa. I tre timmar i ett råkallt Göteborg. Usch! Jag vill sitta hemma i soffan och skriva, eller kanske plugga.

Det tredje är  t e n t a n  ... Jag orkar inte! "Det är bara att plugga", säger min syster som går samma kurs. "Du tänker för alldeles för mycket." Och jag vet, hon har rätt, jag lägger orimligt mycket tid och ork på att oroa mig - utan att faktiskt sätta mig och plugga! (Blir lite trött på mig själv.)

Sedan har vi julen. Dels ska vi ha årets julkalas med kompisarna hemma hos oss, dels ska jag komma på och orka köpa julklappar till barnen.

Alla dessa måsten.


Lyxproblem, jag vet. Och jag vet också att allt brukar lösa sig! Helst om man tar tag i ett problem i taget. Jag har bara en extrem förmåga att förstora upp små saker till gigantiska jätteproblem. Jag tappar fotfästet och tumlar runt i luften. Oförmögen att hitta tillbaka till jorden. Som tur är har jag världens bästa man i mitt liv, som alltid får mig på fötter igen.

Liten rapport om livet

Det är jobb, studier och skrivande som upptar det mesta av mitt liv just nu. Och träning och rehab. Och kanske ett sommarhus till.

Jobbet känns jättebra. Eller jobben snarare. På alla sätt. På måndagar är jag i två 1:or och på fritids. På tisdagar är jag oftast ledig för att plugga, eller jobbar i särskolan eller träningsskolan om de behöver mig. På tisdagkvällar är det kurs. Onsdag - fredag jobbar jag eftermiddagar som avlösare, lugnt och behagligt.

På helgen försöker jag hinna med allt jag inte gör på veckodagarna, samt nojar över kommande tenta. (Och förmodad omtenta ...)

På det hela taget känns livet helt okej. Önskar bara att jag hade en bil till för att kunna övningsköra mer med barnen. Önskar också att jag inte oroade mig så mycket över tentan och referaten som ska skrivas, utan att jag var mer strukturerad och fick skrivet lite mer på romanen. Men det kanske löser sig ändå? Jag borde kanske sluta oroa mig.

Och så är det att överleva det här mörkret ... Men så fort vi kommer in i advent blir det ljusare igen - adventsstjärnor och ljusstakar och utebelysning i allas trädgårdar. Mysigt!

Tjejhelg

I lördags förmiddag åkte vi till Skövde för årets tjejhelg. I år var vi nio av tolv tjejer som deltog.

Efter en trevlig lunch på Den lilla krogen åkte vi upp till berget och checkade in på Billingehus. 

Inte mycket hade förändrats sedan vi var där för ca tolv år sedan. (Hotellet är på flera ställen förvånansvärt ofräscht och fult.) 

Vi gav oss i ut i gråvädret. Några sprang, andra joggade och jag promenerade.

Gymmet var trevligt och fräscht, liksom spa-avdelningen (fast så mycket till spa vet jag inte om det var. En bassäng och två bastu... vad blir bastu i plural?)

På kvällen åt vi en helt okej middag i restaurangen, med fantastisk utsikt över staden! Massor med trams och skratt blev det. Underbart!

Efter en fin frukostbuffé morgonen efter gick vi bort till kyrkan som låg alldeles intill hotellet. Vi hade blivit tipsade om att besöka den. Och wow! Besöker ni Skövde är kyrkan värt ett besök - ett måste - den otroligt fina akustiken! Fönstret! Utsikten! Helt fantastisk.

Innan vi åkte hemåt besökte vi en julmarknad i Blidsberg. Nedan syns ett utsnitt av den vackra herrgården. Tomte och julmusik i början av november är lite för tidigt för min smak, men det har blivit en tradition.

Jag längtar redan till nästa års tjejhelg! Att få använda skrattmusklerna och fylla på med positiva känslor och upplevelser är starkt beroendeframkallande.

Snart helg! Snart snart snart

Vår årliga tjejhelg står äntligen för dörren!

När året är som mörkast, gråast och mest meningslöst dyker den upp som ett hoppingivande glädjeskutt med massor av prat, minnen och skratt.

I år är helgen koncentrerad till endast en natt (vilket inte gör en hemmasittare som jag någonting) och vi ska träffas på torget i Skövde för att först hitta och enas om ett trevligt lunchställe att äta på. Sedan blir det olika aktiviteter vid hotellet. Några vill orientera, någon annan vill och kan inte springa (jag) och får istället nöja sig med en promenad.

Blir jag ensam om att vilja promenera hänger jag nog på hotellets gym istället. Har några muskler som skulle behöva tränas ...

Sedan blir det spa! Åh herregud så skönt.

På kvällen blir det middag och häng i sviten. Prat och skratt, minnen och skratt, mer prat och mer skratt. Herregud vad jag behöver detta!

Nytt jobb

Igår började jag mitt nya jobb som 'avlösare i hemmet'. Min arbetsuppgift blir att vara en trygg och lugn vuxen i barnets hem.

Igår var jag hemma hos dem i några timmar och umgicks, barnet, mamman och jag. Vi bekantade oss med varandra, drack lite kaffe, spelade sällskapsspel och pratade intressen. Jag hoppas att barnet tycker att det känns bra att ha mig där. För min del känns det i alla fall väldigt bra.

Idag ska jag jobba igen och det känns både kul och spännande. Det är skillnad mot alla tidigare jobb jag haft, men det känns som ett av de viktigaste.

Om skrivandet - äntligen!

Senast jag bloggade om mitt skrivande (länk till inlägg) var den 13/9. Då hade jag lite idéer som bubblade under ytan. Jag längtade efter att sätta igång. Strax därefter, jag minns inte när, kom idéerna på pränt och storyn tog sin början.

Sedan dess har manuset vuxit till 47840 ord. Rätt bra för att vara mig. Det har också känts väldigt bra att skriva. Och roligt. Jag har kommit att älska det här manuset! Jag har njutit medan jag skrivit. Tills igår. Då slog det stora tvivlet till. Tänk om det inte är bra. Det är kanske inte bra. Det är säkert egentligen riktigt dåligt. Jag bara inbillar mig att jag kan skriva.

Och efter att de tankarna slog ner i mig har skrivandet känts ganska trögt.

Jag har varken lust eller tid att börja tvivla nu! Helst inte som det har känts så himla bra och roligt hela hösten. Dessutom är det mindre än hälften kvar att skriva ... jag ser en ände på eländet ...

Så vad gör jag nu? Ger upp, eller  tvingar bort de negativa tankarna och fortsätter skriva? Antagligen.

Lite tränings-blaj igen

Sedan förra inlägget skrevs har det hänt lite på träningsfronten. Ja, man kan läsa den meningen på två sätt, beroende på hur man väljer att betona eller inte betona ordet lite.

I mitt fall har det inte hänt särskilt mycket. Jag har på dessa tre veckor som gått sedan förra besöket hos sjukgymnasten varit ute och promenerat två gånger och tränat BootyMove (rumpa & lår) en gång.

Men jag har kört rehab-övningarna varje dag, nästan. Har medvetet missat fyra dagar - varav en gång var då jag körde BM - och tre andra dagar då jag kände att kroppen faktiskt behövde vila. Fick lite beröm faktiskt, för att jag lyssnade på kroppen :)

Sista veckan har varit lite si och så eftersom jag varit väldigt förkyld med feber och huvudvärk, men jag har försökt köra dem lite grann.

"Det ser bra ut", sa han efter att ha bänt och böjt och bett mig pressa hälen mitt hårdaste mot hans axel.

"Har du sprungit något?" frågade han.
"Nej! Jag fick ju inte."
"Bra."

Just där och då kände jag mig som Monica i Vänner: Duktig flicka som ivrigt sög i mig av berömmet.

"Är du sugen på att börja springa igen?" frågade han slutligen.

Om jag är?!

Jag får lov att börja springa igen, om jag tar det väldigt lugnt och inte springer mer än 2 km de första gångerna; lyssnar på kroppen ordentligt och inte ökar träningsmängden för snabbt.

Så mitt mål att klara milen igen (10 km den 10/10 lät ju så bra i våras!) ligger således på is tills vidare, men det känns okej. Bara jag blir hel igen och får en fungerande kropp.

Det är bara att gilla läget och fortsätta med rehab-övningarna. Om fem veckor ska jag på återbesök och då förväntar jag mig att jag får beröm igen! Och att jag inte behöver komma på fler besök.

Träna eller inte?

Funderar på att gå på BootyMove om en timme, eller låta bli ...?

Vill såklart träna och hålla mig i form, men vill samtidigt inte riskera att överansträngningen (i baksida lår/rumpa) blir värre. Och jag har faktiskt inte bråttom.

Om en vecka har jag varit på återbesök och fått någon form av besked. Då vet jag om jag får börja springa igen eller inte.

Styrketräning då? Har fått bra tips på övningar att köra för axlar och skuldror.

Det kanske blir en promenad också.

Eller så ägnar jag dagen åt referatskrivning.

Träning och inte träning

Tidigare i våras satte jag som mål att springa milen senast 1/9. Det sket sig.
Då sköt jag fram målet till 10/10. Skiter sig också.
Nu tvingas jag stryka målet helt och hållet.

Jag har dragit på mig en överansträngning i baksida lår/rumpa. Sjukgymnasten har sagt att jag ska låta bli att springa tills vidare. Under tiden ska jag köra rehab.

Än så länge känner jag ingen förbättring alls. Men det jag känner är kanske träningsvärk. Hoppas det.

Kör på med styrketräning varje tisdag så länge.

Om en vecka ska jag på återbesök. Hoppas få någon form av positivt besked då. Åtminstone komma ihåg att fråga om jag får lov att promenera. Att inte röra mig alls är inte bra för vare sig kroppen eller humöret.

Jag skulle väldigt gärna vilja sätta upp ett nytt milen-mål. Om det så ska ta mig ett år att nå det.

Skrivandet ...

Det bubblar just nu av idéer och tankar, både i huvudet och bröstet. Några tar form och skrivs ner, andra förkastas till evig glömska.

För varje vecka växer viljan att skriva det här manuset. Jag vill verkligen skriva just den här storyn. Tyvärr finns det många oklarheter kvar att reda ut, men jag hoppas att det kommer att ge sig under resans gång.

Jag kan bara göra mitt bästa, med de förutsättningar jag har just nu.

Post valrörelse-stress

Äntligen är det över.

Det som inte är över är tröttheten ... Det blev sent i söndags kväll. Eller natt. Och upp tidigt i måndags för att jobba hela dagen, i två klasser. Dessutom en timme extra pga kort om folk.

Det var en jobbig måndag. Jag andades mig igenom dagen tills jag äntligen fick gå hem. (Dagen var okej, och jag antar att min arbetsinsats var det också, det är mina egna krav på mig själv är höga.)

Ännu idag är jag trött och sliten, men i morgon och på fredag är jag ledig ...

Rubriktorka

Tisdag, ledig dag.
Sovit nio timmar i natt, vilket behövdes efter gårdagsnattens ynka 4.45.

Att jobba (i två klasser) efter så lite sömn (och dessutom med en person kort) är nästan som att befinna sig i en dålig dröm. Jag rör mig i slowmotion trots att jag egentligen behöver växla upp! Och tårarna är hela tiden nära, liksom ilskan.

Jag funkar inte om jag inte får minst 7 timmars sömn.

Som tur är är det bara valvaka vart fjärde år och nästa gång ska jag ta ledigt dagen efter. Om jag inte lyckats bli framgångsrik författare innan dess. Man måste få drömma!

Skrivandet ja. Jo, det går framåt. Inte i den takt jag skulle vilja, och som min författardröm kräver, men jämfört med i vintras/våras går det betydligt mycket bättre.

Just idag står jag mest och stirrar på dokumentet, som nu blivit nästan helt tomt igen. Snart får jag nöja mig med några dåliga kapitel bara för att komma framåt. Det går ju alltid att rätta till saker vid redigeringen.

Kanske att jag behöver läsa kurslitteraturen inför kvällen. (Anmält mig till kurs, ej fått besked än men tänker gå ändå - det kan ju hända att jag blir antagen.)

Tänkte även hinna styrketräna idag.

Ljuset i tunneln, eller kanske inte?

Två dagar kvar till val. Både min man (heltidspolitiker, som jag bloggar om HÄR) och jag längtar längtar läääängtar tills på söndag. Eller kanske måndag. Eller kanske snarare nästa helg, när vi äntligen kan strunta i allt valarbete och bara koppla av och sova ut och sova gott.

Men, i samma andetag som jag tänker att valet snart är över, slår det mig att det är då det börjar. Det kommer antagligen att bli en eftervals-kampanj som blir minst lika rörig och ful som valrörelsen.

Vilka kommer regera?
Kommer vi se blocköverskridande samarbete? Och i så fall, mellan vilka?
Kommer något parti att svälja stoltheten och regera tillsammans med SD, trots löften om att inte göra det?

Jag har ingen aning. (Jag har mina aningar och misstankar, men jag behåller dem för mig själv.) Jag vet bara att jag bävar lite för tiden som kommer.

Valslutspurt = ljuset i tunneln

Eller: Hur det är att vara gift med en politiker i valtider.

Min man är heltidspolitiker på kommunnivå. Och det är något han verkligen är, inte bara har som yrke.

Jag vet inte hur andra kommunpolitiker gör, om de stänger av sin telefon och låter bli att öppna mailen på kvällar och helger, men jag gissar att de flesta är, liksom min man, ständigt i tjänst. Det finns alltid något mail att svara på, någon text som måste skrivas, något samtal som behöver svaras på eller ringas. Ibland dyker det upp intervjuer som ska göras, eller debatter som ska hållas. Ibland med kort varsel.

Det är alltid något som måste läsas, eller skrivas och förberedas inför nästa dag eller nästa möte. Och så händer det något oförutsett som han alltid måste bli informerad om. Eller behöver ta itu med. Risken finns att vi alltid blir "störda".

Och ibland dyker det upp resor han måste göra. Eller mässor som måste besökas. Och paneldebatter som behöver modereras. Med mera. Mycket mera.

När ska trevliga galamiddagar, där respektive får följa med, dyka upp?! Hmm ...

Att vara politiker är en livsstil. Det är att brinna extra mycket för det man åtagit sig att göra. Att vilja göra gott för andra människor, och att göra rätt. Politiker är inget man är mellan vissa tider på dygnet, eller vid vissa åtaganden - utan hela tiden.

Att handla på ICA kan ibland ta en evighet om eller när han blir igenkänd och någon/några vill diskutera politik, eller problem i närområdet, eller på riksnivå (finns inget som inte kan diskuteras!) ...

Maten på tallriken hinner många gånger bli kall medan han "måste bara ta det här samtalet, det går fort". Ibland hinner han inte ens lägga till sig någon mat.

Nu, i valtider och framför allt i slutspurten är det ännu värre av precis allt! Samtal, möten, debatter, annonser, kampanjande ... Tänk er en karusell som skenar.

Ibland känner jag att kommuninvånarna får mycket mer av min man än vad jag och barnen får. (Detta är både delvis sant och samtidigt ganska orättvist, och jag känner bara så här när jag är riktigt trött och/eller på dåligt humör.)

Skulle jag vilja att han var hemma varje kväll i veckan, och ägnade nästan all ledig tid åt bara mig? Gud nej! Jag älskar min man och tycker om att umgås med honom, men inte jämt. Älskar egentid lite för mycket för det! (Men han fick väldigt gärna laga fler middagar så att jag slapp ...)

Dessutom är jag glad att det är just han som sitter på den post han gör - någon som brinner för att göra förändringar och förbättringar för sina medmänniskor. Någon som inte sitter där för arvodets skull, eller uppmärksamheten. Det är sådana som han som behövs i samhället och jag är stolt över att få låna ut honom till kommunens invånare. Jag hoppas få göra det i fyra år till.

Första arbetsveckan avklarad

I måndags jobbade jag i två 1:or och på deras fritids. Jättekul att få vara med på deras första skoldag, i "riktiga" skolan, inte bara förskoleklass.

Det var en bra dag, med trevligt och duktigt arbetslag. Lite rörig dag eftersom de bygger om bamba, men det är bara att gilla läget.

I tisdags var jag ledig och jättetrött.

I onsdags var jag i särskolan, träffade tre elever från förra läsåret och tre helt nya. Jättemysig klass.
Liksom torsdagen pga vab för en kollega.

Idag, fredag, är jag ledig. Välförtjänt och välbehövligt.

Tänkte börja skriva på Fortsättningen idag, eller åtminstone strukturera upp idéerna.

Det är så många nu som säger att de vill läsa en fortsättning att jag bara måste skriva den. Jättekul!

På måndag är det jobb igen, liksom onsdag. I några veckor framöver är jag bokad dessa två dagar. Men risken (chansen) är nog ganska stor att jag kommer få jobba fler dagar.

Vardagsvardag i morgon

I morgon börjar jag jobba efter nästan 3 månader ledigt. Hade tänkt avvakta tills efter valet, för att få några veckor med lugn och ro hemma ... liksom landa efter den långa ledigheten och få vara ensam ledig ett tag.

Men så ringde de från mitt jobb ... eller mitt förra jobb. Eller mitt kommande ... jag hade tänkt ringa och säga att jag vill vikariera, eftersom jag tackade nej till YH-utbilningarna.

De frågade om jag kunde tänka mig att jobba enstaka dagar. Måndagar tom september månads slut och varannan onsdag (hur länge vet jag inte, terminen ut kanske? Spelar ingen roll) jag sa ja.

Det känns jättekul, jag längtar efter att få komma hemifrån och jobba lite (tjäna lite pengar!!!) och jag storlängtar efter att få jobba med barn igen!

Och två dagar under en vecka är lagom mycket att starta terminen med.

Långpass!

Huruvida det ses som ett långpass kan säkert diskuteras men för mig, just nu, är 7 km långt.

Jag orkade springa hela tiden, trots att det efter 5,5 km började kännas i vänster höft (där höftkulan sitter). I övrigt kändes det bra, även i backarna! Men jag tog det väldigt lugnt, höll knappt 7 min-tempo.

Resten av dagen var jag som i ett lyckorus. Så himla nöjd med mig själv!

Idag vilar jag, i morgon kanske jag kör styrketräning eller så gör jag det på onsdag. På torsdag vilar jag och på fredag springer jag kanske ett nytt långpass. Eller borde jag springa ett kortare? Nej, långt borde funka om jag springer långsamt.

Sommaren går mot sitt slut

Idag har det blåst rejält här, och regnat lite. Temperaturen ligger på ca 18-19 grader.

För min del får det gärna hålla sig så, men också komma rejält med regn. Vi har vattenbrist i kommunen och träd och buskar slokar. Det är inte roligt med extrem värme.

Som tur är har vi gott om vatten i egna brunnen i Småland, men det hjälper ju inte när vi är i "stan".

Sedan jag bloggade senast har jag orkat med flera löppass, varav två på över 6 km! (6,7 resp 6,3) Det var flera år sedan jag orkade springa den distansen. Jag satsar på att orka springa 7 km på söndag. (Men orkar inte kroppen får det vara - det är den som bestämmer. Knän och höfter har känt av lite obehag.)

Igår blev det ett jättejobbigt BootyMove (rumpa/lår) äntligen!

Sol och värme i överflöd

Den här sommaren lär gå till historien som en av de bättre! På flera sätt ... vädret, fotbolls-VM (hoppas vi går vidare till semifinal!!!) och lite annat smått och gott!

Men ett stort minus är att det börjar bli bevattningsförbud till följd av torkan, och mina blommor och buskar kommer att vissna ... Det är väldigt, väldigt tråkigt. Jag hatar att allt blommar för tidigt och alldeles för kort.

Jag hade njutit mycket mer av sommarvärmen om det kom lite regn emellanåt. Men vem vet, det kanske blir en väldigt regnig höst. (Hoppas faktiskt det.)

Skrivandet går framåt, i alla fall på vissa fronter.

Träningen går sådär. Först blev jag jättetrött pga lågt blodvärde och sömnbrist och kände mig nästan förkyld, sedan fick jag en släng av magsjuka eller matförgiftning och nu lider jag av latmask och andra hinder. Men snart så! Snart!

I will be fit.

Att skriva, att inte skriva och att döda darlings

Romanskrivandet går lite fram och tillbaka just nu. Mest tillbaka faktiskt. Efter några veckor med rejäl framgång får jag nu lida lite av en slags skrivar-bakfylla.

Men jag tror att jag har kommit på vad det är som skaver: Vissa saker ska helt enkelt plockas bort och andra saker ska utökas. Tex handlingen behöver inte gå så vansinnigt fort. Allt händer på samma gång och sedan blir allt tyst ... typ.

Är jag egentligen en novell-skrivare?

Kanske, för när jag skriver noveller kommer idéerna utan några som helst problem. (Undantagsfall finns, men oftast är det problemfritt.) I novellerna har jag heller inga darlings som är svåra att ta av daga. Något jag har i romanmanuset. Där får jag tvinga och värka fram idéer och lösningar, och allt känns motigt. Att behöva ändra något stort känns ibland helt omöjligt.

Jag borde blir novellskrivar-aktig i mitt romanskrivande. Men hur?

Idag är en tråkig dag

Luften har gått ur mig och jag känner mig uttråkad, trött och rastlös. Skrivandet går trögt, jag känner mig orkeslös och nästan hängig.

Men det får vara så. I måndags lämnade jag blod, och det är en av anledningarna till den enorma tröttheten.

Igår kom jag på att jag behövde ändra saker i manuset och idag lyfte jag ut lite drygt 2000 ord, som ska in vid ett senare tillfälle.

Det är lite mittemellan-period också, med olika saker. Men när allt faller på plats, och jag fått upp blodvärdet igen, kommer jag känna mig piggare och gladare.

Tills dess får det vara lite tråkigt och gnälligt. Det går över.

Sommarlov och frihet igen!

Jag visste att det kanske inte skulle gå hela vägen när jag tackade ja till en heltidstjänst för snart ett år sedan.

Heltid var länge sedan jag klarade av att jobba ... Ändå sa jag sa.

Efter ett par månader visste jag att det var för mycket, för tungt, för svårt. Det kändes som att jag förväntades kunna verksamheten, trots att jag inte fått någon introduktion eller handledning. Jag hade fått lära mig allt genom att se och lära, fråga och försöka komma ihåg instruktioner samt genom att göra misstag.

Stämningen var inte den bästa heller, och det gjorde inte saken lättare. Men tack vare en del riktigt goa kollegor, och inte minst de underbara eleverna, har jobbet varit roligt, givande och meningsfullt.

I februari pratade jag med rektorn om att behöva gå ner i tid och fick vara ledig onsdagar. Inga problem. Jag blev även erbjuden samtalshjälp mm, vilket jag tackade nej till.

I april förstod jag att det inte skulle gå att jobba kvar anställningen ut och jag sa upp mig. (Jag borde kommit till insikt mycket tidigare, men den duktig flicka i mig och pliktkänslan satte sig på tvären.)

Tänkte att jag borde gått på dagen, borde sjukskrivit mig, för att börja återgå till mitt vanliga jag. Men jag stretade på månaden ut.

Igår gjorde jag min sista dag. Det kändes konstigt och vemodigt, samtidigt som jag längtat efter den dagen. Jag har känt ett lugn i kroppen sista tiden, ett slags hopp inför framtiden. Jag har vågat släppa på mina egna höga krav. Jag har känt mig bättre helt enkelt, om än inte helt bra. Magen är fortfarande kass, jag sover inte lika bra som förr, jag kan inte djupandas och kroppen är ständigt spänd.

Trots att det varit väldigt jobbigt hoppas jag att jag får komma in och vara timvikarie ibland. För jag trivs väldigt bra med att jobba i särskolan. Men "bara" som vikarie.

Stängningsdag blev semesterdag

Jag vaknade av mig själv en halvtimme innan klockan ringde. Gick upp och gjorde mig i ordning för jobb.

Hela tiden med en stark känsla av att jag ska vara ledig istället.

Jag har semesterdagar att ta ut och jag har inget vettigt att göra på jobbet idag. Alla som ska vara kvar i höst ska sitta i sina arbetslag och prata ihop sig. Eftersom jag slutar på fredag kändes dagen meningslös.

Cyklade ändå dit, pratade med rektorn och fick ja på att vara ledig. Behövde du komma hit för att fråga det, skrattade hon :)

Det kändes bra att inte bara ringa så där i elfte timmen. Och en cykeltur i morgonsolen är aldrig fel.

Nu blir det en andra kopp kaffe (efter den tidigare jättebaljan ...) och lite manus-skrivande i uterummet.

Viskar lite försiktigt, för säkerhets skull ...

Jag vill egentligen skrika ut till alla som vill höra, men jag gör inte det, ifall det skiter sig ... Men jag är igång och skriver igen! Jag inte bara funderar på skrividéer och manus - jag skriver!

Efter månader av total avsaknad av skrivlust har lusten så sakteliga börjat återvända och jag har faktiskt skrivit en del nu i helgen. Är så glad!

Och nu är jag helt slut. Vaknade strax efter fem i morse och somnade inte om. Det är alltså dags att gå och lägga sig strax. Men först stretcha mina stela muskler. (Ja, jag har styrketränat idag! Ingen hejd på bra saker just nu.)

London dag 4

Måndag, hemresedag. Den här morgonen var det kallt ute. Efter en löprunda i parken, åt vi frukost ute (brrr), och sedan satte vi oss på en buss norrut. Först åkte vi till en Sainsbury i Camden, som vi visste sålde käcka shoppingkassar. Det var värt drygt en halvtimme på buss - enkel väg.

Därefter åkte vi till Maida Vale. 

Vi hamnade vid en Clarks outlet och fyndade jättesköna flipflop. Jag hade sett dem i en vanlig butik dagen innan, till ett högre pris. Lycka!

Det var leggings, klänning, extra tröja och jacka som gällde idag.

19:20 på kvällen lyfte planet från Heathrow och knappt två timmar senare landade vi på Landvetter.

Ännu en underbar Londonresa att spara bland minnena. Tack älskade syster för allra bästa Londonsällskapet.❤️

London dag 3, del 4

Vi åkte till ett ställe där jag aldrig varit förut, men gärna velat åka till: Primrose Hill.

Kullen var betydligt lägre än jag hade föreställt mig, men utsikten var häftig!

Önskar att jag hade haft min riktiga kamera just där och då. (Men orka släpa på den ...)

Strax norr om Regent Park och London Zoo. Oerhört charmigt.

London dag 3, del 3

Efter lite god frukost utomhus ...

... begav vi oss återigen till city. Jag kom på att jag längtade efter att stå vid Trafalgar Square och se ner mot Big Ben. 

Tyvärr hade de den dåliga smaken att renovera klocktornet just den här helgen. Tog ett kort på Lord Nelson istället.

Efter några minuter och bilder åkte vi vidare, norrut.

Forts morgon i London

En fröjd för själen.

Dessutom var det skönt ute redan vid 7.

Så vackert att man knappt kunde sluta titta.

Morgon i London, dag 3

Även denna morgon vaknade vi tidigt. 

Och begav oss till parken. 

Det var magiskt.

Som ni förstår var det ännu vackrare i verkligheten.

London dag 2, del 3

Efter en tur i city åkte vi tillbaka till våra hoods. South Kensington och Notting Hill är våra favoritområden. Där har vi "våra" butiker och restauranger.

Mellanmål på Aubaine, Bayswater Road ...

... laxtartar och champagne. Så himla gott!

Middagen, eller nattamaten som vi valde att kalla den intogs 20.45 på McDonalds på Notting Hill gate  ... efter det åkte vi till hotellet och sov!

London dag 2, del 2

Regent street.

Piccadilly.

Green Park, sett genom ett bussfönster.

Som sagt, det var lite mysigt att vara tillbaka i de lite mer turistiga ställena. Men vi stannade inte längre än nödvändigt.

London dag 2, del 1

Vi vaknar tidigt båda två, som tur är. Och vi gillar båda två att starta dagen med en promenad eller löprunda. Så även i London. Det är en av anledningarna till att vi alltid vill bo nära parken. 

Det blev en fin morgonpromenad. 

Sedan blev det frukost på hotellets jättecharmiga lilla bakgård.

Sedan blev det buss. Vi hade ett ärende att fixa i en butik nära Regent Street, varpå vi hamnade i turistkvarteren. Men det gjorde inte så mycket, där har vi inte varit på många, många år så det var lite charmigt det med.

Bayswater Road. Det fanns en tid då jag avskydde just Bayswater. Men området har lyft sig lite. Och ju närmre parken man befinner sig, desto trevligare.

Alltså, husen - jag bara älskar dem!

London dag 1

Det var varmt och skönt. 27° på eftermiddagen! Nästan lite för varmt.

Underbart att vara tillbaka i vår stad, syrran och jag.

Det var ganska grönt. Inte fullt lika utslagna träd som vi trodde att det skulle vara. 

The sister & I.

Mycket bussåkande blir det. Dubbeldäckare såklart. Bästa sättet att se mycket av London.

Och - naturligtvis - pizza och prosecco på vår favoritrestaurang, Osteria Basilico i Notting Hill. 

Det händer lite grejer just nu

Inte så mycket på skrivfronten tyvärr, men snart kanske ... däremot på jobbfronten - jag har sagt upp mig.

London förra helgen var magiskt! Värmebölja och helt, helt underbart. Vackra fasader, underbart språk, massor av skratt och sköna upplevelser. Återkommer med bilder och redogörelse inom kort.

Träningsfronten går ganska bra också. Var på ett bodypump-pass i förmiddags vilket var jättejobbigt men oj så välbehövligt. Och så har jag spinnat varje onsdag i tre veckor. Tjoho! (Och nu åker jag säkert på världens förkylning bara för att jag skriver detta.)

Och vi är i den ljuvligaste av årstider.