fredag 30 mars 2012

Tjoho!






Hon gillade mig! Jag behövde inte ens rabbla några goda egenskaper.
Vad jag ska göra?

Vikariera som dagisfröken! 

Tanken har funnits ganska länge och legat och grott hos mig ... redan innan jag bestämde mig för att säga upp mig.

Och efter att ha dryftat idén med kompisar som jobbar inom barnomsorgen bestämde jag mig för att testa på det. 

Vad jag däremot inte trodde var att jag skulle vilja göra det så här snart. Jag skulle ju vara ledig ett halvår innan jag började fundera på nytt jobb. Trodde jag ja.

Innerst inne visste jag att jag skulle tröttna tidigare. Jag tröttnar alltid fortare än vad jag tror. 

Vad jag däremot inte får tröttna på är skrivandet av min bok. Måtte jag inte tröttna på det!

Om ett par veckor kommer mitt utdrag ur belastningsregistret och när de fått det och ser att det är ok kommer jag nog att få börja jobba lite smått.

Det känns jättespännande! Enda lilla kruxet jag är orolig för är hur jag ska fixa den höga ljudnivån som jag gissar finns på ett dagis. Men visst finns det väl diskreta pluppar att stoppa i öronen?

Nu kaffe på altanen.
        .

11 kommentarer:

  1. Jag fattar inte essa människor som orkar jobba på dagis... Å andra sidan har jag arbetat inom äldreomsorgen och det är nog inte bättre... Hoppas du får det roligt för barn ÄR ju roliga. Fast kanske inte 20 stycken på en gång...

    SvaraRadera
  2. Vad kul då får du input så att det räcker och blir över. Ett råd från mig: Det kommer att bli många erbjudanden. Våga säga nej om det inte passar dig annars sitter du där igen låst i ett jobb utan den friheten du behöver för boken. Om jag förstått det hela rätt så var den en av drivkrafterna som fick dig att säga upp dig.
    Grattis till dig

    SvaraRadera
  3. Kul! Välkommen till en underbar värld! (med öronproppar...)

    SvaraRadera
  4. Vad kul!
    Grattis!:)
    Som vikarie så kan du lite själv bestämma när du vill jobba...
    Passar det inte vissa dagar är det bara till att tacka nej.
    Trevlig fredagskväll!

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte om de är så diskreta men det hjälper i alla fall. Finns i många fina färger dessutom ;)
    Då kanske vi ses på jobbet då!

    SvaraRadera
  6. Gafflan: Det känns spännande! Hoppas jag passar till det...

    Ulle: :)

    Andra: Tack!

    Renée: Precis så har jag tänkt också. Men nu känns det som att jag visst kan klara att jobba med barn. Det känns utmanande.

    Lisbeth: Tack för tipsen! Jag känner att jag måste komma ut bland folk lite ibland, få lite input och skrivarinspiration.

    Maud: Tack!

    Susanne: Tack!

    Monica: Tack! Ja, jag gillar att bestämma själv.

    Åsa: Tack!

    Mockapocka: Jag har sett några genomskinliga, de får jag testa. Kul om vi ses vid tillfälle!

    SvaraRadera