Det Stora Vemodet har rullat in. Det gjorde det redan i somras, men jag tänkte att det går över. Det har det inte gjort. Tvärtom.
Tyvärr är jag bra på att hålla masken och le och säga att jodå, allt är bara bra, lite trött och förkyld men det hör ju till. *käckt käckt*
Det som ingen ser är att jag gråter lite grann under ytan. Anledningen till att jag inte säger något till någon är att jag vet att det brukar komma och gå ... och så vill jag inte oroa någon i onödan.
Det värsta är att det känns inte som att det kommer gå över den här gången. Det rullar liksom på. En vacker dag står jag gråtande i duschen igen och undrar hur jag ska orka leva tills jag blir gammal.
Innan brytet eventuellt kommer ska jag försöka skriva klart mitt manus 2 så mycket det bara går. Har fått önskemål om att förlänga storyn lite. Slutet var visst lite abrupt. (Tror pelle det, jag var ju trött på eländet.)
.
Tyvärr är jag bra på att hålla masken och le och säga att jodå, allt är bara bra, lite trött och förkyld men det hör ju till. *käckt käckt*
Det som ingen ser är att jag gråter lite grann under ytan. Anledningen till att jag inte säger något till någon är att jag vet att det brukar komma och gå ... och så vill jag inte oroa någon i onödan.
Det värsta är att det känns inte som att det kommer gå över den här gången. Det rullar liksom på. En vacker dag står jag gråtande i duschen igen och undrar hur jag ska orka leva tills jag blir gammal.
Innan brytet eventuellt kommer ska jag försöka skriva klart mitt manus 2 så mycket det bara går. Har fått önskemål om att förlänga storyn lite. Slutet var visst lite abrupt. (Tror pelle det, jag var ju trött på eländet.)
.
Man kanske inte ska hålla masken alla gånger, utan söka hjälp istället? Kram!
SvaraRadera