Det sista min mage behöver just nu är oro ... den är fortfarande inte i balans efter förra helgen och i morse vaknar jag med ett "hjälp, vad ska det bli av mig i framtiden?"
Löjligt.
När det finns verkliga bekymmer att oroa sig för. Det här att en man försökte dra in en åttaårig pojke i sin bil utanför en av skolorna häromdagen (länk till GP.se). Igår fick vi mail från barnens skola att en blottare visat sig för barnen ... (mina barn hade sett polisbilar åka fram och tillbaka i närheten.) Polisen hade med hjälp av hundar spårat mannen.
En blottare känns ... larvigt. Hade helst sett att de tagit mannen som försökt dra med sig pojken. (Gaaah. Ångest!) En blottare är oftast ofarliga och oförargliga. Därmed inte sagt att de inte kan upplevas obehagliga - jag råkade själv ut för en blottare i min ungdom (ca 12-14 år tror jag att jag var) och tyckte att det var FRUKTANSVÄRT! Dock var jag ensam med honom i en busskur långt hemifrån ... och innan jag hittade en telefonkiosk och kunde ringa hem för att bli hämtad. Usch. Och samtalet till polisen när jag skulle berätta att han visat och ... pillat ... på ..... DEN ...
Nu dricker jag en kopp kaffe och väntar på att min tvätt ska bli klar. En kofta ska hinna bli torr till klockan fyra i eftermiddag. När tvätten är hängd ska jag ut och powerpromenera med systra mi. Efter promenaden hoppas jag att oron är borta och att jag har plenty of skrivlust. Bokhelvetet måste bli färdigt någon gång. Kanske borde jag ha en deadline?
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur mycket är det kvar på boken? Har du kommit mer än hälften? Jag har hört att det är trögast och jobbigast just strax efter mittenpartiet och att det går lättare mot slutet. Men vad vet jag? Jag har aldrig lyckats ta mig förbi mitten.
SvaraRaderaDen där: Jag har skrivit klart det första utkastet. Nu redigerar jag den. Och har ingen som helst aning om när jag blir klar med det, eftersom nya idéer kommer till ... tillsammans med nya, stora tvivel.
SvaraRaderaUsch vad jag känner igen mig. Jag oroar mig jämt, och mest för barnen av någon anledning. Jag tror jämt att allt kommer att gå åt skogen och att det är mitt fel alltihop. Suck. Det lät läskigt med mannen som försökt dra in 8-åringen i bilen, jag hoppas verkligen de får tag i honom snart. :( Kram!
SvaraRaderaMen hjälp! Du har ju skrivit en hel bok. Jesus vad du är duktig. Grattis. Du har väl firat dig själv med lite champagne eller annat gott? Jag är så imponerad att jag nästan dånar.
SvaraRadera