Jaha nähä

Jag fick inget av de två jobben jag sökte. Det ena var väntat, det andra inte fullt lika väntat. Högmod går före fall säger de, så jag faller en stund och kravlar mig sedan upp igen.

Det lustiga var att jag se senaste dagarna tvekat ... är det verkligen ett sådant jobb jag vill ha. Jag har nästan känt lite panik (vill jag ha just det jobbet verkligen - jag vet att jag kommer tröttna - och vill jag verkligen börja jobba mer just nu? När goaste årstiden står för dörren?! Tror inte det ... ) Så besvikelsen är inte bara jobbig, den är lite lättnad också.

Jag vill gärna tro att saker händer av en anledning, därför grät jag inte särskilt länge över den här missade chansen. Hatar att bli ratad bara, men hey, alla kan inte älska mig, jag får lära mig inse det.

Kanske måste jag också inse att jag får ta och (försöka) skriva klart boken och sen söka mig ett riktigt jobb som jag ser till att vilja sköta ordentligt. Kanske måste jag bita i det sura heltidsäpplet också. Bli som alla andra, gilla läget. Och känna lättnaden och tryggheten i ett heltidsjobb. Jag måste ju trots allt ha en inkomst.

Åtminstone medan barnen fortfarande bor hemma.

Skit också. Min syster och jag som hade bestämt att vi skulle boka in en trevlig resa ... jag behövde bara ett jobb först. Aja. Får vänta några månader. Går ingen egentlig nöd på mig. Om drygt en vecka åker jag och maken till Barcelona och om ytterligare fyra veckor åker äldsta och jag till USA. Snart dags att börja skriva packlistor ju.
.