söndag 29 december 2013

Noveller för världens barn

Just nu läser jag Noveller för världens barn. Mest för att jag är nyfiken på just noveller och för att få lite inspiration till mitt eget skrivande.

Det jag slås av först är: vad glad jag är att noveller är korta, för fy sjutton vad mycket tråkigt skriven text det finns! (Och de är 'älskade författare').

Det andra är: så oändligt många olika typer av skrivande det finns.

Några skriver med ett, för mig, fängslande språk medan någon annan skriver så tråkigt att jag skummar igenom texten och läser max ett ord per rad. I slutänden förstår jag inte mycket av det jag läst, men jag kommer snabbt till nästa novell, och hoppas att den ska ge mig något.

Hittills är det inte många som imponerar, det är desto fler som lämnar kvar ett Jaha, och? En novell måste gripa tag och ge en känsla som stannar kvar länge. Det får inte vara som en lång, intetsägande krönika eller kåseri.

Det som betyder mest för mig när jag läser den är att jag inser att smaken verkligen är olika! Och jag fortsätter skriva min text på mitt sätt. Förhoppningsvis tilltalar jag någon eller några med mitt sätt att skriva.
.

2 kommentarer:

  1. Om du inte gjort det än så måste du läsa Alice Munro! Jag är inte mycket för noveller i vanliga fall, men jag bara älskar hennes. Min syster sa till mig att bara läsa en i taget så att varje novell kan få sjunka in ordentligt innan man läser nästa och det var ett bra råd, man märker ofta först efteråt hur bra novellen var och hur mycket som faktiskt hände.

    SvaraRadera
  2. Visst är det så, att vissa noveller lämnar en helt oberörd. Jag har märkt att jag inte alls har samma smak som många andra för jag känner ofta så inför noveller som hyllas till skyarna.

    SvaraRadera