Jaha

Jag är lite suckig idag. Så där som man blir efter en stunds gråtande och tycka synd om-ande; man suckar, ungefär som små barn efter häftig gråt.

Äh, det är inte så himla illa. Jag är trots besvikelsen ganska lättad. Det var nog inte rätt tjänst after all. (Men förjäkla trist att bli ratad. Bortvald. Oönskad.) (Men också: hoppas att jag är välkommen när jag inte längre har skrivandet som det viktigaste i mitt liv.) (De andra, har de inga hobbies eller intressen? One might wonder.) Nej, jag ska inte bli bitter. Jag ska skaka av mig de sista besvikelsekänslorna och gå vidare och framför allt: njuta av att jobba fyra förmiddagar i veckan!

Tänk vad jag har chans att bli brun! Om solen behagar skina och om jag inte bränner mig vill säga. Mitt bleka stycke! Om inte annat får jag vara ute så gott som varje dag. Och smal inför beach 2013 lär jag bli med tanke på avsaknad av rimliga lunchportioner ... (läs: kommer bli mager och blek och sjuklig av näringsbrist)

Eftersom det inte är sol eller ens uppehåll ute får mina nyköpta växter stå kvar i garaget en dag till och jag kan ägna mig åt att skriva. Skriva klart min bok. [plats för dåraktigt skratt]
.