torsdag 1 maj 2014

Skrivarfunderingar

Kill your darlings. De säger att det kan vara en bra grej att göra när man skriver. Kanske är det så?

Kan det vara så att jag har mina romanfigurer lite för nära mig själv? Att det är därför som jag inte kan förändra dem? I vanliga fall har jag enormt livlig fantasi och kan fabulera en hel värld kring en okänd person. Men när det kommer till mina tre karaktärer tar det stopp i huvudet.

Hur i hela friden ska jag bära mig åt? Sova? Springa? Vin? Godis har jag testat redan, funkar inte. Nu ska jag testa att sova. (Vin har jag druckit redan, funkade inte heller.)
.

2 kommentarer:

  1. Usch, det är så himla svårt det där. För mig hjälpte det jättemycket när jag skrev ut ett par kapitel på papper häromdagen och satte mig och redigerade där istället för på skärmen. Men det har du ju redan gjort. Idag fick jag en snilleblixt och formulerade om mina hypoteser vilket gjorde det så otroligt mycket lättare att skriva om resultaten sen, jag hade tänkt rätt när jag gjorde analyserna men formulerat hypoteserna fel. Inte riktigt applicerbart på romanskrivande kanske, men jag tänkte att det kanske kan hjälpa dig att tänka igenom varje karaktär en gång till, vad ville du säga genom att ha med just den karaktären? Har det kommit fram i texten? Stämmer det du gjort med karaktären med det som du från början ville ha fram?

    SvaraRadera
  2. Jessica: Det ligger något i det du skriver. Jag behöver fundera ut vad jag vill med karaktärerna (helst en av dem som är väldigt beige). Och det är just det jag inte kan just nu, av någon underlig anledning. Prestationsångest?

    SvaraRadera