Nämndeman

Idag är det förhör. Intressant och spännande!

Det blev en skrivsöndag

I morse skrev jag ett inlägg som från början hade rubriken Skrivsöndag. Sedan kom inlägget att handla om helt andra saker så jag ändrade rubriken.

Nu i efterhand kan jag berätta att det blev skrivsöndag idag. Lite drygt 2400 ord har jag skrivit, plus 600 i en experimentscen som inte ska vara med.

Och det känns bra! Jag hade ett flow, och jag kan bara hoppas att det är användbara ord, stycken, kapitel. Jag tänker inte se efter i detta skede, det får komma vid redigeringen. Men jag tänker att om det känns bra, brukar det oftast vara bra. (Vet inte om det stämmer, men det är positivt tänkande.)

Nu följer en vecka av intensiv koncentration på dagarna, i tingsrätten. Det är bra, för den här kroppen behöver vila. Inte bara har jag skrivit mycket idag, jag har även tränat. Chockat den stackars kroppen.

Jag kommer verkligen behöva de här stillasittande dagarna. Och på torsdag ska jag vara på reklambyrån, då blir det lite avbrott i sittandet och lyssnandet. Det ser jag väldigt mycket fram emot!

Det kom att handla om (min) politik

Vad värdefull helgen blir när man är fullbokad på jobb och uppdrag. Och kort. Två dagar är inte mycket alltså.

Om facken började propagera för kortare arbetsvecka skulle jag utan tvekan gå med. Fem arbetsdagar är för mycket i förhållande till två ynka dagar helg. Och det spelar ingen roll hur roligt ens jobb än är, eller hur mycket man tycker om att gå dit. Helgen borde vara längre!


Ska jag bli politiker kanske? Driva frågor som mer ledighet till folket, större fokus på inre lycka och sänkta krav på både yttre skönhet och materiell standard.


Samt börja värna miljön, på riktigt, för det tycker jag inte att något parti gör. Och helt ärligt, utan en bra miljö finns det ingen anledning att tjäna stora pengar och köra dyra, snygga bilar ... När ska folk inse det? När ska de fatta att de inte bara har rättigheter (till att spara tid och att leva bekvämt), utan även skyldigheter?


Jag tror att många dövar sina riktiga känslor (och kanske oro och ångest) med jobb, pengar, titlar och materiella ting. "Och kan jag dessutom vinna över grannen så ger det extra guldkant på tillvaron."

Storstädat bloggen

H e r r e g u d  vad många inlägg jag har raderat, samt en himla massa svammel ... Oj.
Mycket om dåvarande jobb, kärleken till lediga dagar och drömmen om att ägna mig åt att skriva.
En hel del väder var det också.
Och min aviga inställning till matlagning.

Och då är det bara inlägg med onödiga etiketter som har raderats ... (jag kände att nästan 1000 etiketter var i mesta laget).

Flera timmar har jag slösat bort nu, men jag hoppas att Feng Shui ska funka i en blogg.

Doften av kaffe

Jag älskar när doften av nybryggt kaffe sprider sig genom huset. Helst på sommaren när jag strosar runt i trädgården medan kaffet bryggs, och doften sipprar ut genom den öppna altandörren.

Åh, vad jag längtar efter våren nu! Längtar så det nästan gör lite ont. (Har det med åldern att göra? Jag har börjat uppskatta just våren först på senare tid, och längtan och kärleken till våren bara växer för varje år.)

Jaja, det var inte ett sådant inlägg det skulle bli. Kaffe och skriva är vad den här förmiddagen handlar om. Jag har fått en idé på hur jag ska lösa ett namnproblem som jag har ... jag ska kanske återanvända en karaktär från manus 1, som råkar ha samma namn som en i manus 2.


Men jag får se. Egentligen har jag fullt sjå att hålla ordning på mina tre huvudkaraktärer. Varför gör jag det så svårt för mig? För att jag tycker att det är så himla roligt, förstås!

Läs vad min bok handlar om!

Nu kan man gå in på Hoi och läsa vad boken handlar om, och om någon vill veta mer om vem jag är.

Klicka på --> Hoi förlag så kommer ni direkt till sidan med min bok, Tills något annat tar vid. Där står vad den handlar om, och där finns också länkar till Adlibris, Bokus och cdon.com. (Priserna varierar, det kan löna sig att jämföra.)

Jag vet ännu inte vilka bokaffärer som kommer sälja boken, men jag hoppas såklart på ALLA!


Lånar texten från Hoi och klistrar in här:

Kristin och Marie lever två helt olika liv i varsin del av landet. Trots att de är systrar har de ingen kontakt med varandra. Gemensamt för dem båda är drömmen om en förändring.

Kristin är advokat och gift med den framgångsrike stjärnadvokaten Johan Adelsten. De bor i centrala Stockholm och har två små döttrar. Hennes liv kantas av lyxiga middagar och glamorösa fester. När hon förväntas bli delägare i advokatbyrån hon arbetar på inser hon att hon egentligen vill göra något helt annat. Något som hennes svärmor med alla medel försöker stoppa.

Marie är gift med Håkan och bor i ett renoveringsobjekt på landet utanför Göteborg. Hon arbetar som barnskötare men vill skola om sig till ekonom. Motvilligt inser hon att hennes äktenskap knakar rejält i fogarna. Frågan är om hon vill få ordning på förhållandet eller om hon vill lämna honom.

Båda gör en inre resa mot själslig tillfredsställelse. Omständigheter gör att systrarna till slut träffas. Något de inte är beredda på.

Tills något annat tar vid är en underhållande relationsroman om drömmar, förhoppningar och otillräckligheten när man inte har makten över sitt eget liv.

Lättnaden!

Nu har jag gjort de sista ändringarna som skulle göras, och några småsaker fixar min förläggare och en assistent åt mig, och snart går manuset till till sättning!

Om ca en vecka ska jag läsa igenom manuset en allra sista gång, kolla att allt ser bra ut, och därefter går det till tryck.

Det är så stort. Och det är så roligt. Jag har gråtit en liten skvätt. (Vågar inte ens tänka på hur det ska kännas när boken väl kommer ... men jag gissar att det kommer kännas så overkligt att jag inte kommer kunna gråta bara för det. Därför gråter jag lite extra idag, när jag tänker på den färdiga boken. Herregud vad stort det är! Och herregud vad blödig jag är.)

Skrivmåndag igen

Och tungan rätt i mun, igen!

Jag hann inte mer än skriva rubriken till det här inlägget när jag fick mail från min förläggare, och nu är jag satt i jobb igen. (Och jag älskar det!) (Samtidigt är jag jättenervös över att ha missat något viktigt.) Är så glad och tacksam över att ha proffsigt folk omkring mig.

Om det är något jag lärt mig under den här resan - och det är massor! - är att jag ska bli lite mer ödmjuk inför skrivna texter. Aldrig mer ska jag läsa en bok slentrianmässigt, och irritera mig på stav- och slarvfel. Det är otroligt lätt hänt! (Men därmed inte sagt att jag tycker att det är okej med massa fel ...)

Wohoo!

Min man har läst (tog en evighet, tycker jag) och han gillar det! Dock upptäckte han inte den dubbla beskrivningen (se förra inlägget) ... Kanske är det inte hela världen med en upprepning. Men skrivande vänner och andra skrivande personer hade garanterat sett och stört sig.


Han tyckte väldigt mycket om texten. Såklart! Han är min man, det är hans uppgift att stötta mig och berömma mig. Ändå blir jag jätteglad, för jag vet att han inte skulle ljuga för mig. Inte ens för att vara snäll.


Och det bästa av allt: Han sa att det inte gick att sluta läsa! "Måste ju veta hur det går!"


Jag hoppas såå att fler kommer att tänka så, när boken kommer ut. Åh, vad jag hoppas det! Jag vill att folk ska gilla den.

Tungan rätt i mun var det ja ...

Idag skulle jag leta efter ett lämpligt citat att ha på baksidan av boken, när jag plötsligt fick en känsla av att ha missat något. Mycket riktigt. Jag hade missat.

Jag hade fått rådet att flytta en beskrivning (av en person) till ett tidigare skede. Jag kopierade stycket och placerade det i ett nytt, tomt dokument - för att vara säker på att det inte skulle "försvinna" på vägen. Hur det nu kunde försvinna när jag inte klippte ut det utan bara kopierade.

Hur som helst. Jag letade upp rätt ställe att klistra in stycket i och kollade att texten löpte bra. Det gjorde den. (Hoppas jag, men jag vet inte längre med mig själv.) Sedan var det inte mycket mer med det.

Idag upptäckte jag att jag hade glömt att plocka bort stycket från ursprungsplatsen. En beskrivning fanns alltså med två gånger. En lite speciell beskrivning. Ingen som man kommer undan med.

Jag  h o p p a s  verkligen att det är slut med misstagen nu.


Jo, manuset ska läsas igenom en gång till. Och det läses just nu av en assistent på förlaget, och av min man. Det ska bli oerhört spännande att se om han reagerar på upprepningen. Den är inte bortplockad ur det manus han läser, och jag har inte nämnt något. (Det är faktiskt jätteläskigt att låta folk läsa ens manus.)

Aaaahhhh ....

Lång utandning.

Jag är klar, för nu. Manuset är både redaktörsläst och korrekturläst och jag har godkänt de allra flesta förslagen. Jag har inga som helst problem med att meningar förändrats genom att punkt har bytts ut till kommatecken. Och jag har förlikat mig med 'mejl' istället för 'mail'. Men vägrat gå med på Iphone och istället kört på iPhone.

Jag kan villigt erkänna att jag är förvånad över hur mycket slarvfel det var! Vissa saker är jag ens tveksam till om det är jag som skrivit (*harkel*) ... tex stod det 'imponeras på' istället för 'imponeras över'. För att bara nämna något. Hur tänkte jag där?! (Eller ska det vara imponeras av?!) (Herregud!)


Nyttigt att få en påminnelse om att man inte är guds gåva till svenska språket.


Jag har dippat lite. Självförtroendet ni vet ... Men fått fantastisk feedback av min förläggare. Att få höra att man inte är ensam om vissa saker, utan att det liksom hör till, osv ... ovärderligt! (Det är inte fel på mig, jag är fullt normal!) :)

Mer om det i ett senare blogginlägg. Jag måste bara landa först. Innan manuset är helt klart kan jag inte slappna av riktigt.

Det som händer härnäst är att jag ska läsa igenom hela manuset om ca en vecka. Då ska en sättare ha ... satt (?) manuset. Jag ber att få återkomma om detaljer, när jag vet mer.

(Åh, vad jag ogillar den här nybörjarkänslan. Jag vill ju ha koll!)

Ikväll ska jag på middag/fest/vinprovning. Är så opepp att det saknar motstycke. Vill lägga hemma i soffan och titta på Thelma & Louise ikväll igen. Men, jag ska skärpa till mig. Måste ut och umgås med lite folk. Klä mig i klänning, sminka mig massor och bära klackar!

Lördagsfredag

Igår åt vi räkor, drack vitt vin och tittade på min favoritfilm Thelma & Louise. Den har jag inte sett på åratal och ändå kom jag ihåg varenda scen. Jag älskar den!

Idag har jag lite huvudvärk, som alltid när jag dricker mer än ett glas vin. Ikväll, när vi ska på middag  med tillhörande vinprovning blir det till att ta det lugnt. Lite jobbigt när man tycker att vin är så himla gott. Men jag mår ju hellre bra!

Nu blir det morgonens första kaffe och redigering. Det är bara några få småsaker kvar, och några lite större saker ...

Egentligen är det inte så stort, det är jag som förstorar det. Tror jag. Det är min oro som gör att jag överdriver saker och ting. Men när man gör något för allra första gången känns allt svårt och jobbigt, hur roligt och spännande det än är.

För just den här biten är viktigt. Ord måste stavas rätt. Det får inte förekomma stav- och slarvfel. Ett eller max två fel, men absolut inte fler. Och även om jag har proffsiga människor runt omkring mig är det min bok, och mina fel. Jag kan inte skylla på att någon annan har brustit.

Det här tankesättet är inte mycket till hjälp för min inre stress, kan jag tala om. Gud vad jag längtar tills boken är klar och jag inte kan göra något mer! (Och ett fel eller två hör nästan till. Jag har hittat både slarv- och stavfel även i etablerade författares böcker.) Men jag förväntar mig alltid mer av mig själv!

Och så här kommer den att se ut, boken!

Grinigt

Jag lät ganska grinig i mitt förra inlägg, och det beror nog på att jag var (är) lite småstressad och nervös för det här med manuset. Jag har ett par saker att åtgärda som inte får bli fel. (Och med tanke på att jag gjorde fel vid förra redigeringen så ... lätt hänt att det sker igen.) Och det får inte bli fel!

Det känns som att jag balanserar på en tunn tråd, och måste ha tungan rätt i mun hela tiden. Inte bli tankspridd!

Samtidigt som det här är bland det roligaste jag gjort är det också det svåraste ... Synd att man inte kunde få debutera med bok nummer två. Tänk att ha erfarenheten och kunskapen från bok nummer ett! Vad mycket enklare allt hade varit.


Det är okej att göra fel, Agneta, det är helt okej. Se bara till att lära dig av misstagen. Och se för guds skull till att upptäcka felen innan boken går till tryck! Och glöm inte bort att andas (och äta) - men framför allt: Njut och ha roligt!

Några lediga dagar

Det var välkommet med lite lov nu! Igår kom dessutom manuset tillbaka från korrekturläsaren. Det mesta som var anmärkt på var stavningen av mail (mejl är att föredra), och att många punkter kunde bytas ut mot kommatecken. Att iPhone enligt Språkrådet ska skrivas Iphone tänker jag strunta i.

Ytterst få saker behöver ändras på, men de som är, är stora saker! Hade korrekturläsaren missat dem hade det varit katastrof! Kanske hade förläggaren snappat upp misstagen vid någon läsning, men ändå. Ryser när jag tänker på det.


Nu blir det kaffe och fortsatt genomgång av manuset.