söndag 8 december 2013

Kört fast igen, såklart

Dialoger. Vad tycker ni om det?

Är det tråkigt eller är det ett intressant sätt att lära känna karaktärerna i en bok?


Själv kan jag inte för mitt liv komma på vad jag tycker om dialoger, eller vad jag tycker om någonting över huvud taget. Behöver kanske en paus?

Under tiden kan ni bombadera mig med svar! Tack!
.

6 kommentarer:

  1. Jag gillar dialoger, men de måste passa in i texten och inte vara alltför långa. Tycker att de kan lätta upp långa texter.

    SvaraRadera
  2. Jodå, jag gillar dialoger, om de inte tar över hela boken.
    De hjälper ju till att ge läsaren en uppfattning om hur karaktärerna pratar, låter, vilken humor de har, hur deras tankevindlingar går etc.

    SvaraRadera
  3. Jag ÄLSKAR dialoger. De kan gestalta, skapa konflikter, skapa spänning, och bidra till hela tonen i berättelsen. Plus att en text med mycket dialoger oftast upplevs som mer lätt-/snabbläst. Där har man ju verkligen chansen att göra karaktärerna till levande personer och de där sakerna som Nipe skriver ovan.

    SvaraRadera
  4. Andra intryck: Håller med. Och hoppas att jag lyckats med just det i min text. (Är väldigt förtjust i att skriva just dialoger också, kanske lite väl mycket?)

    Nipe: Instämmer! Det jag är lite rädd för är att jag strösslar lite för mycket med just dialoger, för att göra det lätt för mig.

    Kati: Håller med, bara man lyckas göra dialogerna bra så. (vilket jag hoppas att jag lyckas med)

    Nilla: Jag med.

    SvaraRadera
  5. Jag a-v-s-k-y-r dialoger! Vilket naturligtvis betyder att alla andra älskar dem. Det brukar fungera lite så i mitt liv.

    En som är mästare på dialoger, tycker jag, är Agatha Christie. Hon har en herrans massa dialoger utan att jag ens märker det. :)

    SvaraRadera