Nej, jag har inte börjat läsa

Igår skrev jag att jag kanske skulle börja läsa mitt första utkast. Bara läsa, från skärmen, utan att göra några som helst ändringar i texten.

Jag gjorde inte det.

Istället la jag mig på soffan och sträckläste två böcker. På raken. Efter varandra. Sen var jag helt mör i huvudet.

Planerandet av manus 3 pågår för fullt. Idéerna sprutar väl inte direkt, men en och annan ploppar upp. Efter idogt tänkande. Som den otåliga person jag är, är det inte lätt att låta det ta tid, men jag klarar den biten ganska bra också. Den här gången ska jag ha ett tydligt synopsis (konstigaste ordet i världen måste jag säga. Synopsis. Som synaps. Gôrknepigt).

Så när min första planering (aka det konstiga ordet) är klar ska jag sätta igång och skriva. Och försöka att tänka att jag bygger ett skelett först, som jag sett tillsätter muskler, kött, senor och blod.

Fy fan vad äckligt skrivandet kändes helt plötsligt. Glöm det där om kroppsinnehåll. Jag börjar med att göra en enkel men stadig ställning. Sen fyller jag på med olika träd, växter och blommor. Sist låter jag bin, humlor och fjärilar komma dit och kalasa.


Eh. Det här med skrivandet ... Jag tror jag ägnar mig åt att försöka koncentrera mig på det jag ska göra.
Skriva.
.