Det blev jobb

Med lite drygt en timmes varsel fick jag frågan om jag kunde jobba. Det hade kommit en sen sjukanmälan (ja, det får man allt säga). Jag sa ja. Hade inga andra planer än att ligga i soffan och sträcktitta serie och äta onyttigt. 

På systerhotellet, så inte på mitt hotell. Allt blev som helt nytt igen. Suck!

Och eh ... som tur var hann jag få en liten genomgång på plats - det mesta är samma som på mitt jobb, men inte allt - och väldigt skönt att slippa ringa chefen i panik när man har gäster väntandes och inte har en aning om hur man kodar nycklar! 

I vissa lägen är jag INTE lugnet självt. 

Men det gick bra. 

Behövde bara skicka ett par frågor (hur man får igång ena tvättmaskinen och kanske någon fråga till). Inga samtal, inga konstigheter, inga misstag.

Jo förresten, ett misstag - att inte hålla koll på hur många som stod på parkeringen. Plötsligt dök en gäst upp och sa att det inte fanns någon ledig plats kvar till honom. Blev lite svettig och rädd för ännu en utskällning ... Men det fanns plats i garaget som tur var. Pheuw!

Jobbigast var att inte hitta allt till våffelbuffén, men det löste sig efter lite letande. Men allt tog längre tid än vanligt.

Hatar att vara helt ny och ha noll koll. Hatar! Men det går ju som tur är över. 

Idag är jag ledig och i morgon kör jag helg igen. Fyra kvällar i rad. Då gäller det att andas rätt och djupt.

Feng shui skulle behövas

För första gången på många år är jag inte långledig över jul och nyår, utan nu är det vardag igen för mig. Hur det blir med jobb idag vet jag inte än ... Har inte bestämt mig för om jag behöver ha en dag ledigt idag (det behöver jag) eller om jag vill jobba (det vill jag). Om jag ens behövs idag? De kanske har hittat någon annan som tar eftermiddagen.

Känner mig rätt sliten ... det tar på krafterna att dels vara ny på jobbet, dels jobba sena kvällar. För drygt två månader sedan var jag inte ens vaken kl 23!

Jag behöver städa lite här hemma. Arbetsrummet och tvättstugan är två ställen som ser för...liga ut. Men orka ...

Skulle behöva lägga några timmar på manuset också. Har lite idéer som kanske ska förverkligas. Har även stor vånda, så vi får se.

Som sagt, skulle behöva lite Feng shui, både här och där i mitt liv och mitt hem! :)

Annandag jul

God fortsättning!

Ikväll blir det jobb igen. Liksom igår kväll. Mitt huvud protesterar men det får vara så. Jag biter ihop och vilar i tanken på att vara ledig i morgon och fram till lördag (om inget oförutsett inträffar, vilket det finns risk för ...) 

Julafton blev annorlunda i år (A var inte hemma och vi firade i mamma och pappas tillfälliga bostad) men väldigt mysig ändå. Huset lämpade sig för julfirande även om det var lite trångt och varmt. 

Det var vitt och fint på morgonen men sedan började det regna. På förmiddagen körde vi Kahoot tillsammans med A som var med på FaceTime.

Juldagen, igår alltså, sov vi ganska länge (väldigt länge för att vara mig) och sedan jobbade jag em/kväll.

Idag är G på bandy med morfar. (Hur gulligt är inte det?!)

God Jul!

Äntligen fick jag sova en hel natt! Dock med massor av stressdrömmar, men ändå, en hel natt! Tack för det!

Idag vaknar vi till en vit julafton. Tack för det också! Lite mulet och vintervitt. Så fint. (Regn väntas i eftermiddag så vi njuter medan vi kan.)

Idag ska vi Facetime:a massor med yngsta dottern som befinner sig på Malta. Hon har valt att stanna där över julen, vilket hon gör rätt i, även om det känns konstigt ... att inte ha alla tre barnen hemma känns så konstigt. Helst på jul! Ska krama ikapp när hon kommer hem om lite drygt en månad.

Maken var vaken när jag vaknade i morse. Första gången det händer (bortsett från när jag varit sjuk) och det kändes konstigt. Men lyx att få kaffe direkt när man kommer upp.

Kör försiktigt om ni ska ut på vägarna idag! Njut av dagen och varandra.

God Jul!

Dan före dan

Tiden bara rusar fram. Jag har jobbat och slappat, och jobbat och slappat. Och förberett lite för julen.

Dessvärre har jag även haft lite för många nätter med alldeles för dålig sömn så nu känns det som att jag ska bli sjuk. Vill inte. Vore så typiskt! Jag vill inte bli sjuk, och hinner inte, jag ska ju för sjutton jobba på juldagen. (Skulle egentligen vara ledig men kollega är sjukskriven.)

Måste få sova bra i natt. Bara måste!

I morgon är det julafton. Den första när inte alla barnen är hemma. Känns jättekonstigt att ett av dem befinner sig utomlands. Det är självvalt och frivilligt och jag tycker att hon gör helt rätt, men ändå, det är en väldigt konstig känsla. 

Idag har det varit klart väder och gnistrande vackert med snön. Men i morgon ska det bli flera plusgrader och regn. Blir förstås en mysig julafton ändå, men en vit jul är något speciellt. (Fördel plusgrader är att det blir barmark. MVH rädd för att halka och skada mig.

Ungdomlig hotellmagnat

Igår var det en som trodde att jag var trettio år. Och en annan frågade om det var mitt hotell.

Så ni anar med vilken rak rygg och stjärnglans i blick som jag skrider in på jobbet senare idag ... :)

Men ikväll ska jag komma ihåg att ta med mig en flaska till jobbet, för annars får jag inte i mig tillräckligt med vatten. Glaset blir stående, utan att jag dricker. Och huvudvärken kommer som ett ... som det gjorde förr ... brev på posten.

Det var stressigt igår men idag blir det förhoppningsvis bättre. 

Extrapass-lördag

Pga sjukdom ska jag ställa upp och jobba idag. Får se om det blir ett extrapass eller om jag byter bort något annat pass nästa helg. Gott med lite extra pengar men samtidigt är det nödvändigt med vila, helst som jag fortfarande är ny på jobbet och känner mig trött och sliten. Att vara vaken jättesent när man inte är van tar ut sin rätt ...

Men tur då att jag bara jobbar 60% och faktiskt har lite 'sömsmån'. 

Tänkte lämna blod i veckan så jag behöver äta ordentligt och dricka lite extra mycket vatten. (Inte helt lätt när det är stressigt på jobbet. Men jag ska försöka. Idag när jag går in extra kan jag unna mig att ta det lite lugnare än när jag är ordinarie.)

Denna dag för 16 år sedan ...

Idag för 16 år sedan kom vårt hus på plats. Åtminstone ytterväggarna. Taket kom först nästa dag och innerväggarna byggdes allt eftersom. Det var en rolig tid, att följa bygget. Vi fick egen nyckel av snickaren och kunde komma och gå som vi ville. Jag tror att jag gick dit varje kväll för att följa utvecklingen. Så tillfredsställande att se något bli till.

Kan inte fatta att det har gått så många år. Helt oroligt! Men kul att hitta min blogg jag gjorde om husbygget, nu skulle jag bara vilja hitta min gamla blogg, med samma namn som denna, men den verkar ha gått upp i rök. Har inget minne av att jag raderade den från 'Bloggagratis' ... men något kanske hände.

Tisdag ...

Eländesdag. Ingen frukostpersonal den här dagen heller. Måste prata med chefen om det ... Det blir liiite tajt att hinna med allt. Eller så får em-personalen jobba ikapp det som jag inte hinner.

Eller är det att jag är ovan fortfarande, och därför långsam? Är det därför jag känner mig så stressad? Jag får dåligt samvete inför den som ska jobba efter mig.

Samtidigt har jag kommit till jobbet vissa dagar och fått röja upp efter förmiddagen. Så det kanske hör till? Jag saknar att ha någon att ventilera med. Vad är normalt och vad kan jag förvänta mig? 

Dessutom var det en del saker utöver det vanliga idag ... som tog all min kraft och energi. Och jag tappade nästan hoppet om medmänskligheten ett tag. Jösses. Någon gång längre fram kanske jag berättar men inte idag. Inte för att jag har många läsare, men ändå. 

Lägg därtill en dunderförkyld praktikant som kanske har smittat mig med något. HOPPAS INTE! 

Veckovill

I lördags sa jag ja till ett extrapass eftersom en kollega var sjuk. Fick en väldigt bra jobbkväll. Kände mig mer avslappnad än på länge - eftersom jag ju inte riktigt jobbade* utan hoppade in extra - tänk om jag kunde ha samma inställning varje arbetspass. Igår kändes därför som lördag hela dagen och idag känns det som tisdag. Jag blir inte klok på den här förvirringen! 

Hur som helst. Idag är jag ledig och ska försöka gå ut och få lite frisk luft och dagsljus. Ska även kolla med mitt extrajobb vad som blev sagt om jobb i slutet av den här veckan. 

Och så ska jag komma på något att laga till middag. En av vardagens jobbigaste frågor.

*Jag gjorde naturligtvis mitt bästa, och ett lika bra jobb som om jag varit schemalagd, det var bara min mentala inställning som var lite annorlunda. Mindre stressad och nojig.

Min karaktär lämnar en del att önska

 

Vi har fått några soliga dagar sedan jag skrev förra inlägget, vilket är väldigt trevligt. 

Jobbet rullar på ganska bra (igår var det en månad sedan jag började) men både träning och skrivande borde steppas upp en aning ...

Men hey, man kan väl inte vara en stjärna inom alla områden på samma gång? Ibland får man nöja sig med att vara tillräcklig.

Vädret lämnar en del att önska

Det är lätt att hålla sig för skratt. Glömde dessutom min mat hemma (dumt!!) men kom åtminstone ihåg mina inneskor. Skönt att slippa gå i stövlar inomhus i åtta timmar. Alltid något.

En balansakt i flera delar

Igår gick jag ut och sprang och det kändes himla bra. Tills senare på eftermiddagen när jag började känna mig hängig och misstänkte att jag hade en förkylning på gång. (SKIT OCKSÅ!)

Men idag känns det bra igen. Lite, lite sliten känsla i kroppen men det är nog för att jag slarvade med maten i helgen, och efterdyningar från gårdagens löpning. 

Jag har inte lärt mig min nya mat- och sovklocka än och inte vant mig vid sena kvällar. Kroppen tar lite stryk. (Att inte äta något riktigt på hela lördagen var otroligt dumt, det får jag inte göra om.)

Men så länge jag sover hyfsat bra och vaknar någorlunda utvilad är jag glad. Vill väldigt gärna hålla mig frisk och kunna jobba och träna - och leva. En förkylning slår ju undan benen totalt. Helst som jag får väldigt manliga förkylningar nu för tiden. (Suck.)

Träningsvärk och både lugn och stressig helg

Det blev ganska rejäl träningsvärk efter gymmet förra veckan. Förstås. Och jag kände mig lite halvrisig men ingen förkylning bröt ut (även om jag känner att den ligger och lurar pga ständigt sliten pga sömnbrist och lågt energiintag.) 

Jag har inte vant mig vid att vara uppe och igång när klockan är 23 ... men det går lättare än jag trodde.

Helgen blev både jättestressig (lördagen) och behaglig (söndagen). I lördags slarvade jag med både mat och vatten, vilket var dumt för på söndagen vaknade jag med världens huvudvärk. Den kom dock under kontroll lagom tills jag gick till bussen. Då kom istället den Enorma Tröttheten. 

Att det blev en lugn arbetsdag var oerhört välkommet och välbehövligt. Så himla skönt att inte behöva stressa ihjäl sig för att hinna med allt. (Nattpersonalen blir inte glad om det finns saker kvar från em-passet. Vi ska tydligen bara hjälpas åt åt ena hållet ...) 

Igår passade jag på att åka till optikern och få mina bågar fixade. Skruven som håller ihop skalm med båge hotade att ramla loss igen ... och när jag ändå var där gnällde jag lite på att glaset och bågen går emot kinden när jag ler men hon fixade det åt mig och jag blev så glad och lycklig. Trodde inte att det gick att göra. Det har verkligen STÖRT mig att glaset kladdas ner varje gång jag ler. Och nu är det åtgärdat!

Nej! Bara nej!

Det känns som att en förkylning ligger och jag rekommendera den starkt att försvinna fortare än kvickt. Jag har varken ork, tid eller lust att bli förkyld. Jag ska ju jobba i morgon och på söndag! 

Finns knappt något värre än att behöva ringa och sjukanmäla sig. Patetiskt ju. (Nej, är man sjuk ska man självklart inte jobba. Men jag hatar att behöva stanna hemma på grund av att jag inte mår bra. Hatar! Och jag AVSKYR att vara förkyld ... usch.)

Så nej, jag tänker inte bli sjuk. Jag tänker lägga mig i tid, sova bra och hålla mig frisk. För att jag vill jobba.

Jag var på gymmet igår och kanske tränade jag lite hårdare än jag borde, med tanke på hur otränad jag är ... Det kan vara på grund av det som jag mår lite halvrisigt idag. Har ju hänt förr att jag fått feber i samband med kraftig träningsvärk. (Apropå patetiskt ...) Och jag har träningsvärk idag. Jösses. Borde nöjt mig med 20 minuter igår. Det blev 40. Ja, jag blir trött på mig själv. Men det var kul att gymma! Måste göra det snart igen.

Ska bara se till att jag håller mig frisk först.

Fredagsonsdag, *klapp klapp klapp*

Idag har varit en så himla rimlig dag på jobbet. Som jag behövde den!

Och nu är jag ledig i två dagar ... SKÖNT! Och sedan jobbar jag lördag-söndag. 

Det är bara vissa saker jag fortfarande inte behärskar, och andra som jag bara inte kan lägga på minnet ... men det kommer väl så småningom, antar jag.

Jösses, vilken dag

Det kom ingen frukostpersonal i morse så jag stod ensam med allt som hade med disk och mat att göra, och det tog sin lilla tid. Vad ska sparas och vad ska slängas?! Jösses vad jag slet. 

Sedan kom matvaruleveransen och då jäklar fick jag att göra. Frysvaror, kylvaror och torrvaror. Sprang (gick fort) som en skållad råtta. 

Helt slut nu.

Men det har gått bra. Kände mig dum som lämnade så mycket till eftermiddagspersonalen men hon sa att det var lugnt och att hon hade varit med om värre. Bra jobbat, sa hon också och det värmde.

För ja, jag jobbar bra, även om jag inte är världens snabbaste. Men jag försöker och jag slarvar inte. Det jag inte hinner, det hinner jag inte, och det jag inte kan lämnar jag kvar till personen efter mig eller skickar vidare. Det får vara så nu i början. Självklart missar jag säkert en del viktiga saker, men det beror inte på att jag struntar i dem.

Tur att jag gillar mina arbetsuppgifter, annars hade jag varit helt knäckt.

Men i morgon kan jag inte strunta i att äta lunch, det går bara inte. Eller så vänjer man sig? Jag vet inte. Men jag VET med säkerhet att jag inte får glömma dricka vatten, det mår jag inte bra av. (Jag är lite slarvig när det kommer till att ta hand om mig själv. Inte bra.)

Ryckte upp mig!

Efter att det mesta gått i stå (jobbsjälvförtroendet, humöret, skrivandet och träningen) bestämde jag mig för att gå ut en sväng medan det fortfarande var lite dagsljus. Och när jag ändå skulle ut kunde jag lika gärna ta på mig träningskläder och springa en runda.

Och det gjorde jag och JÄKLAR vad nöjd jag är med det beslutet! Jag var faktiskt nöjd redan innan jag gav mig ut, och nu efteråt är det ÄNNU bättre. Man borde faktiskt träna lite oftare, för fy sjutton vad det kan lyfta humöret ...!

Dessutom skrev jag en hel massa i förmiddags. Bara en sådan sak! 58' ord är jag uppe i nu, och snart är två tredjedelar skrivna. 

Och torsdagens haveri på jobbet är nästan helt bortglömt och jag ser fram emot en ny arbetsdag i morgon. Jag vet inte ens varför jag ser det som något dåligt ... inget gick ju mer fel än att det kunde åtgärdas. Och att jag blev stressad över nya saker, och svåra sådana - vilka jag i skrivande stund inte ens minns längre - är faktiskt inte hela världen. Så. Brutit ihop och kommit igen. 

Jag bara hoppas att jag minns vad det var jag lärde mig i torsdags, så att jag kan fixa själv nästa gång. Men risken är att det var för rörigt för att hjärnan ska minnas. Men det löser sig väl. Det får lösa sig.

Eh, träningsmånad? Men jag skrev inte vilket år

Jag vet inte vad som hände men inte sjutton blev det så mycket tränat efter mitt hurtiga inlägg i början av november.

Promenader har det blivit, nästan varje dag, alltid något och bättre än inget förstås, men ingen träning. 

Idag, på Fars dag är det faktiskt lite sol, så idag blev det också en promenad - i riktigt dagsljus. Himla skönt. 

Och på förmiddagen skrev jag några kapitel på manuset. 

I övrigt är det sparlåga idag efter lite party igår med mat, dryck och Lips ...!

Tillägg till förra inlägget. (Lite gladare sådant!)

Jag kom på en bra sak: När jag är lugn och allt flyter på, då är jag riktigt trevlig mot folk, och jag märker att de blir glada.

Några gäster har liksom dröjt sig kvar bara för att prata, och jag har varit bekväm med det. 

Och när jag fick totalt hjänsläpp och inte kom på hur man tog betalt för en vara, skyllde jag på tekniken (!) och medan han fick iväg en kort stund, lyckades jag klura ut hur man gjorde, och när han kom tillbaka för att betala kunde jag med ett leende säga "Det funkade så fort du gick iväg" och så skrattade vi lite.

Jag hade dessutom lyckats underlätta en hel del för dem, så jag var åtminstone fyrstjärnig.

En annan gäst, som jag kände igen från tidigare dagar, blev glad att jag kände igen honom och vi småpratade om ditten och datten och det var på riktigt, inte serviceprat enbart, utan ett riktigt samtal. Jag tror att han uppskattade det lika mycket som jag.

Så, det finns massor med ljusglimtar i mitt jobb, jag behöver bara ("bara" ...) andas, le och se van ut. Och jag måste försöka lugna ner mig ... andas, sluta stressa och inse att jorden går inte under för att jag gör saker lite långsamt.

Det kommer att komma, det är jag övertygad om. Jag tror att jag är gjord för det här jobbet.

Luras de bara? Varning för gnäll!

Igår igen fick jag höra att det nog blir lugnt på kvällen. Det blev det inte. Jag kände mig sönderstressad. 

Jag minns inte ens vad det var jag höll på med, jag vet bara att det var väldigt krångligt och tog väldigt lång tid, och jag tänkte medan jag stod där vid datorn "nu väntar de andra sysslorna på mig, hur ska jag hinna med?!" 

Men det var så många ... krångliga saker som jag hade att ta i.

Jag hatar att vara ny på jobbet och jag hatar att jag inte är coolare och tänker "shit happens, nu hann jag inte och tyvärr får det bli liggande till någon annan". Varför är jag så rädd att låta andra vänta några minuter extra?! Jag jobbar inte på akuten direkt. Hatar att jag tillåter mig själv att köra slut på mig.

En utskällning fick jag också, som jag inte skulle ha. (Men vi löste det till slut och sa hejdå och önskade varandra trevlig helg.)

Några saker glömde jag, samt missade pga hann inte. Och det hatar jag också. Eller Duktiga Flickan hatar det. Och jag hatar henne. Men om jag ska vara lite positiv så känner jag att jag klarar mer och mer för varje arbetsdag. Och jag har folk att ringa - tack och lov! Men hade gårdagen kommit någon av mina första dagar hade jag nog gått gråtande därifrån ... Så illa var det. Men som sagt, jag lär mig. Sakta men säkert.

Idag blir det att slicka mina sår, försöka lindra huvudvärken och i em/kväll ska jag jobba på mitt lilla mysiga extrajobb. Där brukar det vara lugnt - på riktigt. Nästan så man jublar när det kommer någon kund som vill ha hjälp.

Lite trist bara att jag missar en afterwork med jobbet. Inte för att jag vill festa, eller ens gå ut, men jag skulle vilja träffa fler av mina kollegor och lära känna dem. Kommer kanske fler tillfällen. Mitt huvud skulle ändå inte klara restaurangmiljö ...

"Det blir nog lugnt"

Jag vet inte om jag bara är väldigt långsam eller om jag lägger upp arbetet fel, för jag hinner inte med! 

De två senaste passen när jag jobbat eftermiddag har jag mötts av:

"Det blir nog lugnt ikväll." 

"Hoppas du tog med dig något att läsa."

Skönt, då hinner jag kanske sitta ner och andas lite, har jag tänkt.

Men nej! Det har funnits massor av grejer att göra och jag har inte hunnit göra allt, hur mycket jag än försökt. 

Naturligtvis har jag gjort det viktigaste, och självklart finns det saker som inte måste-måste göras, men flera icke-akuta saker har jag fått strunta i - för att jag inte hinner med. 

Och då kan jag med gott samvete säga att jag verkligen inte rullar tummarna. Jag kollar enbart mobilen om det kommer sms och inget som helst surfande.

Men det får nog vara så. Jag har ju bara jobbat åtta dagar hittills, varav fyra har varit upplärning. 

För varje dag jag jobbar känner jag mig allt säkrare. Mitt tunnelseende börjar vidgas och jag kan prata med mer än en gäst åt gången. Och jag dör inte av stress om någon ringer och undrar om vi har lediga rum om en månad. Och nu vet jag med säkerhet hur jag gör bokningar. 

Igår bokade jag till och med in en gäst på plats. (Tack vare att kollega gått igenom detta med mig dagen innan, tack och lov! Hade blivit såå pinsamt annars. Nu blev jag bara lite stressad, men allt gick bra. Och jag tror att det blev rätt.)

Men det finns en hel del kvar att lära ... en väldigt massa ... men det får komma när det kommer.

Jag är såå glad att jag har ett jobb som känns rätt. Och som jag tror att jag är helt rätt för.

En lite smått hysterisk dag

Första ensamma förmiddagspasset hade jag idag. Egentligen skulle jag jobbat eftermiddag men bytte med en kollega som ville ha sovmorgon eftersom hon jobbade sent igår.

När jag kom till jobbet trodde jag först att jag skulle ta hand om frukosten helt själv, men som tur var dök det upp en person till. Lättnaden!!

Sedan insåg jag att jag inte visste hur man gjorde vissa uppgifter ... Så när mailet från en kollega dök upp "bara att ringa om det är några frågor" kastade jag mig lättad över luren och ringde. Om och om igen. Såå skönt att ha någon som hjälper en när allt är nytt, krångligt och svårt.

Därefter dök det upp en matleverans och både budet och jag stod som två frågetecken, eftersom vi båda var helt nya ... Men det löste sig det också.

Bäst av allt var när kollegan som jobbar sena passet dök upp drygt tjugo minuter tidigare och kunde hjälpa mig med en massa frågetecken som jag hade samlat på mig. Så tacksam för det! 

Och eftersom maken slutade en halvtimme efter mig stannade jag kvar lite och passade på att lära mig lite mer.

Jag är världssämst på att vara ny på jobbet - jag hatar att inte kunna eller veta eller minnas vad jag ska göra. Jag blir begränsad och det är en oskön känsla. Men det är bara att acceptera och avvakta tills jag fått lite mer erfarenhet. 

Men jag känner redan att jag gör framsteg för varje arbetstillfälle. Kul! Jag gillar det. 

Träningsvärk och tröttvärk

Det blev både lite styrketräning och löpning igår och det känns idag. Baksida lår känner av marklyften ganska väl - och de var inte överdrivet många! Och ljumskarna känner av löpningen (eller de breda benböjen?). Lite skönt även om det krävdes väldigt lite träning ... man ligger av sig väldigt snabbt nu för tiden. 

Värst är nog tröttheten. Jag har sovit uselt och drömt stressdrömmar hela natten. Saker har slutat fungera och jag har befunnit mig i riktig oländig terräng och haft tider att passa och saker att göra.  

Jag hoppas att huvudvärken ger med sig snart och att jag får en betydligt lugnare kväll ikväll. Det behöver jag.

Bortsett från att det var mycket igår kväll och jag kände att jag inte riktigt hann med så kändes det ändå bra. Men jag hatar att vara ny och inte kunna saker. 

Träningsmånad!

Jomen visst. Jag sticker ut hakan och påstår att november ÄR en träningsmånad. Eller ska bli, åtminstone.

Detta efter att ha kört två pass den här månaden (båda idag): Styrketräning i nästan elva minuter och löpning med inslag av powerwalk i en halvtimme. Heja mig!

Lite är väldigt mycket bättre än inget.

Träningsmånad?

November är ju inte särskilt upplyftande för humöret så jag tänkte se om jag kan hjälpa till lite ... Ska testa om regelbunden träning kan göra någon skillnad.

Fast det vet vi redan att det kan! Träning hjälper mot det mesta. Måste inte ens vara träning, fysisk aktivitet räcker.

Men det jag i första hand ska testa är om jag lyckas få till några träningspass utöver det vanliga. Att fastna i soffan, slösurfandes, har blivit en paradgren på sistone. Tyvärr.

Konstigt egentligen, hur något som jag VET får mig att må bra hamnar så långt ner på prioriteringslistan. Varför blir det så?

Nu har jag bestämt mig för att låta november bli en träningsmånad. Inte hård träning, men bra träning. Korta pass där jag lyssnar på kroppen och känner hur det känns. Hellre vara lite för försiktig än att gå ut lite för hårt. 

Konstigt och lite dumt att jag lät tre dagar passera utan träning ... men men, nu blev det så. Igår blev en promenad med en kompis, bättre än inget, och väldigt trevligt! Men tyvärr inget som jag kan skriva in i träningsdagboken. 

Nya tag idag alltså. Och jag tog tag. Det blev tio minuter styrketräning. Nästan elva. Medvetet kort och litet, men kändes ändå i armarna. Gott så. 

Är lite nervös

Den här helgen jobbar jag mina första ensamma pass. Ensam. Ingen som står intill eller precis bakom, beredd att komma när jag behöver hjälp. 

Och jag är lite nervös. Samtidigt ser jag fram emot det väldigt mycket! (Vill mest bara få det avklarat och kunna slappna av och känna att det faktiskt gick bra. Vilket jag hoppas att det gör. Borde göra, såvida det inte dyker upp något jag inte varit med om tidigare. Men då får jag ringa och fråga.)

Äh. Om andra klarar jobbet gör väl jag det också?! Varför håller jag på och nojar? Folk dör inte om de får vänta någon minut eller två i onödan, medan jag håller mig koncentrerad på alla saker som ska göras. Och de sakerna är inte många, och jag har en liten fusklapp att titta på.

Det ska bli kul att få bekänna färg. Och som en viss ägare sa: Ingen dör om det blir fel. (Förutom att mitt självförtroende dör en smula. Men det är faktiskt inte hela världen.)

Det går bättre och bättre

Igår fick jag göra ett extrapass för att träna på incheckningar inför helgen. Skönt att ha fått göra det för nu känner jag mig mycket säkrare än innan. 

Det gäller bara att jag håller mig lugn och gör allt i rätt ordning. "Bara" ...

Lättare sagt än gjort, eftersom jag förväntar mig att jag ska kunna ge snabb och proffsig service, utan onödiga väntetider - trots att jag är ny! Suck ... Jag måste sluta med de höga kraven på mig själv. Igår blev jag nästan irriterad för att jag gjorde allt så himla långsamt. Jag måste bli snällare mot mig själv.

I eftermiddag ska jag jobba några timmar på min mysiga extrajobb, det ska bli trevligt, och i morgon är jag ledig. Då har jag tänkt skriva manus igen. 😃

Ett extrapass innan helgen

Receptionschefen skrev för en stund sedan och undrade om jag ville jobba ett extra pass tillsammans med en kollega innan helgen. Ja tack!

Är och har varit lite smånervös inför att jobba ensam på lördag och söndag. Inte för att jag inte kommer klara det, utan för att jag vill göra det bra och rätt. Slippa ringa och fråga medan gäster står och väntar ... (Ja, jag vill kunna allt redan från första början och jag vill vara både snabb, trevlig och proffsig.) 

Med lite mer träning kommer jag att känna mig säkrare och då blir det också roligare. 

Bra! Nu ser jag väldigt mycket fram emot nästa jobbtillfälle och det gläder mig något enormt!

Och så fick jag ett bra tips häromdagen som jag bankar in som ett mantra just nu:

Le och se van ut. 

(Fake it 'til you become it.) Det blir bra, när jag väl kommer in i det.

Svammel

Plötsligt kom det över mig, hur oändligt glad jag är att ha hittat ett jobb som känns som Jag. Allt är fortfarande nytt och förvirrande, men ingenting känns omöjligt att lära sig - men det kommer krävas sin nötning innan det sitter. (Och jag måste förlika mig med tanken på att misstag kommer att göras och det måste få vara okej - även för mig.) Men när allt väl sitter kommer jag vara som handen i handsken. 

Det känns spännande och roligt, och lite utmanande att leverera bra service (många gånger medan man har publik, i form av väntande gäster). I helgen strulade det för min kollega och jag blev stressad över situationen, trots att jag bara stod bredvid för att läras upp. Men hon skötte det bra och allt löste sig, som tur var. 

Jag kommer att klara det här jobbet galant, det vet jag. Behöver bara ge det den tid det behöver. Och det är där jag brister ... Jag vill nämligen kunna allt, nu genast! Och det stressar mig. Dumt ju. Jag behöver inte ha mer stress i mitt liv. Vill inte, orkar inte med onödig stress. 

Tur att jag har några dagar ledigt nu, innan jag börjar jobba igen. Först i butiken och sedan på hotellet. Kul!

Jag på jobbet!

I frukostmatsalen. 

Igår gjorde jag min andra arbetsdag (jag går fortfarande bredvid för att lära mig) och det var ett eftermiddagspass. 

Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig vid att jobba sent. När jag slutar kl 23 brukar jag i vanliga fall redan sova.

I onsdags gjorde jag mitt första pass och det var ett förmiddagspass. Två ganska olika pass, med olika saker att komma ihåg att göra. 

Allt känns förvirrande och jobbigt just nu. Så många detaljer att lägga på minnet ... och så många saker som riskerar att glömmas bort ... 

Och jag hatar att inte ha koll på det jag gör! Hatar! Är nog därför jag har drömt stressdrömmar hela natten.  Men förhoppningsvis kommer jag snart in i det. Och som en kvinna sa till mig i onsdags: "Det är ingen som dör om det blir fel." (Bara en bit av mitt självförtroende ...)

Ibland liksom hejdar sig tiden

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. A Henrikson.

En fd kollega har valt att avsluta sitt liv. En person som jag alltid har sett som 'stor och stark'. Som var uppskattad och omtyckt.

Vad lite man vet om sina medmänniskor.

"Hur är det?" 

"Bra."

Borde vi prata mer om hur vi verkligen mår? 

Han fanns som stöd när jag upplevde en fruktansvärt jobbig period på jobbet och jag önskar att jag hade talat om för honom hur mycket det betydde för mig. Men jag är glad att jag i efterhand tackade honom för stödet. Men borde sagt mer. Borde visat mer uppskattning. Man kan nog alltid göra mer.

Vi behöver bry oss mer om varandra, innan det är för sent. 💔

Nu är jag mellan jobb

På onsdag börjar jag jobba på mitt nya jobb! Eller snarare går bredvid, för att lära mig. Ska bli såå spännande! 

Hur kommer det bli? Kommer jag gilla arbetsuppgifterna? Kommer jag ha trevliga kollegor? Kommer de tycka att jag är trevlig? Är jag trevlig?? Är det bra chefer och ledning? Är jag serviceminded och tillmötesgående? 

Så himla många frågor! Idag fick jag mitt schema för november så det behöver jag inte undra över, alltid något. :)

Bra dag den där 18:e

I onsdags morse var jag hos läkaren igen. Nytt prov skulle tas, tidigt, och INNAN jag druckit kaffe.

Köra bil innan man fått kaffe? Otänkbart. Men nödvändigt. Kortisolet skulle mätas och det ska göras tidigt och innan man tagit något stimulerande. 

Det var bara att acceptera. 

Alla prover som togs förra veckan såg bra ut. Riktigt bra till och med. Så himla skönt! SÅ. HIMLA. SKÖNT!

Och så fick jag besked om jobbet jag sökte - jag fick tjänsten! Så glad, så glad, så glad!

Men igår kändes allt bara jobbigt, tungt och motigt. Vet inte varför. Men idag släppte det och vände och nu känner jag mig både glad och förväntansfull! Taggad!

Bara en sådan sak som att få bära kostym igen! Trevligt. Och försöka göra folk nöjda.

Jobbet? Som receptionist på hotell. ⭐️⭐️⭐️

Milstolpe, typ

Idag nådde manuset 45 100 ord! Det innebär att halva är skrivet. Visserligen återstår det en hel del jobb innan jag kan ropa hej. Och förmodligen är det många av de 45' som ska tas bort, men ändå! Heja mig! (För jag har kämpat. Och våndats. Och våndats lite till.)

 

Kul! Jag är glad. Idag har universum varit på min sida och jag tackar ödmjukt och innerligt. (Återkommer i senare inlägg eftersom detta inlägg handlar om min manus.)

Funderar igen

Vet inte om idén jag fick i natt är särskilt bra, när jag tänker efter. 

Dock behöver hela storyn twistas till lite (eller ganska mycket) innan det är klart, men det får bli i redigeringsrundan. Några fler konflikter och annat spännande ska in, men en spänningsroman blir det inte. 

I nuläget är den ganska slätstruken och jag upplever att jag kört fast ... igen. 

Får leta fram mina anteckningar med idéer och se om någon funkar. Annars får jag ge mig ut på en powerwalk eller städa. Eller kanske planera morgondagens ena NO-lektion.

Att skriva när jag kört fast brukar aldrig funka. Såvida jag inte testar att skriva något helt annat, en helt ny genre ... men tänk om den storyn skulle locka mer än den jag håller på med?! Då blir jag ju aldrig klar!

Det kanske är det som är meningen med mitt skrivande. Att aldrig bli klar.

Suck.

Funderar högt lite grann

I förra inlägget (länk här) skrev jag om en ändring som behövde göras, och mitt i inlägget slog det mig att ändringen inte alls kan göras bara sådär. Då faller en stor del av storyn ... 

Men jag tror (vågar inte riktigt lita på att jag har tänkt helt färdigt) att en ändring ändå kan göras. En personlighet kan läggas till.

Och om det funkar har jag kanske en spänningsroman på gång. Eller kanske inte en ren spänningsroman, men en feelgoodroman med spännande inslag. Hoppas det!

Ska kanske fråga min testläsare vad hon tror om saken.

Och så ska jag fundera på att skaffa mig en skrivcoach. 

Kill your darlings

Uttrycket har varit bekant för mig i många år. Kill your darlings. Något en författare/skrivande person behöver brottas med ganska ofta. Att överge favoriter. Det kan vara ens älsklingsord eller -uttryck. Det kan vara en romankaraktärs personlighet osv.

Jag insåg i natt när jag låg vaken att en av mina bifigurer behöver ändras i grunden. Och det i sin tur påverkar min huvudperson och det är där "dödandet" kommer in för mig. Jag har haft en klar tanke om orsaken till varför ... (och precis nu, i skrivande stund slog det mig att jag måste tänka ett varv till ... för om jag ska ändra behöver en massa annat ändras också ...)

Älskar inte när jag får en idé som inte är helt färdigtänkt. 

En lite bättre fredag

Jobbade 8-12 och åkte därefter in till stan. 

Hade ett inbokat möte som kändes både bra och trevligt. (Faktiskt väldigt bra och trevligt!)

Eftersom jag var tidig och mötet hölls tidigare än planerat och gick förvånansvärt fort promenerade jag ner till GeBlod. Mitt blod ska kollas eftersom jag har lite för högt värde av något slag. Där gick också fort och smidigt.

Efter det var det dags att träffa två trevliga människor på lokal, mitt på Avenyn. Och de hade lyckats få ett fönsterbord. Champagne, crock monsieur och massa prat och skratt. (Och mitt i, ett trevligt telefonsamtal som kändes hur lovande som helst - återkommer om detta.)

Vid 18-tiden sa vi hejdå åkte hem. Resten av kvällen tillbringade jag i soffan, framför en serie. Tills jag inte längre orkade hålla ögonen öppna.

Idag är det lördag och det finns en massa saker att vara tacksam och lycklig över. ❤️

Idag blev en sådan där dag ...

Ledig onsdag. Skrivardag. Ambitionen var att skriva en hel del.

Men det blev inte så.

Morgonens läkarbesök (provtagning) och logistik med bilen, i trafik, kombinerat med mental lathet gjorde att det inte blev något skrivet. Inte ett enda ord. Dumt men jag antar att jag behövde en helt meningslös slösurfar-dag ... 

Tur att det kommer nya, bättre dagar.

Bortsett från att jag varit slö har jag även varit väldigt trött. Kul att vara jag just nu. Nej. :) Men förhoppningsvis står en riktig förändring snart i farstun ... jag jobbar på det i alla fall.

Lär få anledning att återkomma i ämnet. Eller ämnena ...

Som sagt, ibland behöver det klagas lite

Efter att jag klagade på att jag körde fast och fick skrivkramp har jag kommit igång rejält och det resulterade i 3200 ord. (Lite väl mycket på en dag, men men ... nu blev det så och i morgon och på tisdag är det vilodagar - från skrivandet och det kan kroppen behöva.)

På onsdag ska jag skriva igen, efter att jag varit iväg på förmiddagen. Det är min lediga dag och då jag ägna tiden åt att skriva och komma ikapp med tvätt och kanske städ ... och ta en promenad och köra yinyoga och ta hand om växterna och, och och ...

Det känns fortfarande som att jag har tappat tråden i manuset, men jag jobbar på att hitta den igen. Eller att hitta på en ny spännande tråd. En ny person dök upp idag och hon överraskade mig lite ... Får se hur jag känner kring henne när jag vaknar i morgon. Eller på onsdag när jag tar upp skrivandet igen. Man vet nämligen aldrig. Saker och ting kan ändras ganska snabbt har jag märkt.

Skrivandet behöver klagas på ibland

Det slår nästan aldrig fel. När jag klagar på att jag kör fast med skrivandet så brukar skrivkrampen oftast släppa. Så ock idag.

Visserligen körde jag lite fast efter en stunds skrivande, och det är därför jag befinner mig i bloggen just nu ... men det är nog bara en mindre paus. Annars återkommer jag med mer gnäll!

Men jag undrar vad som hände med min ursprungliga plan. Varför tappar jag fokus? Behöver jag läsa synopsiset igen? Ja, kanske. Eller behöver storyn ändras i sin ursprungliga plan? Kanske. Jag vet inte. 

Jag kan inte påstå att jag kan det här med att skriva romaner. Jag har bara skrivit en,, och det var ganska länge sedan nu och allt var helt nytt för mig då, så det kan hända att jag inte fattade vad jag sysslade med.

Idag skiner solen och då brukar livet och tillvaron och allt däremellan kännas lite lättare.

Och där tog det STOPP

Vad hände med mitt skrivande? Det bara tvärdog. Jag som skulle ha mina 45 000 ord senast (vilket datum det nu var). Det är bara att glömma. Eller att bryta ihop om komma igen. 

Istället för att pressa fram någon mer text nu nu tar jag kväll och i morgon tar jag nya tag. Ibland får man bara acceptera att man är lite värdelös och känna att man duger gott ändå. 80 20. Eller 70 30. Eller 50 50. Tillräckligt.

Veckorna rullar på

Idag är det fyra veckor sedan vi vinkade av yngsta dottern som åkte till Malta. Hon pluggar där nu, i den sköna högsommarvärmen. Skulle vilja hälsa på, för att få uppleva lite av hennes tillvaro och för att få träffa och krama henne igen ... men det är ju så dyrt att åka dit! Och det går inga direktflyg ... dyr och lång resa för bara några dagar. Och jag som bara jobbar deltid, ca halvtid kanske. Dyrt.

Apropå jobb så rullar vikariatet på, på skolan. Och någon eller några eftermiddagar i veckan jobbar jag i butiken. Önskar att det vore mer eftersom det är så himla trevligt! Men igår missade jag att kolla att ett kortköp gick igenom och just det köpet gick tyvärr inte igenom ... Det retar mig något enormt att jag missade. 

Igår kväll blev det trevlig bubbelkväll med trevliga tjejer. Sent blev det också men så himla kul att prata och skratta en hel kväll. Borde göra det oftare ... om jag bara hade energin och lusten ...

Men snart kanske jag vet vad som fattas mig. Förhoppningsvis behöver jag bara förändra mitt liv lite, och börja träna igen för att få ny ork och energi. 

Skriver gör jag också. Onsdag, lördag, söndag är mina skrivdagar. Och ibland övriga dagar om jag råkar vara pigg och skrivsugen när jag kommer hem från jobbet.

Idag blir det inte mycket skrivet ... dels har jag huvudvärk, dels ska jag snart iväg på familjeaktivitet (ska spela minigolf). Det ska bli trevligt men den här trötta människan hade behövt en dag i soffan. Fast jag ska rycka upp mig! Det får bli soffdag i morgon istället. 

"Rena snurren"

Det är rena snurren, brukade min mormor säga om något var rörigt eller väldigt oklart. Och jag känner precis exakt så nu.

Är det inte glasögonen som jag blandar ihop så är det saker som har med jobb att göra ... eller träning, tid och åkommor. 

Jag vill minnas att mormor brukade säga "rene snurren" istället för "rena" men jag kan minnas fel. Spelar ju ingen roll heller, för i sak betyder det samma.

Idag är det torsdag och jag är vikarierande NO-lärare. Det känns sådär ... Himla bra arbetslag och goa elever, men jag är så långt ifrån NO-lärare man kan komma. Fast jag fick bra hjälp med planeringen igår så det kommer att bli bra. (Måste bara acceptera att jag inte är bäst på allt.)

Skulle helst vilja vara hemma och skriva idag. Manuset krympte lite igår. Nödvändigt eftersom jag hade använt alldeles för många onödiga ord i söndags.

En tredjedel nu!

Idag passerade manuset 30 000 ord, vilket innebär att jag skrivit en tredjedel. Hurra för det!

Och just idag känns det riktigt kul att skriva igen. Ingen garanti för att det känns bra i morgon eller övermorgon, men jag är glad för det lilla. Jag tänker kämpa på. Bättre att flödesskriva lite för mycket än lite för lite - eftersom det är lättare att plocka bort text än att sätta dit ny.

När jag började jobba på 'Tills något annat tar vid' med min redaktör skulle 5000 ord tas bort, och det var innan vi ens började arbeta med texten ... jag hade en förmåga att använda väldigt många ord i onödan. Det hoppas jag att jag har förbättrat sedan dess.

Så. Ca 60 000 ord ska skrivas innan manuset kan anses vara färdigt, i sitt första utkast. Det är en del. Ganska mycket faktiskt. Men jag väljer att sikta på 45 000 först och väl där ska det firas. Om så bara med en kopp kaffe. 

Vågar inte ha någon uppfattning om när det kan tänkas bli ... men förhoppningsvis senast den 11 oktober. Det ska vara mitt mål. 

Och om jag vågar tänka fritt och satsar högt så kan jag nå 60 000 runt den 28 oktober. Om jag har räknat rätt och om kroppen håller och universum vill mig väl. (Jag har ju jinxar förut, så jag får väl lägga till ett peppar peppar.)

Ja jag jinxade men ändå inte

Herregud! Så som jag grubblar och nojar över mitt manus och skrivandet är det inte konstigt att jag ständigt känner mig stressad och har huvudvärk! (Men helgens extrema värk har nog mest med hormoner att göra.) Men manusets vara eller inte vara är  s t ä n d i g t  med mig. På gott och ont.

I förra veckan började jag tvivla igen, på mig själv, på storyn, på mitt skrivande ... Rejält tvivel. Är storyn tillräckligt underhållande? Är personerna trovärdiga? Finns det några intressanta konflikter? Och så vidare. Jag var beredd att kliva in i ekorrhjulet igen.

Men så kastade jag mig ut för stupet och lät en kompis testläsa. Alltid nervöst. Men nödvändigt kände jag.

Och hon vill läsa mer! Hon hade en del synpunkter och anmärkningar - men inget som jag inte själv håller med om eller har tänkt åtgärda i nästa redigeringsomgång. (Tack C!)

Det kändes så bra. Och framför allt: "Jag vill läsa mer!" Det är nog den bästa komplimang man kan få.

Tjejhelg!

Bortsett från jobbig huvudvärk (sängliggande mer än halva lördagen) har det varit en fantastisk helg! Så himla mysigt och trevligt. Massa prat och skratt. 

Pizza och vin på fredagkällen, mysfrukost på lördagen (fast jag hade ont) och efter den åkte gånger iväg för Akvarellmuseet och Pilane medan jag slumrade på sängen ... Sedan vinlunch (japansk tacos - så makalöst gott!) och efter det en promenad och då orkade det här liket faktiskt följa med. På kvällen blev det kräftskiva.

Snart är Helgen här!

Det finns helger, och det är alltid underbart såklart, och så finns det TJEJHELG! 

Och den är det dags för nu i helgen. I morgon kväll packar vi in oss i ett gäng bilar och åker mot kusten. Tjörn närmare bestämt. Två nätter, tio tjejer, ett hyrt hus. Det ska bli så himla kul och trevligt. Mat, promenader, umgänge, samtal, skratt. Så mysigt! Behöver verkligen detta just nu.

Längtar. 

Här lämnar hon!

Hon ser ut som tryggheten själv! (Och jag var nära att börja storgråta.) Min yngsta dotter - mitt mellanbarn - är i skrivande stund ombord på ett plan mot Paris, för vidare färd till Malta där hon ska bo och plugga i fem månader.

Det är inte klokt. Hon var ju nyss liten. Och nu, på väg mot helt egna äventyr, helt själv. Älskade barn!

Jag har vetat länge att hon velat plugga utomlands. Och har fått läsa hennes ansökningsbrev (på engelska!) för att bli antagen. Jag är inte förvånad att hon fick en plats, för brevet var såå bra. Och jag är så stolt! Men framför allt glad över att en dröm är på väg att gå i uppfyllelse. 

Nu sitter jag och följer hennes plan på Flightradar 24 och undrar när jag ska fatta att hon faktiskt inte kommer hem på flera månader. Kanske till jul om hon inte väljer att stanna kvar där nere. Det kommer att bli tomt ... Men också så himla kul och spännande att få följa hennes äventyr, om än lite på håll.

Mitt trivsamma extrajobb

Här är jag på mitt lilla extrajobb! A kom förbi och sa hej strax innan stängning och passade på att ta kort.

Jag trivs så himla bra, och även om jag är jättetrött efter några timmar av anspänning (så många saker att lära sig nu i början) så är jag så himla glad när jag går därifrån. Jag längtar redan till nästa gång.

Den inslagna vägen

Idag ska jag förutom att skriva även strukturera manuset. 

Jag började skriva ner i ett block vad varje kapitel handlade om (bara lite kort) för att ha koll, men sedan gick det flera dagar utan att jag noterade. 

Det är nog en bra grej, att ha koll på varje kapitel, för att dels veta vad jag har skrivit (vilket jag annars snabbt glömmer bort), dels avgöra om jag är på rätt väg.

Det är nämligen inte svårt att hamna fel.

En till bra grej med att notera är att jag kan skriva in alla ändringar som jag kommer på längs skrivandets gång att jag vill göra i befintliga kapitel, istället för att gå tillbaka och ändra och peta (och ibland förstöra).

Med risk för att jag kanske jinxar

Just nu känns skrivandet bra och roligt. Det tar inte emot att gå upp ur sängen för att sätta mig och skriva. Tvärtom!

Och jag bara hoppas att den känslan ska fortsätta hålla i sig, och att jag kan avhålla mig från att gå tillbaka och peta och ändra i manuset - och i förlängningen förstöra det - allt sådant får jag ta i efterhand.

Kan jag hålla fast vid min struktur och min plan vore det ett stort steg mot att faktiskt bli klar någon gång innan nyår. (Klar som i ett första, men någorlunda läsbart manus.)

Fokus: skrivandet

Jag har kommit på att jag petar för mycket i min text och lägger onödig tid på små detaljer som jag kan ägna mig åt i ett senare skede. 

För närvarande skriver jag en ny version av ett redan befintligt utkast och ska egentligen bara flödesskriva och få ur mig idéer och tänkbara scener och strunta i hur jag uttrycker mig. Massor av saker ska tas bort och annat ska arbetas om - senare. 

Men ändå är det vad jag ägnar mig åt. Är förvånad över hur pedantisk jag är när det kommer till vissa saker. Främst sådant som inte spelar någon roll just nu. Skärp mig!

Och min lilla kaos-hjärna

Hjärnan gick på högvarv när jag vaknade 04:33 och låg vaken ett bra tag ... och tankarna fortsatte snurra när jag vaknade nästa gång.

Vad vill jag? Vad kan jag? Vad ska jag göra?

Som femtioåring bör man vara ganska klar med vad man tycker om och vad man vill ... och man borde också ha ett riktigt jobb. Kan man tycka.

(Jag vill skriva och jag antar att jag kan skriva. Och så vill jag jobba extra, både som vikarie och i butiken.)

Så. Tydligen vet jag vad jag vill.

Mitt lilla extrajobb

Idag var jag och gick bredvid igen på mitt (förhoppningsvis) kommande extrajobb. Det är en väldigt trevlig liten butik som säljer frukt och grönt, kaffe, te och lite presentartiklar. Och jag stortrivs!

Jag har blivit ombedd att skriva skyltar! Pris, varans namn, ursprungsland mm. Och jag älskar det! Behöver bara träna lite på att texta riktigt snyggt, känner jag, för jag har kommit av mig. Men butiksägaren tycker att det blir fint så då skriver jag gladeligen. 

Synd synd synd att ekonomin går ner ... folk håller i plånboken och handlar där det är billigast, vilket är fullt förståeligt, men synd. Himla trist för mig som äntligen hittat ett jobb som jag troligen skulle längta efter att gå till. 

Lovade ju berätta!

Två saker: Först att jag har ett litet extrajobb på gång, i en jättetrevlig butik. Tyvärr blir det nog inte så mycket som jag skulle vilja, men lite är bättre än inget.

Nästa sak är att yngsta dottern ska plugga utomlands i höst! Hon ska till Malta i fem månader. Och jag är så otroligt glad för hennes skull och säkert lite avundsjuk också. Hon ska få vistas vid Medelhavet medan vi går här hemma i mörker och kyla. 

Jag borde flytta ner till Spanien ett par månader. Kanske kan jag lyckas bättre med mitt manus om jag är där? :)

Och ny måndag

Hur fort kan en helg gå egentligen? Hinner knappt börja innan det är måndag morgon. 

Och när - NÄR - tänker någon styra upp obalansen mellan vardag och helg?! Fem vardagar och bara två helgdagar är helt åt fanders fel. Fyra - tre röstar jag för.

Riktig helg igen

Jag har jobbat tre dagar den här veckan och ska jobba hela nästa också. Det känns bra. Deltid, vilket känns ännu bättre. Helgen är alltid lite extra välkommen och lite extra skön när jag har jobb inbokat.

Kanske ska jag göra något i veckan som kommer, eller i veckan efter, som är helt nytt för mig och som känns oerhört spännande och kul. Jag hoppas verkligen att det blir av! Återkommer om det vid senare tillfälle. Har även en annan sak som också är spännande, men det är inte officiellt än.

Det här blev ju ett meningsfullt inlägg för er som läser! Men jag kommer att berätta så småningom. Alla närmast sörjande är inte informerade än. 

Och skrivandet är återupptaget, och de sega bitarna är bortklippta och utbytta till roligare scener. Kan bli bra detta. Kan också hända att det inte blir bra. Eller inte blir något alls. Men jag hoppas på ett färdigt manus så småningom - det är mitt mål.

Är med Word igen

Maken lyckades efter många om och men dela licens med mig, men det satt hårt inne. Det var något med min mailadress eller om det var något annat ... Jag vet inte. Det var mailadresser hit och dit och konton och inlogg. Orka.

Hur som helst. Idag har jag skrivit igen. Äntligen! Jag har även gått omkring i trädgården med en kopp kaffe i handen, filat på lite idéer - både vad gäller manuset och trädgården.

I morgon verkar det bli ännu en skriv- och trädgårdsdag. LYCKA!

(Men hoppas att jag ska slippa huvudvärken som jag haft idag. Den har varit/är jobbig.)

Utan Word i antal dagar ...

Det var något med licensen och mitt inlogg som inte ville funka ... (maken som kan datorer hjälpte till på distans, men än har jag inte själva programmet igång, men det löser sig nog)

Så medan jag var utan mitt skrivredskap har jag ägnat tid åt att strukturera manuset: kikat på alla nerskrivna idéer och sammanställt dem, skrivit upp vilka kapitel och scener som ska skrivas och ungefär i vilken ordning ... so far so good. 

Vad är det som gör att jag en bit in i skrivandet drabbas av tvivel?

Är det normalt? Händer det alla andra också? Eller betyder det att jag insett att mitt manus är dåligt och mitt skrivande uselt?

Eller blir det skillnad den här gången? Kommer det äntligen att kännas bra hela vägen? Vågar jag hoppas? Hoppas!

Och jobb-helg!

Jag ska jobba även på måndag, i samma arbetslag! Kul! Efter det vet jag inte riktigt vad som händer men det löser sig.

Värre är att Word kräver att jag ska aktivera Microsoft 365 för att kunna fortsätta skriva och redigera och jag vet inte vilket inlogg det är, eller om vi ens har den versionen. Och maken är inte hemma och kan titta på det. Jag som hade tänkt skriva massor!

Kan visserligen behöva en skrivfri dag då jag fokuserar på idéer och manusets utveckling - och det går utmärkt att göra med papper och penna. 

Kan också behöva röja i arbetsrummet. Leta fram skrivbordet och skapa någon form av harmoni.

Finns en mängd andra sysslor som också behöver uträttas i det här hemmet och dess trädgård ... men jag var inställd på att skriva!

Äntligen fredags-fredag!

Fredagar är alltid trevliga, oavsett om det är semester eller inte, men de är lite extra guldglansiga när de infaller en arbetsvecka. Som den här. Visserligen kortvecka, bara tre dagar, men ändå - fredag när man jobbar är härliga!

Jag hoppas på fler sådana. Nackdel med att vara vikarie: man står utan jobb och inkomst ibland. Men fördel: man äger sin egen tid och bestämmer själv.

Den här veckan har jag varit i ett arbetslag och en grupp som jag tycker väldigt mycket om och trivs bra i. Sista dagen idag. Men jag hoppas att de kommer att behöva mig mer i höst. Mycket mer.

Spontan roadtrip!

Under vår sista kväll i Bergamo frågade P om vi inte skulle ta och åka till Kroatien "när vi ändå är ganska nära" ...

Eh. Oj! Alldeles för spontant för mig så jag svarade "låt mig få sova på saken så svarar jag ja i morgon" - för naturligtvis ville jag till Kroatien. Jag har aldrig varit där men länge velat komma dit och uppleva deras klara stränder.

Sagt och gjort, vi åkte österut, via Slovenien och ner till Kroatien. Vilket land! Så grönt och lummigt - inte helt olikt vissa platser i Sverige - och så vackert vatten och trevliga och engelskspråkiga människor. En väldigt trevlig upplevelse att komma dit.

Vi bodde mitt i stan (Pula) och fick därför gå en ganska bra bit för att komma till havet, men det gjorde oss inte det minsta, tvärtom är vi vana vid att gå. Och det var värt promenaderna för vilket underbart vatten. Nästan lite läskigt att simma omkring och se hur långt som helst ... inte min grej upptäckte jag. Men så himla läckert att titta på! 

Nästa gång ska vi ha badskor för det fanns sjöborrar och de är inte roliga att trampa på.

Utanför hotellet var det rejäl puls på kvällarna, men det orkade inte vi (jag) med. Lite trist kanske, men ganska skönt att somna tidigt och vakna tidigt. En cappuccino på en folktom uteservering klockan sju på morgonen är inte fel.

Varför stannade vi inte kvar i södra Europa? Här i norr regnar det, och blåser, och regnar och regnar och regnar.

Det har varit en fantastisk sommar för oss, vi har haft det så bra. Det är nästan så att man står ut med regnovädret Hans. Men bara nästan. (Nu räcker det med regn.)

Underbara Bergamo, norra Italien

Vi (eller mest jag) kände oss klara med Spanien och värmen och framför allt den höga luftfuktigheten, men vi var inte redo för kalla Norden riktigt än och bestämde oss för att ta ett par nätter i Bergamo.

Vi åkte dit, via en natt i Grenoble, och fick njuta av vackra vyer längs vägen. Men allra mest förälskade blev vi i den otroligt charmiga staden Bergamo. Jag vill dit igen, kände jag medan jag fortfarande befann mig där, vill nog faktisk äga ett eget stenhus och kanske bli deltidsitalienare. Jag beställde till och med pasta till lunch en av dagarna! Jag som tycker att pasta är bland det tråkigaste man kan äta. Den var ljuvlig! Jag vill tillbaka dit och äta mer pasta, och fler pizzor!

Vi promenerade mycket. Första dagen blev det strax över 24' steg och andra dagen drygt 28'. Men det var svårt att låta bli för det var så mycket vi ville se, så många vackra vyer att beskåda och ta kort på.

Måste tillbaka. Bergamo är en pärla som kräver betydligt mer än två dygn.

Tur att det nästan är på vår hemväg från Spanien.

Ska inte klaga på sommaren

Jag har fått rejält med sol och bad och värme den här sommaren. Så jag kan verkligen inte klaga, alls. Faktiskt så mycket värme och sol så att jag till slut tröttnade och längtade efter mulet och regn, vilket jag alltid gör eftersom jag inte gillar när det går över 30° eller när jag drabbas av soleksem. Så ock i år. Tyvärr. 

Albir. Vår stenstrand, där det blir djupt nästan direkt, men där man slipper dra med sig sand hem ... dock kan man få en del bös innanför badkläderna om det går vågor och om man glömmer simma ut och "tömma" byxor och överdel innan man går upp.

I år fick jag möjligheten att paddla SUP på Medelhavet. Otroligt häftigt, även om det den dagen gick lite för höga vågor för att jag skulle våga ställa mig upp. Men det var väldigt roligt ändå. När vi vände tillbaka hade vinden tilltagit i styrka och det var gul flagg på stranden!

A kom ner två dagar efter att jag hade landat (jag flög ner två veckor efter att P bilade ner). Hon ville sola, bada och titta på fina saker. Och en av dagarna åkte vi till otroligt charmiga Villajoysa som ligger strax söder om Benidorm. Väl värt ett besök med alla färgglada hus och sin vackra sandstrand. Men vi lät bli att bada - vi föredrar vår stenstrand. Och helt ärligt orkade vi inte släpa omkring på badväskorna heller.

I år fick vi äntligen besök av mina föräldrar! De skulle egentligen kommit redan förra sommaren, men ödet ville annorlunda. Men i år blev det av. Tyvärr prickade de in några riktigt varma dagar, och stannade därför inte så länge innan de åkte vidare norrut och lite svalare väder. Men jättekul att de kom och fick se vårt härliga ställe.

Takterassen - platsen vi allra helst befinner oss på. Här intas morgonkaffe och frukost, elvakaffe och lunch, här hängs tvätt på linor (och torkar oftast på nolltid) och här äter vi middag och njuter av väl kyld cava och vacker utsikt.

Kan i skrivande stund, när ovädret Hans drar in mängder med regn över oss, inte fatta att jag frivilligt gav mig iväg därifrån! Felbeslut deluxe. 

Sommaren som försvann

Bild från dagens joggingtur i Gallhålan. Det var skönt att komma ut en stund och vädret var perfekt för att springa i, men ännu skönare var det att komma tillbaka hem igen.

Det känns nästan som höst. Vore det inte för att det är grönt och blommigt hade man kunnat tro att det var oktober eller november. Tråkigt. Ändå var det detta vädret jag längtade efter när det var som varmast och fuktigast i Spanien. Men nu räcker det, nu vill jag ha sol, lagom värme och kunna hänga upp tvätten på tork utomhus.

Något steg framåt, några tillbaka

Har äntligen öppnas manuset igen efter några veckors semester (dels pga borttappad/kvarglömd dator, dels pga prioriterat annat) och det första jag känner är TVIVEL. 

Funkar storyn? Håller den? Är den tillräckligt läsvärd och spännande? Nej. Känns inte så, inte i nuläget i alla fall. (Och det är det jag ska ändra på nu. Har jag tänkt. För jag tror att den har potential. Klart den har, bara jag tänker rätt. "Bara" ...)

Prestationsångest? 

Låtsasdröm?

Vet inte!

Vill men kan inte.

Kan visst, behöver bara tro lite mer på mig själv och min förmåga. "Bara".

Magisk soluppgång

Det är semesterläge för mig nu. 

Jag slappar, kopplar av och tar igen mig. 

Och mellan varven tränar jag lite (med betoning på lite) och gör saker som faller mig in. 

Snart ska jag ta itu med skrivandet igen. Ska bara slappa lite till först.

Regn äntligen!

Det här regnet har jag gått och längtat efter! Och hade det uteblivit hade jag blivit jättebesviken. Och säkert naturen också. Jag tror att träd, buskar och gräsmattor jublar just nu. Det har kommit 10 mm på lite drygt en timme. Och det fortsätter regna med oförminskad styrka. Bra!

Lite blixtar och åska fick vi också. Lite i minsta laget för att jag ska vara nöjd, men ja ... lite är bättre än inget. (Det kommer säkert en rejäl urladdning om några veckor ...)

Redigerat och firat midsommar

Jag är igång och skriver igen! Eller rättare sagt, jag redigerar. Men det ingår ju i skrivandet. Är så glad att manuset känns tillräckligt bra och att det finns så mycket som faktiskt (!) går att använda. Men jag ropar inte hej än ... nyhetens behag och önsketänkande ska man aldrig underskatta.

Förutom att ha redigerat och känt glädje över det har jag firat midsommar med två av mina barn. Igår var jag helt ensam hemma och struntade helt i sill och ägg. Men idag blev det! Och jag gjorde till och med en tårta (typ pavlova) till efterrätt. Himla god, om än vansinnigt söt. Frågan är om jag kommer somna ikväll efter allt socker? 

Manusfunderingar med ett resultat

Idag kollade jag bland mina halvfärdiga manus - ja, jag har äntligen blivit en person som har sådana liggandes - och insåg att "Manus 2" är värt att jobba vidare på. Faktiskt! Jag trodde inte det.

Jag skrev det manuset när 'Tills något annat tar vid' vilade. Kom upp i 75' ord. 

Det är en hel del som behöver ändras, bland annat finns det två personer med samma namn. Och det finns en del detaljer som jag har blandat ihop och rört till. Och så behöver det finnas lite fler konflikter. Men förutom det känns det faktiskt ganska bra. Hoppas att känslan är densamma i morgon också!

Skulle vara så kul att ha ett skrivprojekt igen.

Ledig, ledig

I fredags fick jag veta att det inte alls var min sista arbetsdag då, utan att jag skulle jobba även på måndagen ... och eftersom jag aldrig är omöjlig (och inte hade något särskilt bokat) sa jag jaha, okej och ställde in mig på att jobba ännu en dag. 

Gårdagen var lättsam och trevlig - enbart. Skulle vilja ha ett jobb som är enbart lättsamt och trevligt och innefattar god fika där man får en fin blomma och trevlig present. 😃

Igår kväll orkade jag inte fira min ledighet. Orken, precis allt av det lilla som finns, bara försvann. (Det här  sista året har varit galet ...)

Men ikväll orkar jag dricka lite vitt vin i uterummet. Koltrastarna sjunger så fint och solen värmer. Och jag är ledig! Länge. Vad jag tar mig för till hösten vet jag inte i nuläget, och orkar inte riktigt tänka på heller. Det får lösa sig. Allt brukar lösa sig. Men jag har tänkt börja skriva igen. Och redan idag har tankarna börjar röra sig lite kring manuset ... inte mycket men mer än på flera månader. Jag vill skriva igen.

I morgon har de lovat regn och det hoppas jag VERKLIGEN att det blir. Och det hoppas naturen också.

I natt kom det äntligen lite regn

När jag vaknade vid femtiden hade det kommit en liten skvätt men efter det vet jag inte om det kommit något mer. Jag somnade om till strax innan åtta (!).

Jag hoppas innerligt att det kommer mer, mycket mer. Och gärna lite åska. Men i vanlig ordning kommer väl inte det så länge jag är hemma.

Idag blir det kanske fika med några kompisar och så ska jag vattna mina tomatplantor. Och om vattnet i tunnorna räcker ska jag hälla på en del i rabatten. Och på rosorna. Och på tal om ros så fick jag en jättefin (Madame Boll) av eleverna. Den ska grävas ner på lämpligt ställe.

Lite yinyoga borde jag klämma in också. Och kanske ett styrketräningspass, men jag måste känna efter att jag känner mig tillräckligt stark för det.

Men först kaffe! ☕️

När kommer åskan?!

Mest av allt behöver vi regn just nu. Massor av regn, men jag är även i stort behov av ett rejält åskoväder. Luften behöver rensas och värmen behöver gå ner några grader.

I skrivande stund är det 21° ute och klockan är snart nio på kvällen. Jag som älskar att sova i 15-gradigt sovrum ...

Jaja, ska väl inte klaga. Ljuset är magiskt och snart är det novemberrusk igen. 

Branden

Fredagen den 9 juni 2023. Jag gick långsamt hem från jobbet, njöt av att veckan var över (jävulskt jobbig sådan) och såg fram emot en skön och avkopplande helg. Nu skulle jag se till att återhämta mig ... andas, slappa, bara vara ...

Jag hann inte mer än komma hem så plingar det till i mobilen från SOS. "Brand i byggnad." Måtte det inte vara skolan, tänkte jag och zoomar in på kartan. Det är ett av vagnsgaragen på parkeringen mellan Willys och ICA som är markerad. Jaha, någon luntar, tänkte jag. 

Och eftersom det inte kom något från mamma, som bor på första parkett, tänkte jag att det nog var ett falsklarm eller snabbt släckt brand.

Några minuter senare ringer mamma och frågar om det brinner i centrum. Då var de på väg till Partille och fick en notis om brand på balkong. Då lyfter jag blicken och tittar ner mot centrum och jo, där vällde det upp svart rök mot himlen. 

Och ungefär samtidigt mötte mamma och pappa brandbilar som var på väg från Öjersjö. 

Per och jag åkte ner till centrum för att utesluta att det var mammas och pappas balkong. Och vi ville kolla åt en kompis som också bor i huset (men som befann sig på annan ort).

Chocken över att se fullt utvecklade lågor i de översta lägenheterna gjorde nästan ont. 

Obehaget och oron går inte att beskriva. 

Att se brandmän bekämpa elden som trots deras arbete bara fortsätter att sprida sig.

Att se lägenheten ovanför mina föräldrars förstöras av elden ... helt fruktansvärt jobbigt. 

Men det gick bra, trots allt. Ingen människa och inget djur kom till skada. En 28-årig papegoja räddades dessutom ur en av lägenheterna och då var vi många som inte kunde hålla tillbaka tårarna. 

Bostaden ovanför mina föräldrars blev inte totalförstörd som vi alla befarade först, tack och lov. Och mina föräldrars lägenhet är bara fuktskadad i tak, väggar och golv. Möbler och andra saker är i fint skick. (Vad vi vanligt dödliga kunde se.) Förvånansvärt, faktiskt! 

Så skönt. Så obeskrivligt skönt.

I fredags brann det

I fredags eftermiddag utbröt en brand i Landvetter centrum. Flera lägenheter högst upp i "Willys-huset" totalförstördes.

Det var jobbigt att se, och inte veta om mina föräldrars lägenhet skulle eldhärjas eller bara vattenskadas ... Det stannade som tur var vid "bara" vattenskada, men hur allvarlig vet vi inte ännu.

Jag återkommer med ett utförligare inlägg lite senare idag eller i veckan. Känner att tankarna behöver samlas lite först, allt har nog inte riktigt sjunkit in än. 

Men det kunde ha blivit så mycket värre än det blev, även om det blev oerhört tragiskt för dem som förlorade sina hem.

Grått!

Visserligen är det bara dimma som kommer att lätta men det är ändå vilsamt på något sätt. Jag behöver gråväder ibland, eftersom blå himmel och gassande sol tröttar ut mig. Och nu när det är så himla torrt överallt känns det som en välbehövlig paus ... så snälla dimma, stanna kvar resten av dagen.

Helgen v/s förra 10-0

Och då är den inte slut än!

Började med återkoppling i fredags, som fick det mesta av stressen och oron att bara försvinna. Jag kan inte gå in på vad och varför, men det kändes väldigt bra. Jag är medveten om att saker kan förändras snabbt, men åtminstone är helgen fredad och nästa vecka är kort och sedan kommer sista veckan. Det kommer bli bra.

I fredags blev det balkonghäng med två sköna tjejer, ett par glas bubbel och prat och skratt. Mysigt.

Igår lördag firade vi äldsta dottern som fyllde 24 år. Inget stort firande (hennes önskemål) men väldigt mysigt. 

Dagen till ära valde tvättmaskinen att gå sönder. Men den har ändå hållit i 15 år så det får väl vara godkänt. Och maken fixade en ny och idag har jag tvättat undan en del som blivit liggande när jag varit helt färdig efter jobbet. 

I morgon blir det nog lite trädgårdsfix igen. Kirskål ska grävas upp, högt kantgräs ska klippas och så ska några valda plantor få sig en liten blöta. Inget regn syns i väderappen så jag samlar allt spillvatten jag kan för att använda till mina krukor.

Tre veckor kvar (lite gnäll kanske?)

I fredags var det tre veckor till skolavslutningen. (Tre!)

Tre arbetsveckor varav en är kort och den sista är just den sista ... Ska nog gå att klara av även om det känns oerhört segt just nu pga omständigheter ... 

Men det ska förhoppningsvis kännas lättare och lättare för varje dag. 

Det ska bli oändligt skönt med ledighet. Jag behöver det. Det har varit några tuffa månader, även om det samtidigt har varit roligt. Jag tycker väldigt mycket om klassen, men jag tycker inte om pratet, tjatet och stöket som är varje dag, hela tiden. (Fattar inte vad min kollega och jag kunde gjort annorlunda för att få dem att sluta prata så mycket. Aja, snart är det slut och till hösten har de kanske mognat lite och så får de en ny lärare som jag tror blir jättebra.)

Frågan är vad jag gör till hösten? Alla är övertygade om att jag hittar ett nytt jobb och det gör jag kanske. Just nu orkar jag inte oroa mig. Vill bara få vara ledig, få vara, bara vara ... få tillbaka lite energi och kraft och arbetsglädje. 

Nej, mest av allt vill jag ha min skrivlust tillbaka. Jag vill ju skriva! 

Skriva och träna. 

Och få känna mig lugn och tillfreds. Ingen orimlig önskan, eller?

Plats för morgonkaffe

Vågar man hoppas på en någorlunda skön morgon eller förmiddag snart? Vill sitta här medan solen skuggas av björken och ekarna. Men då får det inte vara kyligt.

Om tre veckor och två dagar är det skolavslutning - och jobbavslutning - och efter det är jag ledig.  

Och då ska det drickas kaffe på altanen. Och i trädgården. En kopp i handen medan jag går runt och doppar näsan i pionerna. För i år kommer jag inte missa dem, vilket jag gjorde förra året när de slog ut dagen efter vi åkte till Spanien ... det var lite sorgligt, även om Spanien är ljuvligt i juni (innan det blir för varmt).

Kristi himmelsfärdshelgen

Sol, blå himmel och massor av fågelkvitter. Jag somnade till koltrasten och vaknade till en jätteorkester med olika fåglar. Helt underbart. Dessutom var det ca 11° i sovrummet så jag har sovit som en prinsessa. 

Vi har grillat, druckit cava och njutit. Morgonkaffet fick avnjutas inomhus eftersom det var kyligt men kvällarna var väldigt sköna.

Som jag behövde den här helgen! Lugn och ro, tystnad och stillhet. Körsbärsblom och skir grönska. Våren i Sverige är fantastisk.

I skrivande stund är jag hemma igen och här är det lummig grönska och ljuvligt doftande syrener. Jag älskar den här tiden på året!

 

Nationaldag!

I hela mitt liv har jag firat den här dagen. När jag var liten fick jag gå tidigare från skolan för att åka till Norska sjömanskyrkan och gå i barntåg, leka lekar och fika. På kvällen blev det ett besök på Liseberg. Några gånger åkte vi faktiskt till Norge för att fira. Och det var stort! Norrmännen vet man hur man firar sitt lands stora dag!

Idag hissar jag den vackra norska flaggan och jag är säker på att morfar sitter i sin himmel, ler stort och ropar Hipp, hipp, hurraaaa!

Slut!

Så. Nu är en av de skönaste helgerna på länge slut. Tyvärr. Den hade gärna fått hålla på i flera veckor. Vädret har varit perfekt, jag har känt mig avslappnad och tillfreds och jag har verkligen kunnat släppa jobbet och kopplat av. Så himla välbehövligt. 

Maken har varit i Småland, äldsta dottern har varit i Spanien, yngsta dottern har jobbat på sitt roliga jobb (Liseberg) och sonen har sprungit Göteborgsvarvet och varit med kompisar. Alla har haft det bra.

Ekarna har slagit ut och nu är allt underbart grönt och ljuvligt. Och en av mina syrener doftar fantastiskt!

Enda lilla smolket är att det är ny jobbvecka i morgon. Men jag börjar lite senare på måndagar och det gör det hela lite lättare. Och så är det kortvecka, inte att förglömma! 

Nu återstår bara att göra 'duvan' och sedan stupa i säng. Gud så skönt.

Igår åkte den ut!

Igår var det dags att ställa ut soffan på altanen efter några månaders vintervila i uterummet. (Så nu behöver jag en ny soffa dit ...)

På eftermiddagen invigdes den för året när syrran kom med två glas rosa bubblor. Idag får det nog bli en kopp kaffe medan morgonsolen silas genom björk och ek. Om temperaturen behagar gå upp några grader.

Älskad baksida

Idag ska baksidan städas lite (utanför bild) och sticklingar ska planteras eller placeras (!) i den fula tunnan, för att fungera som insynsskydd.

Sticklingar ska tas av antingen syrenhortensia eller aronia som ändå behöver gallras. Är nog svårt att få något att övervintra utomhus, för nej, jag orkar inte släpa in åbäket i garaget över vintern. Det får bli lite slit och släng av sådant som ändå skulle hamna i trädgårdskompost och kvisthäck.

Hej trädgårdslördag, jag älskar dig redan!