Orka fjäska

Det fanns en tid, för några år sen, strax efter att jag sist av alla upptäckte det här med att blogga, som jag levde för bloggen.

Allt handlade om att skriva bra inlägg, och det blev det. Jag hade flera hundra unika läsare per dag.

Idag har jag betydligt färre. Hur många vet jag inte för jag kollar inte det längre. Orka liksom.

Dessutom vet jag att mitt liv inte är lika "kul" längre. Jag har inget jobb att klaga på, mina barn är *peppar peppar* inte i trotsåldern längre. (Ännu.) Min man är inte jobbig på något sätt.

Det finns inget att ironisera över längre!

Eller så är det jag som inte längre KAN ironisera på ett kul sätt.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Jag har ingen aning. Jag glömmer som vanligt bort vad tanken var från början.

Men jo, (fick läsa rubriken och kom på det!) jag har märkt att jag mister följare varje gång jag bloggar för mycket om mitt skrivande. Jag tror i alla fall att det är då som de lämnar. Inte för att det gör mig så mycket, men det är såklart trevligare om antalet följare ökar.

Därför startade jag en skrivarblogg. Men orka hålla igång två bloggar.

Nej, det får räcka med den här, Facebook och Twitter. Sen ska handen och armen orka skriva på mitt manus också. Snart sätter jag igång med mitt tredje projekt. Som egentligen är en annan version av manus 1 som ligger i den digitala byrålådan.

Så, varning alla som tycker det är asatråkigt att läsa om mitt skrivande: nästa inlägg kommer utestlutande att handla om det. Tror jag.
.