Läget är bra!

Stressen har släppt! Berättar i morgon, eller på söndag om dagens
bilfärd till Hönö. Stress was involved. O. M. Good.

Men! Allt känns bra nu! Lite pirrig av förväntan bara, men så ska
det vara!

Nu sova!

Har jag koll, tro?

Lämnat tillbaka kappan - check!
Köpt ramar - check!

Sprungit tillbaka till kontoret och bytt skor - check!

Fick sen stå och vänta på bussen. Jag hatar att vara i god tid!!!

Nu sitter jag som en packad sill på bussen. Ska försöka koppla av en
stund. Och andas!

Något bättre läge

Nu har jag lämnat tillbaka kappan och tagit mod till mig att ring hem till maken. Båda grejerna gick bra. Tusen spänn tillbaka på kontot, man tackar! Och hemma går det bra med taveltillverkningen. Han är nästan klar, älsklingen!

Det känns som att jag börjar få koll på läget. Champagneglasen är diskade. Bubbel är inhandlat, både med och utan alkohol (hoppas det räcker, bara! Fast räcker det inte beror det antingen på att vernissagen varit välbesökt, eller att vi haft väldigt trevligt!), snittar ska min mamma ta med, snacks ska jag försöka komma ihåg att inhandla *försöker komma ihåg*, och... vattenflaska, mugg och Treo.

Nu ska jag ägna eftermiddagen till att fundera ut vad jag ska ha på mig i morgon.

Måste jag vara med förresten? Kan inte min familj åka dit och representera. Så kan jag få rapport sen, när de kommer hem, hur det var och hur det gick och vad folk tyckte? Så gör vi tycker jag. *gaaaaah*

Knasmage

Ingen förkylning men väl en dumdum mage. Den vill inte vara med
längre. Stressad, ja. Hoppas den pallar med den här dagen. På fikan
ska jag springa ut och lämna tillbaka vårkappan, som jag kommit på
att jag inte ville ha, och köpa några ramar...

Vernissage i morgon!

Ännu mer bad tajming

Det känns som att lite halsont är under uppsegling. Det kan bero på att jag sovit illa den senaste veckan, men det kan lika gärna vara en av alla förbannade förkylningar som härjar lite överallt.

Med två dagar kvar till min vernissage känns det inte alls välkommet.

Bad bad tajming

Vårt datasystem har legat nere i ca trekvart nu, och just idag är det väldigt, väldigt dumt. Jag ska köra filer till och från RSV och börjar känna att tiden lite grann rinner ut. Jag hinner inte med! Systemet måste komma igång snart. Det är så 1990-tal med system som craschar.

Det går fort

Herregud, det är snart maj! Om alla månader ska gå lika snabbt som
april har gjort, är det snart hösten hörrni! Bäst att passa på att
leva lite i nuet!

Som om jag är rätt person att säga en sådan sak.

Idag torsdag. Ännu en dag då post ska trava sig i högar på jobbet.
Men så kul.

Välkomna på Vernissage!

På lördag, 1 maj mellan, klockan 12.00 och 16.00 har jag vernissage!

Fiskemuséet på Hönö Klova är platsen för utställningen och det finns förutom mina foton på canvas, massor av annat att beskåda på muséet. Mina barn pratar fortfarande om fiskarna som man kunde titta på. Dem minns inte jag, men så hade jag annat för mig när jag var där senast, än att titta på fiskar.

Välkomna!

Två dagar, sen smäller det

Jag har två dagar att fixa på nu. Bubbel ska inhandlas, glas ska
fixas, snacks ska köpas, tavlor ska hängas.

Tavlor ska snickras - av maken
Snittar ska göras - av mamma

Ramar har jag beställt idag, på In-ex. Dessa ska maken hämta. Oj!
Måste messa honom nu!!!

Svåra frågor

Ska jag till systemet och köpa bubbel idag, eller ska jag ta det i morgon?

Går jag idag får jag med mig två flaskor hem, men jag får bära. Om jag tar det i morgon har jag bilen och slipper bära och kånka. Men, då måste jag åka iväg vilket känns onödigt. Fast å andra sidan, jag orkar ändå inte bära mer än två åt gången eftersom min höger armbåge är kass. Så jag skulle behöva fler än två dagar i och för sig.

Suck. Dessa i-landsbekymmer.

Bättre kanske att åka hem, ev gå inom affären på väg hem, och handla det absolut mest nödvändiga för att klara livhanken ikväll och i morgon bitti, och sen ta bilen i morgon och åka och storhandla vinflarror.

Tur att det inte är riktigt verkliga bekymmer jag har... *suck*

Meeeh!

När, jag upprepar: När?! ska jag lära mig att lägga ner saker i
väskan med en gång? Nu sitter jag här och längtar ihjäl mig efter
min iPod som såklart ligger kvar hemma i hallen. Och nej, no music in
da phone.

Nästa projekt: Lägga över musik på iPhone.

På väg, igen

Gud vad trött jag är, och vilka stressdrömmar jag drömt i natt.
Hästen, han den fule i Andra Avenyn, var med, han var jätteläskig
och jag var rädd. Jagad, var känslan.

Nu är jag på väg till jobbet. Hoppas det blir en bra dag. Jag har
förresten min nya kappa som jag hittade igår!

Hemma, trött och uttråkad

Och hungrig.

Och så är det redan dags för sängen. Vafan? När ska jag hinna leva och ha lite kul då? För inte fan är det meningen att livet ska vara så här? Komma hem och mina barn sover, och jag är så trött att jag vill lägga mig ner och självdö.

Och så tänker jag på de allra fattigaste i världen, de som lever i verklig misär, och så skäms jag över hur bortskämd jag är.

Men det hjälps inte. Skammen får mig inte att tycka att mitt liv är roligare för det. Och så skäms jag ännu mer.

Och vilket imponerande ordförråd jag har!

Synd om mig

Jag jobbar kväll och jag tråkas ihjäl.

Om ett par minuter ska jag ta mig en macka eller tre, av mitt bröd som jag bakade igår. Roligare än så blir det inte.

Vinter eller vår?

Nu har jag avnjutit en skööön tisdagförmiddag hemma med bara P1 som enda sällskap och ska snart ge mig iväg.

Den stora frågan är: Vinterkappa eller vårkappa? Svettas eller frysa? Valet är enkelt: Det blir vinterkappa. Vårkappan är inte direkt kappa utan mer jacka som når ner till strax under rumpan, tror jag. Har inte använt den på länge.

Åh. Jag vill vara hemma idag! Eller jag menar, gud vad kul att få gå iväg och jobba kväll!!!!!!!!!!!!!!!!

Alla utropstecken visar på hur mycket ironi som eventuellt kanske kan finnas i meningen.

Eh... okej?

Jag har sex ogranskade kommentarer just nu. Och de kom alla den 14/4, på ett inlägg om markiser. Och jag har läst och godkänt dem en gång förut. Kan någon förklara det?

Vattnar lite

Det börjar visst regna här nu. Bra. Då slipper jag gå ut med vattenkannan och skvätta på växterna. Vi har tappat bort nyckeln till vattenutkastaren. Känns käckt. Vi la den på "ett bra ställe" i höstas. Och där ligger den bra.

Oups! Kom just på att jag hängde ut min kostym på vädring förut. Den är nog bra att plocka in. Sen är det natten för den här trötta varelsen.

I morgon är det tisdag. Kändes lagom smart att informera om det.

Lyx en måndagkväll

Jag sitter just nu och mumsar nybakat bröd, och det är såå gott! En maskin är körd och hängd, lite tvätt är vikt, frön är sådda (och inte planterade som jag skrev tidigare), diskmaskinen är tömd, köket ser ok ut.

Nu ska jag banne mig ta mig en macka till! Och lite tranbärsjuice. Sen blir det tidigt i säng ikväll. Måste sova mycket.

Fan ta måndagar

Måndagar borde förbjudas och strykas ur almanackan. Istället borde en extra fredag sättas in i dess ställe. Eller varför inte en extra söndag. En vilodag, som verkligen är en vilodag, när allt är stängt och inget sänds på vare sig tv eller radio. Gud så skönt.

Jag har kört igång en maskin med tvätt som ska hängas nu (hatar att hänga tvätt) och så har jag fixat äggröra och knaperstekt bacon till middag (jag är lat idag, ja), fått iväg två barn till scouter, satt det tredje på att plantera frön och baka bröd! Jag har ju assisterat men hon fixade det jättebra!

När tvätten är hängd ska jag tömma diskmaskinen och plantera några till blomfrön, sen skulle jag vilja gå ut och gå en sväng, men det kan jag nog fetglömma tror jag. Det kommer inte att hinnas med. Ej heller orkas med.

Tröttdag

Trött- och uttråkaddag idag.
Lite kill i halsen på det. Troligtvis till följd av dåliga nätter
och för lite sömn.

Nu på väg hem, fixa middag och tvätta lite. Kanske sova middag, ja?!

Måndag igen

Hur gick det till? Har det varit helg? Var det den som svischade förbi i racerfart? Snälla, stoppa tiden nu. Vi är många som behöver lite lugn och ro, och inte mer stress och tidspress. Ok?

Hemma idag ligger min klocka, i trevligt sällskap av min plånbok. Och i den väskan jag har med mig idag finns inte ett korvöre.

Kan klockan bli femtontrettio nu, tack!

WTF? *varning* för svordomar

WHAT THE FUCK (ja, jag inser att jag kommer få spam efter det här. Hello reklam för medel som motverkar slakhet) och VAD ÄNDA IN I GLÖDHETASTE HELVETET är det med Blogger idag? Herrejättejävlar vad jag är nära att få tuppjuck! Skriver kommentarer men får felmeddelanden, ska kolla mina kommentarer och får felmeddelanden. Ska försöka skriva inlägg och får .... hoppas att det inte skiter sig nu. För jävlar vad arg jag blir då.

Nä, jag har inga vettiga bekymmer att hetsa upp mig över...

Tre av tre och hörspel

Nu har jag gjort ytterligare en uppgift. Skrev jag förut att det var fyra? Jag hade fel, det är tre till nästa vecka (den 4 resp 5 maj) och sen är det ytterligare en, men den är till veckan därpå. Pust.

Men hur som helst, den tredje uppgiften ska skrivas som en dialog och ett hörspel. Och det känns väääldigt konstigt. Som en slags radioteater. Why?

Någon som är duktig på dialoger/hörspel/radioteater? Svar till: Desperat författarwannabee.

En av fyra

Sådär ja. Nu har jag skrivit en A4-sida, som är första av fyra uppgifter som ska lämnas in nästa vecka. Puh. Riktigt kul! Nu ska jag låta den här texten vila ett par dagar. Sen ska jag på den igen och arbeta med och om den.

Då var det väl dags för lunch då. Jag är fortfarande ensam hemma. Helt ensam i tystnaden och stillheten. Vad jag njuter!

Efter lunchen ska jag fortsätta med nästa uppgift, lika bra att göra dem med en gång. Nästa helg blir jag ju upptagen med vernissage och utställning och kommer inte hinna skriva något alls förmodligen. (Det blir en jobbig vecka det här...)

Kaffe och guldnougat

Jag unnar mig ett par bitar guldnougat (små bitar) till kaffet idag.

Barnen är iväg på cirkus och maken ska snart åka iväg på kampanjande. Jag kommer bli ensam hemma! Hur ljuvligt är inte det!? Vansinnigt skönt.

Och för en gångs skull är jag riktigt taggad och sugen på att sätta igång med min uppgift. Den här gången kommer jag börja direkt och inte vänta några dagar. Wow!

Förresten, heter det 'för en gångs skull' eller 'för en gång skull'? Med eller utan 's' på skull?

Så var det söndag

Och sex dagar till min vernissage. I natt har jag drömt stressdrömmar av den mindre angenäma sorten. Jag drömde att jag slog ett barn. Och inte bara en gång utan jag bankade och hamrade och slog honom. Herregud vad arg jag var. Det var en kompis kompis till min son. Vet ej om han existerar i verkligheten, hoppas inte det.

Sen vaknade jag och låg vaken en stund. Och när jag somnade om drömde jag om jobbet, och jag hade bråttom och jag hade missat saker och glömt saker och jag sprang omkring och jagade och hade mig... Och känslan i kroppen var bara hemsk!

Är det så här jag ska ha det fram till lördag? Jag kommer vara ett vrak. Och det passar ju bra på en utställning vid kusten. Jag kan lägga mig på bordet och vara en utställningssak.

Ris och ros

Jag har fått respons av läraren, på sista texten. Både ris och ros. Jag har en förmåga att dumförklara läsaren - läraren skrev inte detta helt i klartext, men nästan. Och det är jag medveten om, jag trodde bara att jag blivit bättre på det! Men inte helt, vad det verkar, nej. Jag ger för mycket information helt enkelt. Förklarar för mycket. Så att spänningen mer eller mindre försvinner. Läsaren kan tänka själv, och jag måste bara inse det. Men det är väl det som är meningen med att arbeta med en text, att man ska hitta de där sakerna som är så självklara för läsare att förstå. Och det är det som jag inte riktigt hinner när jag går kursen. Förhoppningsvis kommer det bli bättre när jag skriver min bok. Om jag skriver en bok.

Första delen av texten fick nästan uteslutande ros, och det är jag glad över (för det var den jag la mest tid på), men sista delen fick ris. Fast ris i form av konstruktiv kritik, och jag suger i mig varenda sak, för att förhoppningsvis användas längre fram!

Nu är det läggdags, för länge sen. Jag är trött, sömnig och slö i både kropp och själ. Om en vecka har jag haft min första vernissage, och jag längtar... tills det är över och jag kan pusta ut.

Snart kvällen

Jag har sprungit i drygt 35 minuter och kört lite pilatesövningar som jag fått av Trollpackan. Såå jäkla jobbiga men väldigt effektiva! Nu är jag nöjd med mig själv. Och maken är iväg och fixat foton, så jag är nöjd med honom också!

Vi hade tänkt grilla, men klockan blir så mycket så vi gör det i morgon, det ska väl bli fint väder då också, enligt vad jag har hört. Istället blir det hämtpizza ikväll. Gott det med. Och rödvin till det. Mums-mums!

I morgon kanske jag tar mig en tur ner till trädgårdsaffären och köper lite växter. Eller så gör jag inte det, det är ju nattfrost fortfarande och jag har redan tagit död på en växt... Kanske jag åker till lokala järnaffären (eller vad man kan kalla det? De säljer bräder, verktyg, tillbehör till verktyg, krokar, beslag, osv - visste jag namnet på alla saker hade jag kunnat rabbla mer) och kollar efter krokar, toalettringar och nyckel till vattenutkastaren. Den har någon i hushållet supit bort, eller nåt. Eller not.

Jag ska nog skaffa mig en bra sekatör också.

Kanske monterar jag upp växthuset i morgon! Eller kanske inte. Sannolikt inte. Väldigt mycket troligt att det inte är min grej, att handskas med glas och annat ömtåligt. När jag slutar vara så otålig kanske.

Nu är det verkligen vår!

Vitsippa.

Bild tagen vid den här tiden förra året.

Den passar bra nu.

Kaffe och choklad (jomen det är ju lördag!) på altanen och nu ska jag ut och springa!

Paprika, sticklingar och kompost

Jag googlar på växthusväxter och en helt ny värld (nästan) öppnar sig för mig. Jag vet nu vad sticklingar är. Det trodde jag var något som växte ut från en annan växt, och som man kunde plocka vid en viss tidpunkt för att kunna plantera någon annanstans. Det är tydligen skott jag har tänkt på. Och såvitt jag vet (eller tror eller antar) kan man plocka dem när som helst. Sticklingar är ju sådant jag pysslar med lite då och då redan, ju!

Jag kan erkänna att skott trodde jag var sådant som kommer från en stickling när man satt dem i vatten, rötter alltså. Som ni ser - jag en hel del att lära mig! Och jag blir trött bara jag tänker på det. Ju mer jag läser desto mer inser jag att jag behöver lära mig! Men just nu nöjer jag mig med att konstatera att jag inte kan så mycket, men att andra kan och jag kan köpa av dem (Trädgårdsforum). Det kommer bli mycket färdiga krukor med blommor, växter, plantor mm.

Men jag håller ju på att driva upp plocksallad och paprika - som såg dagens ljus igår! Inte själva paprikan utan det lilla gröna (som man kunde missta för ett ogräs). Hoppas hoppas hoppas att både sallad och paprika överlever och faktiskt blir något vettigt av!

Blir det inte det får jag köpa färdiga.

Nu sova

Oj, vad trött jag är. Ontihuvudet-trött.

Jag lagade middag: Laxröra på rostat bröd och vitlöksfrästa kräftstjärtar. Nästa gång blir det jätteräkor istället. Men laxröran var jättegod! Kallrökt lax, creme fraiche (den feta), rödlök, röd kaviar och vitpeppar.

Sen blev det en liten skvätt Zinfandel, och nu blir det sängen. Hoppas jag orkar sminka av mig...

Sov gott!

Awarderad!

TACK snälla Monica, eller snarare tack Herr C!

Alltid lika roligt att få en award, och alltid lika svårt att välja ut några att ge den vidare till. Eller nej, det är inte ett dugg svårt, det svåra är att välja bort några som inte får den.

Sova middag

Hjälp vad trött jag är. Jobbat över. Fått iväg son på kalas och ena dotter på disco. Nu sitter jag i soffan och hungrar fullständigt ihjäl. Men vet inte vad jag är sugen på. Tills maken kommer hem senare i kväll ska jag göra en laxröra har jag tänkt (ingen aning om hur det blir, men jag tänkte improvisera) och vitlöksfrästa kräftstjärtar.

Undrar om jag ska ta och sova en liten stund? Jag är så otroligt sömnig. Varför är man alltid det en fredagkväll? Jag skulle vilja få undan lite tvätt som ligger i högar, och damma (orka!)... men det går fetbort.

Kanske mumsar i mig lite jordnötter i stället och kollar på någon kanals play på datorn och låter alla måsten ligga en dag till.

Nu helg!

Åh vad härligt! Helg äntligen!

Ska bara fundera ut vad jag ska laga för mat ikväll. Alternativt vad jag är sugen på och kanske *harkel* köpa färdigt.

Shoppat!

Åh herregud vad jag har shoppat! Dels en scarf för nästan 1300:- - ett fynd utan dess like!

Nej, jag skojar. Jag har köpt ett par jeans-tights på Gina Tricot för 249:- som faktiskt är riktigt riktigt snygga och som ser ut som ett par riktiga jeans! Och som dessutom sitter riktigt bra! Så länge man har något som skyler röven.

Många 'riktigt' i detta inlägg.

Kunde varit hemma

Äldsta dottern tog stelkrampsspruta igår och hade ont i armen i natt och i morse. Och jag bedömde att hon får stanna hemma och ta det lugnt idag. Ett tag vacklade jag, skulle jag åka och jobba eller skulle jag stanna hemma? Men så bestämde jag mig för att åka till jobbet. Jag var ju laddad för det. Fredag och allt! Igår kväll var jag allt anant än laddad för att jobba... Då hade VAB suttit som en smäck!

Men jag tog mitt ansvar som samhällsmedborgare (eller något annat dumt) och åkte till jobbet.

Nähä, natten nu då

Den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag ska inte ha ledig dag tillsammans med maken igen. Jag ha egen ledig dag. Och så ska jag inte passa sjuk tvååring någon mer gång. Det gick ju rätt bra den här gången, trots omständigheterna, men det är påfrestande.

Anledningen till att jag var hemma idag var ju att mitt växthus kom! Fyra kolli på totalt 217 kg. Det ligger nu i vårt garage i väntan på montering...

Jag vill vara ledig i morgon också. Fast inte ledig ledig, utan ledig från jobbet för att komma igång och skriva på min bok. Jag vill vill vill.

I morgon ska maken till Malmö. Jag får fixa iväg barnen, fixa iväg sonen till kalas - via telefon för jag hinner inte hem. Eller jo, det gör jag men jag måste nog jobba över lite. Och han är stor nog att fixa sig iväg på kalas själv. Herregud, jag har lagt fram kläder och paket, det ska väl en nioåring fixa att klä på sig och ta med sig. Helst när han har två systrar som kan se efter honom, och en mamma som ringer och instruerar via telefon.

Nu märker ni att jag inte vill gå och lägga mig eller, eftersom jag håller på att svamla om ingenting....

Kvällsmat? Herregud. Jag insåg precis att jag inte ätit på fyra och en halv timme och jag är inte svimfärdig av hunger. Men jag ska nog äta något, så att jag sover gott sen.

Men nu får det fanimig vara färdigsvamlat. Vi hörs i morgon. F R E D A G !

I behov av hemtjänst, tror jag

Jag har varit iväg på ett inofficiellt fotouppdrag. Människor, inte alls min grej egentligen, men vill de att jag ska ta bilder så gör jag väl det. Iskallt. Och rå vind på det. Brrr.

På hemvägen satt fel skiva i bilen. Jag som ville sjunga för full hals! Sade, inte alls trallvänligt, bara lugnt och skönt.

På väg hem stannade jag till vid ICA, fick ett sms i förmiddags att mitt paket kommit: Aloe Vera! Yes! Mitt livselixir nr 1. Till och med viktigare än gott rödvin! Min mages bästa bästa vän.

Sen går jag in i affären för att handla fil, mjölk, juice, ägg, Proviva, sallad, röd paprika, citron. Sen tog det stopp. Mat. Mat. (? ? ?) Korv tittade jag på. Men det har jag levt på den här veckan så det går bortbort. Grillade revben funderade jag på en nanosekund, men inte sugen på det heller. Så jag köpte ingen mat. Jättebra. Och jag som vill spara pengar vill absolut inte gå ut och köpa mat på lunchen i morgon. Lägger hellre pengarna på vin. Oj, vad det där lät hemskt. Alkisvarning ju, försjutton.

Så näe. Ikväll kommer jag inte laga något. Jag vill inte, så jag vägrar.

Hur tänker ni när ni går och handlar? Eller har ni alltid käcka listor med massor av bra ingredienser som det sen bara är att sno ihop något gott av? Jag tänker alltid korv eller köttfärs. Nä, inte alltid, oftast tänker jag inte alls. Och kommer bara hem med machesallad, röd tomat och fil.

Om en halvtimme

Om en halvtimme är jag med växthus! Eller ja, med delar till ett växthus. Maken kommer tyvärr inte att montera upp det idag. Dumma honom. Vi är inte heller helt säkra på var det ska stå ännu, men hoppas på en lösning på det problemet, snart.

Om en halvtimme alltså! Spännande!

Otur

Syrrans lillkille på två år är hemma med feber idag och jag lovade att se till honom från det att hon åkte till jobbet tills vår pappa kunde komma och passa. Och under tiden skulle lillen sova. Inga problem. Han somnar, som alltid, som ett litet ljus och sover en dryg timme, sen är det kört. Jag springer över så fort jag hör honom skrika (i babywatchen), och hittar honom nedkräkt i sängen.

Panik!

Jag hatar och är livrädd för magsjuka så min första instinkt är att ringa hem någon av föräldrarna och lämna huset fortast möjligt. Men det kan jag ju inte göra, så jag lyfter honom ur sängen och ska få med honom ner för att byta kläder. Han vill bli buren ner för trappan vilket man kan förstå, men jag kan inte lyfta och bära med min arm så han får snällt finna sig i att stå kvar. Inte vill han bli ombytt på heller... Efter en stund har han lagt sig ner på golvet och somnat. Jag stod utanför med ytterdörren på vid gavel så att jag kunde höra honom... Efter en stund kommer svåger hem och tar över ansvaret. Skönt för mig. Tydligen hade han kräkts igen, lillfisen... stackarn.

Jag har tvättat och spritat händerna och försökt att inte vara allt för nära honom, så smittad är jag nog inte. Nu ska jag äta lunch och sen hänga en andra omgång tvätt, ute! Det är soligt och blåsigt. Efter det blir det nog att sätta sig i ett soligt hörn och få lite färg på näsan. Jag klär så bra i rosa näsa!

L e d i g

Åh vad härligt med en ledig dag. Fast det känns lite.. konstigt. Nästan lite onödigt lyxigt. Lite som att jag skolkar faktiskt. Är det Luther som spökar? Fan ta honom i så fall.

I morse skulle jag få sova och maken skulle gå upp och fixa iväg barnen. Vad tror ni händer? Hans mobil ringer, en gång, två gånger, och han ligger kvar. När klockan är sju inser jag att barnen fortfarande sover och maken också. Så jag får gå upp och väcka dem.

De är iväg, tvättmaskinen går och jag sitter här i soffan och ska snart fixa frukost. Maken sover. På ett sätt känner jag för att fixa frukost bara till mig. Det här är ju min lediga dag. Maken kommer ju att jobba. Han kommer gå omkring och prata i telefon; högt och mycket; han kommer vara överallt och höras. Störa mina tankar, störa tystnaden. Jag vill äta frukost i lugn och ro. Jag vill dricka kaffe ensam i lugn och ro; vill tänka mina tankar, prata lite för mig själv, sjunga eller nynna om jag känner för det.

Men jag kommer naturligtvis fixa frukost även till honom, och vi kommer dricka kaffe tillsammans. Jag kommer inte ge honom det onda ögat varje gång han öppnar munnen för att säga något. Inte varje gång.

Det är ju ändå han som kommer montera upp mitt växthus, och det är han som kommer hjälpa mig snickra ihop mina fototavlor. Det är han som betalar nästan alla våra räkningar, det är han som har koll på allt det praktiska. Och. Så. Vidare.

Jag är så otroligt bortskämd så ni anar inte.

Var är mitt inlägg?

Jag blev så snopen, jag trodde att jag hade skrivit ett inlägg efter telefonintervjun men så hade jag inte det. Alzheimers light? Jag har fått för mig att det blev ett inlägg, men det var nog ett mail jag skickade iväg till andra tvillingföräldrar som gjorde att jag trodde att jag bloggat om det.

En timmes ja- och nejsvarande på massor av frågor fick mig att inse att jag har väldigt fina barn! Inga problem och inga bekymmer. Hoppas inte de kommer längre fram heller. Inte alltför många och allvarliga i alla fall.

Att jag har en son som pratar hål i huvudet på mig kan knappast anses som något negativt eller störande. Även om jag ibland ber honom hålla tyst. Älskade lille gullegubben som har så mycket att berätta!

Nu ska jag gå och lägga mig. Så att jag är utvilad i morgon när jag är leeeedig!

Hade förresten fått respons från en annan kursdeltagare också. Nästan en hel A4-sida med kritik, positiv sådan, och idéer på förbättringar. Ok, det är smaksaker många gånger, men mycket matnyttigt också. Och hennes texter är rena drömmen - så vill jag också kunna skriva, herregud vad duktig hon är! Från läraren har jag inte hört något ännu, men det kommer nog till helgen. Spännande! Jag har ju fuskat den här gången genom att få hjälp... Det kanske jag inte borde gjort..?

Nu sova!

Mot friheten!

Jag ska snart snart gå från jobbet. Och så kommer jag inte tillbaka förrän på fredag morgon. Härligt!

Maken har bilen i stan för en gång skull så jag slipper släpa vin på bussen, jag kan åka bil ända hem. Oj, vad jag behöver sova. Ska hem och lägga mig en timme tror jag. Så jag orkar svara på frågor.

I morgon ledig. Kan inte bestämma mig för om jag tycker att det är en bra idé att maken också ska vara ledig eller ej... Trevligt med sällskap, men ännu trevligare att få vara ensam. Nej, jag är inte snäll, bara ärlig...

Telefonintervju

Ikväll ska jag bli intervjuad av någon på uppdrag av Karolinska Institutet, för Svenska Tvillingregistret. Lite drygt en timme skulle intervjun ta, enligt den kvinna som ringde och bokade.

Puh! Jag som är så himla sömnig idag. Men det ska bli kul. Jag gillar att vara med i olika undersökningar och svara på frågor. Men just ikväll...? Jag lider av allvarlig sömnbrist just idag.

Men i morgon är jag ledig! L e d i g ! Det är nästan värt att ta ett glas vin på det.

Tors.. onsdag...

Det känns som torsdag idag. Och jag har redan tänkt på fredag som i morgon. En kollega säger samma sak, för henne är det också torsdag idag. Konstigt att det kan bli så.

I morgon är det nästan fredag för mig, och lördag också. Jag är nämligen ledig! Hela dagen har jag tagit ledigt. Jag ska andas. Andas lugnt och stilla. Och så ska jag ta emot växthuset som levereras någon gång under eftermiddagen. Tjoho vad roligt! Mindre roligt är att det kommer i delar. Så långt från ett hus det bara kan vara.

Jag vill att det ska stå färdigt helst när det levereras. Så att det bara är att kliva in, lägga dit ett golv (som jag ännu inte har) och börja plantera. Läs: ställa in krukor jag handlat på Trädgårdsforum.

Mina plocksalladsodlingar kanske mår bra av att bo i växthus?

Åhherregud vad jag längtar! Måste skaffa en söt och bekväm stol, några fina ljuslyktor, en bänk. Och så jord och krukor och lådor. Och så några färdiga tomatplantor. För att vänta på fröna att komma upp ur jorden? Nä! Det får andra göra. Det räcker med mina paprikor som vägrar se dagens ljus.

Jag bara är

Att bara vara är lite lyxigt. Att sitta i godan ro och inte ha några särskilda måsten... (här fick jag tänka till, jag har ett par grejer som borde göras, men borde är inte samma sak som måste)

Det är nästan så att jag blir lite rastlös av att inte ha något att göra. Jag kommer på mig själv med att längta tills nästa skrivuppgift kommer - jag vill ju skriva! Och utvecklas, och lära mig! Bring it on, säger jag bara! Nej, jag ropar!

Och när uppgiften väl kommer och jag inser hur lite tid jag har, kommer jag få lätt panik. Och grym prestationsångest.

Och scarfen jag såg idag, sen. Suck, suck, suck! Den kostar en bit över tusen kronor. Och jag har inte de pengarna idag. Jo, jag har dem och snart kommer lönen, men, de pengarna ska gå till annat, mycket dyrare saker. Massa mycket dyrare.

Och köper jag en scarf vill jag kanske ha en ny parfym, och lite nytt smink (som jag verkligen inte behöver men inte kan få för mycket av). Kläder, som jag verkligen skulle behöva. Bahh och fnys på det!

Väska som jag ännu mindre behöver ska jag inte ens tänka på. Inte ens tänka tanken. Don't go there!

Åhnej! Jag är kär...

När jag jobbar kväll, på tisdagar, har jag lunch vid ungefär den här tiden. Oftast har jag redan ätit på fikarasten och går då bara ut en sväng och tittar i affärer när det är dags för lunch. Som idag. Jag skulle bara gå och titta lite på väskor på NK. Ordning & Reda har bra väskor. För att inte tala om Burberry som ligger vägg i vägg... O. M. G. säger jag bara. Men det jag är kär i är ingen väska, för det har jag inte råd med, så alltså; inte ens titta åt väskorna nu. Däremot en läcker halsduk. I siden/ull. M.m.m! Jag. Vill. Ha.

Om det inte vore för att vi precis köpt, eller beställt, markiser; växthus, och måste köpa cykel till äldsta dottern. Skit också. För jag vill leva ut min kärlek...

Vernissage!

Vernissage

lördagen den 1 maj

på Hönö.
Någon gång på eftermiddagen, återkommer med mer exakt tid.

Välkomna!

Där satt den

Den här texten, som jag jobbat med de senaste dagarna kommer jag kanske att lägga ut här, till allmän beskådan, när kursen är över. Men jag lovar inget!

Tusen miljoner tack till Fru Venus och Ulrika för era värdefulla tips och tankar och även påpekanden på stav- och slarvfel som jag själv inte lagt märke till. Konstigt, jag som är i det närmaste språkpolis..!

Nu är texten uppladdad och jag kan koppla av ett par dagar. Sen är det dags för nästa uppgift. Den näst sista. Sen är det snart slut. Det kommer bli skönt, men också tomt. Jag vill fortsätta att gå kurs och lära mig skriva och utveckla mitt skrivande! Vill vill vill!

Men jag ska ta det lite lugnt. Komma ikapp mig själv, träna lite mer. Sova lite mer. Vika tvätt och städa garderober. En massa saker som blivit liggande, och blir liggande, på grund av kursen. Så småningom ska jag också njuta av mitt växthus! Men innan dess: Vernissage!

Nu så, snart...

Nu ska jag lägga en sista hand på min skrivuppgift. Ändra lite småsaker och sen ladda upp den. Och gud vad skönt det ska bli!

Sen är det bara att invänta nästa uppgift. Och såklart ge respons på de andras texter, vilket är nästan lika svårt som att skriva en egen.

Jag känner redan för att gå ny kurs i höst - det är ju så roligt! Men jag ska ta det lite lugnt nu ett tag. Klara av den nuvarande kursen, sen vernissage och utställning. Sen ska jag bara andas.

Lunchen..?

I min låda jag tog ut ur frysen i morse låg *trumvirvel* potatisgratäng! Enbart.
Och ingen av mina kolleger hade bara kött med sig, så jag gick och köpte sushi i stället.

Nu ska jag snart få massage! Gissa om jag ser fram emot det!?

Oj oj oj oj oj

Det blev mycket nu helt plötsligt! På torsdag kommer mitt växthus! De ringde från Skånska Byggvaror i morse och meddelade. Så då får jag involvera far min eftersom maken är i Malmö då. Jag fixar ju inte att bära och lyfta med min (tennis-)armbåge.

Kul, men frustrerande att vi ("vi") inte hinner montera upp det redan i helgen. Men utställningen går före allt nu. Eller ja, före alla nöjen åtminstone. Laga middag måste tyvärr fortfarande prioriteras.

Tjugofem långa minutrar till lunch. Men jag tror att jag ska överleva.

Så var det ny vecka

Som tur är är det solig måndag idag.

Klockan 05.00 prick satte fågelhelvetet igång utanför sovrumsfönstret. Som ett alarm. Efter en stund tystnade den och jag kunde somna om, men bara en pyttestund för sen ringde min klocka och så var dagen igång.

Nu är jag på jobbet och har precis införskaffat dagens första kopp kaffe.

God morgon!

Jaha?

Då var söndagen och helgen snart slut. Och vad har jag gjort den här helgen? Skrivit, tvättat, skrivit, ordnat med foton, skrivit, skrivit och skrivit. Herregud vad jag har skrivit idag. Och ändå blev det inte mer än drygt tre sidor. Och inte bättre än vad det är. Jag önskar att jag hade mer tid till varje uppgift. Men om jag hade haft det skulle jag nog ändå inte starta med uppgiften i tid.

Nu är det dags att gå och lägga mig. Jag börjar bli trött. Och jag vill inte ha måndag när jag vaknar i morgon bitti. Jag har liksom inte varit ledig den här helgen.

Men som tur är kommer det fler helger!

Kvällen kommer så fort

Jag skriver hela tiden. Maken fick läsa och hade genast synpunkter: 'hon' och 'hennes' överallt. Och det värsta är att han har rätt! Jag har inte ens sett det själv!

Så nu skriver jag om, jag skriver nytt och jag tar bort. Om och om igen. Skriver nytt, försöker tänka till, ändrar, tar bort... Gaaaah!

Nu förstår jag att det tar tid att få ihop en bok alltså.

För mig skulle det ta minst fem år tror jag. Eller en livstid.

Min frustration börjar sätta sig i käkarna och även gå ut över barnen. Det är inte bra. Kanske ska ta mig en promenad? Med go musik i öronen.

Och som tur var (förutseende nog av maken) sparade vi en slatt vin igår, att avnjuta ikväll när barnen lagt sig. För jag känner att jag är väldigt väl värd det!

Flow!

Jag har kommit in i ett skrivflow och det känns så himla skönt! Jag bara skriver och skriver. Och har gått från lite drygt en sida till nästan tre fulla! Tyvärr är det nog inte helt inom ramen för uppgiften, men just nu struntar jag i den. Jag kan ju tolka uppgiften lite som jag vill. Till min fördel.

Jag ska så småningom ta mig friheten att maila över även denna utökade texten till min facebook-kompis som ville läsa. Och hoppas att jag får bra respons! Alltså en massa kritik som jag kan lära mig något av.

En kopp kaffe till kanske? Och kanske en liten bit guldnougat för att jag är så himla duktig, och så himla sugen på söt choklad. Så får det bli.

Här skiner nu solen från en nästan helt molnfri himmel, och det blåser en hel del, gissa om min tvätt kommer torka snabbt?! Härligt.

Men nu kaffe.

Och i vanlig ordning. Om någon vill läsa, bara att höra av sig! För lägga ut hela texten här...? Det vågar jag nog inte. Tror jag.

Nu blir det

Kaffe. Elvakaffe.

Sen blir det skriva. Skriva. Skriva. Och skriva.

Kanske klämmer jag in en liten maskintvätt också. Solen verkar komma idag så kanske kan jag hänga ut tvätten?

Och så var det söndag...

Jag försöker komma ihåg vad klockan var när jag vaknade i morse (för det är ju oerhört intressant information). Den var halv åtta när jag gick upp, men då hade jag legat i sängen en stund och bara njutit av värmen, och att få ligga ner. Om det inte vore för några måsten hade jag unnat mig en sovmorgon idag. (Om jag hade kunnat somna om vill säga).

I natt drömde jag om min äldsta tjej, att hon frös och att jag försökte stoppa om henne... Undrar om hon har frusit i natt? Hoppas inte. Hoppas inte heller att hon längtade hem i går kväll när de skulle sova. Bara lite förstås.

Nähä, nu till måstena: Skriva upp mått på alla foton, och skriva på min text. Och så lite annat smått och gott. Bl.a tvätt. Kul söndag det här.

Tur att man har bra grannar!

Medan jag tog en dusch efter min träningsrunda, gick maken över till grannarna för att låna vin. Han kom tillbaka med en flaska Amarone! Deras godaste (enligt mig, inte för att jag testat alla men några olika har jag druckit) - Alpha Zeta.

Nu står maken och steker hamburgare. Vi skulle grillat om det inte hade blåst så himla mycket som det gör.

Nämen Skål då!

Jag ger upp för nu.

Det snurrar på. Jag är som en spänd fjäder just nu som hotar att antingen snurra tillbaka i alltför farligt hög fart, eller helt enkelt brista. Det är text som ska skrivas, och skrivas om och arbetas med. Och det är foton som kanske inte alls blir lika bra som jag ser dem när de är på den inte kalibrerade skärmen.

Det är för mycket just nu. Jag hinner inte med, och jag orkar inte. Så jag skiter i allt nu och ger mig ut och springer!

En kompis frågade på Facebook om jag ville ha respons och kunde maila henne i så fall. OM jag vill!? Och om jag behöver. Ja tack, ja ja ja tack!

Det löser sig det mesta. Och vi ska få låna vin av syster och svåger ikväll!

Nu byta om för att ge mig ut och springa i den kraftiga vinden.

Ibland går inte saker in...

Jag har suttit och gått igenom drygt 200 bilder och fått ner dem till 27 stycken. Och så har jag beskurit och justerat färger... i all evighet. Amen.

Så går maken förbi och säger "Justerar du färger nu? Det är ingen idé för skärmen är inte kalibrerad. Det har jag ju sagt förut." Eh jaha. Ja det kanske han har, men jag trodde väl att den kanske var kalibrerad nu då. Eller något. Jag kan ha glömt, eller inte förstått. Varför kan saker inte bara funka? Varför ska det vara inställningar hit och kalibrering dit. När Gud skapade alla tekniska prylar, kunde han då inte sett till att allt var kompatibelt med varandra. Eller vad det heter. Stööön!

Jag har slösat så mycket tid i onödan. Visserligen blev bilderna jättebra, på just den skärmen. Men det är inte säkert att de blir alls lika bra när de skrivs ut. De kommer nog bli sketatrista.

Som det blåser!

Jag trodde det skulle mojna, men det verkar tillta i styrka istället. Det blåser nästan storm här nu och jag ser leksaker, vattenkannor och eklöv fara omkring. Nyss kom en plastpåse flygandes förbi fönstret och fastnade i en stålpyramid (som min kaprifol ska luta sig mot när den blir större). Jag är lite rädd att studsmattan ska lyfta och flyga iväg. Eller rulla ner till grannen och repa deras bil.

Eller att balkongbordet ska lyfta och falla ner på garageuppfarten och gå sönder, precis som dess föregångare gjorde förra hösten.

Jag har alltid älskat när det har blåst, ju mer desto bättre! Men nu, när vi bor så högt och fritt känns det lite läskigt, man vet aldrig vad som kan flyga iväg. Att alltid behöva tänka på att lätta saker inte lämnas i trädgården hur som helst. För blåser det bort så är det verkligen long gone sen.

Blomsterbilder

Här är de krukor som för närvarande pryder min altan.

Jag har hittat kabeln

Det betyder att jag kanske kommer lägga ut lite bilder i bloggen, jag vill minnas att jag lovat visa en del bilder

och precis när jag skrivit klart ovanstående mening kommer det upp en varningsruta med något i stil med Startskivan är snart full, frigör (yta?)

Jaha! Hur gör man det då???

Ett annat slags måste

Kaffe.

Bara måste ha. Nu.

Så var vi bara två...

Sonen spelar fotbolls-cup idag, så han och maken är iväg sen snart tre och en halv timmar! Nu har jag precis vinkat av min äldsta som ska på scoutläger. Kvar är lillskruttan och jag.

Jag har kört igång en maskin med tvätt, som dessvärre inte kan hängas ut idag. Det blåser visserligen men ingen sol i sikte och kommer jag ut med tvätt kommer säkert de första regnstänken.

Idag ska bestämmas vilka foton som ska hängas upp på utställningen, motiv och storlek... Svårt, fast egentligen inte. Jag väljer vilken storlek jag vill ha på tavlorna när de sedan ska hänga i mitt hem, det är vad jag kan gå efter. Skulle någon vilja köpa en tavla går det att välja nästan vilken storlek som helst.

Usch vad jag ogillar dessa måsten... Jag älskar att hålla på med bilder och få hem en tavla med mitt eget foto utskrivet på canvas är en väldigt häftig känsla! Men nu, när jag har något jag måste fixa, då känns det bara jobbigt. Fast det borde vara bara roligt.

Och så är det den här frbnnade skrivuppgiften också. När jag måste prestera knyter det sig och jag får tunghäfta i både hjärna och fingrar. Det vill sig inte! Jag fattar det inte.

Men jag tycker att jag är smart som lämnar in en halvdålig text, då får jag mycket kritik och då lär jag mig en massa istället (som jag förhoppningsvis tar till mig och använder mig av).

Jaha, det var min lördag det. Utstakad och klar. Full av måsten. Och vi har inte ens något gott vin att belöna oss med ikväll. Vi har inte ens äckligt vin. Vi har.... champagne visserligen. Det måste inte vara superfestligt för att man ska få dricka det. Men det känns lite futtigt att bara var vi två. Man bör helst vara några stycken. The more the merrier!

Nähä, nu till alla måsten. (Stackars mig. Verkligen beklagliga måsten också... en egen utställning, som jag drömt om i så många år! Skäms på mig)

Fula ord fula ord fula ord

Skrivandet går käpprätt åt helvete, om jag ska skriva i klartext. Jag blir sur. Och nej, det är inte bara som jag skriver, texten är verkligen inte bra. Den är hattig och hoppig och ingen början och inget slut, och inget bra därimellan.

Jag ska sluta gå kurser. Istället ska jag bara skriva blogginlägg. Fast då utvecklar jag ju inte mitt skrivande, och det är ju det jag vill. Jag vill sublimera mitt språk (annars fördummas jag!)

Nu är det natten, i morgon är det fototavlor som gäller, och så är det skriva skriva skriva igen. Och tvätta lite. Och titta på växterna i trädgården... (som är otroligt många. Inte.) Men jag kan ju alltid titta på mina treklöver. De är många.

Ett år

För några dagar sedan firade jag ettårsdag på blogspot, eller blogger (blogspot?) Fast nej, jag firade inte, för jag upptäckte inte förrän idag att jag faktiskt hängt här i ett år nu. Till sommaren, juni tror jag, har jag bloggat i två år. Om man inte räknar husbloggen för den startade jag redan 2007. Men då bloggade jag inte som jag gör nu, då var det mest bilder från tomten och bygget och huset. Mest bilder och bara lite text. Nu är det tvärtom.

Och jag ska egentligen skriva på min uppgift nu. Jag har liksom minst tre A4-sidor att skriva. Och jag som håller på att hungra ihjäl.

Fredagsmys

Ikväll blir det räkor, aioli och (vitt) bröd. Gud vad jag längtar!

Det blir också hjälpa dottern att packa inför läger i morgon, och skriva några sidor på min text. *hjälp*

Snart helg

Jag ska bestämma vilka bilder som ska ställas ut och vilken storlek de ska ha. Gullemaken ska fixa. Och så ska jag skriva 3-6 sidor till på måndag. Upptäckte jag igår. Jag trodde nog att det skulle räcka med ca 2 sidor. A4. Jobbigt.

Lite text...

Hennes blonda hår var blött och stripigt och några tester låg klistrade längs ena kinden. Den korta skinnjackan såg inte ut att skydda mot regnet och vinden. Hon stampade med fötterna mot asfalten och slog dem lätt mot varandra, som för att hålla värmen i de tunna tygskorna. Axlarna var uppdragna, händerna nerkörda i byxfickorna och hon skakade.

Gatlampans gula sken bildade en blek cirkel av ljus på den svarta trottoaren. Det glittrade svagt i regndropparna som låg på den svarta asfalten. Några bruna löv blåste förbi. Det var inga andra där mer än hon. Förutom en man som hukande hade skyndat förbi med sin hund en stund tidigare. Vinden susade i träden på andra sidan gatan och de löv som ännu inte blåst av träden prasslade.

Skriva skriva skriva

Jag ska sätta igång med min skrivuppgift nu. Borde gjort det tidigare men jag har lagat mat och röjt i köket.

Nu ska jag skriva är det tänkt. Skriva så fingerspetsarna glöder.

Väntar bara på inspiration.

Kanske behöver ta ett glas juice? Ja, jag testar det tror jag. Sen ska jag skriva. Kanske behöver kolla Twitter och Facebook också. Det kan ju hända att inspirationen finns just där.

Jag längtar tokmycket efter mitt växthus. Och så längtar jag tills kursen är över, men framförallt tills min utställning är över! Då kommer huset vara fullt av foton och tavlor igen!

Jag, ambivalent!?

Jag kom på en sak nu. Vi beställde ju markiser idag, och har varit på gång med det i två år... Inte så att vi tänkt och funderat och diskuterat, maken och jag, men vi har pratat om det varje solig dag, nästan. Vi har ganska mycket fönster, och väldigt soligt läge så det blir varmt när det är soligt.

Vad jag skulle komma till var färger, former, mönster osv... Jag är ju inte den som alltid vet vad jag vill och vad jag tycker. Jag vill gärna tänka, fundera, analysera, fundera ett varv till, bestämma mig kanske och sen ångra mig och tänka och fundera igen. In absurdum! Min man orkar knappt med mig!

Men markiser är annorlunda (tydligen), jag har vetat ett bra tag att vi skulle ha röda. Först var de vinröda (ett tag var jag inne på härlig kungsblå, tror jag den heter - den som "alla" har) men så insåg jag en dag när jag hade röd tvätt hängandes på strecket framför huset att jag skulle ha röda markiser. Eh, vi, vi skulle ha röda.

Och sen den dagen har jag inte ens lekt med tanken på att fundera på annan färg. Förrän idag. När vi stod på balkongen. Då lekte jag lite snabbt med tanken, lite wild and crazy sådär, att jag skulle titta på mörka, nästan svarta markiser. Men, märk väl, jag slog bort den tanken väldigt snabbt. Röda har jag bestämt röda blir det!

Betyder detta att jag är på väg att bli vuxen och mogen nog att klara av att fatta beslut?

(Jag berättade väl inte att vi funderat på markiser i två år va? Fast det spelar väl ingen roll? Storleken på tiden man spenderat spelar väl ingen roll? Här ska ni svara 'nej'.)

Nu har jag ätit kvällsmat, men tyvärr Nilla, jag har ingen som helst poesikänsla idag. Kan inte hjälpa dig...

Jomen en bra dag!

En hel del skratt. Ingen huvudvärk. Lämnat tillbaka ett par skor (tjänade pengar!) och bytte ett par (+-0). Köpt en vattenkanna - ursöt!, ett par trädgårdshandskar - ursöta, och en spann att ha tvättmedel i - fynd!!!

Bilder kommer så fort jag hittar kabeln.

Idag har vi bränt 30' på markiser också. Fast bara beställt, inte betalat ännu. Känns sådär. Var ska vi få pengarna ifrån? Vi kommer få dammsuga vartenda konto vi har för att få råd. Men vi klarar oss inte utan markiser en sommar till. Det räcker att solen gassar som idag och det är hysteriskt varmt inne.

Så det känns skönt. Röda markiser ska vi ha, kommer bli jättesnyggt mot vårt hus.

Nu kvällsmat och sen hänga tvätt, om inte maken gjort det...

Off I go

Nu ska jag på kvartsamtal. Eller utvecklingssamtal som det heter nuförtiden. Och jag som bara vill zzzZZZzzz...

Maken ska på annat möte så jag är enda föräldern, vilket betyder att jag måste pay extra mycket attention. Men det kommer nog gå strålande.

Sovit

Jag har sovit som en stock i natt och vaknade av en hysterisk fågel
strax innan klockan skulle ringa. Det får anses vara helt ok. Innan
halv sex är inte ok.

Av huvudvärken märks inget heller. Det kan bli en riktigt bra dag.
Kanske går jag och köper en jättefin vattenkanna till mitt kommande
växthus!

Död i soffan

Försöker varva ner... trött, sliten och huvudvärk. Det är jag med tre ord.

Inatt hoppas jag verkligen att jag får sova ordentligt, annars vet jag inte hur jag ska stå ut! Jag kommer ju åka på världens förkylning eller nåt. Och i morgon ska jag på utvecklingssamtal, själv, med äldsta dottern. Känns sådär att komma dit svintrött och okoncentrerad och prata skola, utveckling och annat viktigt.

Men nu är jag så trött att jag borde stensova bara av den anledningen.

Idag har maken varit iväg och köpt en studsmatta till barnen, äntligen (för dem alltså)! De har längtat i flera år och vi har inte förrän nu haft tillräckligt stor trädgård och tillräckligt bra gräsmatta. De har svårt att somna nu.

Note to self: Gympapåsar i morgon bitti, barnen får packa innan de går till skolan.

Stöööön!

Stressade iväg som en tok från jobbet. Helt galet stressigt blev det.
Vad är fel på mig? Diagnos, någon?

Jag känner mig som en dålig kopia av någon tokrolig kändis från
förr, när buskis var det roligaste i underhållningsbranschen.

So not me. The one I want to be.

Gaaaah!

När?! Jag undrar NÄR jag ska lära mig att planera och ha lite
framförhållning? När jag fyller 40? Men det är långt dit, jag
måste lära mig nu för jag fixar inte den här stressen och springa
som en jävla dåre till bussen. Varendajävladag.

Jag stressar sönder mig. Igen.

Leva i nuet? Här och nu? Njuta av det lilla i livet, det som är
viktigt? Fetglöm!
Jaga tiden! Samla ihop all tid! Slösa för Guds skull inte någon tid
på att andas, eller ännu värre: njuta av att vara frisk och faktiskt
väldigt lycklig.

Och så var det det här med bilder

Jag lovade ju bilder på mina krukor på altanen. Och det har jag tagit, jag var ute precis och fotade. Nu till problemet: Jag hittar inte kabeln som ska koppla kameran med datorn!? WTF?! Var kan den vara? Jag hade den ju i lördags...

Jaha?

Jag skulle googla plocksallad och paprika, för att få veta hur de vill ha det för att bli stora och fina och goda. Dottern och jag har planterat alltså.

Istället blev jag sittandes här. Läst lite bloggar, men inte orkat kommentera med ett endaste ord. Jag är trött. Jag fixar inte att vakna halv fyra och vara "pigg".

Kvällen är underbar! Vilken fin solnedgång... Synd att det är så kallt ute. Och synd att jag har så mycket jag måste göra inne. Städa i köket, googla lite, skriva respons på dikter. Helst skriva på min nästa uppgift. Gaaaah! Jag orkar inte ikväll! Men jag måste sätta fart, så att jag snart kan gå och lägga mig.

Lössläppt

Nu är klockan lite drygt halv fyra och jag har slutat! 'Ska bara' först så går jag till bussen sen. Solen flödar och jag vill hem!

Att jag ska laga mat och så när jag kommer hem förtränger jag duktigt just nu.

Felprio

Vad gör jag på jobbet en strålande solig måndag som denna? Något har gått fel i mitt val när det gäller hur jag vill leva mitt liv.

Någon som är beredd att betala mig för att skriva? Artiklar, reklamtext, rubriker (det är jag riktigt bra på *ljuger*), noveller, dikter. Dikter. Det kan jag sno ihop på en kvart. De blir inte särskilt bra. Eller jag menar, de blir jääättebra.

Kanske ungdomsböcker och bilderböcker när vi ändå är igång?

Endast snuskigt bra betalt är av intresse. Eller okejrå, all slags betalning - nästan - är av intresse. Ost och vin, rikskuponger, pengar, väskor, smink och parfym. Bara jag slipper sitta inne på kontor en strålande vacker vårdag.

Måndag morgon

Strålande sol idag! Men lite trött efter att ha vaknat halv fyra i
natt låg vaken en lång stund.

Jag hann med min buss (efter en språngmarsch) och sitter nu på bussen
på väg till jobbet.

Igår kväll beställde jag ett växthus! *glädjetjut*
Hoppas att jag är duktig på växter.

Glömde ge respons på de andras dikter igår. Hm... Får göra det
idag.

Nu vardag igen. Hej ekorrhjul. *ogillar*

Jodå!

Jag har planterat i flera krukor! Och maken har grävt ner tre buskar. Tyvärr kom jag på lite för sent att jag skulle ju fotografera! Det hade börjat mörkna, och jag bara vägrar ta med blixt, så ni får snällt vänta till i morgon (eller närhelst jag får tummen ur.) Litet bildbevis finns dock här... [klicka här] - i alla fall på att jag inhandlat blommor. Men de är fint parkerade i olika krukor nu.

Och jag kan berätta att drömmen om ett växthus lever kvar!

Planterar

Jag har shoppat blommor och växter och håller som bäst på att
plantera dessa. Eller ja, jag ska sätta igång nu!

Vilken lördag!

Slapp förmiddag.

Lunch på Hönö.

Promenad på klipporna.

Fotograferade massor.

Åkte norrut, mot Öckerö, Hälsö och körde på färjan till Källö-Knippla.

Vilken bra idé. Inte.

Vi kom inte därifrån på en timme och en kvart. Hej och hå vad roligt då.

Slöseri med tid. S l ö s e r i.

Till slut till baka på fast mark.

Förbi Ming och hämta kinamat som jag ringt och beställt - då hade de såklart fattat fel och jag fick ändå stå och vänta på att de skulle fritera räkor. Gaah! Gaah!

Sen hem i full fräs, äta, putta barnen i säng, dricka ett halvt glas vin, titta på Lisbet Salander och nu dumpa mig i säng. Typ nu.

Strandsatt

Ibland undrar jag vad som är fel på min hjärna. Varför jag alltid
tänker efter och inte före? Fast just idag är vi två. Maken också.
Vi befinner oss just nu på en liten fånig ö i Göteborgs norra
skärgård och kommer inte härifrån förrän om en timme!

Borde vi inte kunnat ställt oss frågan: Hur ofta går färjorna här
en lördagkväll? Nu vet vi svaret: Inte ofta alls.

Jag hade kunnat suttit i min soffa nu med ett glas Cline. Istället är
jag strandsatt och vindpinad på Källöknippla!

Long gone

Mitt goda humör (fast nu minns jag inte om det var så gott, after all...) har försvunnit all världens väg. Fan, jag måste sluta med vin på fredagar, och se till att komma i säng tidigare - jag är för sliten på fredagkvällar för att sitta uppe länge och dra i mig en halv flaska vin. Lördagarna blir jobbiga.

Jag måste ha vita, som i vinfria fredagar, och lägga mig senast 22.30. Det är så enkelt att bestämma en sådan sak när det är långt kvar till fredag.

Inget blomsterköp blev det idag heller. Jag kom på att maken inte hade nycklar med sig och jag visste inte om jag skulle hinna komma hem innan dem. Så jag skjuter upp det till morgondagen.

Snart ska vi åka ut till Hönö i Göteborgs norra skärgård och fotografera lite. Sonen ska inte med, han ska leka med kompis och sova över. Det blir maken, tjejerna och jag. Och förhoppningsvis finare väder än vad vi har nu... moln har dragit in. Himla onödigt. För att jag hängde ut tvätt förmodligen *överväger att hänga upp den inomhus istället*

Förhoppningsvis blir det god men sen lunch någonstans där ute också. Och förhoppningsvis bättrar mitt humör på sig.

Hej härliga lördag!

Jag vaknar i vanlig ordning vid 7.30 och har sovit klart. Ingen huvudvärk trots lite mycket vin en fredag. Jag som hade lovat mig själv en vit fredag...

Idag skiner solen, men det blåser så jag gissar att det är ganska kallt. Kanske åker jag och tjejerna ner till trädgårdsforum och handlar lite vårblommor efter frukost, när killarna är på fotbollsträning.

Det är också dags att sätta igång med nästa veckas skrivuppgift. Ingen rast och ingen vila här inte.

Hoppas att ni andra har sol idag också.

Tips på gott vin

Turning Leaf Zinfandel är ett riktigt gott och prisvärt vin. Kostar 83:- på Systemet. Och hittills idag har jag testat det med lite olika tillbehör; att inte äta något till; jordnötter och Roquefortost. Hittills vinner inget. Alltså att dricka det utan något alls.

Snart ska jag testa det till middag. Grillad lövbiff och sallad.

Åland!

Idag fick jag ett stort kuvert med posten! Från Fru Venus, tack snälla! Fullt med information om Åland. Spännande! Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi kan ta oss till Åland, det hade varit kul att komma dit någon gång. Man behöver väl inte pass för att åka dit?

H E E E E L G !

Galet skönt!

Nu ska jag till Grand Parfymeri som har 20% på hela sortimentet. Kanske blir det en parfym som jag egentligen inte vill ha. Och kanske lite smink. Behöver en extra uppsättning på jobbet, ifall jag skulle glömma sminkväskan hemma igen.

Sen blir det till Systemet som också har 20% på hela sortimentet idag - ska köpa på mig litervis med vin! Goda viner och fina viner, och goda fina viner!


Eh ja just det. April april!

Flexa hem tidigt kanske?

Jag har lust att åka hem och bara njuta av det härliga vårvädret. Kanske åka ner till trädgårdsaffären och inhandla lite vårpenséer och violer? Kaffe i solskenet på altanen... vill vill vill!

Snart lunch. Och jajustdet, jag har ingen mat med mig. Vad ska jag äta då? Kycklingspett i jordnötssås ligger nära till hands *slurp*

Tur att det är fredag

Min lunch står kvar hemma. Dumt.

Men det gör inte så mycket en dag som denna - solen skiner och det är fredag! Snart helg!

Solig härlig fredag!

Jag har sovit gott i natt. Drömt mycket i vanlig ordning, men inte
lika hysteriskt som tidigare nätter. Drömde att vi var några som
satt på jobbet och drack sprit. Kanske därför jag sov så gott?

Eller för att jag sprang igår. Det känns bar idag i kroppen, mycket
bra!

Endorfinkick!

Jag har sprungit hörrni! Ett löppass på ca 35 minuter, varav några minuter är promenad (jag behövde hämta andan) och faktiskt några korta intervallpass också (rusade allt vad vi orkade mellan två gatlyktor) herrejättejävlar vad jobbigt men samtidigt: Guuuuuud så skönt! Så otroligt fantastiskt skönt! Jag behövde få ta ut mig.

Jag inser att genom att läsa översta stycket kan man tro att jag har fått mig något helt annat. Och det kan ni tolka som ni känner för. Era snuskmajor! Men nu var det träning vi pratade om.

Varför gör jag inte det oftare? När jag vet hur bra jag mår och hur beroende jag är av de kickarna. Märkligt så dum man (jag) kan vara mot sig själv. Prioritera bort träning. Det är ju urbota dumt. Men tyvärr alltför lätt.

Nycklar funna!

Fick ett mail av kollegan en stund senare, som meddelade att nyckelknippan låg under några papper! Skööööönt! Tackgodegud för det!

Jag såg framför mig hur huset skulle vara tömt i morgon när vi kom hem från jobbet. Ja, för någon hade ju såklart snott nyckelknippan och åkt hem till mig under morgondagen och gjort inbrott!

Har jag berättat att jag är lite lätt oroligt lagd av mig ibland?

Men nu är det lugnt och fint igen! Och jag har varit ute och sprungit. Men det tarvar nog ett eget inlägg tror jag. Senare för nu ska jag stretcha och sen trimma till magmusklerna (de obefintliga)

Ingen panik

Min nyckelknippa är borta. Kvarglömd på jobbet, fullt synlig på skrivbordet. Det är vad jag tror. Annars har jag blivit av med dem på vägen hem.

Men. De ligger inte kvar på skrivbordet på jobbet, en kollega har varit och tittat efter dem. Och jag har dem inte i kappfickan, inte i kassen, och inte heller i handväskan. Så var är de? Och här skulle det komma, om jag inte vore en ordningsam flicka med städat ordförråd, en otroligt massa fula och mer eller mindre rumsrena ord ...

Ska kanske bli poet ändå!

Jag fick riktigt bra respons av "fröken" på mina dikter. Till och med på den som var riktigt värdelös. En del konstruktiv kritik fick jag, men mest beröm! *??* Jag är väldigt förvånad och glatt överraskad!

Snart lunch!

Igår lagade jag en jättegod kycklinggryta med vitlök, ädelost, grädde, smör, örtkryddor.... och färsk pasta till det - verkligen jättegott! Att kycklingen kunde brynts lite längre och fått lite färg är väl oviktigt? Det firxar jag nästa gång. Då ska jag även ha i lite champinjoner. Och en starkare ädelost. Och kanske mer ost... Åh gud så gott. Och oh så hungrig jag är nu.

En dryg halvtimme kvar till lunch alltså. Jag ska nog överleva.

Dum dum morgon

Jag vaknar tjugo minuter innan klockan ska ringa. Perfekt, då hinner
jag med den bussen som jag egentligen ska ta på morgonen för att
hinna till jobbet innan åtta.

Nu har ju vi flex, och det har jag kommit att utnyttja ordentligt på
senare tid, men flex måste jobbas in också.

Jag ligger kvar tills klockan ringer, stänger av den och ligger
ytterligare fem minuter, sen går jag upp, duschar, klär mig och rusar
till slut iväg. Verkligen rusar. Så där så det rinner i ögonen och
piper i luftrören-rusar.

Skulle hunnit med bussen. Om jag inte 50 m innan hållplatsen
upptäcker att jag glömt sminkväskan hemma. Och jag är helt osminkad.

Skitmorgon.

Rekord ta mig tusan!

Rekord i antalet oskrivna inlägg!

Jag förstår inte för det händer inte ovanligt lite saker i mitt liv
och mitt behov av att skriva är inte mindre heller.

Förmodligen är det kursen som gör det. Jag får nog mitt behov
tillfredsställt.

Jag tycker att det är lite tråkigt att min blogg inte är en lika
stor del av mitt liv just nu. Jag hoppas att det ändras så småningom.

På väg igen

Det är nästan exakt 12 timmar sen jag lämnade jobbet, nu är jag på
väg dit igen.

Jag har sovit illa inatt och drömt mycket. Bl.a. om Nilla (och hennes
man och ena dotter)!

Idag ska väljas foton, på lördag blir det tur till skärgården för
att fotografera, på söndag blir det nog att fixa med utskrifter.
Maken ska försöka fjäska lite för Canon.

Jag vill vara ledig igen..

Kanske skulle skriva den där romanen snart?

Blev lite irriterad...

Jag blev lite lätt irriterad (underdrift) på vårt kassa bussbolag, Västtrafik, som vi har här i Västra Götaland med omnejd. Pesttrafik. Eller Västtragik även kallat.

Hursomhelst. De har bytt ut en väl fungerande och lättförståeligt system mot ett fruktansvärt osmidigt och användarovänligt system - nu kan man inte hålla koll på hur mkt pengar man har kvar på kortet.

Idag skulle tioåringen åka med fritidsklubben och bowla. Ha busskort med sig, med pengar på (eller tillräckligt stort antal kuponger eller hur man nu ska kalla det. Tillräckligt med busspengar på). Jag skickar med det kortet som är för enstaka resor, det som tidigare kallades "hundrakort".

När jag ringer hem i eftermiddags för att kolla att hon hade med busskortet hem igen och om det hade gått bra allting, så säger hon att det var något som strulat med busskortet.

Jag undrar ju såklart vad, och hon försöker förklara, jag förstår inte och hon säger att det är så svårt att förklara, jag försöker ändå lirka (lätt irriterad) och får ge upp. Hon fattar inte. Och tacka f*n för det - Västtrafiks system är ju jättesvårt för alla! Inte ens chaufförerna begriper alltid vad det är som gäller!

Hm. Jag önskar att detta inlägg kunde få bli ännu ett i raden av alla HATA VÄSTTRAFIK-inlägg. Och det är det också, till viss del.

Men det fina/fula i kråksången är att mamman (that would be me) hade skickat med ett ... två år gammalt månadskort som för längesedan slutat gälla och som aldrig fyllts på med ny laddning. Aaaahhhhggg..

Nu är de uppe

Nu har jag lagt upp eller ut dikterna ... Blandade känslor. Lättnad över att det är färdigt; besvikelse över att jag inte jobbade mer med dem.

Men nu är det klart. Jag har inte haft all tid i världen heller. Jag jobbar, har hem och barn... Helt klart skulle jag behöva plugga på heltid, eller halvtid, och inte förvärvsarbeta samtidigt.

Nu är det tre veckor eller något kvar till utställningen också så nu känns det som att livet kör ihop sig. Men det går ju bra: Jag är verkligen som bäst när det gäller och jobbar bäst under press. Näjustdet, det var så det var innan barnen kom och livet snurrade på lite för fort... Glömde det.

När kommer framförhållningen då? Jag tycker att jag är lite sen med den. Men jag var tidig med annat, så det kanske kommer snart? Om inte annat är det väl något som kommer när man fyller vuxen? Eller påpekas vid 40-årsbesiktningen, och rättas till.

Hemhemhem

På väg hem. Äntligen!

Komma ihåg:
Gå av i centrum.
Hämta bilen.
Handla.
Åka hem (fast det glömmer jag ju inte!)
Ladda upp de däringa dikterna.
Äta kvällsmat.

Nu ska jag äta banan. Åh. Det kändes verkligen viktigt att berätta
just det!

Jobbar...

Och det finns inte så mycket mer att tillägga.

Jag ska handla på vägen hem. Tjoho liksom.
Väl hemma ska jag ladda upp mina dikter - får inte glömma det! Inte glömma!

Sen måste jag snart börja kolla vilka foton som ska skrivas ut och hängas upp på min utställning som närmar sig med stormsteg.

Nu vill jag hem...

Blablabla....

Sitter på bussen på väg till jobbet. Vill inte ha vardag. Jag är
mer en helgtjej, än en vardagtjej.

Jag trivs med helg och ledighet.

Men vi slipper måndagen den här veckan. Det kan jag leva med!

Eh... jobbigt

Jag läste en annan dikt nu. En mycket bättre än mina. Skit också. Och nu sitter jag och är så trött att jag ser dubbelt, så skriva nya dikter är inte att tänka på. Inte ens om jag tog ur linserna som gör ögonen trötta... Jag vill inte skriva fler dikter.

Skit också.

Skit.

Och den sista

Den här kan jag tänka mig att jag kommer att låta vila tills i morgon, och arbeta med igen. Jag tror faktiskt att den kan ha potential. Utifrån min förmåga vill säga.

Centralen/stationen

Klackar som slår

hårt mot stengolv

blandas med ljud av

tågdunk och gnissel

Ett eko som stiger

mot höga tak

Träbänkar nötta av

tidens tand

Steg som skyndar

mot spännande mål

Tåg som kommer

dörrar som öppnas

famnar som möts

Tårar av glädje

kramar och ryggdunk

Avsked och tårar

dörrar som stängs

Mamman som vinkar

med sorgset hjärta

Orkar ni med en till?

Varning: Dikt.

Jag har snickrat ihop den nu. Utan godis.

Nu har jag tre dikter. En fjärde ska ev skrivas ikväll... I värsta fall struntar jag i det och lämnar in tre. Fast det tar emot. Jag vill inte göra det halvdant. Så istället blir det nog en fjärde dikt, slarvigt ihopskriven innan läggdags ikväll.

Jag är inte helt nöjd med ordet 'men' men vet inte hur jag ska skriva i stället.

(Rummet)

Luften är sval

och allt är stilla

mina steg ekar tyst

mot den tjocka mattan

I taket syns moln

och änglar som vakar

fönstren är små men

ger det ljus som behövs

Tiden upphör

och tystnaden talar

Men åhh!

Jag har missuppfattat en av uppgifterna. Upptäckte jag precis nu. Jag ska beskriva rummet. Helst ska jag gå dit och besöka och lägga märke till hur det ser ut, hur det låter och notera och sen skriva en dikt om...

Hmmmmmmmm.

Men det var väl roligt då. Hur tänkte jag första gången, eller andra, tredje eller sjunde gången jag läste om uppgiften - vad var det jag inte förstod i den korta men ganska tydliga instruktionen?

Det är nästan så att eftermiddagen tarvar godis. Mer än det jag redan snott ur barnens påskägg.

Jag har springit!

Jag kom mig ut, och jag har joggat. I hela 26 minuter varade träningspasset. Inte helt nöjd med den korta tiden och funderar på att ta mig en promenad i eftermiddag. Senare i eftermiddag.

Men jag får se. Har ju fortfarande två dikter till som ska skrivas. Och jag har ingen lust. Ingen. Lust. Alls. Men det är nästan så jag vill göra det ändå, bara för att kunna lägga ut här i bloggen. För herregud vad många snälla kommentarer jag fick! Är det för att ni egentligen tycker synd om mig...?! frågar sig vän av osäkerhet.

Snart är helgen slut, det känns lite trist. Och nu är det hög tid att fixa lunch. Känns också trist.

Usch vad jag är negativ jämt och ständigt. Skulle behöva rycka upp mig lite. Eller mycket. Nej, jag behöver mat först och främst. Nu!

Elvakaffe

Njuter av en kopp kaffe och ska kolla Solsidan som jag missade i fredags.

Sämre kan man ha det! Man skulle kunna behöva skriva två dikter.

Nu har jag fått skrattat åt Solsidan. Herregud vad bra det är. Ni som missat, gå genast till TV4 Play - utan att passera gå!

Nu ska jag gå och byta om till träningskläder, sätta i linser, dricka lite vatten och sen ge mig ut på en härlig träningsrunda!

Nu får det vara nog!

Jag undrar hur min lever mår idag. Efter allt godis och vin. I torsdags vin, i fredags vin, i lördags en väldig massa godis redan innan frukost, och vin, och igår söndag vin. Tur att vi hade en del flaskor som vi fått i present, annars hade det blivit dyrt! Eller så hade det blivit tråkigare viner. Eller kanske inte fullt så mycket vin. Min lever hade varit gladare då.

Men man måste få njuta lite ibland! Fast inte så det går ut över hälsan, men det tror jag inte att en halv flaska vin gör. Ok att jag den här helgen druckit en halv flaska varje kväll fyra kvällar i rad...

Idag har jag kört igång en maskin med tvätt. Den ska snart hängas. Sen blir det kanske en dikt till, eller två, men det kan lika gärna inte bli någon mer. Ett tag tänkte jag lämna in bara två stycken istället för fyra. Men det känns lite fel att inte göra uppgiften fullt ut. Hellre fyra dåliga än två. Ok att den ena är rätt ok i jämförelse. För den andra är kass.

Jag ska ut och powerwalka idag också, kanske jogga om kroppen känner för det. Jag känner att jag bara måste röra på mig efter den här slappa och kaloririka helgen!

Måndag idag - så himla skönt att vara ledig!

Rörd

Herregud! Gulle er som ger så fina kommentarer på mina dikter! Den första är kanske mer en dikt än vad den andra är - för den är skitkass rent ut sagt, det inser till och med jag! Men jag ska försöka jobba lite på den i morgon. Plus skriva ytterligare två. Suck, pust och stön!

Kanske skulle jag våga lägga ut mina texter också... de som jag skrivit i kursen alltså.

Grejen är den att mina texter är viktigare för mig. Och då blir de per automatik känsligare för granskning. Eller snarare: Jag blir känsligare. Det är jobbigare för mig om mina texter bli dissade än om mina dikter blir det. (Maken sitter och säger amen varje gång jag läser upp en dikt. Borde jag bli präst?)

Fast det är klart. Om jag ska kunna bli författare eller skribent eller vad jag nu vill, så måste jag klara av att få mina texter granskade! Ju! Ibland undrar jag hur jag tänker? Jag vill vinna allt men jag vågar inte att satsa ett endaste litet skit. Fegis är vad jag är.

Okej då, jag gör det

Här kommer de. Den första har jag skrivit, låtit vila, skrivit om, låtit vila, skrivit lite till. Den andra har jag bara skrivit, för att få klart något. Den har inte vilat och den har inte arbetats med. Snart ska jag få till två till, en från en tågstation eller busstation, kyrka eller sjukhus (jättejättejättekul. Inte.) Dikter är inte min grej, som ni märker! Och kanske, någon gång när jag får till rätt tänk, att jag lär mig uppskatta och förstå dikter, men i nuläget vill jag bygga texter av ord och meningar. Noveller och så småningom en roman ligger mig varmare om hjärtat.

Men håll till godo! Jag lägger ut dem enbart för att de inte betyder något för mig. De är inte det minsta viktiga för mig och tycker ni att de är värdelösa får ni gärna tala om det - jag blir inte ledsen!

All kritik, alla tips - om ni vill, känn absolut ingen press - är av intresse.

Uppbrott

En svunnen tid

då solsken fyllde mitt hjärta

likt en vårsol från blek himmel

berusade du mitt sinne

med ljus med värme

du fanns som skydd mot ondska

som paraply mot regn

sen dog sommaren

hösten tog över

likt ett virvlande höstlöv i vinden

drog du vidare

jag blev kvar

och frosten tog över mitt hjärta

----------------------------------------

Gallerian (provisoriskt namn, mer en förklaring)

Fönster fyllda med drömmar

dockor med förföriska leenden

och sug i blicken

lockar till köp

kläder väskor skor

som lovar lycka

som lovar framgång

allt du vill ha

Kanske jag tar mod till mig

Jag kanske lägger ut mina två dikter här lite senare. Inte för att de är bra, för det är de inte, utan för att ... jag vet inte. Någon kanske vill läsa, och jag känner för att vara lite wild and crazy. Jag känner inte heller för mina dikter, de är inte viktiga för mig, därför känns det ofarligt att lägga ut dem. Till allmän beskådan. Till allmänt åtlöje.

Men nu baka citronkaka.

Hipp hipp hurra!

Idag för nio år sedan blev jag trebarnsmamma! I fyra minuter var jag tvåbarnsmamma. Sen hade jag en knapp tvååring och två nyfödda.

Jag visste redan på morgonen den här dagen att det skulle ske just idag. Kände det på värkarna. Plus att jag hade gått 13 dagar över tiden. 5/4 hade jag som BF och jag räknades som överburen eftersom en tvillinggraviditet är fullgången efter 38 fulla veckor. Jag hade gått 39 fulla veckor och 6 dagar. Vi var stammisar på Mölndal där vi gjorde ultraljud och CTG (tror jag det hette) var och varannan dag.

Just den här dagen för nio år sedan lämnade jag min dotter hos sin dagmamma. Eftersom jag hade en sk riskgraviditet fick jag inte ta hand om mitt eget barn hela dagarna, och lyfta och bära och så, utan fick ha en dagmamma till henne. En kompis kom och hämtade upp mig och tillsammans åkte vi till en tredje kompis där vi åt lunch och fikade och umgicks...

På väg hem hade värkarna tilltagit i styrka och kompisen körde mig till dagmamman och hämtade min dotter och följde sen med hem till oss. Det kändes tryggt, hon jobbade som sjuksköterska och höll koll på klockan och mina värkar. Och höll koll på mig, och på att jag höll mig lugn!

(Här hade jag kunnat gå på om värkarbete och minutrar och andning och smärta och hur jag gick upp på tå när värkarna var som värst! Men jag ska inte göra det)

Strax efter 18 åkte vi till Borås där jag hade bestämt att jag skulle föda även dessa pluttar. Våga vägra storstadssjukhus säger jag bara!

Jag förstod inte hur jag skulle stå ut i bilen i 25 minuter innan vi var framme. Men det gjorde jag. Väl framme i Borås kom jag på att jag skulle ju ringa förlossningen och förvarna att jag var på väg - tvillingfödsel är ju lite av en riskförlossning, som kräver lite mer resurser.

Lite kort varsel kanske med fyra minuter.

De mötte mig med en rullstol utanför entrén och rummet var redan klart! Jag var sååå välkommen sååå!

Jag var laddad till tänderna och grymt taggad - jag SKULLE ha ryggmärgsbedövning oavsett hur öppen jag var! Min kompis som var sjuksköterska hade instruerat mig hur jag kunde säga om narkosläkaren skulle hävda om jag var för öppen...

Det var inga problem, läkaren kom, satte bedövningen och när den började verka: Halleluja moment! Den och lustgasen!

Jag tyckte att de kunde höja mängden lust i gasen för den var lite svag. Men det tyckte inte sköterskan, den var redan på max sa hon. Hm...?

Efter en stund gick värkarbetet över och jag hade semester. Jag låg i sängen och läste veckotidningar och njöt av stillheten och lugnet före stormen. Och frågade maken gång på gång om han tyckte att jag verkade närvarande eller om jag var frånvarande. Jag var hyfsat närvarande tyckte han. Och säkert jobbig också.

Ibland sög jag i mig lite lustgas, inte för att jag hade ont utan för att ruset inte skulle gå över. Titt som tätt kom barnmorskan in och kollade läget på mig och bebisarnas hjärtljud. Jag tror hon var uttråkad för hon sa flera gånger att nu får vi nog sätta igång förlossningen. Nej! sa jag. Jag hade det ju jätteskönt. Jag ville inte föda barn. Inte ännu...

Till slut tröttnade hon på allvar och jag sattes igång på något sätt, minns faktiskt inte hur. Till slut var det dags. Först kom ettan (den som jag anade var en tjej) och skrek något så infernaliskt. Stoppa tillbaka! tänkte jag. Sen kom tvåan (den som jag anade var en kille) och han skrek inte alls. Faktum är att han var lite blå och honom fick de stoppa ner en sug i halsen på för att få bort slem. Av detta märkte jag inget, dels för att jag var helt slut och dels för att den ena bebisen skrek mina trumhinnor darriga!

Till slut hade jag två små pluttar på mitt bröst, den ena lite rynkig, ful och röd och hysteriskt skrikande, och den andra lite gulsotsfärgad och helt slät i hyn. Han hade ju legat överst och haft det skönt, och sluppit bli klämd och fixerad som syrran sin.

Ja herregud... Nu fyller de alltså nio år. Mina underbara och fina småpluttar!

Lilltjejen har fortsatt skrika som besatt när det inte passat henne. Inte nu när hon är stor, men när hon var liten. Det hände att vi satte på fläkten hemma i förhoppning att den skulle suga ut en del av ljudet.

Hon älskar gosedjur och ju mindre (och gärna fulare) desto bättre! Hon älskar också att kramas och gosa och brukar fråga om hon får gå och lägga sig när klockan närmar sig nio på fredag- och lördagkvällen.

Lillkillen har trots att han är en tuffing alltid varit lite ynklig, han var livrädd för Emils pappa. Och han var livrädd för mörker och magsjuka. Men han är en snäll och omtänksam kille som älskar att prata och spela fotboll. Och han är inte så rädd av sig längre, bäst att tillägga!

Idag, och två månader framåt, har jag två nioåringar och en tioåring. Puh!

Och nu är det hög tid att sätta igång med tårtorna!

Inte ens vin hjälpte

Jag ger upp. Jag har försökt skriva på min dikt, nästa dikt, men det går inte. Det går bara inte! Trots ännu en halv flaska vin... finns inte en tillstymmelse till kreativt tänkande.

Nu går jag och lägger mig i stället. I morgon bitti ska vi upp och sjunga för två nioåringar!

Bara att inse. Skriva dikter är såå inte min grej.