Jag skulle ställa upp en fånig liten sak, nyss, högst upp i ett skåp i köket och för att nå dit drar jag pallen en liten bit åt sidan. Men jag drar inte pallen tillräckligt nära (det tar ju ändå en millisekund att flytta den ...) och istället för att ställa ena foten ovanpå bänken för att hålla balansen, drämmer jag i tårna i kanten på bänken, detta samtidigt som jag slänger upp armen för att placera den lilla fåniga saken i skåpet. Gissa om det gjorde ont i mina tår!? Och gissa om saken hamnade där den skulle?
Ingenting gick sönder - den här gången... (inte ens tårna fast det kändes så - varför ska jag alltid göra allt så himla fort hela tiden?)
Ibland fumlar och fipplar jag så himla mycket att jag påminner mig själv om Papphammar. Och är det någon som är irriterande och jobbig så är det han... Suck!
"Ha inte så bråttom!" är ett mantra jag kör med till mina barn. Hm... undrar varför de alltid gör saker och ting så fort?
Snart ska jag sova och herrejösses vad skönt det ska bli!
Papphammar är ganska charmig...=)
SvaraRaderaNilla: Det tycker du inte om du varit Papphammar några gånger. Det är jobbigt, det är osnyggt, det är ovärdigt! (Fast charmigt när det är någon annan!)
SvaraRaderaFrån en "tå-islagare" till en annan: JAG FÖRSTÅR!!
SvaraRaderaVille bara säga det.... :)
Annika: Ja just det ja! : )
SvaraRadera