Olustfylld

Sådär ja. En väldans massa tecken senare... Det har blivit så mycket skrivit, och så mycket "suddat".

Nu har jag en text med två eller kanske tre olika tempus. Hur bra är det? Eller kan man tycka att det är lite nytänk? Nä, det är förvirrande.

Jag har iaf skrivit, jag är igång och framför allt: jag har inte skjutit upp det till slutet utan jag har tagit tag i det! Det kallar jag framsteg. Tyvärr har träningen fått stryka på foten, men jag tänkte hinna med lite promenad och pilatesboll i morgon. Eller så får jag helt enkelt skjuta träningen (träning och träning, motion snarare) till helgen. Kursen känner jag är viktigare just nu.

Men shit vad kul det är att skriva. Och svårt. Fast ändå lätt, fast jag krånglar till det. Såinihelvete. Nu krypa ner bredvid lillsnosis som sover i makens säng när han är i Malmö. Herregud vad sömnig jag är nu känner jag.

Sov gott!